I måndags var det den 16 november. För den som fiskar i Ljungan så vet den att det är en dag som nästan är jämnställd med första måndagen i september.
Det är alltså premiär i ljungan efter en månads uppehåll för havsöringens lek.
Planen under hösten var naturligtvis att vara ledig men nu föll det sig så jävligt att det sammanföll med en kritisk arbetsperiod på jobbet så att en ledighet var inte att tänka på.
Hela måndagen kändes bara så fel! Visst jobbade man på rent kroppsligt men mentalt stod man och drillade en 5 kilos öring.
Idag fick jag ändå en liten revansch. Jag fick några timmar ledigt under morgonen och smet då genast ner till krokforsen. Tre flugfiskare på plats när jag kom dit som redan hade fiskat en stund (jag blev försenad på grund av strul vid inämning av bil men det är en annan historia)
Jag har även under uppehållet passat på att köpa upp mig på vicke wobblers då lagret hade sinat under hösten och mina favoriter var slut i draglådan. Nu hade jag havsöringsgift på kroken och då var självförtroendet på topp.
Nån timma senare var jag dock inte fullt lika optimistisk.
Alla tre flugfiskarna hade tagit fisk (små rackar iofs) men jag hade inte känt ett enda nafs.
Började faktiskt misströsta och tiden för min avfärd tillbaka till jobbet närmade sig.
Så när jag kommit fram till att "det här blir mitt sista kast" så nöp det faktiskt på en liten rackare. Kanske inte den största fight jag haft men oj så välkommet.
Det var så länge sedan jag verkligen fick en öring, så jag hade verkligen börjat tvivla.
Ingen jättefisk, max 1,5 kg, men riktigt skoj att känna lite gung.
Nu hade jag tyvärr kameran i ryggsäcken (alltid lika puckat) och kände mig lite stressad vid återutsättningen så det finns ingen bild på den, men jag vet ändå att jag fått den och det räcker för mig.
Den var verkligen försiktig då den tog. Kände bara ett litet "pill" i linan i samband med att jag gav lite slaklina. Stod nog nere vid botten och bara sög in wobblern.
Nu har jag ialla fall fått lite blodad tand. Trots att jag har beredskap för jobbet, ska jag iväg i morgon igen. Beredskapen säger att jag måste vara på plats inom en timma och det grejar jag lungt ifrån ljungan. Det är bara att hoppas att inte telefonen ringer när jag står och drillar.
Må era beredskapstelefoner vara tysta när ni drillar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar