söndag 13 november 2011

Abstinensen blev för svår

Jag var inne på att inte fiska något den här helgen av två skäl, bägge rätt fåniga.
Det ena är att jag via jobbet har deltagit i en bantningstävling den senaste tiden. Nu är vi inne i slutspurten och jag har plågat min kropp rätt ordentligt under flera veckor nu.
Eftersom jag tyvärr inte längre klarar av att träna eller motionera så finns det bara en till faktor att skruva på, nämligen intaget av mat.
Så de sista två veckorna så har jag ätit sex kokta ägg per dag. 2 frukost, två lunch och två till middag.
Det här är då en slutspurt där tidigare intag har bestått av ca 9 ägg per dag.. Har nu hållit på i ca 10 veckor..
Det här sätter sina spår. Man är orkeslös, ont i muskler, kraftiga hjärtrusningar och en djävulsk huvudvärk.
I fredags hade vi dessutom en invägning där jag provade att göra en sista desperat ansträngning för att nå målet.
Jag slutade helt att inta föda under torsdagen samt att även sluta inta vätska, vilket kanske inte är det smartaste draget, men det är ju en tävling..
Allt för att trycka det sista ur kroppen.. Därtill så provade jag att klä mig så varmt jag kunde och försöka promenera samt att sitta på en träningscykel.
Det resulterade i att jag var väldigt nära att svimma och det fick avbrytas.
Nu gick det åt helvete ändå.. saknades 1 hg för att jag skulle nå målet.. Surt nåt så fruktansvärt.
Men det gör samtidigt att det helt enkelt inte finns krut kvar i kroppen för att fiska.
Det andra skälet är att jag tycker det går lite för lite vatten i ljustorpsån för att det ska kännas intressant och sen vet jag inga fler vatten där jag kan praktisera tvåhandsfisket. Nu går det iofs fullt tillräckligt med vatten för att det ska finas fisk där, men det är tvåhands jag vill dänga..
Men på fredag kväll så kände jag ändå att jag behövde få koma ut en stund. Så jag och Anna bestämde att vi skulle åka ut en stund under lördagsmorgonen.
Hon skulle fota och jag skulle fiska.
Så det blev en tripp till ljustorparn dår vi stannade vid Lögde bruk.
Jag gick nu med skagit lina och 15 ft intermediate tip och en liten variant av "den vanlige" längst ut.
Fiskade av hela sträckan trots att kastningen inte direkt fungerade bra. Jag har stora problem med att få till skagit tekniken...
Vet inte om det beror på utrustningen eller om det är jag som gör nåt fatalt fel...
Körde vidare men växlade över och körde mer traditionell scandi style och då gick det bättre.
Längst ner så bet det då också på en liiiiten rackare. Marginellt större än flugan men med tanke på hur mitt fiske sett ut under hösten så uppskattades den ändå storligen!

En liten rackare. Medtagen för att det måste nån gång vara en fisk på bild i en fiske och jakt blogg..

Efter det så kände vi oss bägge nöjda. Anna hade fått en bild hon var nöjd med och jag hade fått en fisk.
Sen var jag helt utpumpad pga energibrist så vi åkte istället hem och tog en kopp kaffe i soffan och avnjöt årets premiär av Vinterstudion
Sedan OS i Vancouver så har jag fått tillbaka intresset för längdskidåkning så de senaste året satt man totalt klistrad vid tv'n vid varje världscuplopp, och nu börjar det om!

Nu är det inte heller så många dagar kvar till premiär i Ljungan! Det som är för djävligt är att jag inte fått ok på min begärda semester :( så det verkar inte bättre än att jag kommer att missa den..
Å andra sidan så är inte det sista ordet sagt där. På nåt sätt ska jag fanimig ta mig lös och komma ut!

Må era premiärer inte förhindras av såna sekundära saker som jobb!

söndag 6 november 2011

Nytt spö och skagit premiär

Efter förra veckans inköp av ett sage TCX 12,6 #7 så har jag gått runt och varit förstörd över det faktum att jag inte kunnat prova det.
Dels på grund av att jag jobbat på dagarna men framför allt över att jag inte haft någon passande lina till det.
Som jag skrivit här tidigare så har jag valt att invänta de nya vision ace linorna som kommer och därför valt att prova skagit tekniken.
Det skulle innebära att jag för en liten billigare penning kan nyttja spöet då jag har tippar från versitip linan som jag kan använda.
Jag fick förra helgen känna på Joels grejor då han hade en skagit lina på exakt samma spö och det kändes riktigt bra,
så jag visste att det var något som var väldigt intressant och som skulle funka.
Nu verkade det tyvärr som att handeln inte riktigt tagit till sig skagit tekniken fullt ut och att hitta en skagit lina som passade var inte helt lätt.
Beställde därför en lina från danmark, Airflo Skagit compact, som jag fick i torsdags.
Så här i efterhand undrar jag om det inte var ett litet misstag.. Inget fel på linan men jag har känslan av att den var dels lite lång (7,2 m) och kanske lite tung (540 grain)
Så på fredag kvällen så riggades allt och jag åkte ner till älven för att provkasta.
Tyvärr hann det bli kolsvart innan jag kom ner och att provkasta nåt i mörker är kanske inte optimalt, så jag fick vackert vänta till lördag morgon då jag och Lennart hade stämt träff vid ljustorpsån.
Lennart visade mig på ett ställe vid ett stort grustag som låg en bit upp i ån. Har inte en aning om vad det heter tyvärr. Från och med nu kommer jag att kalla det grustaget.
Ett fint ställe på alla sätt men man fick känslan av att det hade varit ännu finare om det hade varit lite mer vatten och framför allt lite mer fart på det.
Sedan förra veckan så hade vattnet sjunkit en hel del och nu kändes det nästan som lite overkill med ett tvåhandsspö, men det hade inte spelat mig någon roll om vi bara hade stått och fiskat i en vattenpöl, det nya spöet skulle användas, punkt slut!
Började med att sätta på 15 ft S3 tafsen och en väl tilltagen variant av "den vanliga". När jag lyfte och kastade prylarna på "klassiskt" scandi spey sätt så gick det bra men provade jag att kasta "Skagit-style" så blev det bara skit.
Ekipaget kändes långt och otympligt. Så här i efterhand när jag tittar på riggningen så kan jag förstå det. Det skiljer det sig egentligen inte så mycket från en traditionell uppsättning.
7,2 medters klump och 4,5 m sjunktafs ger 11,7 meter lina. Det är en hel del lina som ska sopas ut även om man utan tvekan fick bra hjälp av den tunga skagit klumpen så kändes det inte rätt.
Efter lite rotande bland grejorna hittade jag en 10 ft polytafs och då kändes det genast bättre. I alla fall att lyfta och kasta traditionellt.
Skagit kast med circle C upplägg av linan funkade väl hjälpligt men allt annat än bra.
Sen är det väl som vanligt beroende på killen som håller i spöet till 98%.. Kan man inte kasta annars så inte fan blir det bättre med nya grejor.
Man måste nog hitta någon vänlig själ som kan visa grunderna och kanske korrigera och anpassa prylarna. Det jag är lite fundersam på är dock att köpa Rios skagit short som bara är 6,2 m och kanske bygga egna sjuktafsar utifrån sjuklinor på lösvikt och basera dessa utifrån rios MOW tips. Sammanlagd längd skulle då komma ner till ca 9 m vilket kanske skulle kunna funka bättre.. Mmm, har en del funderande att göra..
Resten av dagen så kastade jag mer traditionellt och det man kan säga är i allafall att jag är supernöjd med spöet! Det är lätt och härligt och trycker iväg grejorna med ett grymt tryck!
Det kändes redan nu som att det här kommer att bli det spö jag använder klart mest!

Lennart och jag fiskade av ett par fina sträckor där omkring grustaget.
Lennart lyckades få en liten brunöring på enhandsspöet men storleksmässigt var det väl inget att skriva hem om. En fisk var det dock!
Olika flugor provades och farten i hemtagning varierades men inget annat hände. Djupet var egentligen ingen faktor att dribbla med eftersom det var så pass lite vatten där vi fiskade.
Till slut gick vi tillbaka till bilarna och under denna period var jag nära svett-döden (om det nu finns någon sådan specifik död?).
Förra helgen blev jag nämligen rätt kall under dagen och hade därför klätt mig för en polarexpedition denna gång. Ett misstag visade det sig eftersom det var 10 grader varmare än senast..
Dubbla ull-långkallingar och byxa och på överkroppen dubbla ull-tröjor, vindtät skjorta, fleece tröja, Tjock arbetsskjorta.
Utanpå det så var det neoprenvadare och vadarjacka samt toppluva.
Det räckte med den förflyttning man gör mellan kasten för att svetten skulle tränga fram... Skönt när man fiskar, men ett helsike när man förflyttar sig.
Färden upp till bilarna var lång och en hel del uppför, så när man väl kom fram så var man dyblöt på utsidan, uttorkad på insidan och en huvudvärk som borde klassas som kulturminnesarv!

Lennart gav upp för dagen men jag tänkte att jag skulle göra ett kort stopp vid lögde bron innan jag for hem.
Där var jag precis på väg att göra mitt sista kast för dagen då det rycker till i spöet, fisk!
Ganska snabbt så anade jag dock oråd då det inte kändes som det ska. Det var både tyngre än vanligt men samtidigt lätt och ett annorlunda sprattlande.
Ser också ganska snabbt att det är felkrokat. Flugan sitter i ryggen på en 8 hg öring.
Så en snabb intagning och återutsättning senare så fick man konstatera att man fortfarande inte fått nåt..
Höstfisket går osedvanligt tungt. Börjar faktiskt misströsta mer än vanligt.. Och för att vara mig så säger det inte så lite..
Hösten är dock sen och temperaturer i vatten fortfarande höga. Kan det påverka?
Tillsammans med ett sjunkande vattenflöde i ån kanske fisken backat ut i indalsälven igen?
När det gäller denna å har jag ingen som helst koll på hur det normalt är, men det kanske kommer med tiden.
Jag måste köpa en termometer för att kunna kolla vattentempen mer exakt. Temperatur tror jag är en viktig parameter som man ska ha koll på.

Nåja, en skön dag vid älven och man lärde sig en massa saker, då kan man inte gnälla alltför mycket!

Må era fiskar bita med munnen!

tisdag 1 november 2011

Värdelöst!!

En av de mest värdelösa saker man kan köpa alla kategorier är ett flugspö där man saknar linor!
Det är skitsvårt att leka med ett flugspö då det enda man kan göra är att sätta ihop det, för att sen ta isär det. Ibland kan man gå ut ur garaget och vifta lite med det men att bara stå och vifta på gårdsplanen i mörkret är till och med lite för vrickat för mig..
Eftersom jag har bestämt mig för att invänta vision ace släppet av nya linor till våren så tog jag beslutet att inte köpa upp mig på spey klumpar nu utan endast slå till på en Skagit lina som jag tänker prova med de tippar som jag har från rio's versitip lina.
Men att hitta en skagit lina är inte heller det enklaste. Dom var tyvärr slut på PO's och dom visste inte när dom skulle få hem nya heller. Det innebar att jag fick ge mig ut på nätet för att kolla.
Döm om min förvåning då det visade sig vara stört omöjligt att få tag på en sådan lina. Visst fanns de på nåt enstaka ställe men inte i den rekommenderade vikt jag har för det nya spöet.
Till slut hittade jag en dansk sida, balticflyfish.dk som hade airflo skagit compact och som jag beställde igår. Så nu är det bara att snällt sitta still och vänta.. och vänta...
Jag beställde den igår kväll men idag när jag kom hem från jobbet så kunde jag ändå inte undgå att känna lite spänning då jag gick mot postlådan. Naturligtvis fanns det inte nåt där men kanske i morgon..
Men nu har jag inte tid att skriva nåt mer då jag måste gå ut i garaget och sätta ihop och ta isär spöet.. Kanske att det också blir till att vifta lite på uppfarten..

Må postgången aldrig förhindra ert lekande med era leksaker!

söndag 30 oktober 2011

Återigen ett nytt spö..

Under gårdagens fisketripp tillsammans med Joel så berättade han om att det fanns en Sage TCX 12,6 #7 ute till försäljning på edgeflyfishings köp&sälj och att säljaren fanns i Sundsvall.
Nu precis kommer jag från säljaren och har precis burit in ännu ett spö.
Tänk att man inte kan lära sig..

Nä, är väldigt nöjd med köpet. Det är ett kanonspö och jag misstänker att det kommer att bli det spö som jag använder klart mest.
Men att bara ha ett spö gör ju ingen glad. Man behöver ju rulle och linor i en massa former också.. Så nu börjar jakten på detta istället.
Jag är väldigt inne på att prova skagit som första lina då jag har versitip tipparna (skumt ord) som jag kan använda så det blir ett billigt alternativ.
Sedan tänkte jag invänta våren och se hur det blir med Visions släpp av de Mattias Drugge influerade ace linorna.
Men man vet aldrig hur det slutar. Jag tänkte fara på PO:s i morgon och av erfarenhet vet jag att det finns en risk att jag kommer hem med full linuppsättning, en pontonbåt, och en räk-trålare.

Må era fiskeinköp inte skapa er magsår!

Fluga i ljustorpsån

Så då var helgen här igen och en helg innebär då allt som oftast att jag har en möjlighet att fiska.
Eftersom Ljungan är stängd så tänkte jag mig att prova på Ljustorpsån som jag hört mycket gott om men som jag aldrig kommit mig för att prova med fluga.
Ljustorpsån är en fin liten skogs-å som sakta ringlar sig fram i meandrar och mynnar ut i bergeforsen (indalsälven).
Det innebär att eftersom den har kontakt med indalsälven så finns det också goda förutsättningar att det kan finnas en och annan fisk, vilket gör att fisket får en helt annan dimension än vad man är van vid.
Plötsligt finns det alltså en möjlighet att det skulle kunna vara något som rycker där nere i flugan som inte är en gren/stock/löv/gräs/abborre, vilket är det normala fångstresultatet från ljungan..

Jag har varit i ljustorpsån vid två tillfällen tidigare men då som spinnfiskare.
Den ena gången var under en extremt krafig vårflod för några år sedan då vattnet gick långt upp i skogen.
Den gången då jag närmade mig ån så insåg jag att det troligtvis skulle bli svårt då jag fick vada genom skogen och fortfarande inte såg ån...
Det gick alltså väääldigt mycket vatten viket naturligtvis gjorde fisket väldigt bökigt.
Den andra gången var sommaren för nåt år sedan då jag var dit och tänkte prova en harr.
Då fanns det helt plötsligt inte vatten tillräckligt för att kunna vattna upp en petunia.
De eventuella fiskar som skulle överlevt då var tvingade att ta sig till macken och köpa en flaska vatten som de själva tog med ner till ån..

Dock vet jag att dessa två tidpunkter inte har varit optimala och jag har hört mycket gott om ån så det har mest bara rört sig om en tidsfråga innan jag tänkt testa den vid ett mer välvilligt tillfälle.
Sedan är det också så att man drar sig för att fara till ett nytt ställe då man inte har någon som helst aning om var man ska fiska.
Då behöver man minst en dag på sig bara att rekognoscera och hitta ställen för att det ska bli givande.
Jag hade dock tur och fick sällskap av Joel som ställde upp som guide. Han har fiskat ån tidigare och har bra koll på var det funkar och inte.
Så vi bestämde under fredagskvällen att mötas där ute på lördagsmorgonen. Vi snackade även om lämplig utrustning att använda där och jag insåg att jag inte är direkt utrustad för lite mer "finlir" efter havsöring.
Min "arsenal" består hittills av en 14" och en 15" i klasser 9-11 med inriktning på Ljungan och Norge fiske, vilket känns som väldigt mycket overkill.
Sedan så är steget ner till min #5-6 som jag använder för fjällfiske rätt stort. Det gäller inte bara spö utan även linor.
Mitt enhandsfiske är till 99,9% riktat mot att fiska torrt. Jag bär med mig nymfer och streamers vid varje fjälltur men använder det i stort sett aldrig.
Dels för att det inte är lika roligt men också för att jag aldrig skulle orka med trakasserierna från Jake och Peter som är mer eller mindre fanatiker gällande att fiska torrt.
Det innebär också att mitt linutbud är styrt åt samma håll. Bara flytlinor, vilket kanske inte är det optimala i jakten på höstöring.
Men efter lite rotande i gömmorna så hittade jag åt en Guideline Bullet med intermediate spets och ett par gamla polytafsar som jag köpt i nåt svagt ögonblick.
Så det fick duga och därefter några timmars sömn innan avfärden tidigt lördag morgon.
Vi möttes upp därute och Joel tog mig till en fin liten sträcka som såg riktigt fin ut. Vi var där vid lämplig tid och tacklade upp grejorna och inväntade gryningsljuset som man insåg nu kommer rätt så sent..
Eftersom det på detta ställe var rätt skogtrångt och inte läge att vada så blev det därför till att ge sig på underhandskast.
Jag tycker det är bökigt fortfarande att kasta underhandskast med tvåhandsgrejor från "fel släng" nu fick jag prova på det med enhandsspö..
Det kan jag säga att det är inte det lättaste... Joel tyckte jag uttryckte det bäst
- "Det är som att det är någon annan som fiskar"
Vänster arm använder jag möjligtvis som hjälp för att ta på mig byxorna på morgonen. Annars är den mer eller mindre görolös under dagen utan den bara hänger där och dinglar liksom..
Nu skulle den helt plötsligt försöka göra koordinerade rörelser med tajming och känsla... Det gick ju som man kan räkna ut med stjärten och en kritbit: Inte!
Den större delen av tiden spenderades att plocka ut flugan ur skogen bakom mig eller att reda ut de trassel som uppstod...
Vi var dock inte kvar på det första stället alltför länge utan fiskade av det med varsin repa. Joel hade ett nafs som inte ville fastna medan jag fick två löv och en pinne, vilket jag var nöjd med.
Både löven och pinnen var kampvilliga och pigga. Kanske inte så stora som de pinnar och löv jag brukar få i Ljungan, men ändå..

Joel inväntar hugg












Sedan gav vi oss av till ett nytt ställe längre ner. Jag kan inte namnge dessa ställen eftersom jag inte har en aning om vad de heter eller knappt var de ligger men jag kan beskriva det. Det var ställen där vattnet rann åt ena hållet och ån svängde lite fint åt än det ena hållet och än de andra..
Nästa ställe var lite bättre ur ren kastsynpunkt. Här var det från "rätt" sida och det fanns utrymme för mig att göra överhandskast vilket gjorde att jag i alla fall fick ut flugan lite. Tyvärr så är spöet överklassat i förhållande till linan vilket gjorde att jag inte fick kastlängder som gjorde att jag kunde fiska effektivt.
Jag är rätt övertygad om att man behöver få lite längd på kasten för att inte skrämma fisken med min blotta existens. Det är många som säger att man kan ta mycket fisk på kortdistans men min lilla erfarenhet påvisar egentligen det omvända.
Visst kan man få fisk på korta håll men det är mer sällan och det är framför allt den mindre fisken. Större fiskar behöver man kunna presentera flugan till med så minimalt med störningar som möjligt.
Ju mer jag kastade ju mer övertygad blev jag över att jag behövde ett lite kortare tvåhands för den här typen av fiske. Jag har länge varit sugen på ett 12" i klass 7 eller dylikt vilket är något som jag nämner för Joel när vi sitter och tar en kopp kaffe.
Det är då han nämner dessa otrevliga ord:
"Jag vet av en kille här i stan som ska sälja sitt Sage TCX 12,6 fots #7"
Han ger mig namnet och telefonnumret och ett telefonsamtal senare så ska jag dit och titta på det senare ikväll...
Jag tror inte att jag har råd att fiska med Joel mer.. Sist vi var ute så gick det bara en dag så var jag innehavare av ett Sage TCX 15".. Ett grymt spö men också grymma pengar..
I skrivande stund så har jag inte köpt det ännu men om det bara är i schysst kondition så vet jag att jag är bra mycket fattigare ikväll..
Anna kommer dock inte att vara så glad.. Hon nämnde nånting om att "aldrig få fara och fiska med Joel igen.."
Själva fisket då? Nja, Joel hade några dragningar som inte fastnade de kom i samband med att solen tittade fram en kort stund varav ett riktigt hugg men det ville sig inte.
















Själv hade jag faktiskt också ett litet nafs men inget som heller hade lust att fastna. Det var nog kanske lika bra då min rulle troligtvis skar ihop i ett lager en stund innan.
Helt plötsligt kärvade den till sig och hade ett otrevligt missljud. Hoppades först att det bara var grus som hade fastnat men efter en noggrann genomsköljning så var den tyvärr likadan.
Så det blir till att köpa nytt... Den rullen har dock funkat i 4-5 år och det är som det verkar allt man kan begära i de billigare prissegment som jag handlat i.
Så resultatet blev detsamma som man är van vid. Inga fiskar.
Annars var dagen som helhet mycket trevlig. Bra sällskap, schysst väder och en ny trevlig bekantskap i form av ljustorpsån. Jag kommer säkert att åka hit igen nån sväng till innan ljungan öppnar.
Kanske också med ett nytt spö..

Väder: Lite smådisigt med glest molntäcke.
Vind: Ingen vind
Vattentemp: vet ej
Vatten nivå: Har ingen referens men fick intrycket av att det gick mycket vatten för ljustorpsån i relation till årstid.

Må inte alla era fisketripper resultera i nya spön!

lördag 15 oktober 2011

Nästan slut..

Jahapp, då var vi framme vid den 15 oktober. Det innebär att nu är Ljungan stängd en månad för att Lax och Öring ska få leka "ifred".
Hittills så har hösten varit en monumental besvikelse. På ett 15-20tal, fisketripper så har resultatet blivit en liten sprattelöring och ett ordentligt nafs i flugan.
Mycket av det skyller jag naturligtvis på min egen inkompetens men samtidigt så är det inte många man träffar efter älven som upplever något sprakande fiske.
Jag har pratat med gamla "rävar" som är vana Ljunganfiskare som har varit ute varje dag i tre-fyra veckor och ingen jag har pratat med har fått mer än kanske ett par fiskar.

Utan tvekan så är det den sämsta uppgången av fisk sedan jag började fiska i denna älv. Tidigare år har det varit fiske med spinn vilket då har gett ett klart bättre resultat än med fluga, men samtidigt så är det i år samma visa oavsett om man snackar med spinn- eller flugfiskare, ingen får nåt..
Sen finns det säkert en uppsjö naturliga orsaker till detta, för varmt i vattnet, högt vattenflöde hela hösten mm mm. Men tyvärr tror jag den bittra sanningen är att det har skett en radikal minskning av fiskbeståndet som pågått under ett antal år.
Jag har själv fiskat i Ljungan ett tiotal år nu och märkt att det blir sämre och sämre för varje år.

För skojs skull tittade jag på fångstrapporteringen under den senaste månaden. 57 fiskar inrapporterade, in alles...
Naturligtvis vet jag att det finns ett stort mörkertal och att det finns många som inte rapporterar alls, men 57 öringar!! Det ger ett snitt på 1,9 fiskar per dag! Även om det (för debattens skull tar i) bara är 10% som fångstrapporterar och vi säger att det är 570 fiskar som tagits istället skulle det ge ett snitt på 19 fiskar/dag. Detta på 1,5 mil älv som innehåller ett tjugotal klassiska fiskeplatser som mer eller mindre alltid har en eller två fiskare på plats.

De siffror jag nu presenterar nedan är siffror som jag inte har belägg för, utan som bygger på ett antagande att det i snitt är ett femtiotal fiskare som besöker Ljungan per dag. Gissningsvis lägger varje fiskare ner kanske 4 timmar per besök. Det ger då 200 fisketimmar/dag vilket skulle innebära en fisk var 10 fisketimma? Någon som känner att det stämmer? I alla fall inte för undertecknad eller de personer som jag träffar vid älven.
Tar man samma siffror och tittar utifrån den fångstrapportering som verkligen existerar, så blir det en fisk var 105:te fisketimma vilket känns närmare sanningen... Utifrån den statistiken behövs det ungefär 26 besök vid Ljungan där man lägger ned 4 timmar per gång för att få 1 öring..
Sanningen ligger troligtvis nånstans ovanför detta pga av mörkningen men även om man tiodubblar siffrorna från fångstrapporteringen så kommer man upp i siffror som tyder på att man får en fisk var tionde timma. Det skulle innebära var tredje besök.. Inte mycket att hänga i julgranen eller rättare sagt att lägga på julbordet..

När man sitter och räknar på dessa siffror så kan man inte säga att man blir inspirerad direkt.. Det enda som ökat de sista åren är kostnaderna. Skall man ha ett årskort som täcker hela älven med bägge FVO så är man uppe i 2400 kr, och vad får man för detta? Kastträning?
Laxfisket är så utslaget att det i år inte har fångats en enda fluglax, öringsfisket är en spillra av sitt forna jag, det är sopor och skit på varenda fiskeplats, det finns inte soptunnor utefter älven, den sk "fiskeleden" är igenrasad och misskött. Man undrar över var pengarna för våra fiskekort går nånstans?
Som exempel vill jag påvisa vad ett årskort kostar vid några andra av våra klassiska fiskeälvar.
Byskeälven 10 mil fiske, 1200 kr.
Kalix älv 1000 kr
Örekilsälven 4000 kr (säljs endast 28 kort per år) Ett dagskort ligger mellan 100-300 kr som bör jämföras med 240 kr för Ljungan
Öre älv 500 kr
Bergeforsen zon 1 och 2, 200 kr dag/natt, zon 3 årskort 600 kr
Emån Fliserydsfk 2,5 mil 700 kr
Till och med Mörrum har priser från 290 kr/dag..

Det är lite svårt att hitta årskortspriser för många älvar på nätet men det skiljer inte många tjugor på att fiska i Ljungan mot att fiska i tex Emån eller Mörrum och det i sig måste säga något..

Fisket i en älv kan naturligtvis gå ner av många orsaker och nedgången ser ut att ske på många ställen efter kusten. Skillnaden är att på andra ställen ageras det med åtgärder, medan här nöjer man sig med att höja fiskekortspriserna..
Det är sorgligt att skåda och man slutar aldrig att förvånas över människans närsynthet, egoism och kanske framför allt, dumhet.
Titta på omsättning och fisketurismen i tex Em eller Mörrum. Eller varför inte på de norska älvarna, Ryssland, Kanada, Nya Zeeland mfl. Här har man insett vikten och vinsten över att vårda fisket och fiskarna och byggt upp miljardindustrier kring det. Nä, istället så är vi nöjda här i vår egen ankdamm och sitter och tittar på när vi ödelägger både ekologi och ekonomi. Jag själv är tyvärr inget undantag. Skriva och gnälla och beklaga sig på en blogg är inget sätt att ta tag i saker, utan man gömmer sig och väntar på att någon annan ska fixa. Tyvärr vet jag inte var man skulle börja och hur man ska gå tillväga.
Ett litet hopp är att den nystartade Havs och vattenmyndigheten inte har samma inskränkta syn och att man förhoppningsvis förstår innebörden med de problem som finns och dessutom har både stake och insikt nog för att stå upp mot starka lobbygrupper och inse de värden som fi trots allt fortfarande har simmande i våra hav och älvar. Tyvärr känner jag mig inte allt för hoppfull...

Må alla dessa inskränkta och okunniga människor inse vad som håller på att ske med en av våra stora naturtillgångar!

måndag 26 september 2011

Återigen resultatlöst

I helgen som gick så var jag ute vid två tillfällen och vid dessa bägge tillfällen så gick jag bet.
Tog en kvällssväng till krokforsen i fredags. Blåsigt med nordlig vind gjorde att det var inte så rackarns skoj att kasta, då flugan behagade att fara dit jag absolut inte ville.
Började med s1/s3 lina på 15 fotarn. Det har blivit den som jag använder mest nu på slutet. Är väl nyhetens behag men jag vill komma underfund med hur jag måste kasta med den. Sen går det inte att förneka att den skjutsar linan rätt mycket bättre än lpxe'n.
Naturligtvis ingen känning på första repan.
Under tiden som jag går den så kommer det ner två andra fiskare varav en är Micke Andersson.
Micke är en erkänt ruggigt duktig lax- och öringsfiskare som har sitt favoritvatten i Byske. Det har skrivits artiklar i fisketidningar och han har bland annat kallats kungen av sjunklina och är känd för sin hårda vadning.
Nu hann jag tyvärr inte växla så många ord med honom då han gick ut i vattnet när jag kom ur, men det var å andra sidan skojigt att se honom fiska.
Det var inte många millimetrar han lämnade ofiskat kan jag säga. Små steg och nästan maskinliknande kastning.
Lite bättre kändes det faktiskt när inte han heller hade nån känning. Är så rackarns knäckande för självförtroendet att se någon annan dra fisk på ett ställe några minuter efter att man själv fiskat av det.
Efter att ha gått en enda repa så drog dom vidare till nåt annat ställe. Gå och nöta på fisken var inget för dom. Själv är man för lat för att förflytta sig och vetskapen om att det är klent med fisk gör inte arslet mer flyttvilligt.
Men efter en sväng till med en tyngre lina som inte heller resulterade så blev det hemfärd då jag planerade att åka ut tidigt på lördagsmorgonen också.

Lördag morgon åkte jag tillbaka till krokforsen. Börjar seriöst fundera på om det är ett ställe där jag kan fiska fluga? Tror faktiskt inte jag fått en enda flugfisk där?
När jag höll på att spinnfiska så var det säkraste stället i ljungan. Det var inte så många gånger man gick fisklös därifrån. Nu kanske man förskönar minnena och det inte var så bra då heller men nog tusan var det bättre än nu med fluga.
Jag var i alla falla ute tidigt som tusan med förhoppningen om att gårdagens lite ondskefulla vind skulle ha mojnat som det brukar vara på morgonen. Nu var det inte så utan nordanvinden svepte på rätt ordentligt.
Första repan resultatlös. På med snabbare sjunk och en ny repa som inte heller gav nåt.
Sen kom det ner en annan kille som gick ett par svängar.
Efter att han också gått tomt så slutade det som det numera all oftare gör i ljungan. Man sitter och snackar om fiskeprylar och fiske på andra platser.
Usch vad tröstlöst det känns ibland..
Nu är säsongen i och för sig tidig än och det är fortfarande varmt i vattnet så det kommer att bli bättre men jag tror inte man ska räkna med några enorma fiskafängen...

Tanken var att även fiska även söndagen men då jag var iväg på hockey på lördag kväll och såg Timrå tappa en 4-ledning till förlust med 4-5 mot djurgården så ville mitt huvud inte vara med längre, så söndagen fick spenderas stillasittande i fåtöljen.

Fredag
Väder: ca 10 grader och sol som tittade fram bakom ett lättande molntäcke
Vind: ca 5-7 m/s nordlig
Vattentemp: ca 14 grader
Vattenflöde: ca 220 kbm

Lördag
Väder: ca 6 grader och klarblå himmel
Vind: ca 5-7 m/s nordlig
Vattentemp: ca 14 grader
Vattenflöde: ca 220 kbm

Må era hockeylag nöja sig med att förlora och inte knäcka era fiskeplaner!

måndag 19 september 2011

Nu blev det ett glapp igen

Nu var det återigen ett tag sedan det blev nåt nedknåpat i denna blogg.
Till stor del så har det berott på att det inte har blivit så mycket fiskat.
Först åkte jag på nåt magvirus som sänkte mig och efter det hann jag precis bara komma på fötterna innan det var dags för den förkylning som drabbat sundsvall hårt under hösten.
För att göra saken ännu värre så har det även varit en del jobb som gjort att fisket fått stå tillbaka.
Nu har jag väl ändå hunnit med ett par kortare turer som helt enkelt inte blivit dokumenterade här.
Som vanligt är väl orsaken att det har känts totalt iskallt fiskemässigt då vattentempen varit alldeles för hög vilket i sin tur gör att en sinande fiskstam därtill har varit allt annat än bitvillig.
Nä det har mest blivit några svängar där jag träningskastat med det nya spöet (vilket jag förresten är väldigt nöjd med)
I lördags morse kom jag mig dock iväg på vad jag kanske skulle vilja kalla årets första seiösa försök att lura en öring.
Det blev en morgontripp till krokforsen i tidig gryning.
Resultatet var som vanligt: Ingenting. Inte ett nafs eller dragning. Jag såg inte heller nån fisk.
Istället fick jag höra en älghund som gjorde ett upptag långt upp i skogen och efter nån halvtimma så kom det tre smällar. Det gjorde inte direkt mitt sug efter älgjakt mindre kan jag berätta...

Nu framöver ska jag i alla fall ta mig ut på lite mer fiske.
Jag har tagit ut några dagars semester innan och efter uppehållet i ljungan och ska försöka vara ute på lite seriös öringjakt.
Bara att hoppas att hösten kommer med lite öring i älven.

Plats: Krokforsen
Tid:05.45 - 10.00
Väder: sol, klarblå himmel
Temp: +4 grader som steg till +9 grader
Vattenflöde: 200 kbm
Vattentemp: ca 16 grader.

Må era bloggare komma på nåt bra att skriva!

onsdag 24 augusti 2011

Det känns så förbaskat konstigt..

I år kommer något att ske som aldrig har skett tidigare sedan jag var nio år gammal.
Jag kommer inte att jag någon älg.

Under våren bestämde jag mig ganska tidigt då jag kände att jag var kraftigt begränsad av min rygg.
Inte ett lätt beslut kan jag säga. Så naturligtvis så lämnade jag ett litet mentalt kryphål för mig själv om ryggen mirakulöst skulle hinna krya på sig.
Tidigare i sommar så insåg jag ändå att jag var tvingad att sluta ljuga för mig själv. Det blir ingen jakt i år.

Visst skulle jag kunna ta mig dit och medverka i någon form, kanske gå och strosa runt för mig själv på nåt vägpass, men stora delar av vad som är älgjakt för mig skulle jag helt enkelt inte kunna vara med på.
Allt från passning, till framdragning, slakt och styckning, ja bara en sån enkel sak som att tända en eld eller klättra upp i ett torn skulle inte funka.
Mina jaktkamrater är naturligtvis förstående och säger att jag naturligtvis inte behöver göra nåt utan lugnt kan stå och titta på.
Det är inte min grej..
Jag har alltid sagt för mig själv att när den dagen kommer då jag inte kan ta ur en älg jag själv har skjutit, ja då ska jag inte jaga heller.
Föga anade jag att den dagen skulle komma så fort..

Att gå till jobbet den där första september måndagen kommer att vara så obeskrivligt jobbigt att det är svårt att sätta ord på det.
Bara söndagskvällen innan, när allt är hopplockat, jaktmöten avklarade och man har suttit och kikat på nån jaktfilm med en liten whisky för att sedan gå till sängs efter att en sista gång ha dubbelkollat utrustningen. Den känslan av förväntan som man har då... Usch, vad den kommer att vara saknad.
Å så kommer den, tidig måndagsmorgon. Man samlas, gör en eld, snackar och skrattar lite småspänt. Alla försöker se ut som att det är en vanlig morgon, men man kan se att det lyser i folks ögon av uppspelthet och insyn i att nu är äntligen en helt ny älgjakt igång.
Man får sitt pass tilldelat och åker bilen ut för att kränga på sig ryggsäck och gevär. Sedan smyga sig ut på en lite smådimmig myr samtidigt som solen långsamt kommer upp. Man är totalt medveten om varje kvist, varje löv och varje porlande från bäcken...
Sen och få höra hundens upptag och ett gångstånd som sakta, sakta kommer mot dig. Du slutar upp att röra dig, att andas, till och med att existera en stund. Efter vad som upplevs som en evighet så frigör sig plötsligt en skugga ur skogsbrynet..

Det skulle man ge mycket för att få vara med om igen. Nu kommer det fler år och en rygg hinner läka mycket på ett år..

Till och från under de senaste 10 åren så har jag varit lite halvless många gånger. Det är mycket bilåkande, många händelsefattiga dagar med bara väntan och regn. Tanken har många gånger föresvävat mig att lägga ner jakten. Det brukar ha hållit i sig till framåt senare delen av juli då man börjat med att fara på skjutbanan "bara utifall man ändå kommer sig ut i skogen under hösten"
Augusti kommer och löven börjar gulna lite smått. Helt plötsligt är det som att det slår om en strömbrytare! Jakt! Klart det ska jagas!

Jag brukar skratta åt Jake då han berättat hur han brukar fungera. Vi har de senaste åren varit iväg på en fisketripp norröver kring juli/augusti skiftet. Före resan och under resan är det fiske till 100%, men i och med att vi sätter oss i bilen och är på väg hem så vrider han om strömbrytaren till "jaktläge" och då är det jakt, jakt och jakt som gäller.
Skojigt blir det när sommar fisket drar igång året därpå. Då man börjar att plocka ihop grejorna för det årets sommarfiske så har Jake mer än en gång insett att fiskepackningen stått totalt ouppackad i källaren sedan föregående år...

Så jag vet inte hur det här ska gå. Ett tag var jag inne på att i alla fall jaga första måndagen.
Har dock insett att det bara är som att låta en heroinmissbrukare få en sista sil.. inte helt lyckat.. Suget blir inte mindre..

Till de som ska jaga säger jag bara en sak. Ät fläsk och njut, man vet aldrig när man får jaga igen!

Må ni alla få skjuta en monsteroxe i år!

I dag var en bra dag..

Idag var det en bra dag. Jag köpte ingenting från PO:s..
Dessvärre har jag lovat svågern Anders att jag ska göra honom sällskap dit i morgon på lunchen..

tisdag 23 augusti 2011

Förföljd av väder

På kvällen när jag kom hem med mitt nya spö så kunde jag inte komma iväg till älven fort nog.
Kastade i mig ägg och bacon, satte på den nya linan och begav mig.
Solen lyste och ingen vind. En perfekt kväll för att kasta lite.
Så jag kommer fram till viforsen och sätter ihop spöet och går ner till älven.
Hinner kasta precis ETT kast inna jag hör hur det mullrar till ordentligt bakom ryggen.
Vrider på mig och tittar upp mot himlen.
Det jag ser påminner om någon hollywood film. Mörkblå åskmoln bara väller fram över himlen. Ser helt sjukt ut. Och fort går det, fortare än jag nånsin tror mig ha sett moln röra sig tidigare
På bara några minuter så börjar det sedan åska ordentligt.
Efter fjolårets avbrutna fisketripp till Saxnäs med världens överdjävligaste åskoväder så har jag nästan blivit lite åskrädd. Eller rädd är inte riktigt korrekt men jag tycker det har blivit mycket mer obehagligt. Hinner kasta kanske 6-7 kast till innan jag inser att det är kört och bara att packa ihop...
Hinner precis in i bilen innan det börjar hällregna. Så jag har inget val annat än att åka hem.
På väg hem så hinner jag bara åka någon kilometer innan det plötsligt spricker upp och blir finväder igen...
Kändes som att det var en lokal åskskur utsänd bara för att hindra mig från att fiska.. Jag undrar vem jag förargat eller vad jag gjort i mitt förra liv..

De få kast jag hann göra borgade dock för något gott. Det kändes som att det var bra tryck i det här spöet!
Får återkomma med ytterligare rapport framöver!

Må ni aldrig drabbas av personliga åskoväder!

Ångest och roligt

Jag har nämnt det vid nåt tillfälle tidigare men nu är det nog ett måste..
Jag pratar om att porta mig själv på PO:s!

I fredags kväll så ringde SMS:ade Joel och frågade om jag var sugen på att linda den värsta lax-abstinensen efter den rumphuggna Gaula resan och följa med på lite tidig kastträning (meningslöst att kalla det fiske längre..) i Ljungan.
Eftersom jag vid detta tillfälle satt och tittade på filmen "Storlaxens rike" så var jag inte speciellt nödbedd.
Vi träffades vil Grimman vid 5 tiden och gick ett par repor. Att de var resultatlösa behöver jag väl knappast nämna..

Innan vi gav upp så provkastade vi varandras spön då Joel var lite nyfiken på Rios f/s3 lina. Jag passade på att göra några kast med hans Sage TCX 15 fotare. Ett grymt spö med en förbaskad massa inneboende kraft i. Huga vad avundsjuk man blev.. Nåt att sukta över till den dag man får en massa pengar över. Vi avslutade så småningom turen och jag åkte istället hem och försökte göra nåt vettigt (vilket som vanligt sällan blir nåt av)

Helgen förflöt snabbt och sen var det dags för jobb igen. På lunchen skulle jag hem och kolla så att företaget jag anlitat för avloppet verkligen var på plats och jobbade. Tänkte också passa på att kika in på PO:s och köpa en ny rulle bindtråd för flugbindningen då jag fick slut nyligen.
Där står jag och kikar och tittar då Andreas går förbi och jag bara för nyfikenhetens skull frågar vad de tar för ett Sage TCX. Han ger mig då ett bra pris på det sista spöet de har i affären. Jag vill inte nämna någon siffra men ett bra pris var det. Prutar lite på det samtidigt som jag kliver ur min egen kropp och ställer mig bredvid och bara gapar..
Här står jag och förhandlar om ett spö jag inte tänker köpa, för pengar jag egentligen inte har!
Helt plötsligt hör jag mig själv säga "ok, då tar jag det!"
Vafan hände precis nu?!?!
Någon stund senare sitter jag i bilen på väg till Matfors med ett sprillans Sage TCX i bagaget och undrar över hur det här gick till..?
Vill som sagt inte nämna ett pris men det överstiger allt jag tidigare köpt i fiskeväg (båten exkluderad) även om priset som sådantär schysst. Nu får det fanimig vara nog!!! Inga fler besök blir det!!! Jag ska klippa kortet och bara be Anna om små kontantbelopp!!
Då kommer jag på en litet komisk sak... jag glömde att köpa bindtråden för 35 kr...

Sedan efter jobbet när chocken lagt sig så känner jag att jag åker nog ändå iväg igen till PO:s och köper bindtråden. Så mycket självbehärskning har jag!
Så jag åker dit igen.
5 minuter senare kommer jag ut med bindtråden..
och en ny lina till det nya spöet för 600 kr...
Skjut mig!!

Må era kroppar innehålla i alla fall ett uns av självkontroll!

lördag 20 augusti 2011

Gaula dag 4

Jag vaknade av att Joel kom in på mitt rum:
”Gissa hur mycket vatten det går i eggafossen?”
”öhh, inte en aning..” (yrvaken)
”860 kbm!”
”Du skojar!! Det är inte möjligt!!” (tvärvaken)

Jag fick snabbt på mig kläderna och gick ner i köket.
Mycket riktigt, där man i går kunde ana en liten fin älv som puttrade fram så var det nu ett gigantiskt vrålande brunt monster!!
Älven hade svämmat över alla breddar. Man kunde se att det var kåkar i älvdalen där vattnet stigit en bra bit upp på väggen!
Joel hade fått tre telefonsamtal av Edh under morgonen. (en av eldsjälarna och en av killarna som "lämnat av" till oss)
De två första samtalen hade han tryckt bort men när han ringde en tredje gång så insåg han att det var nåt viktigt:
Edh: ”Nu jävlar har ni fått vatten!!, Det går 860 kbm”
Joel trodde han skojade. Hade pillarat sig upp och tittat först på flödesrapporten och sen direkt på själva älven.
Själv blir jag stående i nån typ av halvchock och efter att ha stått och stirrat på älven en stund så går det sakta upp för mig.. ”ja, då var det färdigfiskat..”

Man insåg att det skulle ta många dagar innan älven återigen är fiskbar..
Går ut på nätet och kollar tidningar. Visar sig vara ännu värre än vi trott. Helikoptrar och dykare håller precis då på med att evakuera och rädda folk ur Ålen centrum.
Älven har tagit med sig broar, bilar, träd, gapahuker, järnvägen och vägar.
Plötsligt inser man att det inte bara handlar om en förstörd fisketripp utan att vi är mitt uppe i en naturkatastrof och att folk kämpar för sina liv, gårdar och fortsatta existens.
Jag kan meddela att det sätter tillvaron i perspektiv.
Under förmiddagen konstaterar vi att vi också sitter fast där vi sitter. Vägen är avstängd både uppåt och neråt.
Joel ringer upp Lars-Erik, samtalet går i stil med detta:
Joel; ”Tjena, hördu vet du vad vi gör nu när det går 860 kubik?”
Lars-Erik” Du menar 86 kubik, det är lugnt, älven sjunker snabbt.”
Joel: ”Nä, 860 kubik”
Lars-Erik: ”Nej, du menar 86 kubik”
Joel: ”Nääe, det går 860 kubik!”
Lars erik tyst ".... Jag måste kolla datorn. Jag ringer tillbaka…”
En stund senare när han ringer tillbaka ”Å fy fan, försök ta er hem”

Här kan ni hitta lite bilder på hur det såg ut. Ska försöka att lägga ut lite bilder som togs av Henke också när dom var ner och tittade på förödelsen.

Flombilder 1

Flombilder 2

Det fanns nu inte så mycket att göra åt situationen annat än att vänta på att vägarna skulle öppnas.
På eftermiddagen konstaterade vi att vägen ner till Trondheim var öppnad. Däremot så var E14 avstängd pga ras och översvämning i Stjördalselva.
Vi kunde dock konstatera att om vi fortsatte ännu längre norrut så kunde vi åka 72:an ut ur Norge. Den går upp längs efter Verdalselva.
På vägen dit så hörde vi på radion att alla vägar ut ur Norge var avstängda… förutom 72:an.
Kändes bara som att det var tillfälligt eftersom Verdalselva också gick riktigt hög.
Nu hade vi dock lite flyt och vi kunde ta oss in till Sverige.
Vissa ställen kändes dock inte så roliga att köra på och passerades snabbt. Speciellt ett ställe där man i en innerkurva kunde se att det rasat nyligt och att asfalten hade spruckit.. Jag lovar att man inte bromsade speciellt mycket i den kurvan. Det var ett stup ner på ca 10 meter där rakt ned i älven..
Resten av hemfärden blev däremot helt odramatisk. Jag kom hem kring 12 snåret på kvällen och fick lite tid för mig själv att sitta och kontemplera över resan.
Summeringen blev att älven som sådan var helt underbar och att jag utan tvekan måste tillbaka, helst så fort som möjligt!

Det var den värsta flom som gått i älven sedan 1940.
Under en timma hade det mätts upp 116 mm regn! Vilket motsvarar hela Augustis nederbörd normalt. Betänk då att det vräkte ner så i 6-8 timmar..
Nu får man bara hoppas att de stackare som bor vid älven och som drabbats får en möjlighet till återuppbyggnad och att det inte slår alltför hårt. Vi tappade en fiskevecka men i deras fall kan de vara att de tappade sin framtid..

Hur det här kommer att påverka fisket i övre Gaula kan man bara sia om. Fiskeplatser kommer att förändras totalt. Platser som tidigare inte haft nåt fiske kommer nu kanske att ha grymma pooler och tvärtom. Inom ett par år kan det vara helt andra gårdar som har en stor inkomst pga ändrade fiskeförhållanden.

Må ni alla slippa naturkatastrofer!

Gaula dag 3

Nu kom vi oss upp i relativt hyfsad tid (kring 8). Vädret visade sig se bättre ut. Mulet med lite regn hängande i luften.
Den dagen gjorde vi en rockad på vem som fiskade med vem. Robban och jag skulle prova en sträcka lite längre ner i älven och Henke och Joel skulle prova Gåre bru. När Robban och jag väl kom ner till älven så visade denna pool sig vara den finaste hittills.
En underbart omväxlande pool som innehöll allt, djuphål, stenar, strömkanter, ja allt! Det var också en pool som jag misstänker är fiskbar på väldigt stort spann av olika flöden.
Här såg vi en hel del fisk som var upp och hoppade.
Vet inte, men jag får för mig att när lax är uppe och hoppar och faller tillbaka som stela pinnar så känns det som att dessa är omöjliga att lura till hugg. Har läst nån artikel (av Pelle Klippinge) som är inne på nåt liknande. Om den däremot är uppe i form av ”head&tail” liknande vak, eller går en bit i ytan så brukar den gå att lura.
Oavsett så höll jag på att skita knäck när det inom ett avstånd av 4 meter helt plötsligt hoppar en 10 kg+ lax direkt bredvid mig. Vilket jäkla plask det blev! Naturligtvis försökte man genast kasta på den men det slutade med ett ordentligt ”lin-tjorv” som det brukar göra när man blir lite het på gröten..

Lite senare så gjorde man en liten "dans" ute i älven som borde ha filmats.
Om så hade skett misstänker jag att den hade legat med bra många träffar på youtube.
Jag vadade lite väl häftigt ut mot ett djuphål med relativt kraftig ström när jag plötsligt glider på en sten. Tappar balansen och försöker febrilt få fotfäste vilket medför att jag snurrar ett halvt varv och hamnar med ansiktet mot strömmen. Återigen släpper fotfästet och jag utför en limbo-liknande rörelse med ryggen parallellt med vattenytan samtidigt som jag snurrar ännu ett halvt varv. Till slut hittar jag då ändå nån typ av balans med bägge benen på var sin större sten.
Då glider bägge fötterna åt var sitt håll… Går ut i nån typ av split samtidigt som jag faller framåt. Får som tur ned spöbutten i botten och kan förhindra att jag gör en tvärdykning i djuphålet..
Naturligtvis har mina piruetter medfört att jag nu har lina snurrad runt omkring mig och ser nog ut som ett litet garnnystan. Gud vad jag skrattade och svor om vartannat för mig själv när jag halvsatt där i split med lina virad kring huvud och kropp..

Fiskemässigt så gav förmiddagen inga känningar utan vi bröt upp (motvilligt för man vill bara fiska, fiska, fiska..) och åkte tillbaka till stugan för lunch.
Joel och Henke hade inte haft någon känning heller under förmiddagen. De skulle istället fara upp och prova Heksem en sväng och sedan Gåre Bru under kvällen.
Robban och jag kände att vi inte var klara med den sträcka vi fiskat under förmiddagen så vi åkte tillbaka dit.
Under kvällen började regnet öka ordentligt i intensitet. Älven klev upp någon decimeter men inte så väldigt mycket tyckte vi.
Istället var vi rätt eniga om att det här nog skulle innebära att det blev giftigt under morgondagen. Vi gav oss efter ett tag då det blev lite väl mycket regn och vi kände oss rätt nöjda för kvällen.
Vi var först tillbaka till stugan. Så vi hann plocka in och hänga in en massa blöta prylar på tork (måste skaffa en regntät ryggsäck… och en ny vadarjacka också för den delen…)
Till slut kommer Henke och Joel också hem. Det visar sig att Henke har tagit resans första lax!! En färgad hane på 78 cm och ca 5 kg som returnerades!
Fan vad skoj, nu var nollan spräckt!
Den hade tagits på Heksem på ett ställe där Henke trodde att det var iskallt utan han hade låtit Joel gå den "heta" svängen. Sen så hade det det plötsligt sugit i bakom en liten sten mitt i en "slätström".
Togs på en liten grön-svart tub. Och som jag kunde tolka det en relativt odramatisk drillning.
Vi firade med en liten jäger och senare inte helt oväntat lite flugbindning kombinerat med öl och whisky..
Fisket hade de senare gett upp när de såg att älven hade börjat bli ordentligt mycket brunare då det var en bäck som rann ut en bit ovanför dom.
När vi satt och surrade där under kvällen misstänkte vi att det nog skulle gå en hel del vatten nästa dag för det vräkte ner nåt kopiöst med regn.
Så vi inriktade oss på en flomtopp och att nästa dags fiske kanske skulle kunna bli inställt..

Må ni alla få dricka en whisky med tre flugbindare!

Gaula dag 2

Ivrig som man är så vaknade jag första gången vid halv 6 på morgonen men under gårdagskvällen så verkade alla andra vara inställda på att sova ut. Så därför vred jag på mig också och somnade om.
När klockan var halv åtta så gick det inte att ligga kvar längre.
Kändes vansinnigt att ligga och dra sig när man nu befann sig vid Gaula av alla ställen. Klev därför upp och kokade kaffe som jag avnjöt i stillhet med en utsikt över Haltdalens dalgång. Sämre morgonkoppar har jag druckit kan man väl säga. Klockan gick, men ingen aktivitet från de övriga..
Vid nio höll jag på att gå upp i limningen och bestämde mig för att göra en kort rekognosceringsrunda upp till Heksem. Egentligen så var vattnet för lågt för att fiska där men jag kunde väl ändå göra en provfiskning och få en liten känsla för stället.
Solen gassade och älven hade fortsatt att sjunka sedan gårdagen så förutsättningarna var väl inte de bästa.
Fiskade av de nedre delarna av poolen där det fanns en fin liten ström med några fina stenar. Var kanske lite dåligt drag i flugan så den blev bara en repa. Sen var jag mest ute för att reka fick jag påminna mig själv..
Sen gick jag en kort sväng direkt nedanför bron som hade ett par fina hål och stenar.
Hela Heksemsträckan såg väldigt fin ut men kräver nog lite mer vatten än de 10-12 kbm som rann då.
Jag återvände till stugan då jag kände mig stressad över att alla andra nu var vakna och ville ut och fiska.
När jag kom in i stugan vid halv tolv så var det bara en yrvaken Henke som var uppe. Joel och Robban trynade fortfarande..
Så jag drack kaffe och väntade…och väntade.. och väntade. Till slut kom Joel ner, men ingen Robert.
Den som känner mig vet troligen att jag har svårt för att bara sitta och mysa och insupa stämningen. Oavsett om man fiskar, jagar, dricker öl, långfredagsanglar eller bara ska klippa gräs så anser jag att det ska ske direkt på morgonen och fort! Att äta och sova är definitivt något man kan bortse från. Tre koppar kaffe och en snus så är man klar!
Halv ett gav vi upp på Robban och Joel fick gå upp och väcka honom..
Vid det laget var jag i upplösningstillstånd.. ;-)
Till slut tog vi oss ut alla fyra under eftermiddagen. Jag och Joel stack ner till Singsås sträckan.
Singsås var en lång sträcka med två naturliga fiskeområden, ovan och nedan bron. Ovan bron så var det en ganska kraftig ”kullerström” som mynnade ut i en rätt djup pool precis innan brofästena. Direkt efter bron så kom strömmen på ”rätt” sida och fortsatte ett par hundra meter.
Vi hade ingen känning och såg inte heller nån fisk med det kändes giftigt i varenda kast, speciellt nedanför bron. Här bara måste det stå fisk!
Kvällen spenderade vi återigen vid Gåre bru. Kändes rätt trevligt att ha en ”home-pool” som vi kunde ha som en liten bas. Att just det stället är ett hett ställa rent fiskemässigt också gör inte saken sämre.
Kvällens upplägg skiljde sig inte så mycket från föregående kvälls.
Flugbindning, whisky samt en hel del stirrande på telefonerna för att utröna hur morgondagens väder skulle te sig.
Under kvällen kom vi även gemensamt fram till att vi inte gav flugan Sunray Shadow tillräckligt med chanser. En klassisk fluga som folk alltid tar mycket lax på. Vi utnämnde därför efterföljande dag till ”sunray dagen” då vi alla skulle fiska med sunrays för att ge den en ärlig chans.
Trots att det egentligen bara var den första dagen på plats med fiske, så började, i alla fall jag, känna en viss frustration över den lite klena utdelningen, men å andra sidan så är jag född pessimist och det blir bara värre för varje år..
Som vanligt avslutades kvällen med att snabbdricka en öl (kall denna gång) Hur ska man annars kunna uppnå den extrema grad av pissnödighet som klarar av att driva upp en trött laxfiskare ur skön gosig sängvärme i tid.

Må ni inse det onödiga i väckarklockor och istället svepa en öl innan läggdags!

Gaula dag 1

Så var det då äntligen dags för resan till Gaula.
Efter allt jävelskap som har hänt denna sommar så har jag sett fram mot denna vecka så infernaliskt mycket att det nästan gjort fysiskt ont.
Flugor var bundna, linorna rengjorda och spöet dubbelkollat. Packningen var packad, uppackad och packad igen.
Vi lastade bilen och stack iväg sent på fredag kväll. Två bilar med två pers i varje och bilarna breddfyllda med mat, flugor, flugbindningsmateral och allt man kan tänkas nyttja under en vecka.
På vägen ner så åkte vi ”den långa vägen” för att komma upp till Gåre i Haltdalen. ”Den långa vägen innebar att vi åkte E14 över Åre, ner efter Stjördalsälven, vek av och körde förbi Trondheim och vek sedan upp och körde längsefter Gaula upp till Haltdalen.

Vi kom fram till Stören på morgonen vid 6 tiden efter 6 timmar i bil. Planen var att desinficera våra prylar där på fiskesenter (som de stavar det) innan vi gjorde den sista trippen upp till huset.
Nu blev det några timmars vila då fiskesenter inte öppnade förrän 10.00 så vi passade på att knoppa en stund i bilen.
Blev väl inte så värst mycket sömn men tillräckligt för att få det värsta gruset ur ögonen.
När allt var klart så stack vi upp de sista milen. Vi skulle få en guidning av det gäng som varit där veckan före oss, vilket är ett extremt plus då vi inte hade fiskat där tidgare.
Annars så tar det nog en vecka att bara få grepp på var valden (sträckorna) och poolerna verkligen är.
Dessa var nämligen inte sammanhängande utan utspridda på 4 olika ställen, Heksem, Gåre bru, grunnströmmen, och Singsås. Fanns ett par till kortare ställen men dessa 4 var huvudområdena.
Så på väg upp så möttes vi av två rutinerade rävar, Edh och Anders som fiskat området många gånger.
Dessa gav oss en väldigt bra tour över valden och beskrev dessa väldigt bra. Helt suveränt att få en sådan genomgång.
Att ”blindfiska” och skaffa sig en egen bild av ett så stort område skulle nog ta flera veckor av fiske innan man skaffat sig en bild över hur poolerna fiskar vid olika vattenstånd och var huggställen finns.
Efter det åkte vi upp och fick komma in i stugan.
En liten kåk högt upp på en bergssida med en överväldigande utsikt över haltdalens dalgång, välutrustad och schysst på alla vis. Enda nackdelen var väl egentligen att det var så pass långt från älven att man var tvingad att ta bilen för att komma ner till älven.
Så efter att vi packat in allt i stugan och gjort oss lite hemmastadda så var det då äntligen dags för att få blöta en fluga! Kan villigt erkänna att man kände sig precis som när man som liten satt på julafton och väntade på tomten.

Upplägget blev att vi delade upp oss två och två och fiskade varsin pool. Jag och Joel började på Gåre Bru och Henke och Robban stack ner till Singsås. På det vattenflöde som gick (ca 10-12 kbm) så var dessa två pooler de som kändes hetast.
Joel fick naturligtvis gå ut först då han är den som gjort denna resa möjlig och har varit den som haft all kontakt med fiskerättsinnehavarna (osäker på om det verkligen är ett ord, men ni begriper vad jag menar..)
Under tiden som han börjar att fiska så passar jag på att koka en panna kaffe och bara försöka insupa det faktum att jag faktiskt fiskar i Gaula.. En älv man bara läst och sett filmer om!
Jag kan dock ärligt säga att jag inte hade ro att låta älven vila så mycket… Går ut några steg efter Joel direkt efter att kaffet kokat upp och lägger mitt första kast. Nerver på helspänn och man är het, ivrig och känslan över att lax kan hugga när som helst finns på plats.
Efter den första repan så lägger sig det värsta nervpirret och man kan börja fiska mer lugnt.
Även om man befinner sig i Gaula så är det inte bara att gå ut och ”hämta” en lax. Det kräver mycket jobb, stort kunnande och en ordentlig portion tur. Och med tanke på att jag i grunden är lat, okunnig och inte direkt välutrustad på tur-fronten, så ska det till nåt extra för att en lax ska fastna..
Efter ett tag så går jag över på andra sidan och fiskar en liten ström som ligger lite högre upp i poolen.
Mitt uppefter en strömkant så känner jag hur det tynger till i linan och jag släpper lite lina och lyfter sedan spöet.
Är säker på att nu sitter den, men tyngden bara försvinner. Fan! Min första laxkänning i Gaula, oj vad jag önskade att den suttit…
Går ner och snackar med Joel och det visar sig att även han hade haft en dragning och inget som ville bita ordentligt.
Efter ett tag ansluter Henke och Robban från Singsås. Det var också en riktigt fin pool att fiska. Två separata sträckor, över och nedan bron i Singsås. De hade sett fisk men inte haft nån kontakt.
Vi delar sedan på Gåre bru sträckan under kvällen men ingen fisk kommer på land. Jag har ytterligare en dragning senare men dessvärre vill inte den här heller fastna.
Däremot så käkade vi och umgicks tills mörkret lade sig och vi återvände till stugan.
Kvällen avslutades genom att mina tre kompanjoner kastade sig över flugbindningen för att binda upp nya kreationer till efterföljande dag.
Själv hade jag valt att lämna mina grejor hemma utan nöjde mig med att titta på samtidigt som jag avnjöt en whisky och en varm öl (hade glömt att stoppa i dom i kylen..) Framåt halv tre så blev det då till slut stopp på vad som upplevdes vara en lång härlig men tröttsam dag. Fy fan vad härligt! Nu var man i Gaula och hade sju dagar med fiske, fiske och återigen fiske!

Må ni alla få dricka en varm öl snabbt som avslutning på en dag i Gaula! De smakar inte bättre än så!

söndag 7 augusti 2011

Tagit bort gästboken

Då gästboken slutat att fungera så har jag helt enkelt plockat bort den från bloggen.
Kommentarer är naturligtvis fortfarande möjliga.

Ha det!

Grävt för avlopp och bundit flugor

I morse så fick jag hjälp av min granne Micke med att gräva upp för avloppet mellan huset och den kommunala huvudstammen i gatan.
Kändes skönt att komma in i vad jag tror är slutspurten av denna avloppsförbannelse som hemsökt oss denna sommar.
Om allt går som det ska borde vi kunna flytta tillbaka hem till helgen..
Nu ska man väl kanske inte räkna med det med tanke på hur det gått tidigare, men hoppet finns där!

I alla fall, när jag var hemma och väntade på att grävningen skulle börja så hann jag med att binda ett par flugor.
Enligt Joel så är det bra att ha med sig mindre flugor dit vi ska, och då snackar vi små flugor..
Jag höll på att slå bakut då han öppnade upp sin flugask med det han bundit för denna resa. Små, små väldigt tunt dressade flugor i storlekar som jag skulle tycka var för små för harrfisket...
Om man tittar i min flugask så är det 90% tuber, med en storlek där man skulle kunna gömma hela Joels flugask i vingen på en av mina tuber..
Så det var inget annat att göra än att börja binda lite smått, vilket jag försökt göra de senaste dagarna.

Har försökt att binda utifrån det Jan-Erik Granbo (Gaula baserad profil) har i sin flugask.
Det har därför blivit varianter av Teal&Silver, Grey&Green, Green Highlander, Red Butt, Rotenon samt ett antal alster som inte har nått namn utan är egna kreationer som bygger på vilket material som ligger närmast på bordet...
Några ser hyfsat attraktiva ut men de flesta ser mer ut som något som barn tar hem från dagis i samband med julpyssel.. då elen gått under pysseltimman...och barnen har druckit sprit...

Ähh, så noga tror jag inte det är. Tror det kan handla till viss del om grundfärgen i flugan och storleken, men framför allt tror jag det sitter i presentationen och hastigheten som den presenteras med.
Så det spelar ingen roll om jag har den mest utsökta kreation som bundits av världens bästa flugbindare.
Laxen kommer ändå att i mitt fall få se fluglinan först, sedan en tafs som kommer i form av en boll, och till sist kommer flugan..

Nu är i alla fall grävningen klar. I morgon kommer rörmokaren, totalsanering och mittsverige-vatten dit. Förhoppningsvis så går det att göra klart ute så att dragningen inne kan påbörjas.
Sedan är det i morgon även den dagen som vi alla fasar för. Semestern är slut och det är dags att börja jobba igen. Som tur är så är det bara en arbetsvecka innan det är dags för ledighet igen och då är det en vecka med fiske..

Må era semestrar vara för evigt och era avlopp vara självläkande!

Nästa resa på gång

Nästa lax-resa närmar sig med stormsteg.
Som jag skrev tidigare i våras här på bloggen så hade jag turen att bli erbjuden en tripp till Gaula på en veckas fiske för en billig penning.
Nu är det inte heller så lång tid kvar tills avfärd (nu på fredag natt kommande helg)

I veckan som gick så samlades tre av de 4 som ska fara nere hos Joel. Det var jag och Henke och Joel själv.
Var riktigt skoj att börja snacka ihop oss och planera lite. Verkar vara trevliga grabbar och vi har ett gemensamt intresse som gör att man snabbt kommer att lära känna dom.
Det som kanske var roligast var att jag anser mig var rätt så insnöad och nördig på fiskefronten.
Jämfört med dessa kände jag mig dock som Allan 8 år som precis lärt mig meta med mask och flöte.
Här snackar vi killar som det kändes memorerat webshopen med priser och allt för samtliga flugfiske och flugbindningssidor på nätet :) De snackade spön, linor och flugbindning så jag låg ungefär tre steg bakom dom och försökte pussla ihop vafan dom sa.
Förbaskat skoj. Här finns en stor källa till kunskap som jag hoppas kunna lära mig en del av.
Vi gick igenom mat och transportdelen och naturligtvis en hel del fiske, flugor, linor och spön mm.
åååå vad jag längtar! En hel vecka med bara fiske, fiske, och fiske!

Må alla era veckor se ut som ovan nämnda!

lördag 6 augusti 2011

31 Juli, en dragning

På söndagen så var det inte ett moln på himlen. Det såg ut att bli en varm dag.
Älven hade nu sjunkit en del sedan vi kom och fortsatte nu sjunka väldigt fort. Det var inte heller mycket folk ute.
Vi provade en ny pool på förmiddagen, "midtkil" som fortfarande hade lite drag i vatnet. Där hade jag faktiskt en dragning men det blev inte mer än så.
Vi fick nämligen lämna detta ställe klockan 12 då det bara är fiske på jämna veckor med byte 12.00 på söndagar. Intressant ställe dock. Lite synd att man inte fick prova lite till där.
Så gjorde vi istället en repa i "bruhölen" som var resultatlös. Vädret gjorde att fisket kändes rätt iskallt.
Roligast var nog när en mamma och hennes lilla dotter på 4-5 år kom ner till vattnet.
Dottern kommer fram och tittar sig omkring och säger "var är er mark? (mark=mask)"
"nä, vi har ingen mark" säger jag
"du kan gräve etter mark här i backen" säger hon.
"nä, vi fisker med flue" säger jag och hennes mamma stämmer in med att man också kan fiska med fluga.
Då tittar hon upp på mig och tittar brytt på mig "ikke mark?!?"
Den blick hon ger mig säger allt
"Du kan väl för fan inte fiska utan att använda mask!! Är du dum i huvudet?"

Vi åker därifrån och rekar nåt nytt sälle efter älven. Gör ett kort stopp vid "kleiverhölen" där vi går en repa utan känning.
Under dagen har vatten sjunkit kraftigt och det är 25 grader varmt och känns meningslöst. Vi packar därför ihop och åker tillbaka mot Sverige.

På väg hem så kommer jag på en sak! Jag har bara ett frysskåp, hur fan får jag in en meter lax i den?
Kommer på att jag får ta bort några lådor så borde det kunna gå.
När jag sen kommer ner i källaren så ser jag att det är fasta fack och inga lådor... Vad fan ska jag göra nu då?
Så jag chansar och åker bort till statoil vattjom där det fortfarande är öppet och knatar in och ställer frågan
"Hej, kan jag få ha en fisk här inatt?"
Hon som står i kassan tittar väldigt konstigt på mig. "jo.. det ska väl gå bra..."
Så jag går ut i bilen och hämtar den
"ojojoj, var den så stor.., jag ska se vad jag kan göra. Lämna den här så ska jag prova att hitta ett ställe."
Så jag lämnar laxen på golvet på statoil och åker hem. En lite skojig syn var det, med en stor lax liggandes på golvet på en statoilmack..

Dagen därpå när jag hämtar den så ser man först att den är tappad i backen och sedan att det är någon som dragit den till frysen. Gud vad jag skrattade gott för mig själv. Kändes som att den lilla tjejen som stog i kassan hade haft fullt sjå med att förflytta den.. :-)
Hade hoppats på att den skulle ligga i glassfrysen men de hade lagt den i nåt frysskåp där bakom.
Så jag kunde hämta den och frysa in den hemma hos robin som hade frysbox.

Må ni alla ha frysboxar där det ryms hela djur, lax, får, älg!

30 Juli, min andra fluglax!

Vaknade av att alarmet på telefonen pep. Tyckte att det kändes vääldigt tidigt. Mistänkte att gårdagens whisky påverkade den känslan lite grann...
Kom sedan ihåg att jag fick en lax igår!
Helt plötsligt blev det enklare att komma sig upp ur sängen.
Lennart väcktes till liv samtidigt som jag kokade kaffe.
Personligen är jag nöjd på frukostfronten om jag får kaffe och snus, men Lennart däremot är en kille med bra mycket bättre matvanor. Han gick istället på en havregrynsgröt med alla tillbehör.

Vädret denna morgon var alldeles lysande. Mulet och grått med enstaka regnstänk. Misstänker att det är samma väder som är giftigt för lax likväl som för öring.
Hittills i min karriär hade jag haft 3 dagar laxfiske i sol utan resultat och en dags fiske i mulet och då fick jag fisk! Så utifrån det så anser jag mulet väder vara överlägset!

Efter att jag fångstrapporterat gårdagens fisk så begav vi oss återigen uppströms. Vi var nog bägge lite sugna att prova "Bruhölen", där det landats en del fisk i veckan. Nu var det fler som kommit på den idén sådär var det redan 6 personer.
Jag är ingen fantast av köfiske även om det kan vara intressant och lärorikt, så vi åkte istället upp till "svarthölen" där det var tomt på folk.
Lennart fick naturligtvis gå ut först medan jag satte mig och knöt tafs.

Svarthölen är en forsträcka i en kurva som sedan går ut i en djupare pool med strömkanten på bortre sidan som sedan grundar upp mot en nacke med lite fina stenar utspridda.
Trots att det regnat mest hela natten så var älven fortfarande på sjunkande även om det inte gick så fort.
Sedan kom det ner ett par norrmän efter en stund. En man och hustru i 60 års åldern. Mycket trevliga och vana fiskare. Kvinnan (som jag inte minns namnet på) var en riktigt duktig kastare. Spelade ingen roll vilken arm hon kastade med så smekte hon ut flugorna med perfekta linbågar och presentationer.
De hade varit där även under gårdagskvällen och sett en riktigt stor lax som varit upp och hoppat. De gissade på ca 10 kg. Vi såg nu också att det var upp lax mellan 2-5 kg på ett par olika ställen.
Det är riktigt skoj när det visar sig fisk.
Man vet då att dom finns där och det räcker långt för att det ska finnas en annan nerv med i fisket.

Nu gick både Lennart och de två norrmännen med flytlinor och ljusa dova flugor. Så jag tänkte att jag går lite en annan väg. Jag satte på en f/S3 och en skrikig green highlander variant.
Där forsen går ut i poolen såg man att det blev djupt ganska snabbt och det kändes som ett bra ställe att det skulle stå fisk på.
Så istället för att göra som dom andra och "hänga" flugan över det här djuphålet så kastade jag nästan snett uppströms och lät flugan komma ner innan jag fiskade den snabbt genom djuphöljan.
Pang! Kände snabbt att något bet i och jag höjde spöet i mothugg. Fast fisk igen!!
Kändes inte så stor ute i strömmen. Gissade på ett par kilo. Så jag provade att sätta lite hårdare press på den för att få den att backa ner ur strömmen. Då flyttade den sig ett par meter bort ifrån mig och då kände jag att det var en annan kaliber än gårdagens fisk.
"hmm, den här är nog en 4 kgs.."
Den ville nu inte flytta sig alls nåt mer. Så jag satte helt enkelt hård press på den och bestämde mig för att vänta ut den och låta fisken göra första draget.
Vid det här laget hade norskarna sett att jag krokat fisk och mannen (Ivar) kom upp till mig.
Jag hade tidigare berättat att jag var nybörjare och inte hade så mycket vana. Så jag frågade vad jag borde göra nu men han sade inget förutom "ser bra ut"
Nu kom Lennart upp också. Jag hade väl haft fisken på 7-8 minuter och mitt krampaktiga grepp om spöet började kännas i handen.
Jag hade ju insett att jag inte skulle kunna landa den här uppe i strömmen så jag satte sidpress på den för att få den att backa ner lite.
Det gjorde att den blev lite arg och lade iväg en rusning på 40 meter nedströms. Stannade sedan på andra sidan och tjurade på. Sakta, sakta kunda jag pumpa hem den genom strömmen tills den blev less igen och gjorde en rusning.
Vilken fisk, vilken styrka!
Nu var den upp i ytan första gången och jag såg att den var bra mycket större än 4 kg..
Ivar sade genast "10 kg"
Då började jag darra i kroppen... Storlax...
Nu började jag få den in mot det grunda området lite längre nedströms. Men det tyckte den inte om. Ny rusning in på backingen till den hittade en grop den gick ner och ställde sig i.
Nu blev det en sådan vinkel mot grundområdet att jag kände tafsen skära mot sten. Den känslan är en av de mest skrämmande jag nånsin upplevt.
Eftersom jag är den realist/pessimist som jag är så hade väl inställningen under hela tiden varit att jag vilken sekund som helst skulle tappa den, men att just skära av tafsen på en sten kändes extra jobbigt.
Till slut lyckades jag pressa upp den ur hålan och nu såg jag att den var rätt så trött. Så bära eller brista nu provar jag att ta in den.
Så jag fick in den på grundare vatten och Ivar fick gå ut för att taila den, Lennart ville inte göra det då han var rädd för att strula till det. Jag förstår honom, jag hade heller inte vågat taila för honom om det inte varit absolut nödvändigt.
Ivar fick tag med bägge händerna samtidigt som jag försökte lyfta huvudet så att han kunde styra in den på land.
Inte lätt med en sån vikt längs ut kan jag säga.
Vilken jävla fisk!! Silverblank och stor som en mindre båt!
Känslan när den är på land är väldigt lik den man fick när man sköt sin första älg. Adrenalinet bara sköljer genom kroppen.
Ett litet vrål undslapp mig och jag vara bara så förbaskat glad. Den här laxen fick utan tvekan vara kvar på land. En kanonfisk!

En hyfsat nöjd fiskare!


Norskarna. Ett stort tack till Ivar som hjälpte mig att taila!


Lennart och jag

Sedan följde en stund med kaffe och nedlungnande. En väldigt positiv sak var även att jag på morgonen hade lagt ner pluntan i ryggsäcken. Ändå fick jag lax! Ergo, ingen pluntaförbannelse!
Så en liten whisky fick fullgöra firandet.
Dessvärre innebar det här också att mitt fiske för dagen var slut då man måste avryta fisket då en fisk är landad. Så efter ett tag medan Lennart och norskarna fiskade vidare så åkte jag tillbaka till campingen och vägde in och frös den.
Vikten blev officiellt 8,23 kg. Mitt nya laxrekord på fluga. Misstänker att det kommer att dröja väldigt länge innan jag slår det, om det ens någonsin kommer att ske.
Sedan åkte jag tillbaka till Lennart. Jag tänkte att jag får väl spendera dagen med att dricka kaffe och whisky och titta på när de andra fiskar.
Norrmännen var dock helt övertygade om att det gällde en fisk per fiskedygn och eftersom vi löste korten 15.30 föregående dag så var det ok att fiska efter 15.30.
(Detta skulle sedan visa sig vara fel)

Vi kände sedan att vi ville prova ett nytt ställe så vi åkte ner till "bruhölen" där vi fiskade resten av kvällen. Vi såg fisk men inget som ville bita.
Senare på kvällen så dök det upp en skrävlande österrikare som skröt med alla sina kontakter. Tydligen var han i Norge på nån kurs för att bli licensierad guide eller nåt. Visade sig vara nån president för nån fiskeorganisation och han kände alla och fiskade överallt.
Vi dömde ut honom ialla fall efter att han satt och dömde ut alla de fiskare som inte kunde kasta och skrämde fisken. För djävla dålig stil att gnälla på folk som är nybörjare och försöker lära sig kasta och fiska.
Från min sida förflöt i alla fall kvällen på små rosa moln. 8,2 kg...

Må ni alla få må som jag mådde då!

29 Juli, min första fluglax

I dessa avloppstider så kände jag i torsdags att nu var råttet mågat (för att citera Per Ledin)
Jag har inte gjort annat än att gå och vänta, ringa, skälla och oroa mig över avloppshelvetet.
Anna var planerad att åka till sin kompis Elin i Uppsala över helgen.
Därför tyckte jag att jag också var värd lite semester.
Ringde därför upp Lennart och frågade om han skulle med en snabb sväng till Stjördalselva
"nja, familjen planerar att åke upp till svärfars stuga i ö-vik över helgen.... förresten jag ringer tillbaka om 5 minuter"
5 minuter förflöt och sedan ringde han upp "jag har flyttat om lite saker. Vi far!"

Så morgonen efter så stack vi iväg. Nu tog resan rätt så lång tid då vi hade diverse stopp efter vägen.
Dels så skulle vi handla mat och käka frukost, men kanske framför allt att jag kvällen innan hade druckit ett par guinness som brukar kunna ställa till det i de nedre regionerna...

Vid ankomst så checkade vi in på Midtkils camping och fick tag på en stuga.
Stugan visade sig vara exakt densamma som jag och Staffan hade bott i vid junisvängen, så allt var väldigt igenkännande.
Nu fick vi får första föraning om att det skulle bli en lyckad resa. Föregående boende hade nämligen glömt deras ölförråd i kylskåpet!
Under tiden som vi packade in våra prylar i stugan så kände man fiskesuget växa. Vattnet var bra, vädret var bra (lätt duggregn) och de sista dagarna hade det tagits en del fisk i älven.
Nu jäklar!

Vi kom oss inte ut förrän framåt 6 tiden på kvällen och åkte en bit uppströms älven för att hitta ett bra ledigt ställe att prova på. Lennart hade också fått tips om ett ställe som hette "övre stor-flor"
där flera sundsvallsbor tagit lax i. Den sträckan var nu ledig så vi gick ner där och Lennart fick gå ut först och göra sin laxfiskepremiär i Norge.
Älven var på sjunkande och gick i mitt tycke alldeles lämpligt hög. Det som jag tyckte var konstigt var att den ändå var bra mycket brunare nu än sist jag var där. Vet inte riktigt vad det beror på. Det hade inte varit några större regnmängder som fallit heller den senaste tiden.
Vi snackade med lite folk också som sade att längre ner var den jättebrun. Märkligt...
Vi gick ett par repor här men utan känning. Sedan kom det ned tre andra fiskare och då kände vi att vi lika gärna kunde prova ett nytt ställe.
Jag propsade på ett av mina favvoställen sedan förra resan, "iverhölen". Dels för att jag tyckte om den poolen väldigt mycket men kanske framför allt för att Lennart ville fiska "rätt släng", dvs. fiska från den sida där det är mest naturligt att speykasta.

När vi kom ner dit var en familj där med en tonårsdotter som febrilt försökte lära sig tvåhandskasta.
Vi snackade med farsan lite.
"jo du vet, som tonåringar så ville hon absolut inte ha nån hjälp utan hon sade att hon fixar det själv..."
Det resulterade i att hon piskade sönder djuphålet i poolen rätt ordentligt. Jag tycker bara att det är roligt om det blir fler tjejer som fiskar så hon fick stå där och kastträna.
Hennes mamma sade också att hon inte tyckte det var pinsamt när folk satt och tittade, så jag och Lennart gick därför upp till sträckan ovanför, "flåumstryket", och började vårt fiske.
Den repan var resultatlös och när vi fiskat den klart hade familjen gått hem så vi satte oss ner och tog en kaffe. Plötsligt är det upp en lax som visar sig rakt utanför vindskyddet så Lennart gör en galopperande elefant-ansmygning snabbt som blixten och provar den men utan resultat.
Sen gick vi varsin resultatlös repa som åtföljdes av mer kaffe. Nu hade det också börjat mörkna på rätt ordentligt.
Jag bytte fluga till en ganska stor svart/orange egen kreation och väntade ett tag så att Lennart fick fiska först och vattnet fick några minuter att vila.
Lennart hade fiskat klart längre ner och var på väg upp mot mig. Det började nu bli så mörkt att jag tänkte att jag bara skulle göra ett par kast till och sedan föreslå att vi skulle göra kväll.
Ville bara fiske ut slutet av poolen där den börjar grunda upp mot en liten nacke och där jag sett ett par stora stenar tidigare.
Lennart kommer fram och vi snackar lite och jag nämner att vi kanske ska ge oss när det helt plötsligt suger till i spöet! Fisk!
Att ge lite lina när man känner hugget var inte att tänka på utan det blev ett instinktivt öringsmothugg. Fast fisk!
Ingen jätte känner jag snabbt, men den spjärnar ändå emot rätt bra med ett par rusningar. Jag kan dock relativt snabbt landa den.
En lite färgad 2 kg's.
Funderar på att sätta tillbaka den men dels får jag inte ut krok eller fluga ur munnen (tappat min peang) sedan så är det också min första fluglax och även Lennart röstar för att behålla den.

















Fy fan vilken skön känsla att få landa en lax under mitt första laxfiskeår med fluga.
Jag hade ju inte räknat med att få en lax förrän kanske nästa år!

En av orsakerna var nog att jag inte hade med någon plunta med whisky. Jag brukar alltid ha den i säcken utifall att det är någon vid älven som lyckas få en lax. Nu har jag själv tur och får en men då har jag inte pluntan med mig...
Det gjorde dock inte så mycket, men kanske var det så att jag nu aldrig kunde ha en plunta med mig? (Hyfsat skrockfull när det gäller fiske och sport...) När det gäller sport måste jag berätta om OS finalen i hockey -94.
Jag satt i början av matchen och skalade en apelsin med kniv. När sverige gjorde sitt första mål så kunde jag inte släppa kniven (för det skulle innebära otur) så jag höll den krampaktigt tills dess att finalen var över och vi tagit OS guld!
Sedan dess måste jag alltid skala en apelsin och hålla i en kniv när svaerige spelar en stor hockeyfinal!
Var det nu så även med laxfisket? Kan jag aldrig mer ha en plunta med mig?? Oroväckande...

Klockan var nu närmare halv tolv och Lennart var naturligtvis sugen på att fiska mer. Själv gick jag mest runt och myste.
Laxen var upphängd och avblodad och jag kände mig bara så nöjd!
Till slut åkte vi dock tillbaka till campingen. Den var stängd så jag kunde inte frysa in fisken, men som tur var så gick den in i frysfacket i vårt kylskåp. Den vägde förresten 2,2 kg. Ingen bjässe men ändå min första lax.

Vi blev uppe några timmar till med flugbindning och lite whisky/öl samt den obligatoriska svepningen av en öl innan sovstund.
Den kvällen somnade jag rätt nöjd.
Laxen hade räddat hela min avloppsförstörda sommar!

Må ni alla få er första fluglax!

lördag 23 juli 2011

En björn..nästan...

Jag och Staffan tog oss ut en sväng till ljungan härom kvällen. Vi hade med oss både harr prylarna och tvåhands grejorna för att kunna prova även en lax eller tidig havsöring.
Jag har under den senaste tiden varit riktigt kass i nacke och rygg då jag inte har tillgång till min egen säng pga avloppsproblemen som fortfarande håller mig och Anna borta från vårt hus.
Det är också väldigt psykiskt betungande att behöva sitta instängd i en lägenhet och vänta på att hantverkarna ska ringa.
Så det kändes skönt att få komma ut en sväng och få dricka en kopp kaffe vid ljungan och svära lite över fisket.
Jag provade väl mest med tvåhandsgrejorna då det inte harren vakade alls (måste finnas hur mycket mat som helst under ytan).
Mestadels stog jag nog ändå och fipplade med tafsar och drack kaffe...
Kvällen förflöt utan några större överraskningar. Staffan lyckades lura upp en skaplig harr till att ta på en superpuppa (vad annars?) Sedan blev han tvingad att fara hem en kortare stund men dök sedan upp igen efter att ha löst en mindre familjekris.

Kvällen började mörkna på ordentligt och jag kände att det nu började bli lite för mörkt för att kunna fiska på ett schysst sätt (nattfiske är inget för mig tror jag..)
Så helt plötsligt ser jag något i ögonvrån längre nedströms.
"hmm, vad är det där? Det är ingen älg och det är ingen människa tror jag. Det är för stort för att vara en hund... Vafan, är det en björn!?!"
Ett "rullande" rörelsemönster gjorde att jag nu verkligen började tro att det var en björn. Så jag gjorde mig känd genom att högt säga "hallå där, vem där!"
Sedan tog jag upp grejorna rätt snabbt ur vattnet och drog mig långsamt därifrån. Jag ringde sedan Staffan för att vara säker på att det inte var honom jag såg vilket det inte var då han var längre uppströms. Han packade ihop grejorna och kom ner till mig och vi kände att det kanske var onödigt att vara kvar i närheten så vi plockade ihop våra pryttlar och gick upp till bilen. Medan vi håller på att plocka ihop grejorna och jag berättar om mitt björnmöte så dyker det plötsligt upp en gestalt.
En gubbe med svart fibertröja, svart ryggsäck svart mössa och mörka byxor..
Det visade sig när vi började snacka med honom att var därtill halvdöv. Det var naturligtvis honom jag hade sett när han långsamt gick och fiskade sig uppströms.
Den "rullande" gång jag såg var troligtvis när han kastade..
Eftersom han var halvdöv så hörde han mig inte heller då jag hade påkallat uppmärksamheten...

Gissa om Staffan tyckte att det var roligt (även om han inte var så kaxig när vi gick upp till bilen)
Han har kommit med både det ena och det andra sms:et efter det..
Själv blev jag också rätt sur. Här trodde man sig ha fått se sin första björn "live" och då visar det sig vara en snubbe i tjocktröja...

Plats: Stocken
Väder: Mulet/halvdis med enstaka regnstänk
Temp: 15-20 grader
Vattenflöde: ca 100 kbm

Må era björnar inte ha ryggsäck och fibertröja!

torsdag 21 juli 2011

Ny rulle..

Under försommaren så har jag börjat få problem med min rulle till tvåhandsfisket.
Rullen är en Gudline Reelmaster LA som när jag köpte den hade fått bra rekommendationer och som jag tyckte var en bra "första-rulle"

Innan jag och Staffan stack till Stjördal i juni så märkte jag att den började låsa sig i bland och att den blev tungvevad på invevning. Jag hade dock inte råd att köpa en ny innan avfärd så jag chansade på att den skulle hålla ihop. Nu löste det sig på det klassiska sättet att jag inte fick nån fisk så det blev inte så aktuellt att nyttja bromsen..
Häromdagen tänkte jag att jag far bort till PO:s där jag köpte den så får dom öppna upp den och kika.
Det visade sig att det verkar vara ett lager som skurit ihop (är nästan tacksam att jag inte fått på nån lax med den rullen..)
Så dom provade att ringa Guideline för att beställa ett nytt lager. Dessvärre visade det sig att Gudelines nummer hade upphört (hmm, ska man bli orolig?) Så dom skulle försöka att få tag på dom på annat håll.
Men det är ju svårt att svara på hur lång tid som det kan ta och jag hade ingen extrarulle heller. Så för att hålla mig fisketillgänglig fick jag köpa mig en rulle helt enkelt då dom inte hade någon låne-rulle tillgänglig.
I kategorin låg-budget-rullar hade dom bara två stycken. Guideline Reelmaster LA (som dom reade ut) och nya Vision Koma Kasette.
Mitt förtroende för guideline rullen var dock borta så det fick bli den nya Koma rullen.
Var iväg på kvällen och provkastade den lite och blev väl inte så där superimponerad men den kommer nog att funka tillräckligt bra för mig.
Men jag har kommit till insikten om att det går helt enkelt inte att köpa billigare saker och räkna med att det håller på samma sätt som en dyrare rulle.
Nu kommer jag att satsa på kvalitet härefter. Det är bättre att inte ha något alls än att ha nåt som man inte litar fullt ut på.

Den nya Koma rullen är då en sk. Kassett modell. Dvs att man kan snabbt byta kassett med en annan lina på. Ett koncept som jag egentligen inte riktigt förstår om jag ska vara ärlig. Med dagens klumpsystem så är det mindre jobb med att byta linan eller spetsen på ett linsystem än att behöva skruva lös rullen och byta kassett?
Kanske nån av er som vet fördelarna, för jag begriper inte vitsen?

Jag får väl återkomma med en recension när jag använt den ett tag. Förhoppningsvis så blir det mer fiske framöver.

Må era rullar hålla mer än ett år i taget.

Det blir inget fiskat..

Eftersom problemen med avloppshelvetet håller i sig och är konstant (försök att få hantverkare att verkligen göra något under semestern...HA) så går man mest runt och ringer i telefonen och försöker få tag på folk hela tiden. Den offert jag fick på jobbet gällde bara delvis (invändigt i källaren) men jag måste även få nytt avlopp mellan garage-hus och mellan hus-kommunalt. Tyvärr har det då inte funnits folk som kan ge en offert tillgängligt på det då de har semester. Och det arbete som gäller för själva huset är avhängigt till viss del på hur man gör på utsidan... Ja det är en djävulsk soppa. Nu har allt stått helt jävla still i en vecka och det sitter i sirap... Nu väntar jag på att entrepenörerna ska ta tid en kille för att filma resterna av avloppet...

Det här innebär då att både min semester och fisket blir allvarligt lidande. Har varit ut på tre kortare kvällsturer som delats mellan harrfiske och laxfiske (laxfiske i ljungan är detsamma som kastträning) men fisket är som sagt inte mycket att skryta över. Normalt brukar jag också kunna slå bort allt när jag fiskar, men avloppsproblemet tränger sig tioll och med igenom det fiskelock som jag brukar kunna lägga på.

Om jag bara kunde få allt bestämt och klart så att jag visste att folk var där och jobbade och de visste vad de ska göra hade jag bara kunnat fara bort och glömma hela skiten (intressant ordval..)
Men nu går ju inte det heller..

Jag är bara så ofantligt tacksam för att vi har sån goda vänner som Jonas och Carin som har lånat ut sin lägenhet under tiden som detta håller på. Utan dom hade jag nog bränt ner hela skiten och flyttat till Grönland och börjat odla kålrötter.

Må era avlopp endast gå sönder under "icke semester" perioder

söndag 3 juli 2011

Fy fan för avlopp!

Måtte djävulen ta hushelvetet vi bor i..
Sedan vi flyttade in så har delar av avloppet trasslat för oss och vi har fått ha en spolbil på besök ett antal gånger.
Det har dock varit isolerat till delen för en separat toalett så problemet har varit hanterbart.
Tanken har under lång tid varit att påbörja en åtgärd men då min kropp inte har funkat som den ska har det inte blivit av.

I förra helgen började avloppet från köket också att lägga ner. Hade då inget val utan bad en kompis att hjälpa mig med att bila upp källarplattan.
Där visade det sig att det var en mindre sjö med avloppsvatten..
Avloppet varkar ha vittrat sönder för flera år sedan och att allt avloppsvatten gått ut direkt under huset..
Så nu bor vi hemma hos några kompisar som har varit så snälla att låna ut deras lägenhet då dom bor i sitt sommarhus.
Måste nu försöka att få tag på en firma (under semestertider...good luck..) som kan göra en hel entrepenad på det här. Det kommer att bli jättebilligt...

Sedan kan jag ju meddela alla er husägare att en försäkring gäller inte om ert hus är äldre än 30 år... Så i det här fallet kommer inte en krona i ersättning.. tjoho..
Utan det måste lösas via ett blanco lån, vilket i förlängningen innebär tack och adjö för allt som har med fiske de kommande 5 åren...

Sedna vill jag passa på att ge ett stort tack (ironi på hög nivå) till den förra husägaren som enligt utsago aldrig har haft avloppsproblem "nääää, vi har aldrig haft några problem..."
Men vi hade det ifrån första stund och dessa rör har varit trasiga i många år av döma av hur det ser ut.. Stor chans att han aldrig har haft ens det minsta problem..

Må era förra husägare vara ärliga människor och inte ärkesvin!

torsdag 23 juni 2011

Det är nu fyra dagar sedan

Det är nu fyra dagar sedan jag kom hem från laxtrippen. Av dessa dagar så har jag nog tänkt på laxfiske ungefär 80% av all vaken tid och ca 93% under sömnen... Vad fan har man gett sig in på. Igår såg jag på vattenföringen att det kommit en liten flom. Jag var så ohyggligt nära att ta ledigt och fara.
Hade det inte varit midsommarafton i morgon så hade det nog varit klippt.

Sedan måste jag förresten berätta en liten historia om resan hem.
Vi stannade till på en liten pizzeria i Åre då vi dels var hungriga men jag tänkte också passa på att ta en mikro-tupplur då jag var riktigt trött.
Så jag bad Staffan gå in och beställa en pizza åt mig så skulle jag sova en minut eller två och komma in.
Så jag håller sakta på att somna in ordentligt samtidigt som tankar kring laxfiske yr runt i min hjärna.
På nåt sätt drömmer jag att jag laxfiskar och allt känns så extremt verkligt då en lax hugger kraftigt och bestämt. Så jag gör ett tok-kraftigt mothugg vilket resulterar i att jag i samma ögonblick vaknar och det flyger kepsar, solglasögon och snusdosor hejvilt inne i bilen samtidigt som jag har händerna i tvåhandsfattning uppe vid taket redo att börja drilla. Kunde inte hålla mig utan börjar tokskratta åt min egen galenskap och kliver ur bilen. Där möts jag av en tjej som tittar väldigt konstigt på mig.
Misstänker att det måste sett underligt ut från sidan med en snubbe som sitter och blundar och sedan börjar tok-veva med armarna för att sedan brista ut i gapskratt..
Men vad vet jag, det är nog rätt vanligt att det passerar laxfiskare genom Åre..

Må stunderna till nästa resa vara korta!

Laxresa Dag 4 (Söndag)

Huvva vad trött man var.. kliva upp vid den tiden med whiskymage …. Det är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli trevligt..
Trött bortom mänsklig fattningsförmåga så kokade jag kaffe samtidigt som jag klädde på mig. Lite småbakis kastar jag i mig en kopp som smakar som skit innan vi kliver i bilen och sticker iväg.
Målet för morgonen var en annan av våra favoritpooler, ”Iverhölen”.

När vi kommer dit så har man naturligtvis en förhoppning om att få kliva ut i en pool som vilat hela natten, men det är ju bara en vansinnig förhoppning. Det har naturligtvis varit en nattfiskare där som precis är på väg hem så poolen får inte många minuters vila innan vi går på.

All information som jag insupit gällande laxfiske pekar mot att det skulle höja chanserna till ett hugg ordentligt om man låter poolen vila en timma. Men hur ska det gå till? Man har några få dagar där man vill fiska och att då den sista dagen utan känning sätta sig och titta på vattnet i en timma… ja, ni förstår ju, det blir ju inte så..

Jag lyckades faktiskt att hålla mig tillräckligt länge för att ta en kopp kaffe och tänkte bara sitta och njuta en stund. Då visade det sig att det kaffe jag under morgonen kokat visade sig ha mer likheter med trocadero i färgen. Jag hade i stort sett inte lagt på nåt kaffe alls.. Sånt borde göra att humöret går i botten, för så funkar man inte i Norge. Nix, där utropar man glatt "Akkurat morsomt, nydeligt gott kaffe!" Och går sedan till verket.

Gick först en sväng med s1/s3 utan känning och växlade sedan över till S1 linan som jag köpt ny innan avfärd men inte provat. Så när jag sen passerar Staffan och snackar lite så hoppar plötsligt en lax mitt i ån. Vi fick då äntligen se fisk i rörelse.
Jag går en bit uppströms och provar på den och då är det djävulskt spännande. Dels för att vi äntligen sett en fisk, men även för att om en fisk rör på sig så kan det betyda att det kommit ny fisk in i poolen.
Så nu fiskade vi rätt hårt. Under den här perioden så kände jag också att jag fiskade mer effektivt och ”bra” än jag tidigare gjort. Det kändes som att jag började ”förstå” poolen bättre.
Vattnet hade också sjunkit sedan vi var där senast och den var nu lättare att läsa. Det hade uppenbarat sig mer distinkta strömkanter, stenar och blankfläckar. Nu kändes det som att hugget var väldigt nära.

Tyvärr är det så att när något är roligt så går tiden fort. Helt plötsligt så var det dags att packa ihop och fara tillbaka till campingen för att städa ihop och åka tillbaka till tråkiga, laxlösa Sverige. Precis innan vi åker från poolen kommer det två jäktade fransmän till poolen och funderar på om vi sett fisk? De berättar att de stått längre ner på en bro och sett en hel del fin fisk passera uppströms.
Trots det så var det dags för oss att fara hem. Vissa saker styr man inte över..
Så vi åker till campingen och städar stugan och packar bilen. Då kommer fransmännen och berättar att de tagit en nystigen lax på 11,7 kg..
Det hade kunnat vara min…

På vägen hem så sitter man och sammanfattar och målet för resan uppfylldes. Dels att få se fisk men också att få lite kännedom om pooler och hur det fungerar i Norge.
Allt där fungerar perfekt. Camping, kort, pooler folk. Har inget negativt alls att säga.
Innan vi passerar gränsen in till Sverige är jag så sugen på att stanna så att det nu gör fysiskt ont i mig. Hade inte Staffan varit med mig så hade jag ringt och tagit semester på stående fot i flera dagar till.

Må era laxresor vara långa!

Laxresa dag 3 (Lördag)

Vi hade ställt väckaren på en rätt tidig morgon men vi kände när den ringde att vi inte orkade. Så vi stängde ner den och tog istället sovmorgon.
Det innebar att vi inte kom ut förrän mitt på dagen (gud vad det grämer mig), då vi försov oss lite.
Kvällen innan hade vi insett att vi blir kvar vid Stjördalsälven. Det går åt för mycket tid till att resa runt och vi skulle förlora värdefull fiske och whisky tid. Så vi bokade upp oss på stugan till söndag och ett nytt fiskekort.
Passade även på att dra en snabb härlig varm dusch. Då möjligheten finns måste man utnyttja det.

Vi hade under de föregående dagarna rekat flera pooler och kände att vi nu den återstående tiden skulle fiska våra favoriter. Så för lördagens fiske så valde vi Svarthölen”
Slitna i kroppen så fiskade vi sedan den här poolen under hela eftermiddagen och en bit in på kvällen, återigen så utan vare sig känning eller att få se nån lax.
Vi var bägge lite förvånade att vi inte ens såg fisk, då den här poolen var så fruktansvärt fin och vatten och väder kändes bra.
Staffan började nu också bli rätt sliten i sin axel då han fuskat lite med sin kastteknik och gått på alternativet med råstyrka, vilket blir rätt tungt efter ett tag.
Tanken var också att vi skulle göra en tidig kväll och i stället satsa vårt krut på morgonfiske på söndagen innan vi for hem.
Så vi åkte hem och jobbade i stället på whiskyn och den pilsner vi hade kvar (ingen briliant plan med tanke på att man ska kliva upp blåtidigt dagen därpå)

Det visade sig också senare att den dag vi fiskade minst var den dag som sedan gav överlägset mest fisk då vi låg och trynade i stugan..

Må er fisketaktik inte styras av ert sömnbegär!