Gjorde misstaget att gå med lite fuktiga sockor vilket resulterade i två stora härliga blåsor under varje häl.
Måste sett lite skojigt ut där man smög fram på tå med höga knälyft och full packning..
Väl framme vid bilarna så var det dags att säga hej då åt Peter som var tvungen att avvika pga att andra åtaganden.
Jag och Jake hade dock två dagars fiske i de nedre selen uppbokade och tanken var då att ta revansch där.
Vi åkte nu ner till Saxnäs efter att ha varit in till transfer-Kjell och pumpat i lite luft i jakes reservdäck (vi hade fått punktering när vi kom fram)
Så när vi kom ner till Saxnäs så fick Jake åka in och beställa ett par nya däck som skulle bilas upp från Wilhelmina under eftermiddagen. Så planen var att fara ner direkt på fredagsmorgonen och få dessa omlagda.
När det var klart så for vi in på kultsjögården för att se om vi inte skulle kunna få tag på en dusch, vilket gick bra.
Det går inte att förklara hur mycket man uppskattar en dusch efter några dygn i tält då man svettas floder och har ett tjockt lager av myggmedel och skit som täcker kroppen från topp till tå. Det är då inte hallon man luktar då..
Nu var man fräschare än man känt sig på länge och efter att ha fått nya kort så körde vi tillbaka upp mot ransarån efter att ha inköpt pyttipanna och ägg.
Vi planerade alltså att bryta carbonara dieten då den började kännas lite långrandig.
Ut igen med packning och ner till ån där vi satte upp tältet i lite småskvitterregn. In med packning i tältet och ut och fiska.
Vi hade pratat lite med folk på väg dit och föregående dag hade det varit jättetrögt även här, men då vädret nu var sämre (bättre?) så hade vi ändå förhoppningar.
Det blåste en del, men det kom i byar och när det lugnade så kunde vi se att det var upp lite fisk och vakade här och var.
Jag provade diverse flugor men inget verkade falla dom i smaken. Kunde inte heller se något som kläckte speciellt mycket heller. Däremot så lyckades Jake luska ut vad som fungerade.
Han satte på en liten brun klinkhammer i storlek 16 som öringen var helt tokig i. Han tog osannolika 5 öringar på lika många kast vilket måste vara rekord här uppe. Han hittade även åt fisk som vakade.
De stod i strömkanten där inloppströmmen till det nedre selet viker av runt "gräsön"
Där på en sträcka av 40 meter så var det bra med fisk som var upp och tog. Själv hade jag inte alls samma lycka då jag inte hittade någon brun klinkhammer i samma storlek. Andra färger gick inte lika bra även om de var upp på dessa nån gång då och då också, men utan att jag krokade någon.
Tappade dock en fin fisk som jag lyckades lura men den gick bara lös utan något verkligt skäl, nåja sånt händer.
Det blåste lite småkallt och då man stått utvadad en stund så kände vi att det var dags för middag.
Vi hade ju pyttipanna att se fram emot.
Gud vad gott!!
Jake stekte pytten och jag fixade äggen i min pytte-pytte-pyttelilla stekpanna. Den rymmer precis ett ägg..
Stärkta av maten och det faktum att vinden mojnat så gav vi oss ut på kvällfisket.
Jake gick ner för att fiska av utloppet och jag gick återigen upp mot inloppet.
När jag gått en bit kom jag in mot en liten "vik" där det var helt vindstilla och det vakade en del.
Såg ut som småröding men jag hade lyckats leta reda på en liten "klinkis" brun i st 16 som jag lade ut bara någon meter från strandkanten.
Slurp, så försvinner den i en virvel och jag gör motlyft.
Då bryts vattnet av en jätte kaskad och en jätteröding ser jag har tagit flugan.
Den var helt tokig och sprattlade som galen runt i ytan. Pulsen stiger till ca 180 slag men den sitter kvar och jag kan lotsa den in mot land efter ett tag. Ska jag få min första röding? Och en sån storlek!
Plötsligt lossnar bara flugan. Jag känner inte att jag gör något fel utan den bara släpper helt plötsligt.
NEEEEEEEEEJ!!!! Det skriket måste ha hörts ner till Sundsvall! Fan vilken besvikelse!! Den hade kunnat rädda hela resan..
Står och svär och tycker synd om mig i några minuter innan jag repar nytt mod och provar igen.
Fisken vakar ju fortfarande runt omkring. Får några mindre öringar och sedan helt plötsligt så får jag också en röding!
Inte stor men ändå min första!! Skoj!
Jake kommer upp och vi snackar en stund då vinden återigen tilltagit. Jag säger att jag tror på att gå runt och
prova på den sträcka där han fiskade tidigare under eftermiddagen. Vilket vi också gör.
Nu har det också helt plötsligt blivit mycket varmare ute och det känns som att det är bra fiske i luften.
När vi vadat ut ser vi att det vakar ordentligt med fisk. Jake går vidare en bit nerströms och jag stannar till och
börjar kasta. Kastar lite till och det vakar ännu mer. Byter fluga och kastar och vaken bara ökar.
Det är nu en veritabel vakfest och jag hittar inte rätt fluga!!!
Byter fluga gång på gång men de är helt ointresserade. Man blir helt galen av frustration!!
Sätter på en TKK (två kopulerande knott) i storlek 18 och då hinner knappt flugan landa förrän den sugs ner med ett slurp!
Fin fisk tänker jag! Men då händer det som inte får hända. Bromsen på rullen strejkar!!
Den är nästan stum och då ser jag att det återigen är en riktigt fin röding som tagit flugan!!
Att försöka drilla en kilosröding med en fluga st 18, 0,14 tafs och låst rulle är något av det mest nervpåfrestande jag varit med om. Jag fick försöka att kompensera bromsen genom att vada efter fisken och sträcka ut armen till ca 3 meters längd.
Efter en skum, skum drillning så lyckas jag få den in mot håven.. JAAAA! den är i håven!!
En kanonröding! Jake har nu anslutit och vi kan väga fisken. 1,1 kg med håv, vilket då innebär 950 gram röding.
Trots att jag inte spräcker kilosbarriären så kan jag ändå inte vara mer än överlycklig!
Jag får efter fotografering släppa tillbaka den och fira med en liten jäger! ROLIGT!!
Nu ser vi dock att det tornar upp sig några riktigt otäcka åskmoln så vi bestämmer oss för att gå iland. Bestämmer oss för att börja gå tillbaka ner mot tältet då man kan se längre ner i dalen att det börjar blixtra rätt ordentligt.
Jake filmar skådespelet på avstånd och det är en mäktig syn..
5 minuter senare är ovädret över oss..
Jag har aldrig någonsin varit med om ett liknande oväder som bryter lös. Det blixtrar och smäller runt oss hela tiden. Det slår ner 4-5 blixtar samtidigt.
En blixt slår ner så nära att det är precis som att någon avfyrat ett gevär precis bredvid oss och det blir klarvitt och stinker ozon.
Utan av överdriva så kan jag säga att det är nog ett av de tillfällen som jag har varit som räddast. Man känner sig helt maktlös och kan inte göra något. Vi inser att det enda vettiga bör vara att försöka att ta oss mot bilen, men man är för orolig för att röra sig nästan. Till slut bestämmer vi oss för bilen och genar upp genom skogen i halvpanik.
Till slut når vi bilen och kan känna oss trygga, men jag kommer aldrig att glömma den känlan av att vara totalt utelämnad som när man sitter i den där lilla gläntan i gräset.
Så nu sitter vi dyblöta i bilen och villrådiga på vad fan vi ska göra. Varenda fiber i kroppen vill bara fara hem och krypa ner i sin egen säng. Men vi kan inte. Det går inte att gå ner till tältet och vi kommer på att vi har beställt däck och bara har ett litet fånigt reservdäck som vi inte tar oss hem med.
Så efter att ha suttit ett bra tag i bilen så ger äntligen det värsta ovädret med sig och vi inser att det enda vettiga alternativet är att försöka gå ner och få nån timmas sömn innan vi kan fara in och få däcken omlagda.
Väl inne i tältet inser vi att slagregnet har slagit genom tältet och det har regnat in.. Så vi kryper ner i säckarna och försöker sova.
Kan berätta att det inte blev så mycket av sömnen. Minsta muller man hörde från åskan var man halvvägs ur säcken redo att gå upp till bilen igen.
Till slut blev det i alla fall morgon och vi kunde fara in till Saxnäs för däckbyte. Under natten så hade även Jake fått reda att Loco, hans hund, hade försvunnit och det gjorde att valet blev väldigt lätt på vad vi skulle göra. Vi packade tältet och for hem trots att vi hade 1,5 dygns fiske kvar.
Men ibland så är det viktigaste inte att fiska.
Nu var allt blött och Loco var borta och det regnade för fullt så det kändes naturligt att packa ihop.
Men sjuk som man är så fanns fiskesuget kvar där hela tiden under tiden man packade ihop.. Hade nog kunnat vänta ut vädret om omständigheterna hade varit andra.
Trots det var jag rätt nöjd när den klassiska pringles burken och varma trocaderon införskaffades på affären vid avfärd.
När vi komm tillbaka till Ramsele så hade Jake även fått hjälp av Dennis och Loco hade blivit "locoaliserad" så vi kunde direkt fara dit och släppa in honom i bilen.
Så efter det var det uppackning av genomsur packning, en dusch och snabb middag och sedan rätt snabt i säng och 14 timmars sömn.
Må era fisketripper inte drabbas av mindre naturkatastrofer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar