Avfärd skedde strax efter en klassisk frukost bestående av kaffe, tunnbröd och mjukost.
Det ska dock sägas att gå 4-5 kilometer med vadarbyxor i strålande sol och värmebölja är inte en barnlek. Man svettades floder bara genom att kränga på sig dessa förbannade (men ovärdeliga) vadarbyxor. Ca 3 km uppefter vandringsleden vek vi av ner mot ån för att ta en närmare titt på hur det såg ut. Vi kommer då ut och kan spana ut över ett helt overkligt vackert sel som sakta ringlar sig ner genom dalgången. Vi valde då ganska snabbt att inte fortsätta utan fiska dessa sel ett tag och se vad som händer. Genom att man på den södra sidan av ån gick uppe på en rätt hög strandbank så kunde man se fisk 30-40 meter bort i vattnet och vi kunde se en hel del fisk som var ute och patrullerade. Fisken var dock inte bunden till en ståndplats utan simmade hela tiden runt nere efter botten och sörplade snäckor och nymfer. Någon enstaka gång kunde dom gå upp och plocka nån enstaka slända men huvudfödan verkade vara snäckor och nymfer. Här blev det då läge för lite sightfishing. Vi såg en fin öring (1kg+) som Jake smög sig ner uppströms om och lade ut en guldskalle mot. Jag kunde se att fisken såg nymfen komma farande och den simmade rakt mot nymfen och kunde svurit att den tog den. Jake såg nog samma sak och gjorde nog mothugget lite för tidigt med resultat att fisken blev skrämd och stack.
Det man märkte var hur skygg fisken var. Ett försök var allt man fick. Blev det inget då var det bara att börja leta efter en ny fisk att kasta på. Efter ett litet tag så blev rollerna omvända och det blev min tur att fiska på ett par fina öringar samtidigt som Jake fick dirigera mig. Nästan ett identiskt scenario spelades upp. Jag kände fisken ta och lyfte spöt i ett mothugg bara för att känna att nymfen for ur munnen på fisken... Jag kan lova att man blir rätt putt vi dessa tillfällen. Jag valde nu att fortsätta uppströms medan jake fortsatte fiska på annan fisk. När jag gått och spanat ca 100 meter ser jag något som var helt enormt. Nere vid strandkanten går en öring på botten bara en meter från land och käkar snäckor och nymfer från stenarna. Den fisken vägde inte ett gram under 2,3 kg. Naturligtvis måste jag försöka att fiska på den. Så jag smyger ner mot stranden några meter bakom den för att inte skrämma den. Jag har även solen i ryggen så för att inte kasta en skugga får jag gå nerströms. Den strandkant man smyger sig nedför är ca 4 meter hög och väldigt brant så det finns inte plats för något bakkast. Väl på plats nere vid vattnet så har fisken naturligtvis backat ner mot mig och står nu bara någon meter utanför där jag endast har en björk som skydd. Men pyyyyttesmå rörelser försöker jag få ut tafsen och nymfen framför fisken, men som vanligt när man är lite het och uppjagad gör man ett misstag. I min sista spörörelse lyckas jag naturligtvis fästa flugan i strandkanten och fisken ser både busken vaja till och min arm röra sig och sticker snabbt iväg nerströms. Jag lovar att det svors både en och två osande eder den närmaste minuten...
När Jake ansluter så bestämmer vi oss att fika och ändå fortsätta upp till skibble mest bara för att man alltid är nyfiken och vill se hur det ser ut. En liten promenad senare är vi framme och även här är det sagolikt vackert. Vi får några mindre öringar i slutet av skibble selet men det är tyvärr väldigt lugnt med vak.
Sedan i slutet av skibble så gör ån en S-sväng och denna S-sväng är nog en av de mest "fiskliga" platser jag nånsin sett. Det finns bara ett problem.... Vi får ingen fisk där... Efter att ha blindfiskat där uppe ett tag med mager framgång går vi tillbaks ned till det tidigare upptäckta selet där vi under eftermiddag och kväll blir kvar och fiskar. Under kvällen hittar vi hyfsat rätt gällande flugval då spent spinners funkar rätt bra. Om man tog sig i position på en vakande fisk så tog den med rätt stor säkerhet dessa spent spinners. Tyvärr vakade det inte så mycket fisk..
Trots att fisket denna dag inte resulterade i speciellt nämndvärda fångster, måste jag ändå säga att det var en helt underbar dag. Kanonväder, en god kamrat, lite sightfishin och en carbonara i solnedgången samtidigt som Springsteen spelas på en mobil... Det är vackert, som Lollo skulle ha sagt!
Må era drömöringar stå utanför låga strandkanter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar