Så har man återigen lyckats med samma skit som i fjol.
Lämpligt till att uppehållet i älgjakten kommer och öringsfisket drar igång på allvar så blir man sjuk..
Har legat i influensa nu hela veckan och det blir inte mycket fiskat från sängen..
Ansiktsmöglet frodas och jag ser nu om möjligt värre ut än nånsin..
Har hittat förklaringen till varför min sk. skäggväxt har så många kala fläckar. Det beror på att ett fåtal andra skäggindivider har sugit åt sig all skäggnäring och drar iväg med full kraft. Det enda som ser mer vansinnigt ut än dessa kala fläckar här och var är att ett 20 tal strån på spridda platser har dragit iväg som lövsly i en ungskogsplantering..
Må ni aldrig bli sjuka under högsäsong!
torsdag 30 september 2010
lördag 25 september 2010
Laxkänning
Igår så blev jag av med min lax-oskuld på fluga.
Jag fick aldrig upp den på land men jag fick känna på den under ca 5-10 minuter.
Frågan man ställer sig är: Hur fan ska man någonsin lyckas få upp ett sånt monster på land?
Jag hade tagit hela dagen ledigt för att vara ute och fiska. Enda chansen att få bli av med ansiktsmöglet (mitt sk. "skägg") är att ha flugan i vattnet, och planen var att vara ute hela dagen.
Så jag styrde kosan till ""Grimman som jag känner är ett hett ställe just nu.
Väderrapporten talade om hällregn hela dagen och det har alltid varit ett favoritväder när det gäller öring och mig, Brukar gå som bäst de dagarna.
Nåja, kanske inte hällregn men gärna mulet och nån skur..
Dessutom så brukar dåligt väder innebäre färre antal fiskare ute också vilket gör att man kan få vara själv vid älven vilket jag kan uppskatta ibland.
Satte på S1/S3 lina och en liten tub med koppar kropp och svart hår.
Helt ensam på platsen så vadade jag ut och påbörjade mitt fiske. Halvvägs ner på sträckan så har jag försjunkit i nån sorts fisketrance och kanske rent av är lite okoncentrerad då jag plötsligt brutalt väcks ur min trance med att det smackar till i spöet så jag håller på att tappa det.
Mothuggsinstinkten finns djupt rotad och kroppen svarar med ett mothugg som kanske inte är rekommenderat för fiske efter öring.
Hade det varit en fisk under 3 kg skulle jag gissa på att jag hade kastat den direkt upp i vindskyddet..
Första tanken är "bottennapp" men känner genast att det är en riktigt stor fisk..
Den gör inte så mycket väsen av sig utan flyttar sig bara nån meter och stannar till.
Misstänker ganska snart att det här inte är en öring utan troligen en "gamm-lax"
Så börjar den gå uppströms i poolen. Går kanske 20 meter uppströms och där stannar den. Jag provar då att sätta press på den för att få en aning om storlek.
Rubbar den inte ens..
Laxen (är nu ganska säker på att det är en sådan) står sedan still i ca 3-5 minuter och jag börjar fundera "vad gör jag nu?"
Jag har ingen vana av hur det är att fiska lax med fluga. Visst har jag sett på film hur man gör och visst har jag snackat med folk som tagit lax, men det känns ändå som att det inte finns någon direkt regelbok.
Så helt plötsligt är det som att laxen bestämmer sig att nu får det vara nog. Den kliver upp från sin grop och bestämmer sig att gå nedströms.
Den har väl ca 70 meter ner till forsnacken och jag vill ju absolut inte att den kliver över den för då är det kört. Finns ingen möjlighet att kunna gå efter nerför forsen.
Men nu verkar laxen ha bestämt sig. Den går med ett långsamt stadigt tempo rakt ner mot nacken.
Jag tänker att jag provar att bromsa det som går. Bära eller brista (det är som sagt inte laxsäsong nu heller) Så jag drar åt bromsen det som går och använder handen som broms samtidigt.
Resultat? Laxen märker det inte ens. Den bara simmar på som att inget har hänt. Det känns precis som om man skulle ha krokat en bil som sakta kör iväg.
Till slut händer det oundvikliga. Den kliver över nacken och ner i forsen. En bit ner så känner jag plötsligt att linan slaknar och förstår vad som inträffat.
Tafsen har gått av nere bland stenarna i forsen och det är bara att veva in och se glad ut.
Min första känsla är inte besvikelse eller ilska utan mer bara en konstig känsla av att rättvisa har skipats. Den här fisken var totalt överlägsen mig. Den lekte lite med mig en stund och det är bara att tacka för lektionen.
Efter att jag fått in linan och dystert konstaterar att tafsen mycket riktigt slitits av så kommer frossan..
Benen och händerna skakar och man känner sig som om man fått nån skum influensa. Laxfrossa!
Jag går upp och sätter mig och vilar och tänker en stund. Förstår nu vad folk menar med att det räcker med en enda fisk för ett livslångt beroende..
Men samtidigt kommer tvivlen? Vad är det för idé att fiska efter fiskar som man aldrig kan få upp?
Jag har på spinn fått lax på 12 kg som mest och det går inte att jämföra dessa. Den fisken var också groteskt stark och tog stora mängder lina vid ett flertal rusningar men på nåt sätt kände jag mig ändå inte helt maktlös, det kändes som att jag kunde påverka utgången.
Här var det mer som att jag var en åskådare som fick kliva in och känna på kraften från ett urtidsdjur bara för att få veta att man inte ska leka med dessa djur..
Frågan som hela tiden återkom i skallen under dagen var "Hur ska man göra för att få upp en sådan fisk? Går det?"
Man kommer aldrig att få veta hur stor denna fisk var och det känns dumt att spekulera, men jag har som sagt tagit lax på 12 kg tidigare, Gädda på 10 kg, öring på närmare 6 kg och inget av detta har ens varit i närheten..
Under dagen så kände jag också att planeringen för kommande sommar ändrades. Det känns nu som om att det kommer att spenderas en del tid i Norge nästa sommar..
det där hugget måste jag få känna fler gånger...
Hur gick det då med fisket resten av dagen? Precis som vanligt, skägget är kvar..
Må alla få känna ett laxhugg minst en gång i livet!
Jag fick aldrig upp den på land men jag fick känna på den under ca 5-10 minuter.
Frågan man ställer sig är: Hur fan ska man någonsin lyckas få upp ett sånt monster på land?
Jag hade tagit hela dagen ledigt för att vara ute och fiska. Enda chansen att få bli av med ansiktsmöglet (mitt sk. "skägg") är att ha flugan i vattnet, och planen var att vara ute hela dagen.
Så jag styrde kosan till ""Grimman som jag känner är ett hett ställe just nu.
Väderrapporten talade om hällregn hela dagen och det har alltid varit ett favoritväder när det gäller öring och mig, Brukar gå som bäst de dagarna.
Nåja, kanske inte hällregn men gärna mulet och nån skur..
Dessutom så brukar dåligt väder innebäre färre antal fiskare ute också vilket gör att man kan få vara själv vid älven vilket jag kan uppskatta ibland.
Satte på S1/S3 lina och en liten tub med koppar kropp och svart hår.
Helt ensam på platsen så vadade jag ut och påbörjade mitt fiske. Halvvägs ner på sträckan så har jag försjunkit i nån sorts fisketrance och kanske rent av är lite okoncentrerad då jag plötsligt brutalt väcks ur min trance med att det smackar till i spöet så jag håller på att tappa det.
Mothuggsinstinkten finns djupt rotad och kroppen svarar med ett mothugg som kanske inte är rekommenderat för fiske efter öring.
Hade det varit en fisk under 3 kg skulle jag gissa på att jag hade kastat den direkt upp i vindskyddet..
Första tanken är "bottennapp" men känner genast att det är en riktigt stor fisk..
Den gör inte så mycket väsen av sig utan flyttar sig bara nån meter och stannar till.
Misstänker ganska snart att det här inte är en öring utan troligen en "gamm-lax"
Så börjar den gå uppströms i poolen. Går kanske 20 meter uppströms och där stannar den. Jag provar då att sätta press på den för att få en aning om storlek.
Rubbar den inte ens..
Laxen (är nu ganska säker på att det är en sådan) står sedan still i ca 3-5 minuter och jag börjar fundera "vad gör jag nu?"
Jag har ingen vana av hur det är att fiska lax med fluga. Visst har jag sett på film hur man gör och visst har jag snackat med folk som tagit lax, men det känns ändå som att det inte finns någon direkt regelbok.
Så helt plötsligt är det som att laxen bestämmer sig att nu får det vara nog. Den kliver upp från sin grop och bestämmer sig att gå nedströms.
Den har väl ca 70 meter ner till forsnacken och jag vill ju absolut inte att den kliver över den för då är det kört. Finns ingen möjlighet att kunna gå efter nerför forsen.
Men nu verkar laxen ha bestämt sig. Den går med ett långsamt stadigt tempo rakt ner mot nacken.
Jag tänker att jag provar att bromsa det som går. Bära eller brista (det är som sagt inte laxsäsong nu heller) Så jag drar åt bromsen det som går och använder handen som broms samtidigt.
Resultat? Laxen märker det inte ens. Den bara simmar på som att inget har hänt. Det känns precis som om man skulle ha krokat en bil som sakta kör iväg.
Till slut händer det oundvikliga. Den kliver över nacken och ner i forsen. En bit ner så känner jag plötsligt att linan slaknar och förstår vad som inträffat.
Tafsen har gått av nere bland stenarna i forsen och det är bara att veva in och se glad ut.
Min första känsla är inte besvikelse eller ilska utan mer bara en konstig känsla av att rättvisa har skipats. Den här fisken var totalt överlägsen mig. Den lekte lite med mig en stund och det är bara att tacka för lektionen.
Efter att jag fått in linan och dystert konstaterar att tafsen mycket riktigt slitits av så kommer frossan..
Benen och händerna skakar och man känner sig som om man fått nån skum influensa. Laxfrossa!
Jag går upp och sätter mig och vilar och tänker en stund. Förstår nu vad folk menar med att det räcker med en enda fisk för ett livslångt beroende..
Men samtidigt kommer tvivlen? Vad är det för idé att fiska efter fiskar som man aldrig kan få upp?
Jag har på spinn fått lax på 12 kg som mest och det går inte att jämföra dessa. Den fisken var också groteskt stark och tog stora mängder lina vid ett flertal rusningar men på nåt sätt kände jag mig ändå inte helt maktlös, det kändes som att jag kunde påverka utgången.
Här var det mer som att jag var en åskådare som fick kliva in och känna på kraften från ett urtidsdjur bara för att få veta att man inte ska leka med dessa djur..
Frågan som hela tiden återkom i skallen under dagen var "Hur ska man göra för att få upp en sådan fisk? Går det?"
Man kommer aldrig att få veta hur stor denna fisk var och det känns dumt att spekulera, men jag har som sagt tagit lax på 12 kg tidigare, Gädda på 10 kg, öring på närmare 6 kg och inget av detta har ens varit i närheten..
Under dagen så kände jag också att planeringen för kommande sommar ändrades. Det känns nu som om att det kommer att spenderas en del tid i Norge nästa sommar..
det där hugget måste jag få känna fler gånger...
Hur gick det då med fisket resten av dagen? Precis som vanligt, skägget är kvar..
Må alla få känna ett laxhugg minst en gång i livet!
onsdag 22 september 2010
Ansiktsmögel
I morse satt jag på jobbet och kände att jag höll på att bli tokig då mitt sk. "skägg" höll på att klia ihjäl mig.
Det är konstigt att en sådan gles samling av hårstrån kan orsaka så mycket kliande och obehag.
Men å andra sidan så räcker det med en endaste mygga för att två personer inte ska kunna sova..
För att bli av med detta ansiktsmögel och att jag ska få lov av mig själv att få raka mig så måste jag som sagt endera skjuta en älg eller få en öring över två kg.
Så efter lite funderande och kliande så bestämde jag mig för att ta eftermiddagen ledig och fara och fiska.
Förmiddagen var lämpligt regnig och disig vilket jag alltid tyckt varit bästa vädret. For hem direkt efter lunch och hämtade grejorna och for ner till mitt nya favoritställe "Grimman".
Egentligen är det ett ställe som jag inte borde vara så förtjust i då det alltid, alltid är mycket folk där och jag är lite mer av en ensamvarg då det gäller fisket. Men det stället känns så trevligt och så pass hett att jag ändå gärna fiskar där.
Konstigt nog var det inget folk där när jag kom dit så glatt överraskad så knatade jag ner och påbörjade fisket. Nu hade tyvärr vädret klarnat upp och det kändes inte lika giftigt längre..
Efter en första repa som traditionellt visade sig bli lottlös, så bestämde jag mig för att när lönen nu dyker upp så blir det investering i homogena sjuklinor.
Det känns helt enkelt som att jag fiskar alldeles för ytligt med versitip linan. Trots att jag kör med tyngsta tippen (sjunk 8) så är jag nog aldrig djupare med flugan än någon decimeter under ytan då det är rätt bra fart på vattnet och det går också en hel del vatten för det mesta (ca 140 kbm igår).
Det funkar nog om det precis kliver upp fisk, men om den har stått en liten stund så har den redan fått ett antal flugor presenterade sig och jag tror då att dom ställer sig djupare och att man då behöver presentera flugan precis framför ögonen på dom.
Jag köpte två homogena linor på rea härom veckan, Guideline Power Taper F/S3 och Guideline Power Taper S2/S3 . Tänkte då prova att se hur dessa fungerade. Men dessa linor behöver kapas till och igår när jag tänkte fixa detta så gick det inte att få av coatingen. Hur jag än försökte så satt den som berget, så det var bara att sätta på Versitip igen och harva vidare.
Nu blev det som vanligt inget.. Det kom en massa människor och vi var 4 st som delade sträckan och ingen som kände nåt..
Temperaturen i vattnet kändes dock som att det borde verkligen börja komma fisk snart. Skulle gissa på att det var ca 13 grader i vattnet..
Må era skägg växa utåt och inte inåt!
Det är konstigt att en sådan gles samling av hårstrån kan orsaka så mycket kliande och obehag.
Men å andra sidan så räcker det med en endaste mygga för att två personer inte ska kunna sova..
För att bli av med detta ansiktsmögel och att jag ska få lov av mig själv att få raka mig så måste jag som sagt endera skjuta en älg eller få en öring över två kg.
Så efter lite funderande och kliande så bestämde jag mig för att ta eftermiddagen ledig och fara och fiska.
Förmiddagen var lämpligt regnig och disig vilket jag alltid tyckt varit bästa vädret. For hem direkt efter lunch och hämtade grejorna och for ner till mitt nya favoritställe "Grimman".
Egentligen är det ett ställe som jag inte borde vara så förtjust i då det alltid, alltid är mycket folk där och jag är lite mer av en ensamvarg då det gäller fisket. Men det stället känns så trevligt och så pass hett att jag ändå gärna fiskar där.
Konstigt nog var det inget folk där när jag kom dit så glatt överraskad så knatade jag ner och påbörjade fisket. Nu hade tyvärr vädret klarnat upp och det kändes inte lika giftigt längre..
Efter en första repa som traditionellt visade sig bli lottlös, så bestämde jag mig för att när lönen nu dyker upp så blir det investering i homogena sjuklinor.
Det känns helt enkelt som att jag fiskar alldeles för ytligt med versitip linan. Trots att jag kör med tyngsta tippen (sjunk 8) så är jag nog aldrig djupare med flugan än någon decimeter under ytan då det är rätt bra fart på vattnet och det går också en hel del vatten för det mesta (ca 140 kbm igår).
Det funkar nog om det precis kliver upp fisk, men om den har stått en liten stund så har den redan fått ett antal flugor presenterade sig och jag tror då att dom ställer sig djupare och att man då behöver presentera flugan precis framför ögonen på dom.
Jag köpte två homogena linor på rea härom veckan, Guideline Power Taper F/S3 och Guideline Power Taper S2/S3 . Tänkte då prova att se hur dessa fungerade. Men dessa linor behöver kapas till och igår när jag tänkte fixa detta så gick det inte att få av coatingen. Hur jag än försökte så satt den som berget, så det var bara att sätta på Versitip igen och harva vidare.
Nu blev det som vanligt inget.. Det kom en massa människor och vi var 4 st som delade sträckan och ingen som kände nåt..
Temperaturen i vattnet kändes dock som att det borde verkligen börja komma fisk snart. Skulle gissa på att det var ca 13 grader i vattnet..
Må era skägg växa utåt och inte inåt!
måndag 20 september 2010
Lite kalvjakt
Första septemberveckan som gick så gick det så pass bra med jakten att vi har valt att ligga lite lågt med vuxna djur och istället under september lägga lite mer krut på att jaga kalv.
Det är märkligt men det brukar vara lite trögt att få livet av dessa kalvar. Stordjuren går det alltid att få tag på men i alla fall under september är det trögt med kalvar.
Jag vet inte om det beror på att det är mer "spring i benen" på fjolingar, kvigor och tjurar under september och att hundarna lättare får tag på dom och kalvkorna står mer still och trycker lite lämpligt. Det brukar dock lossna lite efter brunsten och det blir lite enklare att få tag på kalvarna. Det i sin tur kan nog förklaras genom att det är en del av "hopp och spring" djuren som redan är bortskjutna och det därigenom blir lite enklare att leta kalv.
Åkte i allafall upp till marken tidigt Lördag morgon. (klev upp 03.30 huvva..)
På vägen upp så regnade det mer eller mindre konstant så man anande hur dagen skulle se ut.
Den här dagen var vi lite mindre med folk. Det brukar vara så den här helgen i september. Det räcker för folk med första veckan och sedan oktoberjakten. Det sliter hårt på familj och ekonomi att vara borta varenda helg från september.
Nu var det tre hundförare och 1 passare (jag) men det gick inte speciellt bra först "öften". Visst lyfte vi älg men de försvann som vanligt åt Jämtland. Skulle vara intressant att veta hur många älgar jag varit med att lyfta in på jämtland under åren. Lite synd att det är så svårpassat efter länsgränsen. Under eftermiddagssåten var jag i alla fall lite närmare att få se en älg. Plupps hund, Bosse, lyfte djur som var på väg mot mig då jag satt vid ett trevligt pass, enkelt kallat "Tallen". Tyvärr så låg vinden på rakt in i området så älgarna fick vind av mig och vinklade precis innan hygges kanten jag satt vid.
Danne lyckades dock knäppa ett par kalvar för sin unghund lite senare vilket var riktigt skojigt. Han har haft lite flyt hittills och varit inne i ett stim. Sådär är det vissa perioder. Ibland ser man inget och ibland ska dom med pock och lock springa dit man står.
Åkte sedan tillbaka till Sundsvall då jag dels hade en del att göra hemma i Sundsvall men också pga att att jag hade så förbaskat ont i huvud, nacke, rygg.
Tyvärr verkar det som att min kropp inte längre klarar av jakt. Har kommit igång med rehabträningen lite bättre nu efter en svacka under sommaren. Får se om det gör så att man kan orka med jakten i höst. Som det känns nu kan det mycket väl vara min sista jakthöst. Vägrar att vara med i skogen och inte kunna hjälpa till med allt runt ikring..
Må era kroppar funka under jakt och fiske!
Det är märkligt men det brukar vara lite trögt att få livet av dessa kalvar. Stordjuren går det alltid att få tag på men i alla fall under september är det trögt med kalvar.
Jag vet inte om det beror på att det är mer "spring i benen" på fjolingar, kvigor och tjurar under september och att hundarna lättare får tag på dom och kalvkorna står mer still och trycker lite lämpligt. Det brukar dock lossna lite efter brunsten och det blir lite enklare att få tag på kalvarna. Det i sin tur kan nog förklaras genom att det är en del av "hopp och spring" djuren som redan är bortskjutna och det därigenom blir lite enklare att leta kalv.
Åkte i allafall upp till marken tidigt Lördag morgon. (klev upp 03.30 huvva..)
På vägen upp så regnade det mer eller mindre konstant så man anande hur dagen skulle se ut.
Den här dagen var vi lite mindre med folk. Det brukar vara så den här helgen i september. Det räcker för folk med första veckan och sedan oktoberjakten. Det sliter hårt på familj och ekonomi att vara borta varenda helg från september.
Nu var det tre hundförare och 1 passare (jag) men det gick inte speciellt bra först "öften". Visst lyfte vi älg men de försvann som vanligt åt Jämtland. Skulle vara intressant att veta hur många älgar jag varit med att lyfta in på jämtland under åren. Lite synd att det är så svårpassat efter länsgränsen. Under eftermiddagssåten var jag i alla fall lite närmare att få se en älg. Plupps hund, Bosse, lyfte djur som var på väg mot mig då jag satt vid ett trevligt pass, enkelt kallat "Tallen". Tyvärr så låg vinden på rakt in i området så älgarna fick vind av mig och vinklade precis innan hygges kanten jag satt vid.
Danne lyckades dock knäppa ett par kalvar för sin unghund lite senare vilket var riktigt skojigt. Han har haft lite flyt hittills och varit inne i ett stim. Sådär är det vissa perioder. Ibland ser man inget och ibland ska dom med pock och lock springa dit man står.
Åkte sedan tillbaka till Sundsvall då jag dels hade en del att göra hemma i Sundsvall men också pga att att jag hade så förbaskat ont i huvud, nacke, rygg.
Tyvärr verkar det som att min kropp inte längre klarar av jakt. Har kommit igång med rehabträningen lite bättre nu efter en svacka under sommaren. Får se om det gör så att man kan orka med jakten i höst. Som det känns nu kan det mycket väl vara min sista jakthöst. Vägrar att vara med i skogen och inte kunna hjälpa till med allt runt ikring..
Må era kroppar funka under jakt och fiske!
torsdag 16 september 2010
som vanligt..
Ljungan 20100916
Plats:Bordet
Resultat:
Ingenting
nothing
nada
intet
ei mikään
κανείς
rien
никакой
nichts
hiçbir şey
Skitälv..
eller kanske skitfiskare..
Må ni lära er fiske i vatten där det finns fisk!
Plats:Bordet
Resultat:
Ingenting
nothing
nada
intet
ei mikään
κανείς
rien
никакой
nichts
hiçbir şey
Skitälv..
eller kanske skitfiskare..
Må ni lära er fiske i vatten där det finns fisk!
tisdag 14 september 2010
Det kliar..
Under älgjakten så gav jag mig själv det idiotiska löftet att inte raka mig förrän jag hade skjutit en älg.
Idén fick jag av Danne (en kille i jaktlaget) som hade givit sig själv samma löfte och han var den som fick skjuta premiärälgen vilket gjorde att jag fick denna sjuka tanke.
Nu har det gått en vecka och jag har hela ansiktet fullt med röd/grått fjun (som vanligt med ett flertal kala fläckar)
Jag vill inte kalla det skägg, utan det är mer som mögel, ni vet det där mjuka gröna slaget som man kan hitta på lasagne som gömt sig i kylen i tre veckor..
Jag har dock utökat löftet till att jag får raka bort det, också om jag skulle få en hyfsat fin öring. Men med tanke på min fiskesäsong så här långt så lär det inte hjälpa ett skvatt!
Det kommer nog att sluta med att jag får utöka regelverket med att om jag ser en påkörd grävling eller tittar på en fiskefilm kan jag raka mig, annars är det stor risk att jag kommer att vara ett riktigt "mögelluddsansikte" innan jul!
Må era goda idéer inte innefatta borttag av ansiktshår!
Idén fick jag av Danne (en kille i jaktlaget) som hade givit sig själv samma löfte och han var den som fick skjuta premiärälgen vilket gjorde att jag fick denna sjuka tanke.
Nu har det gått en vecka och jag har hela ansiktet fullt med röd/grått fjun (som vanligt med ett flertal kala fläckar)
Jag vill inte kalla det skägg, utan det är mer som mögel, ni vet det där mjuka gröna slaget som man kan hitta på lasagne som gömt sig i kylen i tre veckor..
Jag har dock utökat löftet till att jag får raka bort det, också om jag skulle få en hyfsat fin öring. Men med tanke på min fiskesäsong så här långt så lär det inte hjälpa ett skvatt!
Det kommer nog att sluta med att jag får utöka regelverket med att om jag ser en påkörd grävling eller tittar på en fiskefilm kan jag raka mig, annars är det stor risk att jag kommer att vara ett riktigt "mögelluddsansikte" innan jul!
Må era goda idéer inte innefatta borttag av ansiktshår!
för vilken gång i ordningen?
Efter att ha hemkommit från älgjakten i lördags kväll och tagit reda på köttet till närmare 22.00 så kände jag att jag hade fått nog av att vara ute i naturen. Tanken var nog att spendera söndagen i soffan och vila upp sig inför kommande veckas arbete.
Men så vaknade jag på söndagmorgon och gissa vilken min första tanke var?
"Fiska? Ja kanske det!"
Så less på natur var man alltså.. Jävlafiskesjuka...
Denna gång blev det Grimman i ljungans nedre delar. Jag har varit ner dit några gånger på slutet och tycker att det är en riktigt fin liten sträcka. Låt vara att det nästan alltid är folk där men det är å andra sidan väldigt trevliga människor och jag lär mig lite av dom för varje gång.
Därtill är det en sträcka med en fin strömkant som avslitas ner mot en nacke och det känns alltid gitigt att gå just den biten. Sen så gör det inte saken sämre över att jag fick ett par öringar där i våras och även tappade två riktigt fina bitar på samma sträcka..
Nu gick det dock som det har gått alla gånger efter semestern, dvs inte en tillstymmelse till fisk. Jag vet inte om det är sjunde gången nu som jag varit ute utan att känna något. Som "tur" är så verkar ingen annan få nåt heller och det känns på sätt och vis bra. Då vet jag att det inte bara är min egen oduglighet som är orsaken till min fisklöshet. Sen är det naturligtvis en starkt bidragande orsak..
Men om vi tittar på ursäkter så lägger jag nog mestvikt vid att det är för varmt i vattnet fortfarande. Det ligger kring 15 grader och jag tror att det behöver gå ner till ca 12 grader innan öringen börjar stiga. Det kommer nog att komma igång de närmaste veckorna men då är det älgjakt som tar helgerna och veckodagskvällarna blir bara kortare och kortare.
Man får nog försöka att nyttja flextiden nån eftermiddag om man ska ta sig ut och förhoppningsvis känna nåt..
Må er fiskeiver ha förstånd att vila ibland!
Men så vaknade jag på söndagmorgon och gissa vilken min första tanke var?
"Fiska? Ja kanske det!"
Så less på natur var man alltså.. Jävlafiskesjuka...
Denna gång blev det Grimman i ljungans nedre delar. Jag har varit ner dit några gånger på slutet och tycker att det är en riktigt fin liten sträcka. Låt vara att det nästan alltid är folk där men det är å andra sidan väldigt trevliga människor och jag lär mig lite av dom för varje gång.
Därtill är det en sträcka med en fin strömkant som avslitas ner mot en nacke och det känns alltid gitigt att gå just den biten. Sen så gör det inte saken sämre över att jag fick ett par öringar där i våras och även tappade två riktigt fina bitar på samma sträcka..
Nu gick det dock som det har gått alla gånger efter semestern, dvs inte en tillstymmelse till fisk. Jag vet inte om det är sjunde gången nu som jag varit ute utan att känna något. Som "tur" är så verkar ingen annan få nåt heller och det känns på sätt och vis bra. Då vet jag att det inte bara är min egen oduglighet som är orsaken till min fisklöshet. Sen är det naturligtvis en starkt bidragande orsak..
Men om vi tittar på ursäkter så lägger jag nog mestvikt vid att det är för varmt i vattnet fortfarande. Det ligger kring 15 grader och jag tror att det behöver gå ner till ca 12 grader innan öringen börjar stiga. Det kommer nog att komma igång de närmaste veckorna men då är det älgjakt som tar helgerna och veckodagskvällarna blir bara kortare och kortare.
Man får nog försöka att nyttja flextiden nån eftermiddag om man ska ta sig ut och förhoppningsvis känna nåt..
Må er fiskeiver ha förstånd att vila ibland!
måndag 13 september 2010
Septemberjakt 2010
Årets septemberjaktvecka går nog till mannaminne som den varmaste som jag upplevt.
Efter klockan 09.30 på dagarna så var det alltför varmt för att bedriva någon jakt med hund. Temperaturen klev genast upp till 18-20-22-24 grader och det var rent djurplågeri att bedriva någon organiserad hundjakt.
En ny typ av jaktledare nämligen "brat-jaktledaren"
Hur gick det då?
Jodå, vi har hyfsat med älg och vi fick ihjäl några stycken. För mig personligen så var det väl kanske en mindre lyckad jakt. Det närmaste jag kom att se en älg var att jag hörde några älgar ute på ett hygge..
Inte direkt det man drömmer om dagarna innan jakten..
Det är märkligt hur "iskall" man kan vara ibland. Vissa perioder ska älgen, oavsett var man befinner sig på skogen, fram över det pass man sitter på och man kan se 5-6 älgar per pass. Och så under andra perioder så vägrar älgen att visa sig, ja dom skulle hitta på ett sätt att gömma sig även om man är inlåst på en toalett med 20 älgar samtidigt, så skulle dom hitta på ett sätt att gömma sig bakom badhanduken, toapappret eller under tvålen. Det man tröstar sig med är att det är en lång jakt och min tid kommer..
Som ni kan se så var det vääääldigt varmt under jakten... När styckning sker ikalsonger ska man inte vara ute och jaga..
Hundarbetet då? Jo igenomgående rätt bra för att vara September. Det är alltid svårt att få älgarna att stå under septemberjakten och i synnerhet brukar det vara svårt under första veckan. Det som är glädjande var att det var flera unghundar som visade gott gry och även ett par fina ståndskall och även nån ny stjärna som tändes. Bland annat så fick Micke skjuta på stånd för sin unghund efter ett riktigt bra ståndarbete. Det var lite roligt att höra på radion "Men, det är någon som skriker i skogen?!?" Det visade sig vara Micke i glädje efter skottet :-)
En slagen hjälte! Plupp tar igen sig efter en lång dags styckning
Må era jaktmarker vara lufkonditionerade!
Efter klockan 09.30 på dagarna så var det alltför varmt för att bedriva någon jakt med hund. Temperaturen klev genast upp till 18-20-22-24 grader och det var rent djurplågeri att bedriva någon organiserad hundjakt.
En ny typ av jaktledare nämligen "brat-jaktledaren"
Hur gick det då?
Jodå, vi har hyfsat med älg och vi fick ihjäl några stycken. För mig personligen så var det väl kanske en mindre lyckad jakt. Det närmaste jag kom att se en älg var att jag hörde några älgar ute på ett hygge..
Inte direkt det man drömmer om dagarna innan jakten..
Det är märkligt hur "iskall" man kan vara ibland. Vissa perioder ska älgen, oavsett var man befinner sig på skogen, fram över det pass man sitter på och man kan se 5-6 älgar per pass. Och så under andra perioder så vägrar älgen att visa sig, ja dom skulle hitta på ett sätt att gömma sig även om man är inlåst på en toalett med 20 älgar samtidigt, så skulle dom hitta på ett sätt att gömma sig bakom badhanduken, toapappret eller under tvålen. Det man tröstar sig med är att det är en lång jakt och min tid kommer..
Som ni kan se så var det vääääldigt varmt under jakten... När styckning sker ikalsonger ska man inte vara ute och jaga..
Hundarbetet då? Jo igenomgående rätt bra för att vara September. Det är alltid svårt att få älgarna att stå under septemberjakten och i synnerhet brukar det vara svårt under första veckan. Det som är glädjande var att det var flera unghundar som visade gott gry och även ett par fina ståndskall och även nån ny stjärna som tändes. Bland annat så fick Micke skjuta på stånd för sin unghund efter ett riktigt bra ståndarbete. Det var lite roligt att höra på radion "Men, det är någon som skriker i skogen?!?" Det visade sig vara Micke i glädje efter skottet :-)
En slagen hjälte! Plupp tar igen sig efter en lång dags styckning
Må era jaktmarker vara lufkonditionerade!
lördag 4 september 2010
dan före dan före dan..
På måndag är det dags för älgjakt!
I år är uppladdningen och rutinerna dagarna inte riktigt desamma som de brukar vara. Normalt så åker jag hem till Ramsele redan på fredag kväll och spenderar helgen med några klassiska moment som alltid ingår.
- Sista provskjutningen av bössan!
Trots att man alltid släppt iväg skott och är relativt lugn så vill man ändå dkjuta ett par skott i sista stund med jaktammunition. Jag har vid två tilfällen varit med om kikarsikteshaverier (ett mitt i brinnande jakt och det andra dagen innan älgjaktspremiären)
Återkommer längre ner till bägge tillfällena..
- Inköp av matsäck Lördag
På lördagen så gör man alltid en sväng på ICA och handlar upp sig på fläsk och korv i ca 300 olika varianter. Tyvärr är det alltid slut på hälften och den andra hälften glömmer man bort i ren besvikelse. Man kommer i stället ut från affären med 6 folköl och en förvirrad min "vafan hände??" Så det innebär att det läggs till en punkt till..
- Inköp av matsäck söndag. Här har man förberett sig lite mer noga och skrivit en inköpslista. Som tur är så fylls ICA förråden på under natten och fläsk lasset kan bärgas.
- Den sista punkten är då jaktmötet på söndag eftermiddag. Här går vi igenom jakten, tilldelning, regler, pass mm.
Men i år blev det som sagt inte likadant. Jag är i stället kvar till söndag här i Matfors och far direkt upp till jaktmötet. Gissa om det har rubbat mina cirklar.. Springer runt som en yr höna och packar-packar upp-packar-packar upp-packar... och så håller det på. Ska göra en paus nu och gå ner och dricka en öl så att lugnet infinner sig.
Just ja, skulle ju berätta om kikarhaverierna. Det som inträffade under jakt var rätt skojigt. Satt en oktober morgon på pass på en stor och härlig myr. Frosten hade lagt sig under natten och det var klarblå himmel och helt vindstilla. På avstånd hör jag hur orrar sitter och "kockrar" så jag lyfer bössan och spanar av myren från kant till kant. Helt plötsligt när jag sitter där och tittar i kikaren så ser jag hur korset bara släpper från ena kanten! Och sedan i "taket" och den andra kanten.. Korset bara rasar ihop till en liten hög i botten av kikaren och ser ut som ett litet plockepinn. Så det var bara att ropa på radion och säga att "jag går av passet och far och köper ett nytt kikarsikte.." Märkligt att det inte hände när man just fått in 26 taggaren i siktet..
Den andra gången så var det på lördagen innan jakten och jag var iväg för att dubbelkolla.
Släppte två skott som kändes bra, fast de satt långt upp till höger..
"hmm, ska jag ha vinglat bägge skotten?"
Släppte två till varav ett långt till höger och tog bra. Inte helt nöjd så jag skruvade några knäpp och två nya skott.
"ännu längre upp och till vänster!, Vafan?!?"
Skruvade lite till
"TAVELBOM!?!?"
Började nu ana oråd och flyttade lite närmare tavlan.
Det tog mig nästan en hel djävla ask Nosler att konstatera att det faktiskt var kikaren som trasslade och inte mitt skytte som var totalt värdelöst (det ska tilläggas att det fanns en bakfylla inblandad som påverkade osäkerheten"
Må era älgar vara gigantiska, nära och stillastående!
I år är uppladdningen och rutinerna dagarna inte riktigt desamma som de brukar vara. Normalt så åker jag hem till Ramsele redan på fredag kväll och spenderar helgen med några klassiska moment som alltid ingår.
- Sista provskjutningen av bössan!
Trots att man alltid släppt iväg skott och är relativt lugn så vill man ändå dkjuta ett par skott i sista stund med jaktammunition. Jag har vid två tilfällen varit med om kikarsikteshaverier (ett mitt i brinnande jakt och det andra dagen innan älgjaktspremiären)
Återkommer längre ner till bägge tillfällena..
- Inköp av matsäck Lördag
På lördagen så gör man alltid en sväng på ICA och handlar upp sig på fläsk och korv i ca 300 olika varianter. Tyvärr är det alltid slut på hälften och den andra hälften glömmer man bort i ren besvikelse. Man kommer i stället ut från affären med 6 folköl och en förvirrad min "vafan hände??" Så det innebär att det läggs till en punkt till..
- Inköp av matsäck söndag. Här har man förberett sig lite mer noga och skrivit en inköpslista. Som tur är så fylls ICA förråden på under natten och fläsk lasset kan bärgas.
- Den sista punkten är då jaktmötet på söndag eftermiddag. Här går vi igenom jakten, tilldelning, regler, pass mm.
Men i år blev det som sagt inte likadant. Jag är i stället kvar till söndag här i Matfors och far direkt upp till jaktmötet. Gissa om det har rubbat mina cirklar.. Springer runt som en yr höna och packar-packar upp-packar-packar upp-packar... och så håller det på. Ska göra en paus nu och gå ner och dricka en öl så att lugnet infinner sig.
Just ja, skulle ju berätta om kikarhaverierna. Det som inträffade under jakt var rätt skojigt. Satt en oktober morgon på pass på en stor och härlig myr. Frosten hade lagt sig under natten och det var klarblå himmel och helt vindstilla. På avstånd hör jag hur orrar sitter och "kockrar" så jag lyfer bössan och spanar av myren från kant till kant. Helt plötsligt när jag sitter där och tittar i kikaren så ser jag hur korset bara släpper från ena kanten! Och sedan i "taket" och den andra kanten.. Korset bara rasar ihop till en liten hög i botten av kikaren och ser ut som ett litet plockepinn. Så det var bara att ropa på radion och säga att "jag går av passet och far och köper ett nytt kikarsikte.." Märkligt att det inte hände när man just fått in 26 taggaren i siktet..
Den andra gången så var det på lördagen innan jakten och jag var iväg för att dubbelkolla.
Släppte två skott som kändes bra, fast de satt långt upp till höger..
"hmm, ska jag ha vinglat bägge skotten?"
Släppte två till varav ett långt till höger och tog bra. Inte helt nöjd så jag skruvade några knäpp och två nya skott.
"ännu längre upp och till vänster!, Vafan?!?"
Skruvade lite till
"TAVELBOM!?!?"
Började nu ana oråd och flyttade lite närmare tavlan.
Det tog mig nästan en hel djävla ask Nosler att konstatera att det faktiskt var kikaren som trasslade och inte mitt skytte som var totalt värdelöst (det ska tilläggas att det fanns en bakfylla inblandad som påverkade osäkerheten"
Må era älgar vara gigantiska, nära och stillastående!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)