Tredje dagen på jakten inleddes som den föregående avslutades, nämligen med hällande ösregn, nu med en extra bonus bestående av kraftig dimma.
Såten vi jagade var från linan mot Runeåberg och in mot dungen.
Jag drog passet "tornet orrflovägen" som av erfarenhet jag vet är ett ganska bra pass.
SCA hade huggit upp en liten väglinje just hitanför tornet som gjorde att jag i stället satte mig där så jag kunde se "in" i såten. Ner efter den här väglinjen kunde jag se ca 180 meter.
Hundförare var Pelle med Kalinka och Danne med sin unghund.
På radion hör jag efter ett tag att Dannes hund verkar ha fått något i näsan då den hade pyst i väg.
Tänker inte mer på det utan börjar i stället fippla med kaffetermosen. När jag tittar upp ser jag en ko komma joggande i bra fart över väglinjen längst ner.
Upp på fötter, av med handskar och upp med bössan så ser jag att det kommer en kalv studsnde bakom.
Tanken som kommer är "- Det är för unghunden åt Danne, jag provar.."
Samtidigt som skottet går inser jag att det är en slätbom. Jag håller för högt samtidigt som kalven sjunker ner i en grop, så jag skulle gissa på att jag sköt en halvmeter för högt, så det är bara att ropa på radion och säga att jag bomskjutit.
Eftersöket visade också samma resultat, en bom!
Det är konstigt vad fort självförtroendet kan dala. Två dar innan var det på topp efter att ha skjutit en kviga och nu var man helt plötsligt sämst i världen på att skjuta.
Jakten avbröts och de sedvanliga bomskjutar gliringarna kom vid fikat.
Eftermiddagssåten blev "nea byn" och jag tog mitt pass ute på storhygget som jag röjt upp.
Väl på plats ute på passet som ligger uppe på en kulle där det är några riktigt gamla och grova frötallar satte jag mig.
Micke som gick med hunden hade släppt på ett ko och kalv spår som hade riktning in i såten. Efter bara några minuter fick hunden upp älg som snurrade runt runt inne i området.
Micke varnade först att det var på gång ner mot mig och man spratt upp från stolen på helspänn. Sedan meddelar han att det var på väg upp därifrån. Så jag sjönk ner på stolen igen och försökte att kura ihop mig som skydd för vinden och regnet som öste ner.
Mitt fram i blickfånget in mot skogkanten så har jag en av dessa stora frötallar. Tycker mig höra att det lever om så extremt mycket i löven bakom tallen så jag reser mig från stolen för att se efter vad det är som låter.
Kikar runt tallen och då får jag se en liten pinntjur komma i fyrfota sken med riktning rakt mot mig och på ca 10 meters håll!
Panik! Av med handskar och upp med bössan. 7 ggr förstoring och en mindre sjö i kikaren! "Pekar" med bössan på älgen, ser grå färg i kikaren och trycker av.
Ser att skottet tar lite lågt i bogen och att vänster framben börjar hänga och farten på älgen saktar ner. Blir orolig för att älgen ska komma in i förbjuden skjutriktning mellan mig och en annan passare (Lill-Roger), så jag springer upp på en liten kulle och får en bättre vinkel där jag kan skjuta nästan rakt uppifrån. Nu är älgen redan inne i snåren och börjar försvinna men nu hinner jag med lite bättre och kan ge den en sista smäll varefter den knyter i hop sig snyggt och prydligt.
Revansch! Det är aldrig så skönt att få skjuta som direkt efter att man bommat på en annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar