I alla fall så har hon sedan känt sig lite bättre gradvis vilket gjorde att jag under fredag eftermiddag for iväg ett par timmar för att underhålla kastningen och prova två polyleadertafsar för att komma ner lite mer i vattnet för våröringen. Får hela tiden intrycket att bara med hjälp av sjukspetsen på linan så fiskar jag ändå flugan bara på nån meters djup och behöver komma ner ännu mer för att nå de stackars öringar som står och trycker efter botten.
Det blev en sväng till "Stocken" igen som jag tycker är ett lämpligt ställe att öva på då det är bra fart på vattnet och att jag även vet att det brukar kunna finnas fisk där, vilket alltid underlättar lite när man fiskar...
Eftersom det var sista april så var det även lite folk ute vilket gjorde att man fick vara själv och kunde exprimentera lite med kastningen. Så efter ett tag så nöp det till lite i flugan, och när jag lyfter spöt så är det fast fisk. Återigen så är det en liten sprattel som nyper till bakom en av stenarna mitt på sträckan nedanför "stocken" precis när flugan svänger in från strömmen in mot grundvattnet.
Ingen utdragen jättekamp blev det väl, men fan vad skoj! Det måste ändå betyda att man gör nåt rätt.
Fisken var väl kring halvkilot och fick snabbt som ögat friheten åter. Tyvärr så kom det blod från vad jag tror var gälarna då den hade svalt flugan ganska ordentligt. Det innebär väl att den har liten chans att klara sig, men hade jag tagit rätt på den så hade den haft ännu mindre chans. Att återuppstå efter att ha legat i frysen brukar vara rätt ovanligt..
Nu blev det bara en kortare sväng då jag hade dåligt samvete för Anna så jag avbröt fisket efter bara en halv repa och for hem istället.
Förhållanden:
Plats: Stocken
Tid: Ca 15.30
Vattenflöde: Ca 110 kbm/s
Väder: Gråmulet,ca +4 grader
Vind: Sydöstlig ca 3-5 m/s
Lina: Rio Versitip, S8 spets, 9 ft tafs med furocarbon tippet
Fluga: pearl and black, storlek 6
Under kvällen så kom jag istället på att jag skulle kunna fara en sväng på lördag morgon, tidigt innan Anna vaknade. På det sättet så skulle jag inte behöva ha dåligt samvete för att man är ute och fiskar när man har en sjuk hustru hemma. Missförstå mig rätt, jag har ju forfarande en sjuk fru hemma, men om hon inte är vaken så känns det lugnare.
Sen brukar det betyda att man får gå en repa på ostörd älv vilket brukar vara bra mycket bättre än att komma sist när 15 andra har stått och dängt linan över ett och samma område hela dagen.
När klockan ringde klockan 03.00 var jag inte fullt lika övertygad om att det var en bra idé... Men efter en liten intern diskussion i mitt huvud så vann fiskegalningen i mig och jag tog mig upp, även om kroppen protesterade högljutt.
Vädret denna morgon var "öringvänligt" dvs skitväder!
Regn, 2 grader varmt och snålblåst.
Vet inte om det stämmer men jag tycker mig alltid ha bättre fiske när det är på gränsen till att SMHI ska utfärda varningar..
Återigen blev det "Stocken" som blev mitt mål.
Tänkte denna gång att jag verkligen skulle försöka att fiska istället för att koncentrera mig för mycket på kastningen.
Jag vet inte om det var det, eller att det var tidigt och vare sig min kropp eller huvud fungerade som det skulle, men kastningen gick uruselt.
Gick lite bättre efter att ha tänkt till gällande flugstorlek och tafslängd dock och jag började kunna fiska någorlunda. Gick först över och fiskade "stenpiren" vilket inte gav något förutom att jag fiskade bort tre! tuber på en och samma sten i tre raka kast! (ni skulle hört tiraderna som brakade loss efter tredje gången) Det var inga snälla ord som kom över älven då kan jag meddela..
Men efter en kopp värmande kaffe och värmning av händer så satte jag på en ny tub (vet ej namn, svart 1 tums plasttub med silver flash i)
Jag har den senaste tiden fiskat mycket med typiska vårflugor, färglada med mycket orange, rött, gult i och det har inte givit några resultat. Nu var det dessutom mörkare ute med regnmoln, så något svart kändes rätt.
Jag hann bara göra ett fåtal kast innan det underbara lilla hugget kändes. Fisk!
Den här gången kändes det att det var en bättre fisk. Starkare, piggare och roligare.
Efter lite knixande och lite typiska havsöringstrix så fick jag in den på grundvatten och kunde släpa den iland.
Den här gången var det en betydligt bättre öring i kanonform. Tjock, fet silverblank fisk i jättebra kondition. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att den varit nystigen, men jag tror ändå att det var en gallfisk då det är för tidigt för att vara nystiget.
Jag tänkte faktiskt behålla den tills att jag såg att den inte var fenklippt, dvs att det var en havsöring från ljungans egna stam. Så efter ett snabbt foto med telefonen så fick den gå tillbaka vilket alltid känns lika bra!
Efter det så kände jag att jag nog var rätt nöjd för dagen. Fiskade några kast till men kände att dagen var redan så bra som den kunde vara och for därför hem till min fru istället.
Förhållanden:Plats: Stocken
Tid: Ca 07.00
Vattenflöde: Ca 120 kbm/s
Väder: Regn, ca +2 grader
Vind: Sydöstlig ca 3-5 m/s
Lina: Rio Versitip, S8 spets, 9 ft tafs med furocarbon tippet
Fluga: vet ej namn, svart 1 tums plasttub med silver flash i
Må era fruar aldrig bli onaturligt yra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar