Efter sju sorger och åtta bedrövelser, motgångar, motlut, motvind och motsol, förlorat självförtroende, förlorat mod och förlorade pengar och hat!
Jag har fått fisk igen!!
Gårdagens tripp till Alnö var den 6:e raka fiskturen utan att ha fått en fisk.
Ett dylikt fiskelågtryck får man gå tillbka till 2003 för att hitta (Premiär året i ljungan med 15 fisketurer utan fisk...)
I morse for jag till krokforsen...igen... Skillnaden den här gången var att jag for på morgonen vid 5-tiden...
Först på plats så fick jag fiska helt ostört vatten i ca 2 timmar.
Här tror ni nu kära läsare att jag fick fisk, fel-fel-fel!
Var verkligen deprimerad över att det var så trögt och satt och tog en kopp kaffe när det kommer två trevliga flugfiskare som jag sitter och surrar en stund med. Dom får förtur att gå en repa och jag avvaktar ett tag till. Smyger sedan ut när dom har piskat vattnet ett tag med sina tvåhandsspön. Står och funderar på att man är för dålig på att "fiska ut" kasten och låter draget gå hela vägen in mot stranden. Helt plötsligt får jag ett bottennapp.
"Hmm, vad konstigt.. bottennappet sprattlar ju?!? Fan jag har en fisk!!"
Man har varit utan hugg så länge att man inte ens minns hur fan ett hugg känns! Nu var det ingen bjässe utan bara ett litet sprattel på ca 0,5 kg som får gå tillbaka på studs. Ingen direkt kamp men fan vad skönt för självförtroendet.
Tidigare funderade jag på att fara hem och dra täcket över skallen, men nu har man ingjutit nytt mod och påbörjar en ny repa över en riktig hotspot som tidigare denna vår jag gått över ca 49 gånger utan känning. Pang säger det och den här gången är jag med. Mothugget sitter fint och det känns att det är en bättre fisk.
De bägge flugfiskarna har sett hugget och kommer ner och ställer sig och kikar.
Det är ändå relativt nervpåfrestande att stå och drilla när man har publik. Speciellt när man inte har känt fisk på ett tag och fisken är rätt hyfsad. Nu kände jag ganska snabbt att det inte var någon nystigen fisk. Den var alldeles för lugn och sansad för det, gick mest och stökade och knyckte ute i strömfåran. Efter några minuter så kunde jag lotsa den in och stranda den precis vid vindskyddet.
Var en öring i väldigt fin kondition efter vintern, gallfisk som inte lekt utan gått upp efter leken och bara stannat kvar under vintern.
Vikten uppskattade vi till mellan 2,5 och 3 kg. Den fick gå tillbaka även om den hade funkat bra som matfisk. Jag ser det som att den gör bättre nytta om den får äta upp sig lite till nästa år och istället väga 4,5 och vara en roligare fisk.
Jag ska ta upp nån matfisk åt Anna och familjen när det börjar komma mer nystigen fisk.
Det var dock extremt roligt att kunna få känna på en fisk av hyfsad storlek. hade nästan glömt bort hur darrig man blir när det smäller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar