Under gårdagens fisketripp tillsammans med Joel så berättade han om att det fanns en Sage TCX 12,6 #7 ute till försäljning på edgeflyfishings köp&sälj och att säljaren fanns i Sundsvall.
Nu precis kommer jag från säljaren och har precis burit in ännu ett spö.
Tänk att man inte kan lära sig..
Nä, är väldigt nöjd med köpet. Det är ett kanonspö och jag misstänker att det kommer att bli det spö som jag använder klart mest.
Men att bara ha ett spö gör ju ingen glad. Man behöver ju rulle och linor i en massa former också.. Så nu börjar jakten på detta istället.
Jag är väldigt inne på att prova skagit som första lina då jag har versitip tipparna (skumt ord) som jag kan använda så det blir ett billigt alternativ.
Sedan tänkte jag invänta våren och se hur det blir med Visions släpp av de Mattias Drugge influerade ace linorna.
Men man vet aldrig hur det slutar. Jag tänkte fara på PO:s i morgon och av erfarenhet vet jag att det finns en risk att jag kommer hem med full linuppsättning, en pontonbåt, och en räk-trålare.
Må era fiskeinköp inte skapa er magsår!
söndag 30 oktober 2011
Fluga i ljustorpsån
Så då var helgen här igen och en helg innebär då allt som oftast att jag har en möjlighet att fiska.
Eftersom Ljungan är stängd så tänkte jag mig att prova på Ljustorpsån som jag hört mycket gott om men som jag aldrig kommit mig för att prova med fluga.
Ljustorpsån är en fin liten skogs-å som sakta ringlar sig fram i meandrar och mynnar ut i bergeforsen (indalsälven).
Det innebär att eftersom den har kontakt med indalsälven så finns det också goda förutsättningar att det kan finnas en och annan fisk, vilket gör att fisket får en helt annan dimension än vad man är van vid.
Plötsligt finns det alltså en möjlighet att det skulle kunna vara något som rycker där nere i flugan som inte är en gren/stock/löv/gräs/abborre, vilket är det normala fångstresultatet från ljungan..
Jag har varit i ljustorpsån vid två tillfällen tidigare men då som spinnfiskare.
Den ena gången var under en extremt krafig vårflod för några år sedan då vattnet gick långt upp i skogen.
Den gången då jag närmade mig ån så insåg jag att det troligtvis skulle bli svårt då jag fick vada genom skogen och fortfarande inte såg ån...
Det gick alltså väääldigt mycket vatten viket naturligtvis gjorde fisket väldigt bökigt.
Den andra gången var sommaren för nåt år sedan då jag var dit och tänkte prova en harr.
Då fanns det helt plötsligt inte vatten tillräckligt för att kunna vattna upp en petunia.
De eventuella fiskar som skulle överlevt då var tvingade att ta sig till macken och köpa en flaska vatten som de själva tog med ner till ån..
Dock vet jag att dessa två tidpunkter inte har varit optimala och jag har hört mycket gott om ån så det har mest bara rört sig om en tidsfråga innan jag tänkt testa den vid ett mer välvilligt tillfälle.
Sedan är det också så att man drar sig för att fara till ett nytt ställe då man inte har någon som helst aning om var man ska fiska.
Då behöver man minst en dag på sig bara att rekognoscera och hitta ställen för att det ska bli givande.
Jag hade dock tur och fick sällskap av Joel som ställde upp som guide. Han har fiskat ån tidigare och har bra koll på var det funkar och inte.
Så vi bestämde under fredagskvällen att mötas där ute på lördagsmorgonen. Vi snackade även om lämplig utrustning att använda där och jag insåg att jag inte är direkt utrustad för lite mer "finlir" efter havsöring.
Min "arsenal" består hittills av en 14" och en 15" i klasser 9-11 med inriktning på Ljungan och Norge fiske, vilket känns som väldigt mycket overkill.
Sedan så är steget ner till min #5-6 som jag använder för fjällfiske rätt stort. Det gäller inte bara spö utan även linor.
Mitt enhandsfiske är till 99,9% riktat mot att fiska torrt. Jag bär med mig nymfer och streamers vid varje fjälltur men använder det i stort sett aldrig.
Dels för att det inte är lika roligt men också för att jag aldrig skulle orka med trakasserierna från Jake och Peter som är mer eller mindre fanatiker gällande att fiska torrt.
Det innebär också att mitt linutbud är styrt åt samma håll. Bara flytlinor, vilket kanske inte är det optimala i jakten på höstöring.
Men efter lite rotande i gömmorna så hittade jag åt en Guideline Bullet med intermediate spets och ett par gamla polytafsar som jag köpt i nåt svagt ögonblick.
Så det fick duga och därefter några timmars sömn innan avfärden tidigt lördag morgon.
Vi möttes upp därute och Joel tog mig till en fin liten sträcka som såg riktigt fin ut. Vi var där vid lämplig tid och tacklade upp grejorna och inväntade gryningsljuset som man insåg nu kommer rätt så sent..
Eftersom det på detta ställe var rätt skogtrångt och inte läge att vada så blev det därför till att ge sig på underhandskast.
Jag tycker det är bökigt fortfarande att kasta underhandskast med tvåhandsgrejor från "fel släng" nu fick jag prova på det med enhandsspö..
Det kan jag säga att det är inte det lättaste... Joel tyckte jag uttryckte det bäst
- "Det är som att det är någon annan som fiskar"
Vänster arm använder jag möjligtvis som hjälp för att ta på mig byxorna på morgonen. Annars är den mer eller mindre görolös under dagen utan den bara hänger där och dinglar liksom..
Nu skulle den helt plötsligt försöka göra koordinerade rörelser med tajming och känsla... Det gick ju som man kan räkna ut med stjärten och en kritbit: Inte!
Den större delen av tiden spenderades att plocka ut flugan ur skogen bakom mig eller att reda ut de trassel som uppstod...
Vi var dock inte kvar på det första stället alltför länge utan fiskade av det med varsin repa. Joel hade ett nafs som inte ville fastna medan jag fick två löv och en pinne, vilket jag var nöjd med.
Både löven och pinnen var kampvilliga och pigga. Kanske inte så stora som de pinnar och löv jag brukar få i Ljungan, men ändå..
Joel inväntar hugg
Sedan gav vi oss av till ett nytt ställe längre ner. Jag kan inte namnge dessa ställen eftersom jag inte har en aning om vad de heter eller knappt var de ligger men jag kan beskriva det. Det var ställen där vattnet rann åt ena hållet och ån svängde lite fint åt än det ena hållet och än de andra..
Nästa ställe var lite bättre ur ren kastsynpunkt. Här var det från "rätt" sida och det fanns utrymme för mig att göra överhandskast vilket gjorde att jag i alla fall fick ut flugan lite. Tyvärr så är spöet överklassat i förhållande till linan vilket gjorde att jag inte fick kastlängder som gjorde att jag kunde fiska effektivt.
Jag är rätt övertygad om att man behöver få lite längd på kasten för att inte skrämma fisken med min blotta existens. Det är många som säger att man kan ta mycket fisk på kortdistans men min lilla erfarenhet påvisar egentligen det omvända.
Visst kan man få fisk på korta håll men det är mer sällan och det är framför allt den mindre fisken. Större fiskar behöver man kunna presentera flugan till med så minimalt med störningar som möjligt.
Ju mer jag kastade ju mer övertygad blev jag över att jag behövde ett lite kortare tvåhands för den här typen av fiske. Jag har länge varit sugen på ett 12" i klass 7 eller dylikt vilket är något som jag nämner för Joel när vi sitter och tar en kopp kaffe.
Det är då han nämner dessa otrevliga ord:
"Jag vet av en kille här i stan som ska sälja sitt Sage TCX 12,6 fots #7"
Han ger mig namnet och telefonnumret och ett telefonsamtal senare så ska jag dit och titta på det senare ikväll...
Jag tror inte att jag har råd att fiska med Joel mer.. Sist vi var ute så gick det bara en dag så var jag innehavare av ett Sage TCX 15".. Ett grymt spö men också grymma pengar..
I skrivande stund så har jag inte köpt det ännu men om det bara är i schysst kondition så vet jag att jag är bra mycket fattigare ikväll..
Anna kommer dock inte att vara så glad.. Hon nämnde nånting om att "aldrig få fara och fiska med Joel igen.."
Själva fisket då? Nja, Joel hade några dragningar som inte fastnade de kom i samband med att solen tittade fram en kort stund varav ett riktigt hugg men det ville sig inte.
Själv hade jag faktiskt också ett litet nafs men inget som heller hade lust att fastna. Det var nog kanske lika bra då min rulle troligtvis skar ihop i ett lager en stund innan.
Helt plötsligt kärvade den till sig och hade ett otrevligt missljud. Hoppades först att det bara var grus som hade fastnat men efter en noggrann genomsköljning så var den tyvärr likadan.
Så det blir till att köpa nytt... Den rullen har dock funkat i 4-5 år och det är som det verkar allt man kan begära i de billigare prissegment som jag handlat i.
Så resultatet blev detsamma som man är van vid. Inga fiskar.
Annars var dagen som helhet mycket trevlig. Bra sällskap, schysst väder och en ny trevlig bekantskap i form av ljustorpsån. Jag kommer säkert att åka hit igen nån sväng till innan ljungan öppnar.
Kanske också med ett nytt spö..
Väder: Lite smådisigt med glest molntäcke.
Vind: Ingen vind
Vattentemp: vet ej
Vatten nivå: Har ingen referens men fick intrycket av att det gick mycket vatten för ljustorpsån i relation till årstid.
Må inte alla era fisketripper resultera i nya spön!
Eftersom Ljungan är stängd så tänkte jag mig att prova på Ljustorpsån som jag hört mycket gott om men som jag aldrig kommit mig för att prova med fluga.
Ljustorpsån är en fin liten skogs-å som sakta ringlar sig fram i meandrar och mynnar ut i bergeforsen (indalsälven).
Det innebär att eftersom den har kontakt med indalsälven så finns det också goda förutsättningar att det kan finnas en och annan fisk, vilket gör att fisket får en helt annan dimension än vad man är van vid.
Plötsligt finns det alltså en möjlighet att det skulle kunna vara något som rycker där nere i flugan som inte är en gren/stock/löv/gräs/abborre, vilket är det normala fångstresultatet från ljungan..
Jag har varit i ljustorpsån vid två tillfällen tidigare men då som spinnfiskare.
Den ena gången var under en extremt krafig vårflod för några år sedan då vattnet gick långt upp i skogen.
Den gången då jag närmade mig ån så insåg jag att det troligtvis skulle bli svårt då jag fick vada genom skogen och fortfarande inte såg ån...
Det gick alltså väääldigt mycket vatten viket naturligtvis gjorde fisket väldigt bökigt.
Den andra gången var sommaren för nåt år sedan då jag var dit och tänkte prova en harr.
Då fanns det helt plötsligt inte vatten tillräckligt för att kunna vattna upp en petunia.
De eventuella fiskar som skulle överlevt då var tvingade att ta sig till macken och köpa en flaska vatten som de själva tog med ner till ån..
Dock vet jag att dessa två tidpunkter inte har varit optimala och jag har hört mycket gott om ån så det har mest bara rört sig om en tidsfråga innan jag tänkt testa den vid ett mer välvilligt tillfälle.
Sedan är det också så att man drar sig för att fara till ett nytt ställe då man inte har någon som helst aning om var man ska fiska.
Då behöver man minst en dag på sig bara att rekognoscera och hitta ställen för att det ska bli givande.
Jag hade dock tur och fick sällskap av Joel som ställde upp som guide. Han har fiskat ån tidigare och har bra koll på var det funkar och inte.
Så vi bestämde under fredagskvällen att mötas där ute på lördagsmorgonen. Vi snackade även om lämplig utrustning att använda där och jag insåg att jag inte är direkt utrustad för lite mer "finlir" efter havsöring.
Min "arsenal" består hittills av en 14" och en 15" i klasser 9-11 med inriktning på Ljungan och Norge fiske, vilket känns som väldigt mycket overkill.
Sedan så är steget ner till min #5-6 som jag använder för fjällfiske rätt stort. Det gäller inte bara spö utan även linor.
Mitt enhandsfiske är till 99,9% riktat mot att fiska torrt. Jag bär med mig nymfer och streamers vid varje fjälltur men använder det i stort sett aldrig.
Dels för att det inte är lika roligt men också för att jag aldrig skulle orka med trakasserierna från Jake och Peter som är mer eller mindre fanatiker gällande att fiska torrt.
Det innebär också att mitt linutbud är styrt åt samma håll. Bara flytlinor, vilket kanske inte är det optimala i jakten på höstöring.
Men efter lite rotande i gömmorna så hittade jag åt en Guideline Bullet med intermediate spets och ett par gamla polytafsar som jag köpt i nåt svagt ögonblick.
Så det fick duga och därefter några timmars sömn innan avfärden tidigt lördag morgon.
Vi möttes upp därute och Joel tog mig till en fin liten sträcka som såg riktigt fin ut. Vi var där vid lämplig tid och tacklade upp grejorna och inväntade gryningsljuset som man insåg nu kommer rätt så sent..
Eftersom det på detta ställe var rätt skogtrångt och inte läge att vada så blev det därför till att ge sig på underhandskast.
Jag tycker det är bökigt fortfarande att kasta underhandskast med tvåhandsgrejor från "fel släng" nu fick jag prova på det med enhandsspö..
Det kan jag säga att det är inte det lättaste... Joel tyckte jag uttryckte det bäst
- "Det är som att det är någon annan som fiskar"
Vänster arm använder jag möjligtvis som hjälp för att ta på mig byxorna på morgonen. Annars är den mer eller mindre görolös under dagen utan den bara hänger där och dinglar liksom..
Nu skulle den helt plötsligt försöka göra koordinerade rörelser med tajming och känsla... Det gick ju som man kan räkna ut med stjärten och en kritbit: Inte!
Den större delen av tiden spenderades att plocka ut flugan ur skogen bakom mig eller att reda ut de trassel som uppstod...
Vi var dock inte kvar på det första stället alltför länge utan fiskade av det med varsin repa. Joel hade ett nafs som inte ville fastna medan jag fick två löv och en pinne, vilket jag var nöjd med.
Både löven och pinnen var kampvilliga och pigga. Kanske inte så stora som de pinnar och löv jag brukar få i Ljungan, men ändå..
Joel inväntar hugg
Sedan gav vi oss av till ett nytt ställe längre ner. Jag kan inte namnge dessa ställen eftersom jag inte har en aning om vad de heter eller knappt var de ligger men jag kan beskriva det. Det var ställen där vattnet rann åt ena hållet och ån svängde lite fint åt än det ena hållet och än de andra..
Nästa ställe var lite bättre ur ren kastsynpunkt. Här var det från "rätt" sida och det fanns utrymme för mig att göra överhandskast vilket gjorde att jag i alla fall fick ut flugan lite. Tyvärr så är spöet överklassat i förhållande till linan vilket gjorde att jag inte fick kastlängder som gjorde att jag kunde fiska effektivt.
Jag är rätt övertygad om att man behöver få lite längd på kasten för att inte skrämma fisken med min blotta existens. Det är många som säger att man kan ta mycket fisk på kortdistans men min lilla erfarenhet påvisar egentligen det omvända.
Visst kan man få fisk på korta håll men det är mer sällan och det är framför allt den mindre fisken. Större fiskar behöver man kunna presentera flugan till med så minimalt med störningar som möjligt.
Ju mer jag kastade ju mer övertygad blev jag över att jag behövde ett lite kortare tvåhands för den här typen av fiske. Jag har länge varit sugen på ett 12" i klass 7 eller dylikt vilket är något som jag nämner för Joel när vi sitter och tar en kopp kaffe.
Det är då han nämner dessa otrevliga ord:
"Jag vet av en kille här i stan som ska sälja sitt Sage TCX 12,6 fots #7"
Han ger mig namnet och telefonnumret och ett telefonsamtal senare så ska jag dit och titta på det senare ikväll...
Jag tror inte att jag har råd att fiska med Joel mer.. Sist vi var ute så gick det bara en dag så var jag innehavare av ett Sage TCX 15".. Ett grymt spö men också grymma pengar..
I skrivande stund så har jag inte köpt det ännu men om det bara är i schysst kondition så vet jag att jag är bra mycket fattigare ikväll..
Anna kommer dock inte att vara så glad.. Hon nämnde nånting om att "aldrig få fara och fiska med Joel igen.."
Själva fisket då? Nja, Joel hade några dragningar som inte fastnade de kom i samband med att solen tittade fram en kort stund varav ett riktigt hugg men det ville sig inte.
Själv hade jag faktiskt också ett litet nafs men inget som heller hade lust att fastna. Det var nog kanske lika bra då min rulle troligtvis skar ihop i ett lager en stund innan.
Helt plötsligt kärvade den till sig och hade ett otrevligt missljud. Hoppades först att det bara var grus som hade fastnat men efter en noggrann genomsköljning så var den tyvärr likadan.
Så det blir till att köpa nytt... Den rullen har dock funkat i 4-5 år och det är som det verkar allt man kan begära i de billigare prissegment som jag handlat i.
Så resultatet blev detsamma som man är van vid. Inga fiskar.
Annars var dagen som helhet mycket trevlig. Bra sällskap, schysst väder och en ny trevlig bekantskap i form av ljustorpsån. Jag kommer säkert att åka hit igen nån sväng till innan ljungan öppnar.
Kanske också med ett nytt spö..
Väder: Lite smådisigt med glest molntäcke.
Vind: Ingen vind
Vattentemp: vet ej
Vatten nivå: Har ingen referens men fick intrycket av att det gick mycket vatten för ljustorpsån i relation till årstid.
Må inte alla era fisketripper resultera i nya spön!
lördag 15 oktober 2011
Nästan slut..
Jahapp, då var vi framme vid den 15 oktober. Det innebär att nu är Ljungan stängd en månad för att Lax och Öring ska få leka "ifred".
Hittills så har hösten varit en monumental besvikelse. På ett 15-20tal, fisketripper så har resultatet blivit en liten sprattelöring och ett ordentligt nafs i flugan.
Mycket av det skyller jag naturligtvis på min egen inkompetens men samtidigt så är det inte många man träffar efter älven som upplever något sprakande fiske.
Jag har pratat med gamla "rävar" som är vana Ljunganfiskare som har varit ute varje dag i tre-fyra veckor och ingen jag har pratat med har fått mer än kanske ett par fiskar.
Utan tvekan så är det den sämsta uppgången av fisk sedan jag började fiska i denna älv. Tidigare år har det varit fiske med spinn vilket då har gett ett klart bättre resultat än med fluga, men samtidigt så är det i år samma visa oavsett om man snackar med spinn- eller flugfiskare, ingen får nåt..
Sen finns det säkert en uppsjö naturliga orsaker till detta, för varmt i vattnet, högt vattenflöde hela hösten mm mm. Men tyvärr tror jag den bittra sanningen är att det har skett en radikal minskning av fiskbeståndet som pågått under ett antal år.
Jag har själv fiskat i Ljungan ett tiotal år nu och märkt att det blir sämre och sämre för varje år.
För skojs skull tittade jag på fångstrapporteringen under den senaste månaden. 57 fiskar inrapporterade, in alles...
Naturligtvis vet jag att det finns ett stort mörkertal och att det finns många som inte rapporterar alls, men 57 öringar!! Det ger ett snitt på 1,9 fiskar per dag! Även om det (för debattens skull tar i) bara är 10% som fångstrapporterar och vi säger att det är 570 fiskar som tagits istället skulle det ge ett snitt på 19 fiskar/dag. Detta på 1,5 mil älv som innehåller ett tjugotal klassiska fiskeplatser som mer eller mindre alltid har en eller två fiskare på plats.
De siffror jag nu presenterar nedan är siffror som jag inte har belägg för, utan som bygger på ett antagande att det i snitt är ett femtiotal fiskare som besöker Ljungan per dag. Gissningsvis lägger varje fiskare ner kanske 4 timmar per besök. Det ger då 200 fisketimmar/dag vilket skulle innebära en fisk var 10 fisketimma? Någon som känner att det stämmer? I alla fall inte för undertecknad eller de personer som jag träffar vid älven.
Tar man samma siffror och tittar utifrån den fångstrapportering som verkligen existerar, så blir det en fisk var 105:te fisketimma vilket känns närmare sanningen... Utifrån den statistiken behövs det ungefär 26 besök vid Ljungan där man lägger ned 4 timmar per gång för att få 1 öring..
Sanningen ligger troligtvis nånstans ovanför detta pga av mörkningen men även om man tiodubblar siffrorna från fångstrapporteringen så kommer man upp i siffror som tyder på att man får en fisk var tionde timma. Det skulle innebära var tredje besök.. Inte mycket att hänga i julgranen eller rättare sagt att lägga på julbordet..
När man sitter och räknar på dessa siffror så kan man inte säga att man blir inspirerad direkt.. Det enda som ökat de sista åren är kostnaderna. Skall man ha ett årskort som täcker hela älven med bägge FVO så är man uppe i 2400 kr, och vad får man för detta? Kastträning?
Laxfisket är så utslaget att det i år inte har fångats en enda fluglax, öringsfisket är en spillra av sitt forna jag, det är sopor och skit på varenda fiskeplats, det finns inte soptunnor utefter älven, den sk "fiskeleden" är igenrasad och misskött. Man undrar över var pengarna för våra fiskekort går nånstans?
Som exempel vill jag påvisa vad ett årskort kostar vid några andra av våra klassiska fiskeälvar.
Byskeälven 10 mil fiske, 1200 kr.
Kalix älv 1000 kr
Örekilsälven 4000 kr (säljs endast 28 kort per år) Ett dagskort ligger mellan 100-300 kr som bör jämföras med 240 kr för Ljungan
Öre älv 500 kr
Bergeforsen zon 1 och 2, 200 kr dag/natt, zon 3 årskort 600 kr
Emån Fliserydsfk 2,5 mil 700 kr
Till och med Mörrum har priser från 290 kr/dag..
Det är lite svårt att hitta årskortspriser för många älvar på nätet men det skiljer inte många tjugor på att fiska i Ljungan mot att fiska i tex Emån eller Mörrum och det i sig måste säga något..
Fisket i en älv kan naturligtvis gå ner av många orsaker och nedgången ser ut att ske på många ställen efter kusten. Skillnaden är att på andra ställen ageras det med åtgärder, medan här nöjer man sig med att höja fiskekortspriserna..
Det är sorgligt att skåda och man slutar aldrig att förvånas över människans närsynthet, egoism och kanske framför allt, dumhet.
Titta på omsättning och fisketurismen i tex Em eller Mörrum. Eller varför inte på de norska älvarna, Ryssland, Kanada, Nya Zeeland mfl. Här har man insett vikten och vinsten över att vårda fisket och fiskarna och byggt upp miljardindustrier kring det. Nä, istället så är vi nöjda här i vår egen ankdamm och sitter och tittar på när vi ödelägger både ekologi och ekonomi. Jag själv är tyvärr inget undantag. Skriva och gnälla och beklaga sig på en blogg är inget sätt att ta tag i saker, utan man gömmer sig och väntar på att någon annan ska fixa. Tyvärr vet jag inte var man skulle börja och hur man ska gå tillväga.
Ett litet hopp är att den nystartade Havs och vattenmyndigheten inte har samma inskränkta syn och att man förhoppningsvis förstår innebörden med de problem som finns och dessutom har både stake och insikt nog för att stå upp mot starka lobbygrupper och inse de värden som fi trots allt fortfarande har simmande i våra hav och älvar. Tyvärr känner jag mig inte allt för hoppfull...
Må alla dessa inskränkta och okunniga människor inse vad som håller på att ske med en av våra stora naturtillgångar!
Hittills så har hösten varit en monumental besvikelse. På ett 15-20tal, fisketripper så har resultatet blivit en liten sprattelöring och ett ordentligt nafs i flugan.
Mycket av det skyller jag naturligtvis på min egen inkompetens men samtidigt så är det inte många man träffar efter älven som upplever något sprakande fiske.
Jag har pratat med gamla "rävar" som är vana Ljunganfiskare som har varit ute varje dag i tre-fyra veckor och ingen jag har pratat med har fått mer än kanske ett par fiskar.
Utan tvekan så är det den sämsta uppgången av fisk sedan jag började fiska i denna älv. Tidigare år har det varit fiske med spinn vilket då har gett ett klart bättre resultat än med fluga, men samtidigt så är det i år samma visa oavsett om man snackar med spinn- eller flugfiskare, ingen får nåt..
Sen finns det säkert en uppsjö naturliga orsaker till detta, för varmt i vattnet, högt vattenflöde hela hösten mm mm. Men tyvärr tror jag den bittra sanningen är att det har skett en radikal minskning av fiskbeståndet som pågått under ett antal år.
Jag har själv fiskat i Ljungan ett tiotal år nu och märkt att det blir sämre och sämre för varje år.
För skojs skull tittade jag på fångstrapporteringen under den senaste månaden. 57 fiskar inrapporterade, in alles...
Naturligtvis vet jag att det finns ett stort mörkertal och att det finns många som inte rapporterar alls, men 57 öringar!! Det ger ett snitt på 1,9 fiskar per dag! Även om det (för debattens skull tar i) bara är 10% som fångstrapporterar och vi säger att det är 570 fiskar som tagits istället skulle det ge ett snitt på 19 fiskar/dag. Detta på 1,5 mil älv som innehåller ett tjugotal klassiska fiskeplatser som mer eller mindre alltid har en eller två fiskare på plats.
De siffror jag nu presenterar nedan är siffror som jag inte har belägg för, utan som bygger på ett antagande att det i snitt är ett femtiotal fiskare som besöker Ljungan per dag. Gissningsvis lägger varje fiskare ner kanske 4 timmar per besök. Det ger då 200 fisketimmar/dag vilket skulle innebära en fisk var 10 fisketimma? Någon som känner att det stämmer? I alla fall inte för undertecknad eller de personer som jag träffar vid älven.
Tar man samma siffror och tittar utifrån den fångstrapportering som verkligen existerar, så blir det en fisk var 105:te fisketimma vilket känns närmare sanningen... Utifrån den statistiken behövs det ungefär 26 besök vid Ljungan där man lägger ned 4 timmar per gång för att få 1 öring..
Sanningen ligger troligtvis nånstans ovanför detta pga av mörkningen men även om man tiodubblar siffrorna från fångstrapporteringen så kommer man upp i siffror som tyder på att man får en fisk var tionde timma. Det skulle innebära var tredje besök.. Inte mycket att hänga i julgranen eller rättare sagt att lägga på julbordet..
När man sitter och räknar på dessa siffror så kan man inte säga att man blir inspirerad direkt.. Det enda som ökat de sista åren är kostnaderna. Skall man ha ett årskort som täcker hela älven med bägge FVO så är man uppe i 2400 kr, och vad får man för detta? Kastträning?
Laxfisket är så utslaget att det i år inte har fångats en enda fluglax, öringsfisket är en spillra av sitt forna jag, det är sopor och skit på varenda fiskeplats, det finns inte soptunnor utefter älven, den sk "fiskeleden" är igenrasad och misskött. Man undrar över var pengarna för våra fiskekort går nånstans?
Som exempel vill jag påvisa vad ett årskort kostar vid några andra av våra klassiska fiskeälvar.
Byskeälven 10 mil fiske, 1200 kr.
Kalix älv 1000 kr
Örekilsälven 4000 kr (säljs endast 28 kort per år) Ett dagskort ligger mellan 100-300 kr som bör jämföras med 240 kr för Ljungan
Öre älv 500 kr
Bergeforsen zon 1 och 2, 200 kr dag/natt, zon 3 årskort 600 kr
Emån Fliserydsfk 2,5 mil 700 kr
Till och med Mörrum har priser från 290 kr/dag..
Det är lite svårt att hitta årskortspriser för många älvar på nätet men det skiljer inte många tjugor på att fiska i Ljungan mot att fiska i tex Emån eller Mörrum och det i sig måste säga något..
Fisket i en älv kan naturligtvis gå ner av många orsaker och nedgången ser ut att ske på många ställen efter kusten. Skillnaden är att på andra ställen ageras det med åtgärder, medan här nöjer man sig med att höja fiskekortspriserna..
Det är sorgligt att skåda och man slutar aldrig att förvånas över människans närsynthet, egoism och kanske framför allt, dumhet.
Titta på omsättning och fisketurismen i tex Em eller Mörrum. Eller varför inte på de norska älvarna, Ryssland, Kanada, Nya Zeeland mfl. Här har man insett vikten och vinsten över att vårda fisket och fiskarna och byggt upp miljardindustrier kring det. Nä, istället så är vi nöjda här i vår egen ankdamm och sitter och tittar på när vi ödelägger både ekologi och ekonomi. Jag själv är tyvärr inget undantag. Skriva och gnälla och beklaga sig på en blogg är inget sätt att ta tag i saker, utan man gömmer sig och väntar på att någon annan ska fixa. Tyvärr vet jag inte var man skulle börja och hur man ska gå tillväga.
Ett litet hopp är att den nystartade Havs och vattenmyndigheten inte har samma inskränkta syn och att man förhoppningsvis förstår innebörden med de problem som finns och dessutom har både stake och insikt nog för att stå upp mot starka lobbygrupper och inse de värden som fi trots allt fortfarande har simmande i våra hav och älvar. Tyvärr känner jag mig inte allt för hoppfull...
Må alla dessa inskränkta och okunniga människor inse vad som håller på att ske med en av våra stora naturtillgångar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)