Älgjakt fredag 11/9

På fredagen råkade jag ut för det som är varje jägares mardröm, nämligen en sårskjutning.
Jag stod på en väg och hörde älg i skogen nedanför mig som vinklade och gick utefter vägen till vänster om mig.
Naturligtvis så håller man då skärpt uppsikt åt det håll dit man hört älg gå. Några minuter efter att knakandet har tystnat så får jag en känsla av att jag ska vrida på huvudet.
Naturligtvis är det en liten tjur som kommit in i vägen en bra bit bort och springer nu rakt mot mig i hyfsad fart.
Bössan åker upp och siktet känns stabilt där korset vilar på stickhålet.
Det känns dock för långt för att ta ett skott rakt framifrån utan jag bestämmer mig för att vänta till älgen vinklar och ska på sidan in i skogen igen.
När älgen då väljer att kliva av vägen så trycker jag av skottet. Precis när det smäller är tjuren på väg ner i diket och jag känner att skottet blir alldeles för högt.
Fan! Fan! Fan!
Jag hade ju kunnat räkna ut med stjärten och en kritbit att när älgen kliver ner i diket blir den lägre!!
Det är bara att hoppas att det blev en slätbom och ingen skadskjutning.
Jag går fram på skottplatsen och tittar men kan inte se varken hår eller blod.

När såten är avslutad tar jag med Mattias med jaktterriern Elsa för att spåra.
Elsa är nog vår bästa spårhund och riktigt bra på att spåra och hon kommer utan tvekan att hålla koll på var den här älgen tar vägen.

När vi på nytt kommer fram till skottplatsen hittar vi nu med hår. Långt och ljust hår vilket indikerar en träff i och omkring puckeln. FAN!
Tjuren visade dock ingen reaktion i skottet så jag misstänker att skottet varit ett "flänsskott" dvs ett skott som bara stryker skinnet.
En bit in i skogen hittar vi sedan ett fåtal droppar blod högt på några granar som också stöder teorin om puckelskott..
Vi spårar sedan en bra bit där vi hittar någon enstaka bloddroppe innan blodet helt upphör. Vi fortsätter att spåra in på grannlagetsmark (efter kontakt med dom naturligtvis) och utifrån spåren så har älgen lugnat ner sig till lugn promenad och inga legor, blod, hår kan påträffas.
Efter flera timmars spårning kan vi konstatera att älgen kommer att klara sig och att det rörde sig om ett skott som strök pucken utan att göra någon större skada och att älgen kommer att klara sig.
Det är alltid lika tråkigt när en skadskjutning inträffar. Det lär en att man bör verkligen vara säker på en bra träff.
I det här fallet var jag säker på en bra träff, men jag hade missbedömt avståndet och tog inte till hänsyn att älgen blev "lägre" när den klev ner i diket.
Borde jag ha avlossat detta skott? Med facit i hand... Nej!
I stridens hetta kan dock omdömet grumlas en aning och i det här fallet borde valet ha varit att avstå skottet.
Mitt ansvar är det utan tvekan, och det här får ligga till lärdom för kommande skotttillfällen.

Må era omdömen vara skarpa och er hand stadig!