Det var ett tag sedan jag var in och gjorde ett inlägg. Har varit väldigt mycket jobb sista veckorna och har därför helt enkelt inte orkat att sätta mig framför datorn när jag kommit hem
Jag var i alla fall hem och skulle jaga lite älg då vädret faktiskt tillät det.
Är inget som man har varit bortskämd med i höst.
Åkte som vanligt upp lördag morgon och det hade då kommit nån decimeter med nysnö natten före och var disigt, regnigt och allmänt ruggit.
Så istället för att "tom-gå" så hade jag sett spår över en väg så vi tänkte bespara oss en massa tid och släppa direkt på spåret.
Det gick som det brukar gå med spårjakt...
Älgen stog bara några meter innanför oss i skogen och hade både hört oss och fått vind av oss vilket resulterade i ett sken rakt ut från våra marker.
När vi till slut fick tag på hunden så provade vi ett nytt släpp men vi avbröt omedelbart då hunden endera var sjuk eller hade dragit på sig mjölksyra. Det fanns helt enkelt ingen vilja att jaga nåt.
På söndagen prövade vi igen, men den här gången valde vi att gå in i ett område där vi sett inspår, men att istället gå in med rätt vind och långt därifrån så att hunden skulle få en ärlig chans. Nu valde istället hunden att fara in på ett helt annat område än det vi hade tänkt jaga på.. Han är rätt vidsökt och kan bestämma sig att springa tills han hittar en älg... Vi avbröt rätt snabbt med tanke på att det var farsdag och Micke skulle hem till lite firande istället.
Men det är alltid märkligt att man lyckas göra samma misstag gång på gång.
Hur ofta blir det en lyckad jakt av att släppa direkt på ett spår? Tror nog att det kanske funkar en gång på 20. Jag undrar när man ska lära sig?
Må era inspår inte förblinda er jaktiver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar