onsdag 3 juni 2009

Springsteen istället

Även om det inte har blivit så mycket fiskat den förra veckan så kommer det inte heller att bli något i helgen.
Det finns vissa saker som faktiskt går före fiske (hmm...det beror i och för sig på vilket fiske vi snackar om...) men jag ser faktiskt inget fiske i sverige som går före.

Jag såg bossen första gången Söndagen den 23 Juni 2003 för första gången.
Platsen var Ullevi, Göteborg. Jag kommer aldrig att glömma den blandning av känslor som jag då upplevde. Förvåning, glädje, extas, saknad. Som en intensiv förälskelse som aldrig har släppt efter det.
Jag hade naturligtvis lyssnat lite på Springsteen och tyckt att han var riktigt bra, men inte bättre än 20-talet andra artister och band. Min polare Micke hade en biljett över då hans fru Frida inte kunde följa med.
Jag är så oerhört tacksam för det!! Tack Micke och tack Frida!

Jag skrev tidigare några ord som beskrev känslorna. Även om det är svårt ska jag beskriva dessa närmare.
Förvåning. När spelningen hunnit ett par låtar in i konserten stod jag bara och gapade "- kan live musik vara så här?" Jag förstod helt enkelt inte att det kunde vara så starkt och gripande.
Glädje. När förvåningen släppt så kom glädjen. Bara att få vara där på denna plats just nu och då. Jag misstänker att det känns ungefär likadant när ens barn föds, bara en ren glädje.
Extas. Glädjen slutade inte komma. Den blandade sig i stället med alla andra känslor och byggdes upp till en lång utdragen känsloorgasm som inte ville ta slut utan hela tiden förnyades och blommade ut igen.
Sorg. I slutet av konserten insåg jag plötsligt vad jag var med om. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig någonsin få uppleva just det här igen. Jag var mitt i mitt livs bästa musikupplevelse och det skulle aldrig gå att upprepa (men han gjorde ett djäääävligt bra försök ifjol..) Jag var faktiskt riktigt deppad flera dagar innan jag verkligen kunde uppskatta vad jag hade bevittnat.

Ifjol gjorde han då återigen två magiska spelningar i Göteborg som jag hade privilegiet att kunna bevittna. Även dessa två var så nära perfektion som det går att komma. Det kommer aldrig att bli lika bra som första gången men det är likväl så nära ren lycka som det går att komma!

Min fru Anna blev också hon frälst första gången hon hade sett honom (Devils & dust turnén). Det var en annorlunda spelning, där han var helt själv på scenen utan band.
Bara han och hans musik. Mer än så behövs inte.
En man och hans musik.

Den här helgen kommer polaren Jake att få se honom också vilket jag ser fram emot. Han har aldrig tidigare sett honom och han har vandrat en annan väg för att uppskatta Springsteen. Han upptäckte bossens storhet under sin tid i Spanien, liggandes på dagarna utan något att göra och lyssnade på live upptagningen från The rising turnén från Barcelona.
Jag hoppas verkligen att spelningen på fredag kommer att ge honom samma känslor som jag själv upplevde.

Så nu sitter jag här och skriver detta inlägg med låten 'Does this bus stop at 82:nd street' i högtalarna. Spänd av förväntan och glad över att man faktiskt har något att se fram emot och glädjas över.

I morgon är jag lycklig igen.

Inga kommentarer: