Kom sedan ihåg att jag fick en lax igår!
Helt plötsligt blev det enklare att komma sig upp ur sängen.
Lennart väcktes till liv samtidigt som jag kokade kaffe.
Personligen är jag nöjd på frukostfronten om jag får kaffe och snus, men Lennart däremot är en kille med bra mycket bättre matvanor. Han gick istället på en havregrynsgröt med alla tillbehör.
Vädret denna morgon var alldeles lysande. Mulet och grått med enstaka regnstänk. Misstänker att det är samma väder som är giftigt för lax likväl som för öring.
Hittills i min karriär hade jag haft 3 dagar laxfiske i sol utan resultat och en dags fiske i mulet och då fick jag fisk! Så utifrån det så anser jag mulet väder vara överlägset!
Efter att jag fångstrapporterat gårdagens fisk så begav vi oss återigen uppströms. Vi var nog bägge lite sugna att prova "Bruhölen", där det landats en del fisk i veckan. Nu var det fler som kommit på den idén sådär var det redan 6 personer.
Jag är ingen fantast av köfiske även om det kan vara intressant och lärorikt, så vi åkte istället upp till "svarthölen" där det var tomt på folk.
Lennart fick naturligtvis gå ut först medan jag satte mig och knöt tafs.
Svarthölen är en forsträcka i en kurva som sedan går ut i en djupare pool med strömkanten på bortre sidan som sedan grundar upp mot en nacke med lite fina stenar utspridda.
Trots att det regnat mest hela natten så var älven fortfarande på sjunkande även om det inte gick så fort.
Sedan kom det ner ett par norrmän efter en stund. En man och hustru i 60 års åldern. Mycket trevliga och vana fiskare. Kvinnan (som jag inte minns namnet på) var en riktigt duktig kastare. Spelade ingen roll vilken arm hon kastade med så smekte hon ut flugorna med perfekta linbågar och presentationer.
De hade varit där även under gårdagskvällen och sett en riktigt stor lax som varit upp och hoppat. De gissade på ca 10 kg. Vi såg nu också att det var upp lax mellan 2-5 kg på ett par olika ställen.
Det är riktigt skoj när det visar sig fisk.
Man vet då att dom finns där och det räcker långt för att det ska finnas en annan nerv med i fisket.
Nu gick både Lennart och de två norrmännen med flytlinor och ljusa dova flugor. Så jag tänkte att jag går lite en annan väg. Jag satte på en f/S3 och en skrikig green highlander variant.
Där forsen går ut i poolen såg man att det blev djupt ganska snabbt och det kändes som ett bra ställe att det skulle stå fisk på.
Så istället för att göra som dom andra och "hänga" flugan över det här djuphålet så kastade jag nästan snett uppströms och lät flugan komma ner innan jag fiskade den snabbt genom djuphöljan.
Pang! Kände snabbt att något bet i och jag höjde spöet i mothugg. Fast fisk igen!!
Kändes inte så stor ute i strömmen. Gissade på ett par kilo. Så jag provade att sätta lite hårdare press på den för att få den att backa ner ur strömmen. Då flyttade den sig ett par meter bort ifrån mig och då kände jag att det var en annan kaliber än gårdagens fisk.
"hmm, den här är nog en 4 kgs.."
Den ville nu inte flytta sig alls nåt mer. Så jag satte helt enkelt hård press på den och bestämde mig för att vänta ut den och låta fisken göra första draget.
Vid det här laget hade norskarna sett att jag krokat fisk och mannen (Ivar) kom upp till mig.
Jag hade tidigare berättat att jag var nybörjare och inte hade så mycket vana. Så jag frågade vad jag borde göra nu men han sade inget förutom "ser bra ut"
Nu kom Lennart upp också. Jag hade väl haft fisken på 7-8 minuter och mitt krampaktiga grepp om spöet började kännas i handen.
Jag hade ju insett att jag inte skulle kunna landa den här uppe i strömmen så jag satte sidpress på den för att få den att backa ner lite.
Det gjorde att den blev lite arg och lade iväg en rusning på 40 meter nedströms. Stannade sedan på andra sidan och tjurade på. Sakta, sakta kunda jag pumpa hem den genom strömmen tills den blev less igen och gjorde en rusning.
Vilken fisk, vilken styrka!
Nu var den upp i ytan första gången och jag såg att den var bra mycket större än 4 kg..
Ivar sade genast "10 kg"
Då började jag darra i kroppen... Storlax...
Nu började jag få den in mot det grunda området lite längre nedströms. Men det tyckte den inte om. Ny rusning in på backingen till den hittade en grop den gick ner och ställde sig i.
Nu blev det en sådan vinkel mot grundområdet att jag kände tafsen skära mot sten. Den känslan är en av de mest skrämmande jag nånsin upplevt.
Eftersom jag är den realist/pessimist som jag är så hade väl inställningen under hela tiden varit att jag vilken sekund som helst skulle tappa den, men att just skära av tafsen på en sten kändes extra jobbigt.
Till slut lyckades jag pressa upp den ur hålan och nu såg jag att den var rätt så trött. Så bära eller brista nu provar jag att ta in den.
Så jag fick in den på grundare vatten och Ivar fick gå ut för att taila den, Lennart ville inte göra det då han var rädd för att strula till det. Jag förstår honom, jag hade heller inte vågat taila för honom om det inte varit absolut nödvändigt.
Ivar fick tag med bägge händerna samtidigt som jag försökte lyfta huvudet så att han kunde styra in den på land.
Inte lätt med en sån vikt längs ut kan jag säga.
Vilken jävla fisk!! Silverblank och stor som en mindre båt!
Känslan när den är på land är väldigt lik den man fick när man sköt sin första älg. Adrenalinet bara sköljer genom kroppen.
Ett litet vrål undslapp mig och jag vara bara så förbaskat glad. Den här laxen fick utan tvekan vara kvar på land. En kanonfisk!
En hyfsat nöjd fiskare!
Norskarna. Ett stort tack till Ivar som hjälpte mig att taila!
Lennart och jag
Sedan följde en stund med kaffe och nedlungnande. En väldigt positiv sak var även att jag på morgonen hade lagt ner pluntan i ryggsäcken. Ändå fick jag lax! Ergo, ingen pluntaförbannelse!
Så en liten whisky fick fullgöra firandet.
Dessvärre innebar det här också att mitt fiske för dagen var slut då man måste avryta fisket då en fisk är landad. Så efter ett tag medan Lennart och norskarna fiskade vidare så åkte jag tillbaka till campingen och vägde in och frös den.
Vikten blev officiellt 8,23 kg. Mitt nya laxrekord på fluga. Misstänker att det kommer att dröja väldigt länge innan jag slår det, om det ens någonsin kommer att ske.
Sedan åkte jag tillbaka till Lennart. Jag tänkte att jag får väl spendera dagen med att dricka kaffe och whisky och titta på när de andra fiskar.
Norrmännen var dock helt övertygade om att det gällde en fisk per fiskedygn och eftersom vi löste korten 15.30 föregående dag så var det ok att fiska efter 15.30.
(Detta skulle sedan visa sig vara fel)
Vi kände sedan att vi ville prova ett nytt ställe så vi åkte ner till "bruhölen" där vi fiskade resten av kvällen. Vi såg fisk men inget som ville bita.
Senare på kvällen så dök det upp en skrävlande österrikare som skröt med alla sina kontakter. Tydligen var han i Norge på nån kurs för att bli licensierad guide eller nåt. Visade sig vara nån president för nån fiskeorganisation och han kände alla och fiskade överallt.
Vi dömde ut honom ialla fall efter att han satt och dömde ut alla de fiskare som inte kunde kasta och skrämde fisken. För djävla dålig stil att gnälla på folk som är nybörjare och försöker lära sig kasta och fiska.
Från min sida förflöt i alla fall kvällen på små rosa moln. 8,2 kg...
Må ni alla få må som jag mådde då!
1 kommentar:
Bara att gratulera...
Även till att det inte berodde på pluntan...
Skicka en kommentar