ljungan 090523

Jag får nu känslan att vårfisket i ljungan går mot sitt slut.
I går eftermiddag/kväll var jag ner en sväng för att komma ut lite då vädret var bra och för att huvudet brukar kännas som bäst när man får knalla runt i maklig takt, fiska lite och fundera över livet.
Vattennivåerna har nu varit sjunkande sista veckan och fångstrapporterna har varit få. Det börjar också kännas ganska varmt i vattnet, så det känns som att vårfloden nu har avstannat.

For i alla fall ner till viforsen. Jag visste att man under dagen hade hållit en flugkastar kurs i medborgarskolans regi och jag hade en polare (Staffan) som skulle vara med. Tanken var att sitta på stranden dricka lite kaffe, ljuga lite och jämföra våra kastkurser och teknik. Tyvärr hade dom hunnit avsluta för dagen så det var helt folktomt.
Perfekt läge för mig själv att provkasta lite, tänkte då jag.
15 minuter senare så står jag och svär som en borstbindare.
Jag har nu blivit ännu sämre att kasta än innan kastkursen?!? Förstår inte vad som händer. Troligtvis beror det på att jag på nått sätt sammanfogar min gamla teknik (som jag valt att kalla "panikkraft") med den teknik som Drugge lärde ut. Det blev bara kattskit av allt! Strul, knutar, you name it!
Alla fel som finns lyckas man nu få till.
Efter ett tag provade jag att byta lina och då gick det lite bättre. Min gamla tri-cast lina har betydligt kortare klump och det verkar som att det är bättre och mere förlåtande för min kaststil. Det är dock svårare att få till fina linbågar utan det blir inte så mycket finlir.
Sen var det nån enstaka harr som var uppe och vakade och då blir det mer fiske än kastträning. Det är bara att inse att om man ska lära sig kasta så måste det ske utan krok och helst utan tillgång till vatten. När man står och kastar med en krok så försöker man automatiskt att fånga fisk, och det var i det här fallet inte min mening.

Efter att ha stått och svurit i nån timma lade jag ner flugfisket och gick ner till "kroken" i stället. Konstigt nog var det ingen där, vilket var rätt skönt. Så jag kastade på i nån timma och lyckades faktiskt kroka en fisk. Må vara att det var den minsta öring jag någonsin fått i ljungan. Skulle uppskatta vikten till ca 1 hg.... Men det är ändå lite skoj och se att reproduktionen faktiskt verkar funka lite..

Känslan under kvällen var ändå att vårfisket nog är slut snart. Det känns för varmt både i vatten och luften. Vattnet sinar sakta men säkert och antalet människor vid älven blir mindre och mindre.
Det finns naturligtvis fisk kvar i ån och än är det någon vecka kvar på fisket, men känslan är ändå att nu är det nog slut för mig personligen.

På den positiva fronten så innebär det att nu drar flugsäsongen i gång på allvar. Redan i går såg man nån liten tunn dagslända som började kläcka lite. Är det någon som vet vad det är för sländor som normalt startar säsongen så skulle jag vara glad över om ni hör av er.

Väder: Soligt med NV vind ca 3 m/sek
Temperatur: ca +15 grader
Vattentemp: Ca 10-11 grader
Vattenflöde : ca 150 kbm/sek

Må era havsöringssäsonger vara längre!