Älgjakt onsdag 9/9

I och med att jag for från Matfors på onsdagsmorgonen så fick jag kliva upp 01.45... Jag kan meddela för dom som inte vet att det är rätt tidigt på morgonen....

Vi valde denna morgon att jaga ett område som kort och gott kallas "nea byn" Jag drog lotten "tallen ute på storhygget"
Danne skulle sitta på tornet i passet bortanför mig med Birgersson ännu längre borta på hygget.

Med tanke på att Dirgersson och Danne gick före mig ut på hygget, då jag vinglade på bra mycket långsammare en bit bakom, så fanns inga tankar på att se någon älg ute på hygget. Så jag höll på ett bra tag och vinglade på innan jag kom upp på kullen där passet är.

Döm om min förvåning när jag kommer upp och ser en kviga stå och beta bara 40 meter från passet med bredsidan åt mig. Hon hörde mig naturligtvis och ställer sig och tittar rakt på mig en bra stund. Vinden låg dock rätt så hon kände inte min lukt. Efter en stund tittar hon bort för ett ögonblick så jag passade på att ta ett steg bakom en liten buske och saaaaakta börja ladda bössan samtidigt som hon återigen blängde på mig.
Nu hade jag laddat bössan men kunde ändå inte ta ett skott. Skottvinkeln mot övriga passare kändes för riskabel så jag tänkte att hon får hellre gå. Nu började hon att smyga iväg inne i riset och tanken var att "jaha, det var den det" Så klen hon pånytt fram i en lucka och tittade på mig länge och väl. Nu tycktes hon också inse att något inte stod riktigt rätt till så återigen försvann hon in i en ridå av ris nu började hon smyga sig iväg lite snabbare men som tur var så gick hon ur den riskabla skottvinkeln för mina passgrannar och så fick jag plötsligt en liten lucka och kunde släppa ett snabbt skott. Hon försvann på en gång ur kikaren och osäkerheten infann sog genast på en gång.
"Hmm, undrar just hur det där tog..."
Jag kände i skottet att det blev lite högt, men att det borde räcka gott och väl, men man är ändå alltid osäker innan man har fått bekräftelse. Pelle, som gick med hund (Kalinka) var dock i närheten och var snabbt på plats och vi kunde konstatera att kvigan låg stendöd på skottplatsen. Bara någon stund senare smäller det längre ner hos Danne och vi har två djur i backen.

Jag är sedan ypperligt tacksam över att Pelle tar ur kvigan åt mig. Är alldeles för klen för att göra det själv märkte jag. Heder åt honom!



















Må alla era älgar stå kvar medans ni laddar!