Då har man varit på kastkurs!
Jag vet inte vad man har pysslat med tidigare för att få ut en superpuppa på vattnet, men inte fan är det flugfiske i alla fall! Den taktik man har använt fraf till nu har i stort sett besått av
1. Placera dig med vinden i ryggen
2. Kasta upp så mycket lina som det bara går i luften.
3. Hoppas och be att vinden tar linan och för ut den på vatten så att det liknar ett kast.
Gårdagens kurs var helt klart de bästa 850 kronor som jag spenderat vad gäller flugfiske.
Mattias Drugge var helt suverän som lärare och pedagog och efter hans förklaringar och instruktioner så kunde man själv se vad man gör för fel utan att han står bredvid! Det är värt så mycket att man inte kan förstå det.
Nu säger jag inte att man kan kasta helt plötsligt, men man har en riktigt bra grund att stå på och framför allt en teoretisk kunskap som gör att man har förståelse för vilka fel man gör och genast kan koppla ett dåligt kast till en specifik teknisk detalj i kastet.
Dagen började med ett teoripass på två timmar i klingstagården. Det fanns en viss oro innan då man har lite förutfattade meningar gällande flugfiskeprofiler som man har uppfattat dom via media, det vill säga att det är någon form av extrempuritaner och att det inte finns någon plats för skämt, lek och trivsel. Mattias Drugge visade sig snabbt vara raka motsatsen. En riktigt rolig, genomtrevlig snubbe som var som vem som helst (tja, förutom att han har mer kunskap än om man slår ihop ca 118656 "normala" flugfiskare)
Hans teoripass var intressant och man förstod för första gången verkligen de saker som man redan innan trodde sig ha koll på. Vi gick igenom vilka naturlagar som verkar för att ett flugkast ska kunna gå att genomföra och hur de olika delarna (fiskare, fluglina, tafs och flug) samverkar. Det som slog mig genast var vikten av tafsens funktion och att man i stort sett alltid fiskar med för kort tafs. Det var fascinerande när han ställde frågan vilka som hade problemet med att kasten rätt ofta lixom gick in i en vägg och sedan bara föll ner på ytan. Detta är tydligen ett av de problem som uppstår när man använder en för kort tafs i förhållande till en liten fluga. Enligt honom så bör man ligga på tafsar från 12 fot och uppåt för normalt enhandsfiske med torrfluga. Idag säljs nästan enbart tafsar på 9 fot i våra affärer. Varför frågade han sig? Dom är i grunden för korta?
Jag ska dock inte beskriva allt i detalj då detta inlägg blir för långt. Vi avslutade teoripasset med att käka lunch och jag snackade lite med honom om hur ett år för honom såg ut. Han hade kommit hem från patagonien (argentina) där han guidat bla. Nu körde han kastkurser upp efter norrlandskusten och av en ren slump så sammanfaller det på nåt konstigt sätt med hur havsöringen går upp i norrlandsälvarna....
Så jag frågade honom, eftersom han håller på med fiske året om i sitt yrke, vad han gör på semestern. Svaret kom snabbt och samtidigt lite frågande:
"- Fiskar naturligtvis"
Efter lunchen åkte vi ner till Viforsen (Plats i ljungan) där vi fick börja med grundrörelsen från scratch. Låter konstigt kanske, men det var hur svårt som helst. De rörelser som man själv har gjort stämde i stort sett inte alls med vad man egentligen ska göra. Det största felet som man gör är avståndet mellan ytterlägena i fram och bakkast och att man samtidigt "styr/knuffar" spöet framåt med en avslutande handledsknyck. Att ha för stort avstånd där medför att man får alldeles för stora linbågar och därmed ingen fart på grejorna. Att avsluta kastet med handleden och "fälla" spöet innebär att man öppnar upp linbånen för mycket och kastet "dör". Vi höll väl på där i någon timma samtidigt som Drugge gick från person till person och korrigerade detaljer och talade om vad man gjorde fel, men kom även med beröm på vad man gjorde rätt. (Men oj vad extremt många saker man gör fel...)
Därimellan så visade han hur man skulle göra och vad man skulle tänka på. Måste säga att det var verkligen en upplevelse att se honom kasta. Utan kraft, slit, tryck och drag så fick han utan ansträngning linan att bara rinna ut. Oavsett om det var över- eller underhandskast så bara smackade det till när linan löpte ut och la sig i en perfekt presentation på vattnet.
Eftersom vi var en spridd grupp gällande erfarenhet så var våra spön och linor det också. Jag kan därför nu totalt dementera myten om att det sitter i materialet. Han kunde kasta oavsett prylar. Misstänker att han skulle kunn kasta med en tvättlina och en träpinne utan problem.
Sedan så under eftermiddagen gick vi igenom underhandskastet lite närmare. Min tanke var innan kursen att jag skulle fokusera på detta kast eftersom det kändes som att man ändå klarade sig med det nuvarande överhandskastet till husbehov. Nu insåg man att så var inte fallet utan jag uppslukades av överhandskastet och lade väl inte alltför mycket tid på underhandskastet men ändå tillräckligt för att förstå varför man inte fått till det tidigare. Förut har man väl haft en aning om hur det ska gå till men inte vetat vikten av att "ankra" tafsen i bakkastet på ett rikigt sätt för att därigenom ladda spöet och få iväg kastet.
Sedan körde han några uppvisningskast också och då kände man sig som en blyg fnittrig liten 5 årig flicka. Några av kasten kommer jag aldrig ens att teoretiskt förstå hur han gjorde..
Vid ett tillfälle fick vi alla ställa oss vid vattenbrynet axel mot axel vända med ansikten inåt land med någon decimeter mellan oss. Han själv ställde sig några meter längre ner och kastade så att fluglinan gick parallellt framför vår ansikten.
"Det här är ett kast som är bra om man behöver vinkla sig ut mellan några träd" Sade han och får fluglinan, mitt i framkastet att vinkla 90 grader och lägga sig mellan axlarna på två personer och ut i älven!!! Helt sanslöst. Sen måste jag även beskriva ett annat kast. Som han sade "Bra att kunna när man vill kolla fluga och tafs"
Han står och överhandskastar med kanske 15 meter lina ute och mitt i framkastet så gör han något så att kastet helt plötsligt vänder och tafs o fluga landar i handen på honom!!
Man måste se dom där kasten för att förstå hur många timmar som ligger bakom. Själv insåg man att man kommer ALDRIG att komma i närheten.
Som sammanfattning var det en helt underbar dag. Bra väder, trevligt folk och en lysande instruktör. Har ni någonsin möjligheten att gå en kastkurs med Mattias Drugge så tveka inte en sekund!
Jag säger inte att jag kan kasta nu, men man har i alla fall förutsättningarna för att lära sig. Vid ett par tillfällen då man verkligen gjorde rätt i går så kände man att linan bara swischade till i ringarna och lade sig på ytan som tanken är att fluglinor ska landa.
Må era kastkurser vara långa och tätt mellan dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar