När dragkedjan öppnades så kunde man titta ut mot en klarblå himmel.
Normalt sett så brukar man uppskatta fint väder under sommaren, men när man flugfiskar i övre ransarån så är detta inte ett väder man vill ha.
En redan skygg fisk blir tamigfan helt omöjlig att lura. Det räcker med att man bara höjer ett spö för att börja kasta så ser man att fisken pilar iväg till säkerhet.
Efter en frukost bestående av (japp, ni gissar rätt: tunnbröd och mjukost) normalkost, samt en expressbajsning (myggen tycker nämligen om vita skinkor) så hoppade vi i kläderna och gick iväg för att prova på lite sighfishing i selet.
Det är återigen en härlig upplevelse att kunna stå och titta på fisk som är 30 meter bort i ett helt klart vatten mot en ljus sandbotten.
Även nu kunde vi se en hel del fisk och även flera fina bitar som for och simmade lite planlöst efter botten.
Man kunde se att det nån gång då och då plockade nymf och snäckor från stenarna på botten.
Vid ett tillfälle så lade Peter ut flugan på ett strategiskt ställe och vi kunde se en större fisk komma och stryka förbi flugan på 5 cm avstånd utan att bry sig det minsta..
Spännande men extremt frustrerande att se fisken så totalt ointresserad av det som finns på ytan.
Resten av dagen var likartad. Vi kunde se en del fisk men ingen ville kliva upp och bita på och ingen fisk alls som vakade.
Jag minns inte av vem jag har hört följande teori av men ibland undrar jag om den inte kan stämma.
Den går ut på att fisken har ju inga ögonlock och skulle den gå upp och plocka insekter i ytskiktet så skulle dom behöva stirra in i solen hela tiden och då kanske framför allt om dom går upp och bryter ytan för att ta en fluga.
Speciellt där uppe där vattnet är kristallklart så känns det som en vettig teori.
Under eftermiddagen så sjönk modet dramatiskt hos oss alla.
Vi insåg att under vår sista dag så kunde vi inte förvänta oss nåt fiske alls.
I en stund av mental svaghet så knöt jag även på en liten matuka streamer som jag fick några småfiskar på men det kändes på nåt sätt bara fel. Det var ju torrt vi skulle fiska!
En lätt nedstämd Peter..
Snare på kvällen när solen gått ner och det ännu inte hade blivit riktigt kallt så blev det dock lite fart på fisken.
Vi kunde se stora fiskar som gick upp och tog nymf just under ytan.
Vi lyckades dock inte få någon att bita på utan hade bara ett par dragningar där fisken inte ville fastna.
Det var bara att gå och ge uppför kvällen och krypa in i tältet då vi var tvingade att kliva upp tidigt för att packa ihop och gå ner till den väntande transfern tillbaka.
Suck..
Må evolutionen ge fisken ögonlock så den tar torrt även i soligt väder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar