Laxkänning

Igår så blev jag av med min lax-oskuld på fluga.
Jag fick aldrig upp den på land men jag fick känna på den under ca 5-10 minuter.
Frågan man ställer sig är: Hur fan ska man någonsin lyckas få upp ett sånt monster på land?

Jag hade tagit hela dagen ledigt för att vara ute och fiska. Enda chansen att få bli av med ansiktsmöglet (mitt sk. "skägg") är att ha flugan i vattnet, och planen var att vara ute hela dagen.
Så jag styrde kosan till ""Grimman som jag känner är ett hett ställe just nu.
Väderrapporten talade om hällregn hela dagen och det har alltid varit ett favoritväder när det gäller öring och mig, Brukar gå som bäst de dagarna.
Nåja, kanske inte hällregn men gärna mulet och nån skur..
Dessutom så brukar dåligt väder innebäre färre antal fiskare ute också vilket gör att man kan få vara själv vid älven vilket jag kan uppskatta ibland.

Satte på S1/S3 lina och en liten tub med koppar kropp och svart hår.
Helt ensam på platsen så vadade jag ut och påbörjade mitt fiske. Halvvägs ner på sträckan så har jag försjunkit i nån sorts fisketrance och kanske rent av är lite okoncentrerad då jag plötsligt brutalt väcks ur min trance med att det smackar till i spöet så jag håller på att tappa det.
Mothuggsinstinkten finns djupt rotad och kroppen svarar med ett mothugg som kanske inte är rekommenderat för fiske efter öring.
Hade det varit en fisk under 3 kg skulle jag gissa på att jag hade kastat den direkt upp i vindskyddet..

Första tanken är "bottennapp" men känner genast att det är en riktigt stor fisk..
Den gör inte så mycket väsen av sig utan flyttar sig bara nån meter och stannar till.
Misstänker ganska snart att det här inte är en öring utan troligen en "gamm-lax"
Så börjar den gå uppströms i poolen. Går kanske 20 meter uppströms och där stannar den. Jag provar då att sätta press på den för att få en aning om storlek.
Rubbar den inte ens..
Laxen (är nu ganska säker på att det är en sådan) står sedan still i ca 3-5 minuter och jag börjar fundera "vad gör jag nu?"
Jag har ingen vana av hur det är att fiska lax med fluga. Visst har jag sett på film hur man gör och visst har jag snackat med folk som tagit lax, men det känns ändå som att det inte finns någon direkt regelbok.
Så helt plötsligt är det som att laxen bestämmer sig att nu får det vara nog. Den kliver upp från sin grop och bestämmer sig att gå nedströms.
Den har väl ca 70 meter ner till forsnacken och jag vill ju absolut inte att den kliver över den för då är det kört. Finns ingen möjlighet att kunna gå efter nerför forsen.
Men nu verkar laxen ha bestämt sig. Den går med ett långsamt stadigt tempo rakt ner mot nacken.
Jag tänker att jag provar att bromsa det som går. Bära eller brista (det är som sagt inte laxsäsong nu heller) Så jag drar åt bromsen det som går och använder handen som broms samtidigt.
Resultat? Laxen märker det inte ens. Den bara simmar på som att inget har hänt. Det känns precis som om man skulle ha krokat en bil som sakta kör iväg.
Till slut händer det oundvikliga. Den kliver över nacken och ner i forsen. En bit ner så känner jag plötsligt att linan slaknar och förstår vad som inträffat.
Tafsen har gått av nere bland stenarna i forsen och det är bara att veva in och se glad ut.

Min första känsla är inte besvikelse eller ilska utan mer bara en konstig känsla av att rättvisa har skipats. Den här fisken var totalt överlägsen mig. Den lekte lite med mig en stund och det är bara att tacka för lektionen.
Efter att jag fått in linan och dystert konstaterar att tafsen mycket riktigt slitits av så kommer frossan..
Benen och händerna skakar och man känner sig som om man fått nån skum influensa. Laxfrossa!

Jag går upp och sätter mig och vilar och tänker en stund. Förstår nu vad folk menar med att det räcker med en enda fisk för ett livslångt beroende..
Men samtidigt kommer tvivlen? Vad är det för idé att fiska efter fiskar som man aldrig kan få upp?
Jag har på spinn fått lax på 12 kg som mest och det går inte att jämföra dessa. Den fisken var också groteskt stark och tog stora mängder lina vid ett flertal rusningar men på nåt sätt kände jag mig ändå inte helt maktlös, det kändes som att jag kunde påverka utgången.
Här var det mer som att jag var en åskådare som fick kliva in och känna på kraften från ett urtidsdjur bara för att få veta att man inte ska leka med dessa djur..
Frågan som hela tiden återkom i skallen under dagen var "Hur ska man göra för att få upp en sådan fisk? Går det?"

Man kommer aldrig att få veta hur stor denna fisk var och det känns dumt att spekulera, men jag har som sagt tagit lax på 12 kg tidigare, Gädda på 10 kg, öring på närmare 6 kg och inget av detta har ens varit i närheten..

Under dagen så kände jag också att planeringen för kommande sommar ändrades. Det känns nu som om att det kommer att spenderas en del tid i Norge nästa sommar..

det där hugget måste jag få känna fler gånger...

Hur gick det då med fisket resten av dagen? Precis som vanligt, skägget är kvar..

Må alla få känna ett laxhugg minst en gång i livet!