Jakten på den stora våröringen fortsätter. Idag pös jag återigen ner till krokfosen en liten sväng på eftermiddagen. Ännu en gång så gick också vicke wobblern segrande ur striden och jag kunde sätta upp en havsöring på ca 2 kg på årets fångstlista.
Den här gången var det dock inte heller mycket till fight. Öringen högg en bit uppströms (kastade uppströms för att få draget att gå riktigt nära botten) men jag kände hugget väl eftersom man med flätlina känner minsta nafs. Trodde dock att det var en riktigt liten fisk som tagit.
Sen fick öringen ett litet tokbryt och började toksimma rakt mot mig nerströms.
Var ganska säker på att jag hade tappat den för jag förlorade kontakten helt och hållet med den och fick tokveva som en liten galning. Just utanför en liten grundkant så fick jag kontakt med den igen, men jag vet inte om den var lite desorienterad för den simmade in mot land ännu en gång och kom in på så grunt vatten att den tippade på sidan och det var sedan bara att dra in den.
Var fundersam på om jag skulle sätta tillbaka den men dels så verkade den vara totalt dum i huvvet och det ska man inte genetiskt gynna. Det verkliga skälet till att den kom upp på land var dock att den hade fått en skada på gälarna och blödde lite. Att återutsätta en sån fisk innebär väldigt liten chans till överlevnad och det är bättre att förkorta lidandet.
Fisken fick istället hamna på familjen Stråles (vänner till oss) bord som middagsmat istället.
Väder: Soligt med sydvästlig vind ca 3 m/sek
Temperatur: ca +13
Vattenstånd: Ca 160 kbm (dom hade sänkt ganska rejält nu)
Vattentemp: ca 8-9 grader
Fångstgivande bete: Guldbrun vicke med grön rygg. Vikt 40 g
Må era öringar ha förståndet kvar och kämpa för att gå IFRÅN er!
1 kommentar:
Nu förstår jag att du "fiskar" mycket där nere i Ljungan. Det är väl bara att gå och plocka skad-simmad fisk hela dagarna! ;) /Jake
Skicka en kommentar