Tid 05.00-10.00
Väder:Soligt med regnskurar däremellan
Vind: Sydvästliga byar 2-7 sekundmeter
Vatten: ca 220 kbm/sek
Var ute härom dagen och var ner till Grimman som ligger långt ner i älven.
Tänkte vara ute tidigt så klockan var i arla morgonstund kan vi säga.
Solen lyste och ett och annat regnmoln passerade förbi. En ganska fin dag men något kylig.
Efter ett par timmars fiske utan känning så började jag att fundera på hemfärd, men som vanligt tänker man "ähh, bara en repa till"
Och helt plötsligt så nyper det till. Ingen jättefisk, men det är som sagt alltid lika förbaskat skojigt.
Det är så långt mellan fiskarna med flugspö att man hinner faktiskt glömma känslan av hugget. Sedan skiljer sig huggen ganska ordentligt från de som man får på spinn. Med spinngrejor är det mer ett klassiskt hugg, dvs man känner verkligen att det är ett aggressivt beteende som fisken har när han tar draget.
Med fluga är det mer som en el-stöt som fortplantar sig upp längs linan och in i armen. När man lyfter spöet och känner gungningarna så är det nästan en känsla av förvåning som sprider sig. "Va, en fisk?!? Som stör mig mitt i kastandet? Vad gör jag nu?"
Ca 1,5 kg ganska välmatad och trevlig fisk. Den fick gå tillbaka för jag är rädd om de få fiskarna som irrar upp i ljungan.
Tog på en green highlander variant på aluminiub tub.
Så nu var jag ganska nöjd för dagen och återigen så tänkte jag "göra kväll" och fara hem.
Men nu var det en ordentlig regnskur som började storhälla ner så det blev istället en kopp kaffe i vindskyddet i väntan på att det skulle bli uppehåll.
Med kaffe i kroppen och sittandes och tittandes på en rinnande älv så kom krafterna tillbaka och med dom även fiskesuget.
Så det vanliga mantrat upprepades "ähh, när man ändå är här så går jag en sväng till.."
Denna sväng hann jag inte gå så långt. En bit in på sträckan så precis när flugan går ut i strömkanten känner jag hur det stramar till och instinktivt så gör jag ett mothugg.
Det blir några ordentliga bugningar i spöet och jag känner att det här är en stooor fisk..
Sen... inget... flugan lossnar och det kommer en stor tomhet över mig... FAAAN! Så mycket "ävel" och när man äntligen får kontakt med en ordentlig fisk så blir det inte mer en några futtiga sekunder..
I efterhand funderar jag på om det kanske var en lax där jag var för snabb med mothugget och helt enkelt inte krokade den bra.
Om det var en öring var det utan tvekan 5kg+ men jag gissar på lax. Det hade varit väldigt roligt att få känna på den lite mer..
Jag blev i allafall rätt knäsvag och gav därför upp fortsatt fiske för dagen.
Må era stora fiskar sitta kvar på kroken när dom väl biter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar