På torsdagen var det återigen dags att gå en sväng på gråknösen/gråbärget/blomsterbacken.
Den här gången drog jag lotten "Dennis tornet" eller som vi sade förut "lysledningen fjärdingsvägen"
Det gick inte lång stund innan det blev upptag ut mot storhygget och Pelle som gick med Kalinka fick Ko med kalv på sig. Pelle fäller kalven och säger på radion att kon är på väg upp mot lysledningen. Så det var bara att göra sig beredd och försöka hålla koll i alla 4 riktningar (väg som korsas av en kraftledning).
Trots att man var beredd så blir man lika överraskad varje gång. Ser plötsligt kon komma med bra fart över kraft ledningen på ca 100 m.
Trots att kon kommer med ordentlig fart och att man står och lyssnar och spanar intensivt så kommer älgen helt ljudlöst ut ur en total risdjungel. Fascinernade vad tyst dom kommer!
Instinktivt åker geväret upp. När skottet går, precis innan kon försvinner in i riset, känner jag att jag inte ligger tillräckligt långt fram med tanke på farten på kon.
Ropar på radion att jag sköt på kon och Pelle svarar med att hunden hade sprungit förbi den fällda kalven och tagit efter kon. Bara några sekunder senare ser jag kalinka springa över kraftledningen i kons spår och strax därefter så börjar det skälla ett hundratal meter från mig.
Det blir stånd på en gång och jag smyger ner ur tornet som jag står i och går ut på vägen. Törs inte göra några rörelser då jag hör att ståndet inte står riktigt still. Pelle är en bit därifrån så jag får klartecken på att själv gå in på ståndet.
Nu törs jag inte börja förflytta mig då jag inte hör riktigt var älgen tänker gå. Står därför kvar och avvaktar. Sakta men säkert går så kon ut på vägen ovanför mig och jag höjer bössan och trycker till...och det händer ingenting!!
Jag hade tagit patronen ur loppet när jag klev ner ur tornet och sedan glömt att ladda om. En snabb repetering och jag kan avsluta med ett skott som fäller kon.
Återigen är Pelle snabbt på plats och tar ur min andra älg denna vecka.
Han börjar fungera som min personlige urtagare ;-)
Det är konstigt, men för vissa hundförare så får man oftare skjuta. När Pelle går med kalinka har jag som passkytt ofta haft tur och fått skjuta.
Stor tacksamhet dock för hjälpen med urtagningen!
Den här gången drog jag lotten "Dennis tornet" eller som vi sade förut "lysledningen fjärdingsvägen"
Det gick inte lång stund innan det blev upptag ut mot storhygget och Pelle som gick med Kalinka fick Ko med kalv på sig. Pelle fäller kalven och säger på radion att kon är på väg upp mot lysledningen. Så det var bara att göra sig beredd och försöka hålla koll i alla 4 riktningar (väg som korsas av en kraftledning).
Trots att man var beredd så blir man lika överraskad varje gång. Ser plötsligt kon komma med bra fart över kraft ledningen på ca 100 m.
Trots att kon kommer med ordentlig fart och att man står och lyssnar och spanar intensivt så kommer älgen helt ljudlöst ut ur en total risdjungel. Fascinernade vad tyst dom kommer!
Instinktivt åker geväret upp. När skottet går, precis innan kon försvinner in i riset, känner jag att jag inte ligger tillräckligt långt fram med tanke på farten på kon.
Ropar på radion att jag sköt på kon och Pelle svarar med att hunden hade sprungit förbi den fällda kalven och tagit efter kon. Bara några sekunder senare ser jag kalinka springa över kraftledningen i kons spår och strax därefter så börjar det skälla ett hundratal meter från mig.
Det blir stånd på en gång och jag smyger ner ur tornet som jag står i och går ut på vägen. Törs inte göra några rörelser då jag hör att ståndet inte står riktigt still. Pelle är en bit därifrån så jag får klartecken på att själv gå in på ståndet.
Nu törs jag inte börja förflytta mig då jag inte hör riktigt var älgen tänker gå. Står därför kvar och avvaktar. Sakta men säkert går så kon ut på vägen ovanför mig och jag höjer bössan och trycker till...och det händer ingenting!!
Jag hade tagit patronen ur loppet när jag klev ner ur tornet och sedan glömt att ladda om. En snabb repetering och jag kan avsluta med ett skott som fäller kon.
Återigen är Pelle snabbt på plats och tar ur min andra älg denna vecka.
Han börjar fungera som min personlige urtagare ;-)
Det är konstigt, men för vissa hundförare så får man oftare skjuta. När Pelle går med kalinka har jag som passkytt ofta haft tur och fått skjuta.
Stor tacksamhet dock för hjälpen med urtagningen!
Må era skott vara snabba och dödande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar