Springsteen i stollekolm

Då var man hemma igen efter en helg i Stockholm. Enda orsaken som jag kan komma på på rak arm för att fara dit gick nämligen av stapeln i helgen.
Tre underbara konserter med bossarnas boss: Springsteen!
Tre helt makalösa konserter under 4 dagar! Har inte känt mig så glad på fan vet när.

Torsdag: Kallt, regnigt och blåsigt. Stå plats och man såg inte ett skit, huvudvärk och ryggont. Blåsor på fötter och snuva. Med den inledningen tänker man "Hmm, låter inte speciellt trevligt..."
Skitsnack. Var helt salig! Även om det kanske inte var den bästa av spelningar med honom så är det ändå det bästa man hört. Vi bjöds på några guldkorn som gjorde att man blev helt var inombords.
Kvällens bästa var en liten raritet som han inte så ofta bjuder på: Im goin' down
Som helhet måste man ändå ha lite perspektiv och han får "bara" en trea. Mest pga att man inte såg nåt och att vädret bromsade upp tryck och stämning.

Fredag: Uj, uj, uj, uj..... Det var inte Ullevi klass, men det kan det aldrig bli. Men så nära som det går kom han.
Han öppnar med "Downbound train" och då kom gråten.. Efter det kom dom på rad...
Darlington county..
Youngstown..
Hungry heart..
Lost in the flood (en riktig raritet som var helt jävla blytung)
Thunder road..
Som andra låt i extranumren trycker han sen dit 10:th avenue freeze out. Jag kan inte tänka mig att någon enda kunde ge fan i att dansa röven av sig till den. Bara den var värd resan!
Jag kan rabbla hela set listan men jag nöjer mig där.
Råder ingen tvekan: en 5:a

Söndag: Han gör det igen! Inleder med No surrender och sen är man fast! Tyvärr är publiken denna dag totalt jävla värdelös (inte ståplats naturligtvis, men pensionärerna på sitt)
Sen kommer låten som jag hade hoppats han skulle spelat för Jake på fredagen.
Spirit in the night! Och en riktigt bra version också! Sorry Jake, kanske nästa gång

Sedan i extranumren så kommer det en låt som är helt vansinnigt vacker. En låt som Micke (springsteen fanatisk polare) har väntat på i ett par årtionden.
Springsteen och steven vecklar upp en handmålad banderoll och där står det ... "Jungleland"
I samma ögonblick som jag ser vad det är för låt tittar jag på Micke som inte tror det är sant..
Det är fascinerande hur sen en hel stadion blir knäpptyst i början av låten. 32000 människor bara står och njuter!
Helt suveränt!
Att han sen avslutar med bland annat Twist & Shout (Break stadiums, not asses!) är sen inte heller helt fel.. :-)
Som helhet tycker jag att den här kvällen är topparna så enormt höga att betyget borde bli en femma, men sen sansar jag mig för att det finns också några ganska halvkassa nummer (surprise surprise tex) som drar ner betyget. En stark 4:a blir det dock.

Sedan skulle jag kunna nämna att jag var på en mycket trevlig 40 års fest också på lördagen, för polaren Per, men det är en helt annan historia. Roligt som fan var det i alla fall!

Må era Springsteen konserter vara för evigt!