Im back!

Det var djääääävulskt länge sedan jag skrev nåt i denna blogg men nu är jag tillbaka!
Förra året så blev det en massa sjukdom och jävelskaper som gjorde att jag inte hade energi att blogga men nu är man tillbaka i hyfsad form och därför tänkte jag försöka skriva en rad eller två ibland.

Förra året var händelserikt så det förslår, jag ska försöka göra lite rekapitulationer löpande när andan faller på. Mycket saker hände både med kropp, utrustning, flugbindning och icke-fångster.
Den största förändringen hände dock nu i vår då jag blev pappa till Ellie den 1:a mars.
Utan tvekan så är det min bästa fångst någonsin alla kategorier och numer så är flugfisket min andra passion efter Ellie som utan tvekan håller förstaplatsen.
Men efter att ha bytt blöjor i 7 veckor så inser man att man måste även hitta tillbaka till att göra något där jag inte är "pappa-Allan" eller "Jobb-Allan".
Jag kände helt enkelt att jag bara måste få vara "Allan" för en stund (misstänker här att det är nån eller någon som gör sig lustig och tänker att han spelar ju allan varje dag..)

Så i fredags eftermiddag tog jag ledigt från jobbet några timmar och tillsammans med Dick så fick jag göra årspremiär i ljungan. Blev en liten tur ner till vattenverket då vi hade hopp om att söderläget där kanske hade tinat bort iskanterna efter älven...
Nä, det hade det inte gjort. Var lite bökigt att hitta lämpliga ställen att kunna blöta flugan men lyckades faktiskt efter ett tag hitta en fin liten plats.

Årets premiär blev lyckosam. På första repan så lyckades jag kroka en liten sprattel, precis som på premiärturen ifjol. En liten fisk men oj vad skoj! Nu är det bara att hoppas att fjolårsmönstret inte upprepas i år (återkommer till fjolåret i ett senare inlägg)
Dick lyckades också dra en liten sprattel en stund senare vilket innebar att vi bägge fått fisk på samma dag vilket jag inte tror inträffat tidigare.

Nu är premiärinlägget slut och jag ska försöka skriva lite mer framöver även om tillfällena till fiske kommer att vara avsevärt färre denna säsong. Lite hoppas jag dock kunna ta mig ut då jag har en förstående fru och en dotter som ännu inte lärt sig säga nej.

Just det, glömde bort att nämna den tragedi som inträffade under fisketuren. Bildörren för dick blåste igen och förpassade hand kära LPXe till de sälla fiskevattnen. Ett rakt brott på bottendelen blev resultatet och det vara bara för honom att åka hem och hämta reservspö.
Dick, jag kan bara försäkra dig om att vi har haft flaggan på halvstång, gått klädda i svart, hållit en tyst minut och haft de normala tre dagarnas sorg för ditt spö.

Må väl och må era spön undvika alla framtida bildörrar!