Som en aperitif inför årets stora händelse, resan till övre ransaren i början av augusti, så hade jag tidigare i våras bokat upp två dagar i nedre ransarån.
Tanken var att ta med Roger upp på lite lättsamt finfiske.
Nu kunde tyvärr inte Roger följa med pga diverse skäl, men istället så "offrade" Jake sig och följde motsträvigt med.. ;-)
På fredagskvällen lastade vi racer-golfen åt jake och jessica med hur mycket packning som helst. Tanken var inte bara att fiska utan även att få en generalrepetition med vårt nya tält och våra nyinköpta små attiraljer som brännare, kök osv.
Det är alltid bra att ha provat grejorna några ggr innan man står inför 4 tältnätter långt ifrån ära och redlighet bara för att konstatera att man har någon typ av materialfel..
Lördagsmorgonen började med att Jake försov sig (trodde aldrig att något dylikt kunde inträffa)
Efter att denna skandal var ett faktum gick det snabbt att vi tog oss upp till fiskecentrum på kultsjögården.
Egentligen borde detta inlägg ha börjat med tidpunkten för mitt samtal med fiskecentrum på fredag. Jag ringde nämligen upp för att få ytterligare en bekräftelse på att det var bokat för två personer i två dygn. Den här gången svarade dom att det bara fanns en bokning för ett dygn!!! Hon som hade tagit bokningen (drul-Fia väljer jag att kalla henne) hade trott att den bokning som görs (sträcker sig från 12.00 till 12.00 dagen efter) innebar att man bokat två dagar... Alternativt var det någon annan som fick förtur till vår kort på söndagen...
Men i alla fall så var vi in och betalade korten och köpte naturligtvis upp oss på några flugor. Vi blev starkt rekommenderade att köpa några svarta klinkhammers i storlek 18 av killen bakom disken. Sedan ifjol visste vi att "na´ litet och svart" var melodin, så vi lydde hans råd och hastade sedan iväg till ån.
Vädret vid detta tillfälle var strålande sol ca 15 grader varmt och en nordvästlig vind på ca 4 sekundmeter, dvs inte helt pjåkigt. Vatteflödet var ca 5 kbm/sek så vi var väldigt nyfikna på hur vattenståndet skulle vara då vi tidigare varit där när det gick ca 12 kbm/sek.
När vi kånkat ner packningen till ån så konstaterade vi att 5 kbm måste vara kanonflöde. Det gick åtskilligt mycket mindre vatten än tidigare och det såg kalas ut.
Klockan var dock lite innan 12 så vi passade på att sätta upp tältet, plocka ihop grejorna och koka en kopp kaffe. Det ska sägas att det är lite psykiskt terror att behöva slå upp ett tält samtidigt som man står 2 meter från ett sånt kanon vatten... Det gick riktigt bra att få upp grejorna och vi kunde avnjuta en macka, kaffe, en liten whisky och en pilsner innan det var dags att börja fiska. Vi mådde så bra så jag tror inte att vi började fiska förrän närmare halv två faktiskt.
Vid den här tiden var det inte direkt en vakfest. Det blåste lite för mycket för att vi skulle kunna se om det var upp fisk eller vad de åt. En viss aktivitet kunde vi dock både se och höra med ett och anat vak. Vi kastade några kast här och var men utan framgång och gick väl igenom några av de vanligaste små svarta flugor som vi använder, black gnat, TKK, superpuppa, en och annan klinkhamer. Till slut hade vi fiskat oss upp till inloppet i det nedre selet och där i strömkanten så började plötsligt en (eller flera) större fisk att vaka. Fortfarande kunde vi inte riktigt se vad de tog på vilket gjorde att man började misstänka nån form av kläckare. Vi fiskade ett tag uppe vid detta inlopp men strövade sedan neråt med den där misstron på sig själv som fiskare som man får ibland då det är fisk i rörelse men man får dom inte. Vi vadade över på andra sidan och fiskade sedan oss nerströms. Vi hittade då en fin liten djupkant som strömmen skar utefter. Där kunde vi se att det började vaka en hel del. Så jag satte på en liten brunröd CDC kläckare och lade ut i strömkanten och pang så satt det en fin liten öring på. Sedan fick jag två till på tre-fyra kast och tänkte att nu har man knäckt koden. Tyvärr hade jag bara en sådan kläckare i asken och den tredje öringen tuggade sönder den till oigenkännlighet. Under tiden hade Jake satt sig i position för en bättre fisk som vakade. Ett tu tre hör jag Jake småskratta för sig själv och ser hans klass 4 spö stå med en ordentlig båge. En riktigt fin fisk som han efter lite trilskandes med kunde landa. Längd 40 cm och uppskattad vikt ca 8 hg.
Under året så fiskar man mest harr hemmavid. Man blir alltid chockad över vilken explosivitet och kamplust det finns i fjällöring. En öring på 2 hg går lätt att jämföra med en harr på 6hg. Dom är som tokiga, hoppar, rusar studsar och far. Man kan bara stå och fånle.
Sedan fiskade vi oss vidare ner tillbaks mot basecamp och vilyckades lura en och annan på vägen ner innan det var dags för mat.
Efter en portion med pasta carbonara och en öl med efterföljande kaffe och whisky gav vi oss ut på nytt. Vinden hadde under eftermiddagen vänt och nu blåste det mer en sydlig vind och det hade blivit lite varmare. Vi kunde nu se dagsländor komma flytande som små vita segel som öringen började plocka av. Det är alltid lite av en dröm att komma till ett fint fjällvatten samtidigt som en kläckning kommer igång. Men vinden hade mojnat så att vattnet låg så gott som spegelblankt och det kändes som att fisken skyggade för våra tafsar. Jake hade nu (som den vatten-jesus han är) redan svävat iväg upp till den strömkant som vi "hittat" under dagen. Jag hörde han ropa "superpuppa" över ån och förstod att han hittat melodin för kvällen (nu är väl alltid en superpuppa melodin men ändå!) Det dröjde inte heller långstund förrän jag återigen hör det nöjda kluckande skrattet eka över ån och ser hans spö stå böjt hela vägen ner i handtaget. Efter en lite stund kan han visa upp en fin öring som också den låg på 40 cm men kanske var lite fetare än den han fått tidigare.Själv gick jag upp mot inloppet och spanade efter fisk men utan att se några direkt i strömmen. Efter att ha vadat över jag också och gått ner mot jake hade jag ett kanonläge på att presentera en fluga. Vis av Jakes erfarenhet fick det bli en superpuppa som lades ut. Smack! En kanonfinöring går upp och tar puppan så att knuten far all världen väg! Det var en myyyycket fin fisk.Definitivt personligt rekord som försvann... Efter en stunds svordomar och efter att ha lugnat mig lite knyter jag på en ny superpuppa och lägger ut mitt i "V-et" i strömmen. Kastet blir dock inte så lyckat och jag får en del löslina som jag försöker samla upp. Då bestämmer sig en fin öring sig för att nypa till. Mothugget sitter som det ska men jag tappar linan och har mindre panik innan jag får kontakt med fisken igen. Sedan tycker den nog att det får vara nog, så den tar helt enkelt och går nedströms och tar med sig hela fluglinan och en del av backingen ut. Sen får jag stopp på den och vinner lite lina tilbaka innan den sticker igen. Den här gången är halva backingen ute också innan den stannar. Nu är jag rätt skakig då jag bara fiskar med 0.15 tafs och jag känner att det är en fin fisk. Sedan vinner jag sakta meter efter meter samtidigt som jag inte kan hålla mig utan ett halvt hysteriskt skratt utbryter bara för att det är så förbannat skojigt! Jake kommer under tiden upp mot mig och filmar och jag tänker be honom att håva men kommer på att den förbannade håven sitter fast i ett snöre. Jake vågar inte hellre gå närmare då fisken befinner sig mellan oss. Jag har nu fått den så nära att jag sett den ett par ggr och tror först att det är en röding som jag sett buken på men när jag får den närmare ser jag att det är en öring. Med tanke på styrkan hade jag trott att den var på 28-30 kg ungefär, men ser nu att det är en mer beskedlig fisk. Efter lite fumlande med håvningen så lyckas jag håva den och kan pusta ut. I uppståndelsen glömde jag bort att mäta den men skulle gissa på ca 45 cm. Vikten var drygt 1,3 med hov och ca 1 kg +. För närvarande så räknar jag in den som personligt rekord på 1,1 kg på enhandsfluga. Efteråt så är man helt urlakad. När adrenalinet släpper blir man helt virrig och darrig men samtidigt så satans nöjd!
Vi firade våra fiskar där vi stranden med ett par små whisky innan vi fiskade vidare. Under kvällen så fortsatte kläckningarna av (vad jag tror var ) fjällåslända och röd strömslända. vi fick fisk på diverse dagsländor både dun och spent så länge de presenterades högtflytande. Även superpuppan firade naturligtvis triumfer. Vi tog sedan en liten rast med ett litet nattmål och ett par whisky och gjorde upp en eld. Jag kan ärligt säga att livet inte blir mycket bättre än den där kvällen. Bra fiske och väder, en god vän att snacka med samtidigt som man smuttar på en whisky vid elden och ser rådimman komma rullande... livskvalité!
Trots att rådimman rullade in så var fisken fortfarande aktiv och käkade spent och nymfer. Trots att klockan var mycket slagen så kunde vi inte hålla oss utan gick ut en gång till. Jag bestämde mig för att prova en streamer uppe i inloppet. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jake kallade mig allt ifrån nätfiskare till spinnfiskare och diverse sarkastiska kommentarer ekade över nedre selet. Nu är det dock så att det är alltid skoj att prova och de riktigt stora fiskarna tas nattetid på streamer. Jag fick omedelbart en öring på ca 4 hg i första kastet och i tredje kastet sög det i ordentligt igen på en svart marabou streamer. Efter en lång hård kamp i strömmen så lyckades jag landa en guldskimrande öring på ca 7-8 hg och ca 38-40 cm lång. Efter det var jag ganska nöjd med dagen. Dimman hade också kommit så att vi knappt kunde se varandra längre, så vi återvände till tältet för att värma oss med en liten eld och en sängfösare.
Kort sammanfattat var detta en av mina absolut bästa fiskedagar. En sån där dag när allt stämmer och allt bara känns perfekt.
I nästa inlägg så tar jag upp söndagens fiske som tyvärr inte höll samma klass.
Må era fiskedagar nån gång bli som denna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar