måndag 6 december 2010

Nu ska det bli ordning igen!

Efter ett lååångt uppehåll i bloggandet så har jag nu återigen hittat hit.
Det finns en hel hög med orsaker till varför det inte blivit något skrivet men den främsta av dem alla är väl egentligen... att det inte blivit något fiskat!

I år så blev det till exempel inte ens en tur i samband med premiären efter uppehållet. Orsak: Mycket jobb och -9 grader...
Tanken var helt enkelt att vänta några dagar till det blev lite varmare ute så man skulle skippa att det fryser så mycket i ringarna. Jag väntar dock fortfarande på att det ska bli varmare.... Helt sjukt att det inte blir nån värme?!?! Vad har hänt? Alla pratar om global uppvärmning... Vart är den nånstans? Jag drar mitt strå till stacken och eldar gamla bildäck på baksidan huset för fulla muggar, men inte fan blir det nåt varmare...?!? Nä, det där med global uppvärmning är nog en myt som alla de andra om storsjöodjuret, bermudatriangeln, tomten och kronofogden.

På tal om kronofogden förresten. Nu har man tagit ett steg närmare till att få påhälsning av honom (om han nu finns vill säga)
Har nämligen till sist investerat i bil.
Det blev inte en Subaru som jag eftersträvade. Hur jag än letade så gick det inte att få tag på en i den årsmodell som jag ville. Det fanns ett antal -08:or som jag kikade på men de hade alla gått en hel del och ingen som kändes riktigt fräsch.
Istället så vred jag synfältet lite åt Skoda hållet.
Billigare och lättare att få tag på. Hittade en -08 i Strömsund som jag och Anna var upp och tittade på.
Var lite tveksam, men efter att ha snackat med försäljaren gick vi ut och satte oss i första bästa bil för att diskutera ett bud.
Sitter där och snackar när jag börjar titta på vad det är för bil vi sitter i egentligen.
En Skoda det också som var riktigt fräsch..
Vi går in igen till försäljaren och jag undrar vad det är för modell och motor på den. "Det där är en scout det också, en TDI fast det är en sprillans -11"
"Vad ska ni ha för den då?" Frågade jag. "259000:-"
Tillbaka ut till bilen och en ny kortare diskussion med Anna och sedan in igen.
"Vi tar den istället"
Man kan säga att vi impulsköpte bil också. Först impulsköpte vi huset, och nu en bil... Det är bara att konstatera att jag törs fan inte gå på båtmässan..

Så nu är man där man sade att man aldrig skulle hamna. Bara någon dag innan hade jag suttit med två kompisar, varav den ene hade köpt en ny Outback i våras och vräkte ur mig:
"Aldrig i helvete att jag någonsin kommer att köpa en ny bil. Det måste vara den dummaste affär man nånsin kan göra!!"
Och titta nu..
Som tur är kan jag alltid skylla på att jag verkligen ÄR dum i huvudet! (Har papper på det)
Men det ska också sägas att det finns ett rätt stort nöjesvärde i att sätta sig i en ny bil som gått 0 mil..

Jag får återkomma med lite mer info framöver. Det blir såna långa inlägg om jag ska skriva av mig allt som hänt sedan min senaste skrivstund.

Må era fruar alltid stoppa er innan ni köper en ny bil!

lördag 23 oktober 2010

Jakten på ny bil

I lördags packade bilen som sagt ihop igen på väg till jakten.
Det är acceptabelt att en bil går sönder när man är på väg till jobbet, IKEA eller dylikt. Det är INTE acceptabelt att det sker under transport till eller från fiske, jakt eller jakt/fiske affär.
Därför så började jag budning på en ny bil genast jag kom hem i lördags.
Auktionen på dennna Subaru Outback Diesel så vann jag i onsdags (även om det kanske blev lite dyrare än jag räknat med)
Anna och jag tog därför ledigt på torsdagen och hyrde bil och for ner till Strängnäs för att inspektera den och hämta hem den.
Tyvärr så visade det sig att den var inte vad jag förväntat mig.
Den var i generellt "dåligt" skick. Inte så man kunde direkt sätta fingret på det, men extremt skitig och oljig i motor, smårepor lite överallt, luktade blöt hund invändigt.
När jag startade upp motorn så lät den ändå bra. Man är lite ovan att lyssna efter missljud på en boxerdiesel men såvitt jag kunde förstå gick den fint.
Så iväg på provkörning. Direkt när jag drar iväg ettan så bestämmer jag mig: "Det blir ingen affär" Den spikar rätt fult både på ettan och tvåan. Att en kall diesel "går hårt" när den är kall är helt ok, men den ska inte spika..
Direkt när den blev varm gick den bättre men blev ändå misstänksam. Kollade oljan och den var svart/grå på ett sätt som jag inte alls tyckte om.
Tyvärr så kunde inte killen från förmedlingen höra knacket och därmed kunde han inte heller dra av den avgift som ligger på ett köp. Man får nämligen intedra sig ur ett köp om man inte kan påvisa att bilen markant skiljer sig från det besiktningsprotokoll som dom upprättar på alla bilar.
Så det vara bara att acceptera att man kastat bort 3000 kr... igen...
Killen var dock förstående och sade "jag kollar bilen i morgon bitt när den är kall. Om den spikar då så glömmer vi avgiften"
Så i går morse ringde han upp och sade att jag hade rätt. Den gick väldigt hårt när den var kall. Han hade varit iväg på en fristående subaru verkstad och där fått veta att dessa boxer dieslar går väldigt "hårt" när de är kalla och att det var precis i sin ordning.
Men han förstod också vår skepsis och sade att dom ville naturligtvis inte ha en besviken kund varefter han drog bort den avgiften.
Så kostnaden på vår lilla Strängnäs tripp blev bara hyrbilskostnad och soppa.
Nackdelen är att nu får jag leta vidare efter ny bil...

Audin då? Jodå den står kvar på verkstan. Den nya generatorn kom inte förrän fredag lunch och reparatörn hann inte med att plocka ihop den. Förhoppningsvis kommer den bli färdig på måndag.
Hamnar väl kring 8-10000...tjohooooo...
Den här månaden skulle jag gissa på att vi lägger ut ca 30000 på bilen...

Må era bilar vara gratis och odödliga!

söndag 17 oktober 2010

Lagt bud på ny bil

I går morse när jag kom hem efter att Anna hade varit och bogserat hem mig så bestämde jag mig för att nu ska bilhelvetet bort.
Så en timma efter detta så lade jag ett bud på kvarndammen på en subaru outback diesel. Ska bli intressant att se om budet står sig. När jag så här i efterhand lugnat ner mig lite kom jag på att jag kanske skulle ha snackat med banken först.. Och kanske framför allt Anna..

Må era bilar vara tillförlitliga och billiga i drift!

lördag 16 oktober 2010

Laddningen dog på bilen

I morse vid kvart i 5 så påbörjade jag resan upp till jaktmarken. Vi skulle jaga en sväng på morgonen och stycka på eftermiddagen. Såg ut att bli en fin morgon då det var helt vindstilla och ca -4 grader.
Allt såg ut att vara kanon, till att jag kom upp till Liden..
Varningslampan för laddningen tändes tvärt och volt mätarn sjönk snabbt ner till 12 volt.
Fanns liksom inget annat val än att vända om hem igen..

Med en konstant sjunkande voltmeter så lyckades jag ta mig tillbaka till Bergsåker innan bilen dog för mig.
Normalt har man nu ett problem. Vem ringer man till halv 6 på morgonen och ber om bogsering?
Som tur är kom brorsan ner till Sundsvall igår för en hotellhelg tillsammans med sin sambo och dom sov över hos oss igår. Jag ringde därför hem till Anna som kunde låna brorsans bil och komma ut och bogsera hem mig. Men nu sitter jag här och tar mig inte upp till jaktmarken. Vi ska stycka idag och planen var att åka upp med köttet till farsan. Vet dock inte hur jag ska bära mig åt nu. Har ingen bil och en hyrbil är inget jag känner mig så sugen på då det inte är gratis..
Men nu är jag bestämd över en sak i alla fall... Bildjävulskapet ska bort!! Har med däckkostnader lagt ut över 20 tusen denna månad (med en schablonberäkning på vad detta kommer kosta). FY FAAAAN!!!!!

Må era bilar vara driftsäkra, eller i alla fall jakt och fiske säkra!

fredag 15 oktober 2010

Sista dan innan uppehållet

I onsdags var min sista fiskedag i ljungan innan uppehållet.
Jag tänkte försöka hinna med ett par timmars fiske innan månadsuppehållet kommer. Så jag flexade ut vid lunch och for iväg ner till Grimman. Konstigt nog var jag helt ensam där.
På väg ner mötte jag två spinnfiskare som hade haft två känningar. En stor tappad och en mindre som också tappades.

På med Rio S1/S3 och "skäggdödarn" dvs den egenbundna tub som jag fick den sk. "skäggöringen" på häromdagen.
En S1/S3 på det vattenflöde som var (ca 210 kbm/s) är väl kanske lite väl lätt men den är så trevlig att kasta med och mina tyngre linor har jag inte fått till kapningen på riktigt så det blev den oavsett. Tanken var väl också att börja fiska lite ytligt för att sedan öka sjunkgrad.
En bit ner på sträckan under första repan har jag också ett ordentligt nyp i flugan. Släpper dock efter bara nån sekund. Var ingen monsterfisk men kändes som en rätt fin ändå.
"Nu kanske det är lite fart på dom" tänker jag , men ack så fel jag hade.
Fiskade till det blev mörkt och kände inget mer..

Nu är det bara att sjå sig till den 16 November då det är nypremiär efter lek-uppehållet. En hel månad under den bästa tiden.. Det är iofs bra att fisken får tid på sig att leka i fred men det är ändå så irriterande då man vet att det finns stor chans att det nyper på fisk och det är man inte bortskämd med nu när man givit sig in i flugfiskerået...
Nåja, jag får istället tid på mig att justera mina linor till rätt längd och tyngd. Får väl provkasta med lite garn längst ut. Det borde väl ändå vara tillåtet?!?

Väder: Blandad molnighet
Temp:ca 6 grader
Vind: NV ca 5 s/m
Vattenflöde: ca 210 kbm/s
Vattentemp: Ca 12-13 grader

Må era öringar leka då det ligger is på vattnet och fiske ändå är omöjligt!

Omstart oktoberjakten

Omstart av oktoberjakten blev en trevlig historia. Vi hade en hel del älg i rörelse och sköt både vuxet och kalv.
Själv var jag som vanligt i år iskall och såg ingenting.

Nja förresten, helt iskall var jag väl inte när jag tänker efter.
På lördagsmorgonen så tog jag mig passet vid namn "tornet - gråknösflon" som är ett fint litet torn där man sitter i kanten av en myr och där en kraftledningsgata skär myrkanten.
Efter den lilla promenaden dit och klättringen upp i tornet, och jag hade stått och filosoferat en stund, så startade det som är alla älgjägares värsta ovän…
Magen började helt enkelt göra revolt…
Det klassiska "mrrroooarrrrrrgrrrr" hördes från de nedre delarna av magregionerna..
Alla ni som hört det ljudet och känt den känslan vet att vi snackar nu sekunder innan det händer otrevliga saker i byxan.. Därför blev det snabbt patron ur och ner ur tornet fort som fan!
På väg ner på stegen hör jag i radion de ord som man minst av allt vill höra vid detta tillfälle
"Allan, var beredd nu! Det är på gång upp till dig nu!"
Hunden hade fått upp och det gick åt mitt håll med gångstånd.
Men nu är det så att vissa saker går bara inte att stoppa!
Var sak har sin tid. Bajsa först och skjuta älg sen!
Så med en väldig fart så åkte byxorna ned och en liten stjärt-explosion påbörjades.
Naturligtvis hör jag samtidigt gångståndet komma närmare i rask fart. Snabb torkning och övertäckning av brottsplatsen med mossa och en gammal stubbe och en ilfärd upp i tornet igen.
Väl på plats uppe i tornet så är gångståndet bara 30 meter från kraftledningen. Skjutställning intas och fingret läggs på säkringen. Då tvärkastar och det och springer fort som tusan därifrån.
Inser att älgen fått vind ifrån mig och jag kan inte klandra den för att den fort tar sig därifrån. Hade inte spelat någon roll även om inte vinden legat på mot det hållet. Den lukt som redan låg över nejden hade nog fått samtliga däggdjur utrustade med näsa att gå åt rakt motsatt håll…
Det är bara att konstatera att det inte är mitt år i år…

Sedan ska det väl tilläggas att efter vi hade jagat halva såten så började jag fundera... "hmm, stoppade jag verkligen in en ny patron i loppet efter att jag kom på pass igen...?"
Naturligtvis hade jag inte gjort det...
Hade bara saknats att det klivit ut en 30-taggare i kraftledningsgatan, man hade styrt fram säkringen och tagit nooooga sikte... och... ingenting!

Må era magar kunna avgöra när det är läge..!

fredag 8 oktober 2010

Oktoberjakt

I helgen blir det åter älgjakt då jakten startar om med kanske den finaste tiden.
Oktoberjakten är den tid då frosten börjar komma och skogen skiftar i alla upptänkliga färger.
Finns inte mycket som är bättre än att sitta på en frostnupen myr och dimman sakta lättar när solen går upp. Det är kristallklart i luften och man kan höra ett löv ramla på hundra meters håll. Orrarna sitter och "kookrar" och man kanske har gjort upp en liten eld och samtidigt smuttar på en kopp kaffe när en hund plötsligt börjar skälla i skogen ovanför dig och man hör det karaktäristiska ljudet från en älg som kommer åt ditt håll.. Livskvalitet!

Sedan finns naturligtvis även motsatsen. Blötsnö i 15 sekundmeter när du sitter på ett igenväxt hygge där du bara kan se en meter framför dig och klockan är halv 5 på söndag kväll när någon skadskjuter en älg i andra sidan av skogen och du vet att det är flera timmars eftersök..

Men nu är det bara att fokusera på det positiva. Morgondagens jakt ser vädermässigt ut att bli bra. Inget regn och behaglig temperatur.
Laget kommer att jaga hela veckan men jag har bara helgen på mig då jag inte har ledigt. Det är bara att hoppas att det blir en bra jakt under den tid jag är på plats.

Måste erkänna att jag är bra sugen på att fälla en älg nu. Jag såg inte ett hår under september och det vore trevligt att i alla fall få vara i närheten.

Har ännu aldrig fått fälla en riktigt stor oxe så det vore drömmen. 20+ vore ett lämpligt djur...

Jag har alltid sagt att man får ett enda sånt tillfälle per jaktliv. Själv har jag inte fått det tillfället ännu, så jag väntar..

Må ert jaktlivs oxe stå stilla och nära!

Skäggdödarn

Tjolahoppsansa va jag är gla´ för jag har inget skägg!

Efter påtryckningar från arbetskamrater så kunde jag igår flexa ut från jobbet ett par timmar tidigare. Skälet var helt enkelt att göra en ny attack för att få en öring så att jag äntligen kunde få raka mig!
Under veckan så har det till och med skett en insamling bland mina medarbetare av flextimmar så att jag skulle kunna vara ledig och därmed ges en chans att få ansiktsmöglet att försvinna genom fiskefångst. Kommentarerna har haglat kring hur illa det sett ut. Till och med Anna fick höra kommentarer på sitt jobb då hon vid ett tillfälle i veckan då, hon hade en aktivitet med några kollegor, och fick höra från de bakre leden en utropad kommentar:
"Vad tycker du om Allans "skägg" då?"




Det sk. "skägget"...










Med endast några få timmar på mig så blev det då en tur till ett hyfsat säkert ställe, nämligen krokforsen.
Vattenflödet låg på ca 217 kbm/s vilket gör att det blir lite mer drag i vattnet även för fluga och därmed känns lite mer fiskbart. Annars känns krokforsen mer som ett ställe där spinnfiske kan skörda stora framgångar.Men jag har haft bra flyt där med spinnspöet och vet att det nästan alltid finns fisk där.
Men nu var det folktomt där och jag kände att bara det var lockande, då jag under tidigare fisketurer varit på ställen där det garanterat är mycket folk.

Jag började dock med att prova en ny lina som jag köpt relativt nyligen, Guideline Triple-D S1/S2/S4. Funkade väl hyfsat även om den var för lång/och tung för mig och spöet. Orkade inte börja kapa och korta där på plats utan fixar det vid ett senare tillfällen. Tanken var ju ändå att försöka få upp en fisk och inte att prova linor...

Så jag satte på en Rio AFS S1/S3 och en egenhändigt bunden tub (orange tail, silver kropp, svart rävvinge, blå flashabou och orange hackel) och börjar gå en repa.
Ca 10 meter ovanför vindskyddet så nyper det plötsligt till mitt i strömkanten.
Fast fisk!
Känner relativt snabbt att det inte är någon jättefisk men det är ändå en av de viktigaste drillningar jag nånsin gjort.
"Måste få upp den, Skägget! Skägget!" malde tanken hela tiden. Drillningen gick dock bra och jag kunde ganska snabbt få upp den på land trots att den var väldigt pigg och alert. Väl på land var mobilen snabbt framme och förevigade fångsten med bild som snabbt skickades till diverse kamrater och kollegor med en lugnande hälsning om nära förestående rakning. Svaren blev i stil med:
"Prisa Gud!"
"Jag blir rörd, glädjetårarna rinner, ÄNTLIGEN"



Fisken som fick ansiktsmöglet att kunna saneras.
Inte den största men en av de mest välkomna...


Lite skamsen att säga så klubbades denna fisk. Vi hade ingen fisk hemma och Anna får besök i helgen av en god vän så därför kändes det som att det var en perfekt fredagsmiddag för dom två.

Nu när jag skriver detta så måste jag säga att det känns faktiskt konstigt att nästan ha skamkänslor för att man tar rätt på en fisk? Det är trots allt det som det går ut på. Jag tar kanske upp två-tre öringar per år och återutsätter resten så då ska jag banne mig inte må dåligt över det. Hmm, måste försöka hitta tillbaka till mina inre mördarkänslor..

Fisken i sig var en gallfisk som vägde ca 1,5 kg och var i kanonkondition. En perfekt matfisk skulle jag säga. Riktigt skoj var det också att ta den på en egenbunden tub. Denna tub fick namnet "skäggdödarn"

Väder: Mulet som klarnade upp till blå himmel
Vind: I stort sett vindstilla
Temp: Ca 15 grader som föll ner till ca 7 grader
Vatten: Ca 220 kbm/s

Må ert skägg vara tjockt, jämt och aldrig växa i cirklar

måndag 4 oktober 2010

sjuk och därmed deprimerad..

Ligger fortfarande sjuk i denna förbannade influensa. Nu har det gått 10 dagar utan att jag har fått röra ett flugspö..usch..

Till råga på det så har jag precis sett en mycket trevlig fiskefilm, "Drömån - Ett myggfiskeparadis" som jag fick hem i brevlådan härom dagen. Mycket trevlig film med ett riktigt bra foto.
Handlar om en kille som förverkligat lite av en dröm. Han har själv filmat allting och varit ensam på hela färden. Under 7 somrar så har han själv med kanot letat efter sitt drömvatten och samtidigt filmat allting själv.. Fy tusan vilket slit men gud vad underbart samtidigt.

Det fick mig då naturligtvis att börja fundera.. Hur många möjligheter har man själv att kunna förverkliga en sån dröm om sitt drömvatten och sin drömfisk? Jovisst har man rätt många fiskedagar per år, men 98% av dessa dagar är i vatten där man bara stillar sitt mest akuta fiskebegär och kanske inte räknar med vare sig drömfisk eller den där optimala naturupplevelsen.

Hur ska man hinna med på den tid man har kvar?
Med min skröpliga nacke och skalle känner jag att det finns inte så mycket krut kvar som man kanske skulle önska. Kanske inte finns mer än 10 år kvar där man orkar vara ute i skog och mark.
Om man då räknar lite krasst på det så kanske man får 5 dagar per år vad gäller fjällfiske. På 10 år innebär det alltså ca 50 dagar. Om man då bryter ner det så får man på dessa 5 dagar per år räkna med att det går troligen bort 2 dagar pga av dåligt väder, en dag går bort i ren transporttid minst en dag varje år pga taskigt vattenstånd och man kanske har 1 dag per år med hyfsat fiske på rätt plats vid rätt tid.
Då återstår 10 dagar sammanlagt och av dessa kan man räkna bort 5 dagar pga att man helt enkelt inte har rätt fluga med sig, 1 dag pga av spöbrott, 2 dagar pga sjukdom. Då återstår 2 dagar..
Jag har alltså 2 dagars bra fiske kvar att hoppas på... Om inte det är en deprimerande tanke så vetefan..

Må era bästa fiskedagar ligga framför er!

torsdag 30 september 2010

Sjuk och less..

Så har man återigen lyckats med samma skit som i fjol.
Lämpligt till att uppehållet i älgjakten kommer och öringsfisket drar igång på allvar så blir man sjuk..
Har legat i influensa nu hela veckan och det blir inte mycket fiskat från sängen..

Ansiktsmöglet frodas och jag ser nu om möjligt värre ut än nånsin..
Har hittat förklaringen till varför min sk. skäggväxt har så många kala fläckar. Det beror på att ett fåtal andra skäggindivider har sugit åt sig all skäggnäring och drar iväg med full kraft. Det enda som ser mer vansinnigt ut än dessa kala fläckar här och var är att ett 20 tal strån på spridda platser har dragit iväg som lövsly i en ungskogsplantering..

Må ni aldrig bli sjuka under högsäsong!

lördag 25 september 2010

Laxkänning

Igår så blev jag av med min lax-oskuld på fluga.
Jag fick aldrig upp den på land men jag fick känna på den under ca 5-10 minuter.
Frågan man ställer sig är: Hur fan ska man någonsin lyckas få upp ett sånt monster på land?

Jag hade tagit hela dagen ledigt för att vara ute och fiska. Enda chansen att få bli av med ansiktsmöglet (mitt sk. "skägg") är att ha flugan i vattnet, och planen var att vara ute hela dagen.
Så jag styrde kosan till ""Grimman som jag känner är ett hett ställe just nu.
Väderrapporten talade om hällregn hela dagen och det har alltid varit ett favoritväder när det gäller öring och mig, Brukar gå som bäst de dagarna.
Nåja, kanske inte hällregn men gärna mulet och nån skur..
Dessutom så brukar dåligt väder innebäre färre antal fiskare ute också vilket gör att man kan få vara själv vid älven vilket jag kan uppskatta ibland.

Satte på S1/S3 lina och en liten tub med koppar kropp och svart hår.
Helt ensam på platsen så vadade jag ut och påbörjade mitt fiske. Halvvägs ner på sträckan så har jag försjunkit i nån sorts fisketrance och kanske rent av är lite okoncentrerad då jag plötsligt brutalt väcks ur min trance med att det smackar till i spöet så jag håller på att tappa det.
Mothuggsinstinkten finns djupt rotad och kroppen svarar med ett mothugg som kanske inte är rekommenderat för fiske efter öring.
Hade det varit en fisk under 3 kg skulle jag gissa på att jag hade kastat den direkt upp i vindskyddet..

Första tanken är "bottennapp" men känner genast att det är en riktigt stor fisk..
Den gör inte så mycket väsen av sig utan flyttar sig bara nån meter och stannar till.
Misstänker ganska snart att det här inte är en öring utan troligen en "gamm-lax"
Så börjar den gå uppströms i poolen. Går kanske 20 meter uppströms och där stannar den. Jag provar då att sätta press på den för att få en aning om storlek.
Rubbar den inte ens..
Laxen (är nu ganska säker på att det är en sådan) står sedan still i ca 3-5 minuter och jag börjar fundera "vad gör jag nu?"
Jag har ingen vana av hur det är att fiska lax med fluga. Visst har jag sett på film hur man gör och visst har jag snackat med folk som tagit lax, men det känns ändå som att det inte finns någon direkt regelbok.
Så helt plötsligt är det som att laxen bestämmer sig att nu får det vara nog. Den kliver upp från sin grop och bestämmer sig att gå nedströms.
Den har väl ca 70 meter ner till forsnacken och jag vill ju absolut inte att den kliver över den för då är det kört. Finns ingen möjlighet att kunna gå efter nerför forsen.
Men nu verkar laxen ha bestämt sig. Den går med ett långsamt stadigt tempo rakt ner mot nacken.
Jag tänker att jag provar att bromsa det som går. Bära eller brista (det är som sagt inte laxsäsong nu heller) Så jag drar åt bromsen det som går och använder handen som broms samtidigt.
Resultat? Laxen märker det inte ens. Den bara simmar på som att inget har hänt. Det känns precis som om man skulle ha krokat en bil som sakta kör iväg.
Till slut händer det oundvikliga. Den kliver över nacken och ner i forsen. En bit ner så känner jag plötsligt att linan slaknar och förstår vad som inträffat.
Tafsen har gått av nere bland stenarna i forsen och det är bara att veva in och se glad ut.

Min första känsla är inte besvikelse eller ilska utan mer bara en konstig känsla av att rättvisa har skipats. Den här fisken var totalt överlägsen mig. Den lekte lite med mig en stund och det är bara att tacka för lektionen.
Efter att jag fått in linan och dystert konstaterar att tafsen mycket riktigt slitits av så kommer frossan..
Benen och händerna skakar och man känner sig som om man fått nån skum influensa. Laxfrossa!

Jag går upp och sätter mig och vilar och tänker en stund. Förstår nu vad folk menar med att det räcker med en enda fisk för ett livslångt beroende..
Men samtidigt kommer tvivlen? Vad är det för idé att fiska efter fiskar som man aldrig kan få upp?
Jag har på spinn fått lax på 12 kg som mest och det går inte att jämföra dessa. Den fisken var också groteskt stark och tog stora mängder lina vid ett flertal rusningar men på nåt sätt kände jag mig ändå inte helt maktlös, det kändes som att jag kunde påverka utgången.
Här var det mer som att jag var en åskådare som fick kliva in och känna på kraften från ett urtidsdjur bara för att få veta att man inte ska leka med dessa djur..
Frågan som hela tiden återkom i skallen under dagen var "Hur ska man göra för att få upp en sådan fisk? Går det?"

Man kommer aldrig att få veta hur stor denna fisk var och det känns dumt att spekulera, men jag har som sagt tagit lax på 12 kg tidigare, Gädda på 10 kg, öring på närmare 6 kg och inget av detta har ens varit i närheten..

Under dagen så kände jag också att planeringen för kommande sommar ändrades. Det känns nu som om att det kommer att spenderas en del tid i Norge nästa sommar..

det där hugget måste jag få känna fler gånger...

Hur gick det då med fisket resten av dagen? Precis som vanligt, skägget är kvar..

Må alla få känna ett laxhugg minst en gång i livet!

onsdag 22 september 2010

Ansiktsmögel

I morse satt jag på jobbet och kände att jag höll på att bli tokig då mitt sk. "skägg" höll på att klia ihjäl mig.
Det är konstigt att en sådan gles samling av hårstrån kan orsaka så mycket kliande och obehag.
Men å andra sidan så räcker det med en endaste mygga för att två personer inte ska kunna sova..

För att bli av med detta ansiktsmögel och att jag ska få lov av mig själv att få raka mig så måste jag som sagt endera skjuta en älg eller få en öring över två kg.
Så efter lite funderande och kliande så bestämde jag mig för att ta eftermiddagen ledig och fara och fiska.
Förmiddagen var lämpligt regnig och disig vilket jag alltid tyckt varit bästa vädret. For hem direkt efter lunch och hämtade grejorna och for ner till mitt nya favoritställe "Grimman".
Egentligen är det ett ställe som jag inte borde vara så förtjust i då det alltid, alltid är mycket folk där och jag är lite mer av en ensamvarg då det gäller fisket. Men det stället känns så trevligt och så pass hett att jag ändå gärna fiskar där.
Konstigt nog var det inget folk där när jag kom dit så glatt överraskad så knatade jag ner och påbörjade fisket. Nu hade tyvärr vädret klarnat upp och det kändes inte lika giftigt längre..

Efter en första repa som traditionellt visade sig bli lottlös, så bestämde jag mig för att när lönen nu dyker upp så blir det investering i homogena sjuklinor.
Det känns helt enkelt som att jag fiskar alldeles för ytligt med versitip linan. Trots att jag kör med tyngsta tippen (sjunk 8) så är jag nog aldrig djupare med flugan än någon decimeter under ytan då det är rätt bra fart på vattnet och det går också en hel del vatten för det mesta (ca 140 kbm igår).
Det funkar nog om det precis kliver upp fisk, men om den har stått en liten stund så har den redan fått ett antal flugor presenterade sig och jag tror då att dom ställer sig djupare och att man då behöver presentera flugan precis framför ögonen på dom.
Jag köpte två homogena linor på rea härom veckan, Guideline Power Taper F/S3 och Guideline Power Taper S2/S3 . Tänkte då prova att se hur dessa fungerade. Men dessa linor behöver kapas till och igår när jag tänkte fixa detta så gick det inte att få av coatingen. Hur jag än försökte så satt den som berget, så det var bara att sätta på Versitip igen och harva vidare.

Nu blev det som vanligt inget.. Det kom en massa människor och vi var 4 st som delade sträckan och ingen som kände nåt..
Temperaturen i vattnet kändes dock som att det borde verkligen börja komma fisk snart. Skulle gissa på att det var ca 13 grader i vattnet..

Må era skägg växa utåt och inte inåt!

måndag 20 september 2010

Lite kalvjakt

Första septemberveckan som gick så gick det så pass bra med jakten att vi har valt att ligga lite lågt med vuxna djur och istället under september lägga lite mer krut på att jaga kalv.
Det är märkligt men det brukar vara lite trögt att få livet av dessa kalvar. Stordjuren går det alltid att få tag på men i alla fall under september är det trögt med kalvar.
Jag vet inte om det beror på att det är mer "spring i benen" på fjolingar, kvigor och tjurar under september och att hundarna lättare får tag på dom och kalvkorna står mer still och trycker lite lämpligt. Det brukar dock lossna lite efter brunsten och det blir lite enklare att få tag på kalvarna. Det i sin tur kan nog förklaras genom att det är en del av "hopp och spring" djuren som redan är bortskjutna och det därigenom blir lite enklare att leta kalv.

Åkte i allafall upp till marken tidigt Lördag morgon. (klev upp 03.30 huvva..)
På vägen upp så regnade det mer eller mindre konstant så man anande hur dagen skulle se ut.
Den här dagen var vi lite mindre med folk. Det brukar vara så den här helgen i september. Det räcker för folk med första veckan och sedan oktoberjakten. Det sliter hårt på familj och ekonomi att vara borta varenda helg från september.
Nu var det tre hundförare och 1 passare (jag) men det gick inte speciellt bra först "öften". Visst lyfte vi älg men de försvann som vanligt åt Jämtland. Skulle vara intressant att veta hur många älgar jag varit med att lyfta in på jämtland under åren. Lite synd att det är så svårpassat efter länsgränsen. Under eftermiddagssåten var jag i alla fall lite närmare att få se en älg. Plupps hund, Bosse, lyfte djur som var på väg mot mig då jag satt vid ett trevligt pass, enkelt kallat "Tallen". Tyvärr så låg vinden på rakt in i området så älgarna fick vind av mig och vinklade precis innan hygges kanten jag satt vid.
Danne lyckades dock knäppa ett par kalvar för sin unghund lite senare vilket var riktigt skojigt. Han har haft lite flyt hittills och varit inne i ett stim. Sådär är det vissa perioder. Ibland ser man inget och ibland ska dom med pock och lock springa dit man står.
Åkte sedan tillbaka till Sundsvall då jag dels hade en del att göra hemma i Sundsvall men också pga att att jag hade så förbaskat ont i huvud, nacke, rygg.
Tyvärr verkar det som att min kropp inte längre klarar av jakt. Har kommit igång med rehabträningen lite bättre nu efter en svacka under sommaren. Får se om det gör så att man kan orka med jakten i höst. Som det känns nu kan det mycket väl vara min sista jakthöst. Vägrar att vara med i skogen och inte kunna hjälpa till med allt runt ikring..

Må era kroppar funka under jakt och fiske!

torsdag 16 september 2010

som vanligt..

Ljungan 20100916
Plats:Bordet
Resultat:
Ingenting
nothing
nada
intet
ei mikään
κανείς
rien
никакой
nichts
hiçbir şey

Skitälv..
eller kanske skitfiskare..

Må ni lära er fiske i vatten där det finns fisk!

tisdag 14 september 2010

Det kliar..

Under älgjakten så gav jag mig själv det idiotiska löftet att inte raka mig förrän jag hade skjutit en älg.
Idén fick jag av Danne (en kille i jaktlaget) som hade givit sig själv samma löfte och han var den som fick skjuta premiärälgen vilket gjorde att jag fick denna sjuka tanke.

Nu har det gått en vecka och jag har hela ansiktet fullt med röd/grått fjun (som vanligt med ett flertal kala fläckar)
Jag vill inte kalla det skägg, utan det är mer som mögel, ni vet det där mjuka gröna slaget som man kan hitta på lasagne som gömt sig i kylen i tre veckor..

Jag har dock utökat löftet till att jag får raka bort det, också om jag skulle få en hyfsat fin öring. Men med tanke på min fiskesäsong så här långt så lär det inte hjälpa ett skvatt!

Det kommer nog att sluta med att jag får utöka regelverket med att om jag ser en påkörd grävling eller tittar på en fiskefilm kan jag raka mig, annars är det stor risk att jag kommer att vara ett riktigt "mögelluddsansikte" innan jul!

Må era goda idéer inte innefatta borttag av ansiktshår!

för vilken gång i ordningen?

Efter att ha hemkommit från älgjakten i lördags kväll och tagit reda på köttet till närmare 22.00 så kände jag att jag hade fått nog av att vara ute i naturen. Tanken var nog att spendera söndagen i soffan och vila upp sig inför kommande veckas arbete.
Men så vaknade jag på söndagmorgon och gissa vilken min första tanke var?
"Fiska? Ja kanske det!"
Så less på natur var man alltså.. Jävlafiskesjuka...

Denna gång blev det Grimman i ljungans nedre delar. Jag har varit ner dit några gånger på slutet och tycker att det är en riktigt fin liten sträcka. Låt vara att det nästan alltid är folk där men det är å andra sidan väldigt trevliga människor och jag lär mig lite av dom för varje gång.
Därtill är det en sträcka med en fin strömkant som avslitas ner mot en nacke och det känns alltid gitigt att gå just den biten. Sen så gör det inte saken sämre över att jag fick ett par öringar där i våras och även tappade två riktigt fina bitar på samma sträcka..

Nu gick det dock som det har gått alla gånger efter semestern, dvs inte en tillstymmelse till fisk. Jag vet inte om det är sjunde gången nu som jag varit ute utan att känna något. Som "tur" är så verkar ingen annan få nåt heller och det känns på sätt och vis bra. Då vet jag att det inte bara är min egen oduglighet som är orsaken till min fisklöshet. Sen är det naturligtvis en starkt bidragande orsak..

Men om vi tittar på ursäkter så lägger jag nog mestvikt vid att det är för varmt i vattnet fortfarande. Det ligger kring 15 grader och jag tror att det behöver gå ner till ca 12 grader innan öringen börjar stiga. Det kommer nog att komma igång de närmaste veckorna men då är det älgjakt som tar helgerna och veckodagskvällarna blir bara kortare och kortare.
Man får nog försöka att nyttja flextiden nån eftermiddag om man ska ta sig ut och förhoppningsvis känna nåt..

Må er fiskeiver ha förstånd att vila ibland!

måndag 13 september 2010

Septemberjakt 2010

Årets septemberjaktvecka går nog till mannaminne som den varmaste som jag upplevt.
Efter klockan 09.30 på dagarna så var det alltför varmt för att bedriva någon jakt med hund. Temperaturen klev genast upp till 18-20-22-24 grader och det var rent djurplågeri att bedriva någon organiserad hundjakt.



En ny typ av jaktledare nämligen "brat-jaktledaren"







Hur gick det då?
Jodå, vi har hyfsat med älg och vi fick ihjäl några stycken. För mig personligen så var det väl kanske en mindre lyckad jakt. Det närmaste jag kom att se en älg var att jag hörde några älgar ute på ett hygge..
Inte direkt det man drömmer om dagarna innan jakten..

Det är märkligt hur "iskall" man kan vara ibland. Vissa perioder ska älgen, oavsett var man befinner sig på skogen, fram över det pass man sitter på och man kan se 5-6 älgar per pass. Och så under andra perioder så vägrar älgen att visa sig, ja dom skulle hitta på ett sätt att gömma sig även om man är inlåst på en toalett med 20 älgar samtidigt, så skulle dom hitta på ett sätt att gömma sig bakom badhanduken, toapappret eller under tvålen. Det man tröstar sig med är att det är en lång jakt och min tid kommer..





Som ni kan se så var det vääääldigt varmt under jakten... När styckning sker ikalsonger ska man inte vara ute och jaga..










Hundarbetet då? Jo igenomgående rätt bra för att vara September. Det är alltid svårt att få älgarna att stå under septemberjakten och i synnerhet brukar det vara svårt under första veckan. Det som är glädjande var att det var flera unghundar som visade gott gry och även ett par fina ståndskall och även nån ny stjärna som tändes. Bland annat så fick Micke skjuta på stånd för sin unghund efter ett riktigt bra ståndarbete. Det var lite roligt att höra på radion "Men, det är någon som skriker i skogen?!?" Det visade sig vara Micke i glädje efter skottet :-)




En slagen hjälte! Plupp tar igen sig efter en lång dags styckning





Må era jaktmarker vara lufkonditionerade!

lördag 4 september 2010

dan före dan före dan..

På måndag är det dags för älgjakt!
I år är uppladdningen och rutinerna dagarna inte riktigt desamma som de brukar vara. Normalt så åker jag hem till Ramsele redan på fredag kväll och spenderar helgen med några klassiska moment som alltid ingår.

- Sista provskjutningen av bössan!
Trots att man alltid släppt iväg skott och är relativt lugn så vill man ändå dkjuta ett par skott i sista stund med jaktammunition. Jag har vid två tilfällen varit med om kikarsikteshaverier (ett mitt i brinnande jakt och det andra dagen innan älgjaktspremiären)
Återkommer längre ner till bägge tillfällena..

- Inköp av matsäck Lördag
På lördagen så gör man alltid en sväng på ICA och handlar upp sig på fläsk och korv i ca 300 olika varianter. Tyvärr är det alltid slut på hälften och den andra hälften glömmer man bort i ren besvikelse. Man kommer i stället ut från affären med 6 folköl och en förvirrad min "vafan hände??" Så det innebär att det läggs till en punkt till..

- Inköp av matsäck söndag. Här har man förberett sig lite mer noga och skrivit en inköpslista. Som tur är så fylls ICA förråden på under natten och fläsk lasset kan bärgas.

- Den sista punkten är då jaktmötet på söndag eftermiddag. Här går vi igenom jakten, tilldelning, regler, pass mm.

Men i år blev det som sagt inte likadant. Jag är i stället kvar till söndag här i Matfors och far direkt upp till jaktmötet. Gissa om det har rubbat mina cirklar.. Springer runt som en yr höna och packar-packar upp-packar-packar upp-packar... och så håller det på. Ska göra en paus nu och gå ner och dricka en öl så att lugnet infinner sig.

Just ja, skulle ju berätta om kikarhaverierna. Det som inträffade under jakt var rätt skojigt. Satt en oktober morgon på pass på en stor och härlig myr. Frosten hade lagt sig under natten och det var klarblå himmel och helt vindstilla. På avstånd hör jag hur orrar sitter och "kockrar" så jag lyfer bössan och spanar av myren från kant till kant. Helt plötsligt när jag sitter där och tittar i kikaren så ser jag hur korset bara släpper från ena kanten! Och sedan i "taket" och den andra kanten.. Korset bara rasar ihop till en liten hög i botten av kikaren och ser ut som ett litet plockepinn. Så det var bara att ropa på radion och säga att "jag går av passet och far och köper ett nytt kikarsikte.." Märkligt att det inte hände när man just fått in 26 taggaren i siktet..

Den andra gången så var det på lördagen innan jakten och jag var iväg för att dubbelkolla.
Släppte två skott som kändes bra, fast de satt långt upp till höger..
"hmm, ska jag ha vinglat bägge skotten?"
Släppte två till varav ett långt till höger och tog bra. Inte helt nöjd så jag skruvade några knäpp och två nya skott.
"ännu längre upp och till vänster!, Vafan?!?"
Skruvade lite till
"TAVELBOM!?!?"
Började nu ana oråd och flyttade lite närmare tavlan.
Det tog mig nästan en hel djävla ask Nosler att konstatera att det faktiskt var kikaren som trasslade och inte mitt skytte som var totalt värdelöst (det ska tilläggas att det fanns en bakfylla inblandad som påverkade osäkerheten"

Må era älgar vara gigantiska, nära och stillastående!

måndag 30 augusti 2010

Sorgligt dåligt fiske

Nu efter semestern så har jag varit ute några gånger och tänkt att man kanske skulle prova på en lax.
På de 4 ggr som jag varit ute har jag inte ens sett en fena. Resultatet hittills har varit en id och två abborrar..
Det är bara att konstatera att laxfisket i ljungan är så katastrofalt dåligt att det är vansinnigt att lägga tid på det. Det är större chans att man ska få en bäver på kroken än en lax.
Nu räknar jag naturligtvis inte med att man ska få en lax på 20 timmars fiske, men man borde i alla fall kunna få se en, eller träffa någon som har sett någon...
Nä, det är nog bara att invänta att det kommer upp någon av de få öringarna.. hyser inte stort hopp där heller..
Blir det riktigt illa får man väl rota rätt på spinngrejorna så kanske man kan få känna på nåt gung under hösten..
Det är tur att jakten kommer som ett avbrott i fiskemörkret så att man har nått att se fram mot..

Må era laxälvar innehålla minst EN lax...!

Ny brukskniv

Under flera år så har jag under jakten använt mig av billigare knivar på grund av att jag är en obotlig slarver när det gäller att hålla reda på knivar. Jag tappar bort dom i samband med urtagning av älg, förlägger dom i samband med slakt, glömmer dom i bilar, tappar dom ur ryggsäckar och fickor och ett flertal andra varianter. Därför har jag använt mig av billigare varianter från Mora tex. Mora 2000 och Mora 731. Jag fick även en riktigt fin kniv av släkten i samband med min 30 års dag. Den kniven har jag använt och även tappat bort (även om jag hittade åt den igen) och i och med att jag tappade bort den så sade jag att den kniven fick läggas på "fin-hyllan" hemma och inte användas mer då jag var rädd att tappa bort den igen och inte hitta åt den igen.
Så i år tänkte jag istället köpa en brukskniv som jag nu ett par år gått och funderat på nämligen EKA swingblade. Alla jag har pratat med har gett den högsta beröm och jag har länge funderat på den.












Dels beroende på att det är ett sjysst blad på den men kanske framför allt att det nu finns stor chans att jag verkligen får buköppnaren med mig fram till älgen.
Min nuvarande buköppnare ligger normalt i ryggsäcken och när man står där och ska ta ur älgen så ids man inte gå och hämta den utan kör endast med kniven.
Köpte min på jakt.se (norrländska vapen..) till ett litet överpris (670 kr) men jämför man det med Barracuda (jaktia) så tog dom 895 kr..
Hade jag köpt den på nätet så finns den för 595 kr..
Tycker det är klent att man varierar så hårt på priserna. Borde finnas ett rekommenderat utgångspris som man borde kunna följa.. Klart är dock att man tänker till både en och två ggr innan man handlar något från Barracuda..

Må era knivar vara lättfunna!

justera trycket

Så här inför älgjakten så har jag haft tanken på att försöka att övningsskjuta lite mer än det har blivit de senaste åren. Tyvärr har man alltid skjutit upp skyttet till sista stund (skojig ordlek va) och sen har man farit dit och skjutit bronsmärket och sedan har det inte blivit något mer.
Därtill så köpte jag ju också en ny pang ifjol (husqvarna 1900 lyx kal. 30-06) som jag inte riktigt blivit vän med ännu så i år tänkte jag försöka nöta på och träna lite.
Efter att ha varit på banan några kvällar så är det bara att konstatera att man är numera en mycket sämre skytt. Jag vet inte om det är kopplat till mina problem med skallen men skyttet är dessvärre inte vad det varit. Det är frustrerande när man skjuter och det finns ingen timing eller känsla alls i avfyring eller känsla över vart skottet tog. Det är inga problem med att skjuta godkänt, men det sker inte med samma lätthet och enkelhet som tidigare.

Men en sak som jag märkt är att jag tycker att trycket på geväret är lite för hårt vilket innebär att jag drar skottet. Så därför tänkte jag då att jag justerar ner det lite så det blir lite snällare.
Därför ringde jag jakt.se (f.d Norrländska vapen) och frågade hur bökigt det är att justera det. Svaret var: "Näää, det är ett snabbjobb går hur fort som helst" och vad kostar det?
"En hundring kanske" var svaret.
Så jag for upp dagen därpå med bössan med mig och gick in och lämnade in den. Då var det helt plötsligt annat ljud i skällan. "Näää, det här jag måste plocka isär den och rengöra den till att börja med och ta bort oxider och smörja och sen justera och trilskas en del."
Jaha, sa jag och kostnad och tid då?
"tja, du kan få den tidigast på tisdag (lämnades in på onsdagen) och det går på minst 6-700 kr…"
Jag tycker att det är fördjävligt dåligt att man lurar dit folk med falsk marknadsföring och sedan så är helt plötsligt andra regler som gäller.
Dom vet så väl att om man bemödat sig med att frakta dig geväret så vet dom att man orkar inte jaga priser och kanske fixa sånt här själv utan då lämnar man in grejorna med en suck och tar smällen..

Nu är det bara att hoppas att dom håller tiden och samtidigt inte fuckar upp något.. För nu är det bara en styv vecka kvar innan det är dags..

Må era vapen alltid vara vänner med ert avtryckarfinger

lördag 21 augusti 2010

Nya vadare

På sista resan till saxnäs så dog mina vadare. Jag har provat att laga dom med liquisole så gott det går men de läkte fortfarande som ett såll.
Det var därför som det inte fanns något val utan det var dags att investera i ett par nya vadare.
Jag har länge funderat på ett par Vision Zip som har dragkedja fram.






Fördelen av att kunna pinka snabbt genom att bara dra ner en dragkedja lite snabbt behövs nog inte förklaras närmare. Tror nog att de flesta vet hur irriterande det är när man är nödig och sedan måste av med jacka, tröjor, västar och fan vet vad. Om det därtill regnar så drar man sig tills blåsan nästan exploderar.
Den andra fördelen ser jag när man är ute och går och det är lite varmt. Att kunna dra ner och ventilera känns som en klar fördel.
Så i går ringde PO:s och sade att de hade fått in dessa som jag beställde förra veckan (har varit en lång vecka utan att kunna fara och fiska..)
Så jag for dit direkt och hämtade ut dom. 40 minuter senare stog jag utvadad i ljungan och bara njöt av att vara torr. Även om jag fortfarande är lite skeptisk till att dragkedjan ska hålla så var första intrycket att de var kanon. Mjuka, sköna med ändå "rekordeliga"
Naturligtvis inte några vadare i simms klass men tror ändå att jag kommer att bli nöjda med dom. Framför allt är jag glad över att fiskehösten kommer jag att vara torr om ben och fossingar!

Nu väntar jag bara på vadare som har en lucka bak också så man kan göra "tvåan"...

Må era vadare ha en öppning för alla kroppsfunktioner!

söndag 8 augusti 2010

Fiskade nästan gös..

I torsdags så for jag och Anna upp till Hassela för att hälsa på i stugan hos familjen Stråle.
Vi hade pratat lite om att kanske försöka ta oss ut och fiska lite gös under kvällen vilket skulle vara skoj då jag aldrig fiskat riktat efter gös tidigare och därmed aldrig fåt någon heller.
Vi var först ut och metade efter lite betesfisk vilket gick ganska snabbt och bra men sen kom vi fram till att vi skulle grilla och äta innan vi gav oss ut efter gösen.
Nu gick det sedan som det brukar kunna gå. Grillningen och ätningen tog mycket längre tid än beräknat så vi valde att strunta i fiskningen och bara umgås under kvällen. Som helhet en mycket trevlig dag med trevligt sällskap. Gösfisket tar vi vid ett senare tillfälle.

Må ert gösfiske ske dagar då det inte grillas!

tisdag 3 augusti 2010

Har glömt tvåhandsspöet i Ramsele..

Väl hemkommen till Matfors så inser jag att jag glömt tvåhandsspöet i Ramsele. Ingen möjlighet har jag alltså att komma åt det förrän svärföräldrarna kommer hem efter sin semester.
Suck.. jag som hade tänkt prova lite nattfiske efter lax i ljungan..

Må ert minne i allafall specialisera sig på att komma ihåg fiskeprylarna!

Revansch i nedre ransarån 29/7

På torsdagen så var det bara att kliva upp och tokpacka allt för att gå de 5 km tillbaka.
Gjorde misstaget att gå med lite fuktiga sockor vilket resulterade i två stora härliga blåsor under varje häl.
Måste sett lite skojigt ut där man smög fram på tå med höga knälyft och full packning..

Väl framme vid bilarna så var det dags att säga hej då åt Peter som var tvungen att avvika pga att andra åtaganden.
Jag och Jake hade dock två dagars fiske i de nedre selen uppbokade och tanken var då att ta revansch där.
Vi åkte nu ner till Saxnäs efter att ha varit in till transfer-Kjell och pumpat i lite luft i jakes reservdäck (vi hade fått punktering när vi kom fram)
Så när vi kom ner till Saxnäs så fick Jake åka in och beställa ett par nya däck som skulle bilas upp från Wilhelmina under eftermiddagen. Så planen var att fara ner direkt på fredagsmorgonen och få dessa omlagda.
När det var klart så for vi in på kultsjögården för att se om vi inte skulle kunna få tag på en dusch, vilket gick bra.
Det går inte att förklara hur mycket man uppskattar en dusch efter några dygn i tält då man svettas floder och har ett tjockt lager av myggmedel och skit som täcker kroppen från topp till tå. Det är då inte hallon man luktar då..

Nu var man fräschare än man känt sig på länge och efter att ha fått nya kort så körde vi tillbaka upp mot ransarån efter att ha inköpt pyttipanna och ägg.
Vi planerade alltså att bryta carbonara dieten då den började kännas lite långrandig.
Ut igen med packning och ner till ån där vi satte upp tältet i lite småskvitterregn. In med packning i tältet och ut och fiska.
Vi hade pratat lite med folk på väg dit och föregående dag hade det varit jättetrögt även här, men då vädret nu var sämre (bättre?) så hade vi ändå förhoppningar.
Det blåste en del, men det kom i byar och när det lugnade så kunde vi se att det var upp lite fisk och vakade här och var.
Jag provade diverse flugor men inget verkade falla dom i smaken. Kunde inte heller se något som kläckte speciellt mycket heller. Däremot så lyckades Jake luska ut vad som fungerade.
Han satte på en liten brun klinkhammer i storlek 16 som öringen var helt tokig i. Han tog osannolika 5 öringar på lika många kast vilket måste vara rekord här uppe. Han hittade även åt fisk som vakade.
De stod i strömkanten där inloppströmmen till det nedre selet viker av runt "gräsön"
Där på en sträcka av 40 meter så var det bra med fisk som var upp och tog. Själv hade jag inte alls samma lycka då jag inte hittade någon brun klinkhammer i samma storlek. Andra färger gick inte lika bra även om de var upp på dessa nån gång då och då också, men utan att jag krokade någon.
Tappade dock en fin fisk som jag lyckades lura men den gick bara lös utan något verkligt skäl, nåja sånt händer.
Det blåste lite småkallt och då man stått utvadad en stund så kände vi att det var dags för middag.
Vi hade ju pyttipanna att se fram emot.
Gud vad gott!!
Jake stekte pytten och jag fixade äggen i min pytte-pytte-pyttelilla stekpanna. Den rymmer precis ett ägg..
Stärkta av maten och det faktum att vinden mojnat så gav vi oss ut på kvällfisket.
Jake gick ner för att fiska av utloppet och jag gick återigen upp mot inloppet.
När jag gått en bit kom jag in mot en liten "vik" där det var helt vindstilla och det vakade en del.
Såg ut som småröding men jag hade lyckats leta reda på en liten "klinkis" brun i st 16 som jag lade ut bara någon meter från strandkanten.
Slurp, så försvinner den i en virvel och jag gör motlyft.
Då bryts vattnet av en jätte kaskad och en jätteröding ser jag har tagit flugan.
Den var helt tokig och sprattlade som galen runt i ytan. Pulsen stiger till ca 180 slag men den sitter kvar och jag kan lotsa den in mot land efter ett tag. Ska jag få min första röding? Och en sån storlek!
Plötsligt lossnar bara flugan. Jag känner inte att jag gör något fel utan den bara släpper helt plötsligt.
NEEEEEEEEEJ!!!! Det skriket måste ha hörts ner till Sundsvall! Fan vilken besvikelse!! Den hade kunnat rädda hela resan..
Står och svär och tycker synd om mig i några minuter innan jag repar nytt mod och provar igen.
Fisken vakar ju fortfarande runt omkring. Får några mindre öringar och sedan helt plötsligt så får jag också en röding!
Inte stor men ändå min första!! Skoj!
Jake kommer upp och vi snackar en stund då vinden återigen tilltagit. Jag säger att jag tror på att gå runt och
prova på den sträcka där han fiskade tidigare under eftermiddagen. Vilket vi också gör.
Nu har det också helt plötsligt blivit mycket varmare ute och det känns som att det är bra fiske i luften.
När vi vadat ut ser vi att det vakar ordentligt med fisk. Jake går vidare en bit nerströms och jag stannar till och
börjar kasta. Kastar lite till och det vakar ännu mer. Byter fluga och kastar och vaken bara ökar.
Det är nu en veritabel vakfest och jag hittar inte rätt fluga!!!
Byter fluga gång på gång men de är helt ointresserade. Man blir helt galen av frustration!!
Sätter på en TKK (två kopulerande knott) i storlek 18 och då hinner knappt flugan landa förrän den sugs ner med ett slurp!
Fin fisk tänker jag! Men då händer det som inte får hända. Bromsen på rullen strejkar!!
Den är nästan stum och då ser jag att det återigen är en riktigt fin röding som tagit flugan!!
Att försöka drilla en kilosröding med en fluga st 18, 0,14 tafs och låst rulle är något av det mest nervpåfrestande jag varit med om. Jag fick försöka att kompensera bromsen genom att vada efter fisken och sträcka ut armen till ca 3 meters längd.
Efter en skum, skum drillning så lyckas jag få den in mot håven.. JAAAA! den är i håven!!
En kanonröding! Jake har nu anslutit och vi kan väga fisken. 1,1 kg med håv, vilket då innebär 950 gram röding.
Trots att jag inte spräcker kilosbarriären så kan jag ändå inte vara mer än överlycklig!
Jag får efter fotografering släppa tillbaka den och fira med en liten jäger! ROLIGT!!















Nu ser vi dock att det tornar upp sig några riktigt otäcka åskmoln så vi bestämmer oss för att gå iland. Bestämmer oss för att börja gå tillbaka ner mot tältet då man kan se längre ner i dalen att det börjar blixtra rätt ordentligt.
Jake filmar skådespelet på avstånd och det är en mäktig syn..
5 minuter senare är ovädret över oss..
Jag har aldrig någonsin varit med om ett liknande oväder som bryter lös. Det blixtrar och smäller runt oss hela tiden. Det slår ner 4-5 blixtar samtidigt.
En blixt slår ner så nära att det är precis som att någon avfyrat ett gevär precis bredvid oss och det blir klarvitt och stinker ozon.
Utan av överdriva så kan jag säga att det är nog ett av de tillfällen som jag har varit som räddast. Man känner sig helt maktlös och kan inte göra något. Vi inser att det enda vettiga bör vara att försöka att ta oss mot bilen, men man är för orolig för att röra sig nästan. Till slut bestämmer vi oss för bilen och genar upp genom skogen i halvpanik.
Till slut når vi bilen och kan känna oss trygga, men jag kommer aldrig att glömma den känlan av att vara totalt utelämnad som när man sitter i den där lilla gläntan i gräset.
Så nu sitter vi dyblöta i bilen och villrådiga på vad fan vi ska göra. Varenda fiber i kroppen vill bara fara hem och krypa ner i sin egen säng. Men vi kan inte. Det går inte att gå ner till tältet och vi kommer på att vi har beställt däck och bara har ett litet fånigt reservdäck som vi inte tar oss hem med.
Så efter att ha suttit ett bra tag i bilen så ger äntligen det värsta ovädret med sig och vi inser att det enda vettiga alternativet är att försöka gå ner och få nån timmas sömn innan vi kan fara in och få däcken omlagda.
Väl inne i tältet inser vi att slagregnet har slagit genom tältet och det har regnat in.. Så vi kryper ner i säckarna och försöker sova.
Kan berätta att det inte blev så mycket av sömnen. Minsta muller man hörde från åskan var man halvvägs ur säcken redo att gå upp till bilen igen.
Till slut blev det i alla fall morgon och vi kunde fara in till Saxnäs för däckbyte. Under natten så hade även Jake fått reda att Loco, hans hund, hade försvunnit och det gjorde att valet blev väldigt lätt på vad vi skulle göra. Vi packade tältet och for hem trots att vi hade 1,5 dygns fiske kvar.
Men ibland så är det viktigaste inte att fiska.
Nu var allt blött och Loco var borta och det regnade för fullt så det kändes naturligt att packa ihop.
Men sjuk som man är så fanns fiskesuget kvar där hela tiden under tiden man packade ihop.. Hade nog kunnat vänta ut vädret om omständigheterna hade varit andra.
Trots det var jag rätt nöjd när den klassiska pringles burken och varma trocaderon införskaffades på affären vid avfärd.
När vi komm tillbaka till Ramsele så hade Jake även fått hjälp av Dennis och Loco hade blivit "locoaliserad" så vi kunde direkt fara dit och släppa in honom i bilen.
Så efter det var det uppackning av genomsur packning, en dusch och snabb middag och sedan rätt snabt i säng och 14 timmars sömn.

Må era fisketripper inte drabbas av mindre naturkatastrofer!

tillbaka till övre ransarån on 28/7

Denna morgon så vaknade vi i lite bättre tid och det var oroväckande ljust i tältet.
När dragkedjan öppnades så kunde man titta ut mot en klarblå himmel.
Normalt sett så brukar man uppskatta fint väder under sommaren, men när man flugfiskar i övre ransarån så är detta inte ett väder man vill ha.
En redan skygg fisk blir tamigfan helt omöjlig att lura. Det räcker med att man bara höjer ett spö för att börja kasta så ser man att fisken pilar iväg till säkerhet.
Efter en frukost bestående av (japp, ni gissar rätt: tunnbröd och mjukost) normalkost, samt en expressbajsning (myggen tycker nämligen om vita skinkor) så hoppade vi i kläderna och gick iväg för att prova på lite sighfishing i selet.
Det är återigen en härlig upplevelse att kunna stå och titta på fisk som är 30 meter bort i ett helt klart vatten mot en ljus sandbotten.
Även nu kunde vi se en hel del fisk och även flera fina bitar som for och simmade lite planlöst efter botten.
Man kunde se att det nån gång då och då plockade nymf och snäckor från stenarna på botten.
Vid ett tillfälle så lade Peter ut flugan på ett strategiskt ställe och vi kunde se en större fisk komma och stryka förbi flugan på 5 cm avstånd utan att bry sig det minsta..
Spännande men extremt frustrerande att se fisken så totalt ointresserad av det som finns på ytan.
Resten av dagen var likartad. Vi kunde se en del fisk men ingen ville kliva upp och bita på och ingen fisk alls som vakade.

Jag minns inte av vem jag har hört följande teori av men ibland undrar jag om den inte kan stämma.
Den går ut på att fisken har ju inga ögonlock och skulle den gå upp och plocka insekter i ytskiktet så skulle dom behöva stirra in i solen hela tiden och då kanske framför allt om dom går upp och bryter ytan för att ta en fluga.
Speciellt där uppe där vattnet är kristallklart så känns det som en vettig teori.

Under eftermiddagen så sjönk modet dramatiskt hos oss alla.
Vi insåg att under vår sista dag så kunde vi inte förvänta oss nåt fiske alls.
I en stund av mental svaghet så knöt jag även på en liten matuka streamer som jag fick några småfiskar på men det kändes på nåt sätt bara fel. Det var ju torrt vi skulle fiska!


En lätt nedstämd Peter..




Snare på kvällen när solen gått ner och det ännu inte hade blivit riktigt kallt så blev det dock lite fart på fisken.
Vi kunde se stora fiskar som gick upp och tog nymf just under ytan.
Vi lyckades dock inte få någon att bita på utan hade bara ett par dragningar där fisken inte ville fastna.
Det var bara att gå och ge uppför kvällen och krypa in i tältet då vi var tvingade att kliva upp tidigt för att packa ihop och gå ner till den väntande transfern tillbaka.
Suck..

Må evolutionen ge fisken ögonlock så den tar torrt även i soligt väder!

tillbaka till övre ransarån tis 27/7

Tisdag morgon så vaknade vi alla lite sent med en välbekant smak i munnen av whisky, mjukost och snus.
Jag kan ärligt säga att det är en av de smakkombinationer som man bör undvika i största möjliga mån.
Men när vi kommer ur tältet (efter en ordentlig kraftansträngning) så möts vi av en väldigt positiv överraskning.
Det är förmodligen det bästa flugfiskeväder som jag skådat.
Mulet, vindstilla och varmt. Fisken vakade redan ute i selet som vi tältade vid och allt såg upplagt ut för en kanon dag.
Kvällen innan hade vi bestämt att vi skulle gå en bit uppför ån upp till Skible och kika närmare på ett ställe som vi
såg förra året.
Innan vi gick iväg kom jag på att mina vadare läckte ordentligt så jag smetade på en tub med liquisole på lite strategiska
ställen på vadarna.
Nu hade vi dock lite bråttom så det fick inte torka riktigt innan jag hoppade i dom och på med skorna.
Det skulle sedan visa sig vara en jättebra idé...

Så vi smög så sakteliga uppströms ån samtidigt som det vakade för fullt i vattnet mest överallt.
Vi kastade sporadiskt några kast på nån enstaka fisk men av någon märklig orsak så hade vi bestämt att vi skulle gå och därför så gick vi..
När vi kom upp till "s-kurvan" nedanför skible så stannade vi och kastade på ett par vakande fiskar utan att lyckas fånga någon, sedan fick vi se folk som var uppe på det ställe där vi hade tänkt fiska så i stället för att gå vidare så passade vi på att luncha.
När vi sitter och samtalar så inser vi det dumma i att gå runt när vi har fullt med fisk som vakar runt tältet och bestämmer oss för att gå tillbaka.
Så vi fiskar oss mer eller mindre i expressfart nerför ån med bara snabba stopp.
Vid ett av desa snabba stopp lyckas jag kroka en bättre fisk som efter en "attackhåvning" från Peter kunde landas.
Minnet sviker mig lite nu men vikt på ca 7-8 hg. Naturligtvis på en superpuppa..
Glömde bort både att fota och mäta längd men en fin och rolig fisk som nöp på mitt i strömmen.
En av få fiskar som vi lyckades ta i direkt strömfiske.

När vi väl kommer ner till tältet har det naturligtvis börjat att blåsa och därefter var det inte upp mer än någon sporadisk fisk.
Man är ju helt jävla dum i huvudet!! Kanonväder, vakande fisk, då går man på walkabout i stället.. Så jävla korkat..
Därtill så hade inte mina vadare blivit täta av morgonens lagning heller så nu var även mina extrakläder plaskvåta..
En annan trevlig överraskning var att de nu hade smält ihop med vadarskorna då liquisolen hade limmat ihop detta
till helhetslösning..
Under kvällen fick jag låna Jakes reservvadare vilket var det som räddade fortsättningen av resan.
Att gå runt och vara plaskvåt hela tiden förhöjer inte direkt upplevelsen..
Tyvär gav kvällen inte ett speciellt bra fiske heller. Vädret klarnade upp och det blev istället kallare ute
vilket kylde ner de eventuella kläckningar som hade varit på gång.
Jake och Peter hade ett lite bättre fiske under kvällen än jag hade då de fiskade selen där det var lite mer aktivitet samtidigt som jag fiskade vatten med lite mer fart.

Så som sammanfattning av denna dag så spenderade vi en underbar fiskedag med att i stort sett försöka promenera bort bakfylla ur kroppen och titta på vakande fisk... vilket jävla slöseri..

Må ni ha med era hjärnor på era fisketripper!

Tillbaka till övre ransarån

Så var det återigen dags för en av årets trevligaste stunder, nämligen den årliga fisketrippen med Jake och Peter.
Årets resa gick även denna till övre ransarån i saxnäs.
Orsaken var dels att Peter inte kunde följa med ifjol pga nedkomst i familjen, men också pga av att jag och Jake kände att vi hade otur med vädret ifjol (solsteka och tokvarmt) och att ån hade mer att ge.

Så måndag morgon så åkte vi upp efter en natt med lite sömn där man mest låg och vände på sig i spänd förväntan.
Väl frame kunde vi konstatera att Jake hade fått punktering och han kastade snabbt på ett sånt här löjligt litet "nöd-reserv däck"
Det gjorde dock inte så mycket att vi åkt på en punktering då vi faktiskt var framme. Punkteringen kunde vi fixa när vi kom tillbaka. Nu var det fiske som gällde!

Vi åkte båt över ransaren och gick sen upp ca 5 km efter ån till en tältplats som vi hade rekat rätt på ifjol.
Vädret var lite småblåsigt från sydväst, med lite regntunga moln i luften och ca 15 grader varmt, vilket inte alls var så dumt ur fiskesynpunkt.

Efter att ha genomlidit helvetet med att gå upp med packningen (hade jag träffat på en fjällvandrare utan mål hade jag nog slagit han på käften) så kunde vi komma fram och slå upp tältet. Eftersom jag går lite långsammare än mina följeslagare så var det nog dom som slog upp tältet medan jag avnjöt en pilsner och slogs med myggen.

Frågan är om inte den stund som följer är den bästa på hela resan. Man slår upp tältet, riggar spön, linor och rullar
samtidigt som man dricker en whisky.
Man är överfylld av förväntningar på långa fighter med grov fisk och underbara naturscenarion.



Peter och Jake smånöjda efter lyckad resning av tältet






Kvällens fiske blev väl hyfsat ändå får man säga. Fick ett styvt tiotal öringar även om ingen var riktigt stor.
Hade glömt bort hur förbaskat skygga dom är där uppe, vadning är i stort sett uteslutet och det minsta fel i presentationen så är det bara att glömma.
Man får som mest tre försök på en vakande fisk sedan är det kört.

Under kvällen så var man så glad och nöjd av att vara på plats att whiskykonsumtionen kanske blev väl hög också
och att fisket därigenom kanske blev lite lidande, man måste helt enkelt konstatera att efter ett visst antal whisky så blir man en sämre fiskare.
Man får till exempel för sig att den rätta flugan att använda är en gigantisk sparvunge bunden med foam och tillräckligt
med hjorthår för att värma ett par tre hjortar..

Tyvärr så avslutades kvällen med en mindre fiske katastrof för Jake.
I samband med att han skulle lyfta flugan från vattnet så fastnade den i strandbanken och då small hans spö bara rakt av en bit ovanför den andra holken!
Hans besvikelse var naturligtvis av monstruös karaktär.
Spöet måste ha haft ett konstruktionsfel som gjorde att det bara gick rakt av.
Det man som får se som tur i oturen var att det inte skedde samtidigt som han drillade en drömfisk, men det är som sagt en väldigt klen tröst..
Själv drabbades jag också av en mindre trevlig överraskning. Det visade sig att mina vadare läckte som ett såll!
Hade använt dom bara ett par dagar innan och då var dom täta!?! Fattar inte vad som hade hänt.. och bägge benen också!

Maten under eftermiddag och kvällen bestod av pasta carbonara och tunnbröd och mjukost, men det kanske inte var en skräll.

Må en ansvarig spöfabrikant alltid vara inom räckhåll då era spön går av!

onsdag 21 juli 2010

Hemma igen

I går kom jag hem till Sundsvall igen efter en tvådagars tur till saxnäs och fiske i "selen" dvs. nedre ransarån.
Återigen så är man nöjd men känner sig ändå blåst på konfekten lite grann. Den här gången så var orsaken att fisket blåste bort. Det stormade ordentligt alla dagar vilket gjorde fisket svårt.
Första dagen då vi kom upp så regnade det och blåste om vart annat. Vinden var dock inte ihållande utan ibland blev det en lucka på några sekunder som det mojnade. I och med att det skedde så började fisken att vaka då det kläckte en del dagsländor. Men nu är man inte helt haj på vilken slända som kläcker så det blev lite laborerande om det var sländor eller kläckare som fisken tog. storleken var väl ca 14-16 på det vi såg och det hade nog kläckt litetidigare då vi såg en hel del spent spinners också. Det kläckte samtidigt någon annan dagslände som var riktigt stor. Påminde en hel del om rocken, men jag vet inte om den kläcker där uppe? Stora sländor var det i alla fall.
Som vanligt var det rätt trögt att lura dom (om man nu överhuvud taget fick ut flugan i blåsten) fick några på CDC dagsländor i brunt. Tyvärr blev jag av med dessa då det var tre större öringar som helt enkelt valde att ta dom med sig. Vet inte om mitt tafsmaterial var dåligt men det bara slets rätt av i samband med ett par våldsamma hugg i inloppet till nedre selet. 0.17 tafs slet av som det var papper.. Senare under resan så var det 4 riktigt grova fiskar som slet av tafsen igen. Den gick sönder i knutar men gick även rakt av. Måste har blivit gammal eller vara tillverkningsfel.. Hyfsat less i alla fall...
Sent under kvällen så fick Anders ett par fiskar på en caddis imitation och när vi egentligen var tänkt att gå att lägga oss så vakade en fisk utanför tältet som jag prövade med en liten brun streaking caddis i storlek 16 som fick hasa över ytan och då högg det genast. En rätt liten fisk men det visade samtidgt att vi var något på spåren.
Några sängfösare och lite eldande och några timmars sömn blev det sedan.
Dag två så blåste det ännu värre och vi företog oss en liten tripp upp till övre selet då vi trodde att det kanske var mer lä där uppe. Ack så fel man kan ha. När det blåser så där så finns det inte mycket lä på många platser..
Försökte kasta på en fisk som var upp ett par meter framför mig, men när flugan landade bakom mig i stället pga av vinden fick jag ge upp..
Så fortsatte resan. När det blev någon sekunds mojnande så fick man försöka att få ut flugan så gott som det gick (vilket det väldigt sällan gjorde) I och med blåsten och att tempen föll så avstannade kläckningen också men det gick ändå att få någon enstaka fisk att stiga. Flugan som junde locka upp do med var en elkhair caddis vilket verkade funka hyfsat. Vi kunde även se någon enstaka nattslända som hade kläckts så det är nog bra på gång och bådar gott inför veckans kommande besök i övre ransarån.
Oavsett så var det en mycket trevlig tripp tillsammans med Anders och Staffan, bara lite synd att man inte kan träffa riktigt rätt med vädret nu när alla andra förutsättningar fann. Vattnet var det lägsta som jag sett däruppe, men det tycker jag mest bara är positivt då det känns enklare att komma åt fisken.
Skoj också att Staffan tog nytt personbästa på öring och att han (som jag tolkade det) blev ännu mer biten. Helt klart är att vi måste nog försöka att göra en tur upp igen, kanske senare i år men mer troligt nästa år.

Må era tafsar vara överdimensionerade och hålla för allt!

ps. första jag gjorde i morse var att fara in på PO:s och köpa nytt tafsmaterial.. .ds

fredag 16 juli 2010

Mot saxnäs!

Sitter med lite blandade känslor och väntar på att det ska bli söndag morgon. Då är det dags för årets första tripp till saxnäs och fiske i nedre ransarån.
Något som man sett fram mot sedan förra sommaren då man sist var där uppe.
Nu sammanfaller det tyvärr med den enda helgen som det verkligen händer nåt hemma i Ramsele, det vill säga "fordonsdan"
Det är en helg då alla återvänder till byn och det är en stor veteranbilsutställning, marknad mm.
Veckan kulminerar på lördag kväll med cruising genom byn och band som spelar utomhus centralt och folk går lite man ur huse för att umgås.
Normalt brukar man festa till lite under dessa dagar och försöka träffa vänner som man inte sett på ett tag.
Men nu har man istället spenderat dagen med att packa inför resan.
Missförstå mig inte nu, jag prioriterar fisketrippen och ångrar mig inte en sekund, men visst vore det trevligt att kunna få ta del av det bästa av två världar.
I morgon bitti så sticker jag först ner en sväng till Sollefteå där jag ska hämta Staffan (polare från sundsvall) på bussen då han är en av de tre som sticker på söndag morgon.
Den tredje snubben är svågern Anders. Vi har två dygn fiske i nedre selen då vi kommer att tälta och fiska.
Det som tyvärr inte ser ut att bli det bästa är vädret som verkar krypa ner ordentligt i temp i samband med att vi kommer upp och det brukar ha en avkylande effekt på fisket.
Men det spelar egentligen ingen som helst roll.
Jag kommer att få fiska i ett bra vatten med vacker omgivning. Jag har goda vänner med mig och vi bor bra bara någon meter från vattnet.
Blir det riktigt ruskväder får man väl springa runt lite med en streamer, dricka whisky och se vad det kan ge.

Må era saxnäs resor infalla på tider då inget annat händer!

onsdag 30 juni 2010

Fotbolls VM är orsaken..

Märkligt att sport kan få en att mer eller mindre sluta upp att fungera socialt.
De sista veckorna så har jag inte blött en endaste liten krok. Jag svarar på tilltal med enstaka grymtningar som låter som "Paraguay", "4-3-3" eller kanske "David Villa"
Med andra ord... Det är fotbolls VM.
Att ens komma på tanken att försöka blogga har inte ens berört min sinnesvärld. (det är speluppehåll idag och jag förirrade mig till datorn..)
Men det som kanske stör mig mest är som sagt att fisket har blivit så lidande (förutom att jag har försakat min fru och att hon har blivit hänvisad till att se på tv via iphone, samt att mina svar på hennes kärleksförklaringar har varit: "Brasiliens försvarsspel imponerar")

Man har gått och funderat på sommarfisket under en längre tid och nu när "rocken" har kläckt så har jag inte ens varit nära att greppa spöet och ge mig ut till ett lämpligt vatten.
Var riktigt sugen på att följa med Jake nu på en kortare fisketripp till Saxnäs ett par dagar men hindrades av två skäl. Det ena var att jag vid ett tidigare tillfälle hade bestämt ett datum med ett par kompisar då vi skulle träffas och ha en "springsteen-dag" (en lång historia som vi tar sedan)
Men där hade jag hittat en väg runt som innebar att hoppa över lite sömn en natt, så hade detta kunnat gå att kringgå.
Men sen kom jag till insikt. Den dagen som vi skulle vara borta så går även kvartsfinal 1 och 2 av stapeln. Om man bommar helt enkelt inte Brasilien-Hollland (eller Uruguay-Ghana heller för den delen..)
Jag vet att jag får nya chanser om några veckor, men uj vad jag grämer mig...

Till veckan så ska jag och Anna fara över en liten sväng till Norge. Förhoppningsvis så kommer jag att hinna med ett försök i någon laxälv. Nu vet jag dock att semifinalerna också ska spelas till veckan så vi får se hur det går..

Må Fotbolls VM hedanefter spelas på vintern!

onsdag 2 juni 2010

Vill bara fiska..hela tiden!

Vad fan ska jag göra? Från det att jag vaknar tills dess att jag somnar så är det bara fiske, fiske, fiske, fiske och mer fiske.
Det har gått så långt att jag nästan blir orolig. Jag har svårt att tänka på nåt annat helt enkelt.
Visst, jag har länge varit fisketokig men nu går det nästan till överdrift. Om jag hade kunnat hade jag stått vid älven konstant hela tiden endast med korta avbrott för mat.
Det är några timmar sedan jag gjorde mitt senaste inlägg här och gissa på vad jag har gjort sedan dess? Japp, fiskesurfat!
I dag är det soligt och fint ute. Jag hade kunnat vara ute och gjort något av alla göromål som staplats upp under vintern, men vad gör jag istället? Jag sitter och surfar runt som en stolling på nätet för att jag har hört ett rykte om att Rio kanske ska släppa en sjunkande belly till versitip linan?
Anna kommer hem om ett par timmar och jag borde egentligen fixa till käk åt henne tills dess, men istället kollar jag blocket och tradera efter schyssta linor till enhandsspöet?
Nu vet jag väl att den här mentala härdsmältan går att bota. Om jag tvingar mig att vara utan fiskeinfo under ett par dagar så lägger den sig. Men det är just det! Jag vill inte heller. Det är det som oroar mig.
I går var det min födelsedag, den 1 juni. När normala människor väcks av sin fru med en puss och frasen "grattis på födelsedagen" så skulle jag tro att dom reflekterar över sin ålder och dödlighet och kanske vad dom ska hitta på resten av dagen.
Min första tanke var "Åhh... Laxpremiär i norge...måste kolla laksebörsen.."
Sjukt..

Nä nu har jag inte tid att skriva mer. Kom på att jag måste kolla upp lite priser på flugbindningsmaterial...

Må väl och låt inte fisket förstöra er mentala hälsa!

Tappad storfisk

Plats: Grimman (ljungan)
Tid 05.00-10.00
Väder:Soligt med regnskurar däremellan
Vind: Sydvästliga byar 2-7 sekundmeter
Vatten: ca 220 kbm/sek

Var ute härom dagen och var ner till Grimman som ligger långt ner i älven.
Tänkte vara ute tidigt så klockan var i arla morgonstund kan vi säga.
Solen lyste och ett och annat regnmoln passerade förbi. En ganska fin dag men något kylig.
Efter ett par timmars fiske utan känning så började jag att fundera på hemfärd, men som vanligt tänker man "ähh, bara en repa till"
Och helt plötsligt så nyper det till. Ingen jättefisk, men det är som sagt alltid lika förbaskat skojigt.
Det är så långt mellan fiskarna med flugspö att man hinner faktiskt glömma känslan av hugget. Sedan skiljer sig huggen ganska ordentligt från de som man får på spinn. Med spinngrejor är det mer ett klassiskt hugg, dvs man känner verkligen att det är ett aggressivt beteende som fisken har när han tar draget.
Med fluga är det mer som en el-stöt som fortplantar sig upp längs linan och in i armen. När man lyfter spöet och känner gungningarna så är det nästan en känsla av förvåning som sprider sig. "Va, en fisk?!? Som stör mig mitt i kastandet? Vad gör jag nu?"

Ca 1,5 kg ganska välmatad och trevlig fisk. Den fick gå tillbaka för jag är rädd om de få fiskarna som irrar upp i ljungan.

Tog på en green highlander variant på aluminiub tub.









Så nu var jag ganska nöjd för dagen och återigen så tänkte jag "göra kväll" och fara hem.
Men nu var det en ordentlig regnskur som började storhälla ner så det blev istället en kopp kaffe i vindskyddet i väntan på att det skulle bli uppehåll.
Med kaffe i kroppen och sittandes och tittandes på en rinnande älv så kom krafterna tillbaka och med dom även fiskesuget.
Så det vanliga mantrat upprepades "ähh, när man ändå är här så går jag en sväng till.."
Denna sväng hann jag inte gå så långt. En bit in på sträckan så precis när flugan går ut i strömkanten känner jag hur det stramar till och instinktivt så gör jag ett mothugg.
Det blir några ordentliga bugningar i spöet och jag känner att det här är en stooor fisk..
Sen... inget... flugan lossnar och det kommer en stor tomhet över mig... FAAAN! Så mycket "ävel" och när man äntligen får kontakt med en ordentlig fisk så blir det inte mer en några futtiga sekunder..
I efterhand funderar jag på om det kanske var en lax där jag var för snabb med mothugget och helt enkelt inte krokade den bra.
Om det var en öring var det utan tvekan 5kg+ men jag gissar på lax. Det hade varit väldigt roligt att få känna på den lite mer..
Jag blev i allafall rätt knäsvag och gav därför upp fortsatt fiske för dagen.

Må era stora fiskar sitta kvar på kroken när dom väl biter!

måndag 24 maj 2010

reportage från kastkurs

Under kastkursen med Mattias Drugge så var Sundsvalls Tidning på plats och gjorde ett litet reportage.
Observera bla svågern Anders Erikssons nuna i bildspelet (klicka på den lilla bilden i artikeln)
http://st.nu/mer/fiske/1.2044356-uppdrag-flugfiska-pa-ratt-satt-i-rollen-mattias-drugge-sveriges-ende-professionella-kastinstruktor

Må era kastkurser vara utan fotografer!

söndag 23 maj 2010

allt för länge sedan..

Jag vet inte riktigt varför det inte har blivit något bloggat på sistone. Det har hänt en del som jag känner att jag borde ha skrivit ner innan jag glömt det men det blir liksom inte av.

Jag har dels hunnit med att gå på kastkurs med Mattias Drugge (väldigt nyttigt), Anders (svågern) har varit ner en gång till över kristi himmelfärds helgen) och ett flertal fisketurer därimellan.

Så hur ska man med detta guldfiskminne kunna göra en sammanfattning?
Jag provar med kastkursen.
Upplägget var detsamma som i fjol. Det vill däga teori på klingstagården i ett par timmar sedan lunch och ner till viforsen för praktik under eftermiddagen.
Som vanligt så var Drugge genomsympatisk och funkade kanonbra som lärare. Det märktes dock att han var lite sliten efter sportfiskemässan som hade varit under helgen.
Just ja, sportfiskemässan måste man ta några ord kring.
Jake kom ner och hälsade på och vi gjorde en gemensam tur till mässan under lördagen.
Det var nästan så att man blev överväldigad av alla grejor. Jag var väl egentligen inte ute efter något speciellt men det blev ändå så att jag köpta två klumplinor till tvåhandsfisket. En Zpey Fusion S1,S2,S3 och en Rio AFS S5,S7. Jake handlade en del grejor bla. håv, ny rulle (loop naturligtvis som den loop-bög han är ;-), nya glasögon.
Skallen var inte på sitt bästa humör då man dumt nog hade druckit ett par öl kvällen innan så det blev inte mycket mer av dagen än att gå runt och titta, bland annat på lite kastuppvisningar. Egentligen hade jag tänkt gå flera dagar och vara med på ett par seminarier som verkade intressanta samt att kika närmare på flugbindningshörnan men nu tog dom 130 kr per dag i inträde så det blev bara en dag. Synd bara att det hade varit så lite folk. Nu kommer väl aldrig den mässan tillbaka hit.
Men just det, jag höll på att skriva om kastkursen.
Det visade sig att det jag redan innan hade misstänkt var sant. Jag tiltade spöet för mycket i baklyftet och använde "styr-armen" för mycket i utkastet. Drugge korrigerade det hela och gav mig lite verktyg att själv jobba med det i framtiden. Kan klart säga att jag var en bättre kastare när dagen var slut.
Har man möjlighet att gå en sådan kurs så ska man ta den. Även om det är lite dyrt så tycker jag att det är värt det.

Vad mer, jo Anders var ner och vi körde fiske ett par dar på flera platser i ljungan. Vi fiskade en kortis torsdag kväll, ett par längre svängar på fredagen och lördag förmiddag. Resultatet var ganska nedslående. Jag fick en liten sprattel vid Grimman och tappade en fin fisk, men det var också allt.
Vi hade stått vid Grimman i flera timmar och nött utan känning när det kommer en islänning som pluggade i sthlm. 10 minuter senare har han en fin blanköring på ca 3,3 kg på land... Skoj för honom men lite bittert ändå.
Lördag förmiddag fiskade vi Bordet utan att ha någon känning så vi gav upp vid 12 tiden och for hem. Dagen efter läste jag på Ljungans Sportfiske Sällskaps forum att under lördag eftermiddag hade en ordentlig vattenhöjning kickat igång och det hade blivit en huggsexa av stora mått i älven. Ett 20 tal fiskar av fin storlek fångades vid "klaras". Det bommade vi naturligvis..
Det kommer väl fler tillfällen... (fan vad less man blir på att skriva det)

Den vattenhöjningen gjorde ändå att vårens fiske blev lite stympat. Sedan dessa har det runnit väldigt mycket vatten pga vårflod och regn i inlandet. Så det har gått mellan 350 och 480 kbm vilket gör att fisket (ialla fall för mig) blir svårt. Så den sista vecka har spöet fått vila helt och hållet faktiskt.

Har även snackat med Anders och kanske vi gör oss en tur upp till Lögde när det lossnar där uppe.

Må era vårfloder alltid hålla sig inom rimliga gänser!

måndag 3 maj 2010

Intet blev det..

Var iväg en kortare sväng till krokforsen i kväll. Vet knappt om det kan kallas för fisketur då det egentligen bara blev en "repa", nåja säg en och halv då. Vadarna började läcka, så det blev hem och fram med liquisole
Kände inte ett jota.
Statkraft har höjt vattnet rätt ordentligt jämfört med helgen. Gick 200 kbm/s idag.
Gick första svängen med orange/svart plasttub och s8 spets. Andra svängen växlades till svart tub med koppar fläta.
Skulle kunna tänka mig att det varit en hel del folk där redan som tryckt ner den öring som finns i bottendyn..
Förhållanden:
väder: mulnande från blå himmel till regn innan jag var hemma
Vid nord-östlig ca 5 m/s
temp: ca + 8
Vatten temp ca +3-4
Vattenflöde: 200 kbm

Må era vadare för alltid vara täta!

söndag 2 maj 2010

Det tar sig..

I veckan som gått har jag inte varit ute och fiskat så mycket som jag kanske hade önskat beroende på att Anna drabbades av endera "kristallsjukan" eller virus på balansnerven. Det gav syptomen att allt snurrade så fort hon rörde på huvudet med kraftigt illamående och kräkningar som följd. Så onsdagen spenderades på sjukhuset innan läkarna kunde konstatera vad vi redan misstänkte.
I alla fall så har hon sedan känt sig lite bättre gradvis vilket gjorde att jag under fredag eftermiddag for iväg ett par timmar för att underhålla kastningen och prova två polyleadertafsar för att komma ner lite mer i vattnet för våröringen. Får hela tiden intrycket att bara med hjälp av sjukspetsen på linan så fiskar jag ändå flugan bara på nån meters djup och behöver komma ner ännu mer för att nå de stackars öringar som står och trycker efter botten.

Det blev en sväng till "Stocken" igen som jag tycker är ett lämpligt ställe att öva på då det är bra fart på vattnet och att jag även vet att det brukar kunna finnas fisk där, vilket alltid underlättar lite när man fiskar...
Eftersom det var sista april så var det även lite folk ute vilket gjorde att man fick vara själv och kunde exprimentera lite med kastningen. Så efter ett tag så nöp det till lite i flugan, och när jag lyfter spöt så är det fast fisk. Återigen så är det en liten sprattel som nyper till bakom en av stenarna mitt på sträckan nedanför "stocken" precis när flugan svänger in från strömmen in mot grundvattnet.
Ingen utdragen jättekamp blev det väl, men fan vad skoj! Det måste ändå betyda att man gör nåt rätt.

Fisken var väl kring halvkilot och fick snabbt som ögat friheten åter. Tyvärr så kom det blod från vad jag tror var gälarna då den hade svalt flugan ganska ordentligt. Det innebär väl att den har liten chans att klara sig, men hade jag tagit rätt på den så hade den haft ännu mindre chans. Att återuppstå efter att ha legat i frysen brukar vara rätt ovanligt..
Nu blev det bara en kortare sväng då jag hade dåligt samvete för Anna så jag avbröt fisket efter bara en halv repa och for hem istället.




Förhållanden:
Plats: Stocken
Tid: Ca 15.30
Vattenflöde: Ca 110 kbm/s
Väder: Gråmulet,ca +4 grader
Vind: Sydöstlig ca 3-5 m/s
Lina: Rio Versitip, S8 spets, 9 ft tafs med furocarbon tippet
Fluga: pearl and black, storlek 6


Under kvällen så kom jag istället på att jag skulle kunna fara en sväng på lördag morgon, tidigt innan Anna vaknade. På det sättet så skulle jag inte behöva ha dåligt samvete för att man är ute och fiskar när man har en sjuk hustru hemma. Missförstå mig rätt, jag har ju forfarande en sjuk fru hemma, men om hon inte är vaken så känns det lugnare.
Sen brukar det betyda att man får gå en repa på ostörd älv vilket brukar vara bra mycket bättre än att komma sist när 15 andra har stått och dängt linan över ett och samma område hela dagen.

När klockan ringde klockan 03.00 var jag inte fullt lika övertygad om att det var en bra idé... Men efter en liten intern diskussion i mitt huvud så vann fiskegalningen i mig och jag tog mig upp, även om kroppen protesterade högljutt.
Vädret denna morgon var "öringvänligt" dvs skitväder!
Regn, 2 grader varmt och snålblåst.
Vet inte om det stämmer men jag tycker mig alltid ha bättre fiske när det är på gränsen till att SMHI ska utfärda varningar..

Återigen blev det "Stocken" som blev mitt mål.
Tänkte denna gång att jag verkligen skulle försöka att fiska istället för att koncentrera mig för mycket på kastningen.
Jag vet inte om det var det, eller att det var tidigt och vare sig min kropp eller huvud fungerade som det skulle, men kastningen gick uruselt.
Gick lite bättre efter att ha tänkt till gällande flugstorlek och tafslängd dock och jag började kunna fiska någorlunda. Gick först över och fiskade "stenpiren" vilket inte gav något förutom att jag fiskade bort tre! tuber på en och samma sten i tre raka kast! (ni skulle hört tiraderna som brakade loss efter tredje gången) Det var inga snälla ord som kom över älven då kan jag meddela..
Men efter en kopp värmande kaffe och värmning av händer så satte jag på en ny tub (vet ej namn, svart 1 tums plasttub med silver flash i)
Jag har den senaste tiden fiskat mycket med typiska vårflugor, färglada med mycket orange, rött, gult i och det har inte givit några resultat. Nu var det dessutom mörkare ute med regnmoln, så något svart kändes rätt.
Jag hann bara göra ett fåtal kast innan det underbara lilla hugget kändes. Fisk!
Den här gången kändes det att det var en bättre fisk. Starkare, piggare och roligare.
Efter lite knixande och lite typiska havsöringstrix så fick jag in den på grundvatten och kunde släpa den iland.
Den här gången var det en betydligt bättre öring i kanonform. Tjock, fet silverblank fisk i jättebra kondition. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att den varit nystigen, men jag tror ändå att det var en gallfisk då det är för tidigt för att vara nystiget.
Jag tänkte faktiskt behålla den tills att jag såg att den inte var fenklippt, dvs att det var en havsöring från ljungans egna stam. Så efter ett snabbt foto med telefonen så fick den gå tillbaka vilket alltid känns lika bra!
Efter det så kände jag att jag nog var rätt nöjd för dagen. Fiskade några kast till men kände att dagen var redan så bra som den kunde vara och for därför hem till min fru istället.

Förhållanden:
Plats: Stocken
Tid: Ca 07.00
Vattenflöde: Ca 120 kbm/s
Väder: Regn, ca +2 grader
Vind: Sydöstlig ca 3-5 m/s
Lina: Rio Versitip, S8 spets, 9 ft tafs med furocarbon tippet
Fluga: vet ej namn, svart 1 tums plasttub med silver flash i




Må era fruar aldrig bli onaturligt yra!

torsdag 29 april 2010

Mycket att hålla reda på

I helgen som gick var Anders ner och naturligvis så passade vi på att spendera den mesta tiden i ljungan för att öva på vårt tvåhandsfiske.
Anders hade ett nytt spö med sig som han var sugen på att pröva. Ett Loop Adventure 13,4 fot klass 9. Linan var detsamma som jag själv har dvs. en Rio Scandinavian spey versitip men i en tyngre klass, 10-11 (nedklippt men osäkert till vilken vikt)
Med tanke på att det är våröring som vi fiskade efter så kör vi då med de tyngsta spetsarna S6, S8 för att komma ner.
Nu gick det väl som det brukar gå. Inte ett enda hugg om man bortser från en och annan sten. Men vi såg det som välbehövlig kastträning. Själv gör det inte så mycket när man går bet då jag vet att det är en ny dag i morgon och då kan jag prova igen. Det var lite synd för Anders bara att det inte ville bita på något.
Han fick dock kämpa en hel del, då linan var alldeles för tung för det spöet. Han hade vägt den när han kom hem och den vägde 47 gram.. (till rekommderade 32-38 gram) och i kombination med ett rätt mjukt spö och sjunkspetsar så blir inte kastandet speciellt roligt.
Sedan så har vi lyssnat på fel info därtill. Vi körde med tafsar som var baserade på tumregeln "1,5 ggr spöets längd"
Vi har nu lärt oss att med sjunklinor så är det lämpligt med kortare tafs.. Det är myycket lina som ska lyftas ur vattnet..
Dagen efter var jag själv ut och provade med en 9 fots tafs och det blev då en helt annan kastning.. Men vi tar ändå rätt lätt på det då vi bägge är nybörjare och det enda sättet att lära sig är att göra lite misstag.
Idag har jag varit iväg och köpt några sjunktafsar som jag tänkte prova med i morgon. Har köpt en 5 fots och en 10 fots fast sinking som jag ska provdänga lite med.

Må väl och må era barn födas med fiskekunskap genetiskt inseminerad!

fredag 23 april 2010

Fiskekamrat

Vid vattnet känner jag mig oftast som en ensamvarg och är samtidigt nöjd och tillfreds på det sättet.
Man kan komma och gå precis som man vill, man kan själv fiska en plats så snabbt eller långsamt som man själv vill och kanske framför allt, man har en stund för sig själv med sina egna tankar och behöver inte distraheras av konversation. Så jag brukar vara ganska nöjd med att påta på i min egen fart.

Men ibland känner jag också att jag skulle vilja ha någon polare att bara sitta ner och filosofera lite med.
Snacka skit om fiske, sport, film, you name it (tänkte skriva relationer men tittade ner och såg att jag har ju ingen kjol.. ;-)
Kort sagt: Det blir tråkigt.

I helgen blir det dock roligt. Svågern Anders kommer ner från Junsele. Han är en starkt bidragande orsak till att jag äntligen fick tummen ur och skaffade sig tvåhandsprylar.
I fjol blev han medbjuden upp till Byske för 4 dagars fiske med fluga. Han hade aldrig kastat tvåhands tidigare heller men for iväg ändå.
4 dagar senare kom han hem med värkande rygg, ett nyinköpt spö och ännu ett fiskesätt att underhålla..
Under hösten var han ner en helg och jag passade på att hyra ett flugspö under en helg.
Det var nog den riktiga starten för ett livslångt lidande/intresse (osäker vilken av de föregående som passar bäst)

Nu ryckte det i hans fisketarm för mycket för att kunna gå kvar hemma. Så han har dammat av prylarna och kommer ner tillsammans med familjen.
Så i morgon far tjejerna på vårmässan och vi drar till älven. Ska bli riktigt roligt!

Må väl och låt alla kvinnor fara på vårmässa jämnt så frigörs mer fisketid!

tisdag 20 april 2010

Första fisken på tvåhandsspö

Idag kom det som jag hade trott skulle komma först till hösten. Jag fick nämligen en liten öring på tvåhandsspö.

I eftermiddags så for jag ner till Ljungan då vädret var soligt och fint. Var inne på att kastträna lite (fast jag måste erkänna att jag använder krok numer)
Platsen denna gång var "stocken" som är ett fint ställe med en schysst ström som är alldeles perfekt för att kasta efter. Sedan kanske den är lite väl strid just nu ur fiskesynpunkt.
Jag hade inte gjort många kast förrän jag kände ett distinkt hugg när flugan svängde in mot stranden.
"fan, botten" var min första tanke. Instinktivt så kom ändå mothugget och döm om min förvåning när jag känner att det faktiskt gungar tillbaka.
Nu var det väl kanske inte den största fisken i ljungan som valde att bita (kanske 7-8 hg), men definitivt en av mina roligare. Var en helt annan känsla, som förväntat, att känna fisk på flugspöet, jämfört med min träkäpp till spinnspö.

Fisken gick naturligtvis tillbaka direkt efter foto.
















Den tog på en entums tubfluga på mässings tub. Svart/Orange vinge.
Fiskade med en S8 tipp.

Vädret var soldis med sydlig vind ca 6 m/s.
Vattenflöde 136 kbm

Må lax och havsöring älvar bryta fram ur jorden överallt!