Efter att ha gått gruvligt bet i Ljungan på sistone så var tanken att försöka sig på lite kustfiske. För den som har provat vet att det känns i stort sett hopplöst att börja söka fisk när man inte har nåt att gå på.
Den här gången skulle jag iallafall få en guidning av kompisen Staffan, som tidigare har bott ute på Alnö.
Så vi startade morgonen (eller i mina ögon sett mitt på dan) ute vid Hartungviken, som var platsen där Staffan bodde tidigare.
Staffan har sagt "tror aldrig jag har blivit utan fisk när jag fiskat på alnön" Så man var ordentligt laddad.
Nu infann sig min vanliga skepsis rätt tidigt denna dag då det var helt vindstilla och en klarblå himmel (fint väder är trevligt när man grillar med en G&T i näven, men skitväder när man fiskar öring) till det så visade det sig att vattenståndet i havet tydligen var rekordlågt...( hur fan är det möjligt?!?! har man inte pratat i flera år om klimathotet och att polarisarna smälter? Vart fan är då vattnet?)
Vi spenderade väl en timma drygt på detta ställe utan tillstymmelse till hugg. Staffan kom dock hela tiden med positiva fraser som "nu smäller det snart" , "det är bara en tidsfråga" osv.
Mina svar tillhörde väl kategorin "grymtningar och mumlanden"...
Vidare till nästa ställe (som jag inte kommer i håg vad det hette). Även där hade Staffan tidigare fått fisk. Såg också rätt trevligt ut. En udde som földes av en sydlig vik där varmt ytvatten värmdes av solen.
Inte fan hjälpte det att det såg fint ut. Inte ett hugg. Mer grymtningar från mig och mer positiva toner från Staffan.
Nästa anhalt var Spikarna. Ett klassiskt fiskeställe på alnö.
"Här måste det väl finnas nån firre"
Det är mycket möjligt att det fanns nån fisk där, men bet på drag, flugor, spinnare eller wobblers gjode dom tamigfan inte! Till slut gav till och med Staffan upp och insåg att det inte skulle bli nåt.
Vi det här laget hade även kompisen Peter anslutit. Staffan gav i stället upp för dagen och avbröt då hans sambo Anna och deras barn kom förbi när dom var ute på en glassturné i vårsolen.
Peter och jag vill ändå prova ett ställe till. Staffan rekommenderade en plats som heter Vindhem där det bla ligger en liten skeppshamn. Så vi for dit men hittade väl inget speciellt bra ställe. Vi var i och för sig rätt less också då vi insåg det omöjliga. Men så kände jag plötsligt ett distinkt "hack" i spöet. Kändes alltför kraftigt för att bara vara en sten. När jag fick in draget så var det inte heller något gräs på så frågan är om det inte var ett hugg. I så fall mitt första på 5 fisketurer (årets säsong har börjar bedrövligt) Efter det fortsatte vi i tio minuter till men utan känning. Sen kände vi bägge att nu fick det vara nog.
Kan nog bli någon fler sväng framöver till Alnö men då tror jag att jag släpar ut båten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar