tisdag 11 augusti 2009

Ransarån 8/8

Åååå fy fan vad dum man är....

Vaknade i ett stekhett tält med en smak i munnen av gammal whisky och myggmedel.
Hur fan kan man vara så dum att man dricker så mycket att man ska vakna bakis på en plats som denna vid ett tillfälle som detta?!?

Bakis eller inte här skulle det fiskas. Efter att vi tvingat ner våra illaluktande kroppar till ån för lite tvagning med tvål och vatten så piggnade vi dock till och började smida på dagens planer.
Vi hade nu fiskat, eller gått, i stort sett hela det område där vi hade fiskekort. Det område som var finast och där vi sett mest fisk var det stora sel där vi hade kunnat sightfiskat på torsdagen. Därför hade vi inget val. Det var vår sista hela dag med fiske och därför valde vi att gå upp till den platsen igen. Trots att solen sken lika starkt och vi visste vilken svettning som väntade oss.
När vi så äntligen kom fram till denna plats så var återigen gångmarschen väl värd sitt slit.
Jag kan inte komma över vad förbannat fint det var där uppe. Tyvärr så hade fisket nu mer eller mindre förtvinat helt i värmen. Vi fiskade flera timmar med bara småfisk som resultat.
Vid det här laget hade nu vår frustration börjat nå oanade höjder. Fraserna:
"Vad är det för fel?"
"Jag förstår inte!?"
Upprepades gång på gång.
Til slut bestämde vi oss för att fiska oss neröver. Vi hade på våra marscher till och från detta sel gått vandringsleden som ligger utom synhåll från ån. Vi hade dock hela tiden hört vattnet från forsar och gjort antagandet att det var mest forsar och vitskum efter den sträckan.
Efter selet så kom det naturligtvis en fin nacke. Jag hade vid det tidigare besöket på denna plats passat på att fiska nacken sent på kvällen men utan resultat och vi hade under hela veckan inte sett någon fisk heller på nackarna. Nu gjorde vi återigen planen så att vi skulle fiska oss nedströms på var sin sida av ån.
Så jag knatade nedåt en bit och Jake skulle fiska av nacken och sen vada över. Jag hinner inte många meter förrän jag hör Jake hojta
"Men fan, det står ju fisk på nacken!"
Vi hade vid det här laget provat det mesta i flugaskarna men jake knöt på en gulaktig rackelhane och kastade ut. Sedan fick han några öringar i snabb takt. Själv fiskade jag slätströmmen nedanför med en gigantisk godards caddis och fick helt plötsligt se en fisk på drygt kilot följa flugan flera meter i strömmen utan att ta. Helt plötsligt hade man hopp igen. Någon minut senare hör jag Jake svära och gorma som en sjöbuse uppe vid nacken. En riktigt stor fisk hade tagit fluga och tafs meden sån där klassisk tjurrusning som bara riktigt stor fisk gör.
Sedan fiskade vi oss ner i ca 1,5 km över den bästa delen av ån så här långt. Nackar, stryk, hålor, stenar och blankvatten om vart annat. Och det här området hade vi gått förbi varje dag!! Man är tamigfan dum i huvvet. (Det har jag iofs papper på)
Under eftermiddagen och kvällen fångade vi en hel del fisk varav några kring 40 cm. Både jag och jake blev vid ett par tillfällen av med både flugor och tafsar då större fisk smackade på. Tyvärr fick vi aldrig upp någon av dom.
Rätt så trötta återvände vi sedan till lägret och kvällen spenderades genom att packa det mesta till hemfärden.
Man lär så länge man lever. Jag ska aldrig mer gå förbi en endaste meter av en å.

Må era vandringsleder alltid gå utefter era åar!

Inga kommentarer: