När jag kom hem i måndagsefter jobbet så hann jag bara sätta mig ner så ringde telefonen: PO:s...Spöet hade kommit...
Stor chans att jag väntade till nästa dag för att hämta ut det..nä, fort in i bilen och iväg.
Som jag tidigare nämnt så fanns det en viss oro över att jag skulle hämta ut spöet, då det har hänt vid något enstka tillfälle att jag kanske gjort ett och annat överilat köp..
Den här gången gick det på nåt konstigt sätt bra. Jag handlade inte ett skit mer än det jag redan hade beställt! Förmodligen var det beroende på att jag var för otålig över att få komma hem och provkasta lite.
I allafall så hämtade jag upp Anna och satte mig genast och knöt på den nya highwater linan och plockade ihop det gamla spöet och den gamla tricast linan.
Tänkte att det är nog väldigt bra att ha en referens att jämföra mot.
Idén var att sedan fara ner till viforsen och kasta lite. Nu sket sig det genom att dom håller på med kraftverksrenoveringar där nere och en sur jävla lastbilschaffis spärrade vägen och viftade bort mig när jag försökte ta mig fram (var ytterst nära att ramma honom med bilen. Här har man ett nyinköpt spö i bilen och så blir man hindrad bara några hundra meter i från vattnet...)
De andra ställena i ljungan kändes rätt avlägsna då det är en bra bit att gå för att komma ner till vatten. Normalt så går det då bra att bara fara till närmaste sjö eller tjärn, men där ligger tyvärr rätt mycket issörja kvar...
Till slut hittade jag en brygga i marmen där vattenskidklubben håller till och där det var isfritt.
Jag skulle nu uppskatta tiden från stillastittande i bil till kastfärdig på brygga till ungefär 1.9 sekunder....
Först valde jag att göra några kast med det gamla spöet för att få en referens på hur kastning gick till.
När jag sedan plockade upp det nya spöet såg jag för min inre syn att jag helt plötsligt bara svävade ut lina 20..25...30..35..40 och 50 meter...
Så blev det inte.
Kastningen kändes skum och tajmingen var inte bra åt något håll. Trots det så blev längderna rätt hyggliga.
Efter att jag stått och kastat ett tag fick man in en bättre känsla och blev "vän" med spöet. Lägderna blev väl kanske inte de jag sett framför mig, men känslan var desto bättre.
När jag sedan växlade tillbaka till det gamla spöet var det helt plötsligt hårt och styvt som ett gammalt järnspett, helt annan känsla.
Sedan provade jag att växla lina och testade tricast linan på det nya spöet. Helt plötsligt så lades det på ett par meter i längd också..
Tyvärr så blev det lite för mycket för huvudet efter ett tag så jag fick packa ihop prylarna och fara hem.
Helt klart är att först intrycket blev ändå positivt efter en liten inledande besvikelse. Tror nog att förväntningarna kanske var lite för högt ställda.
Som det gamla talesättet lyder:
"Även om du sminkar en gris, så är det ändå bara en gris.."
Så även om jag nu har lite bättre prylar så är jag rätt kass på det här med att kasta. Förhoppningsvis så växer man in i det under säsongen.
Nu gick det bättre löpande under kvällen, men man blir lätt övermodig.. Skulle prova att göra nåt "konstkast" som man sett på film för att byta rikting på kastet medan linan är i luften...
Fick till något i luften som påminde om siffran 8 för att sedan se flugan sätta sig i bryggan och linan komma som en tallrik spagetti och placera sig fint draperad över rulle, axel, huvud och spö.. Mer träning...
Må era linor aldrig efterlikna spagetti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar