Lite kalvjakt

Första septemberveckan som gick så gick det så pass bra med jakten att vi har valt att ligga lite lågt med vuxna djur och istället under september lägga lite mer krut på att jaga kalv.
Det är märkligt men det brukar vara lite trögt att få livet av dessa kalvar. Stordjuren går det alltid att få tag på men i alla fall under september är det trögt med kalvar.
Jag vet inte om det beror på att det är mer "spring i benen" på fjolingar, kvigor och tjurar under september och att hundarna lättare får tag på dom och kalvkorna står mer still och trycker lite lämpligt. Det brukar dock lossna lite efter brunsten och det blir lite enklare att få tag på kalvarna. Det i sin tur kan nog förklaras genom att det är en del av "hopp och spring" djuren som redan är bortskjutna och det därigenom blir lite enklare att leta kalv.

Åkte i allafall upp till marken tidigt Lördag morgon. (klev upp 03.30 huvva..)
På vägen upp så regnade det mer eller mindre konstant så man anande hur dagen skulle se ut.
Den här dagen var vi lite mindre med folk. Det brukar vara så den här helgen i september. Det räcker för folk med första veckan och sedan oktoberjakten. Det sliter hårt på familj och ekonomi att vara borta varenda helg från september.
Nu var det tre hundförare och 1 passare (jag) men det gick inte speciellt bra först "öften". Visst lyfte vi älg men de försvann som vanligt åt Jämtland. Skulle vara intressant att veta hur många älgar jag varit med att lyfta in på jämtland under åren. Lite synd att det är så svårpassat efter länsgränsen. Under eftermiddagssåten var jag i alla fall lite närmare att få se en älg. Plupps hund, Bosse, lyfte djur som var på väg mot mig då jag satt vid ett trevligt pass, enkelt kallat "Tallen". Tyvärr så låg vinden på rakt in i området så älgarna fick vind av mig och vinklade precis innan hygges kanten jag satt vid.
Danne lyckades dock knäppa ett par kalvar för sin unghund lite senare vilket var riktigt skojigt. Han har haft lite flyt hittills och varit inne i ett stim. Sådär är det vissa perioder. Ibland ser man inget och ibland ska dom med pock och lock springa dit man står.
Åkte sedan tillbaka till Sundsvall då jag dels hade en del att göra hemma i Sundsvall men också pga att att jag hade så förbaskat ont i huvud, nacke, rygg.
Tyvärr verkar det som att min kropp inte längre klarar av jakt. Har kommit igång med rehabträningen lite bättre nu efter en svacka under sommaren. Får se om det gör så att man kan orka med jakten i höst. Som det känns nu kan det mycket väl vara min sista jakthöst. Vägrar att vara med i skogen och inte kunna hjälpa till med allt runt ikring..

Må era kroppar funka under jakt och fiske!