YESSSSS!

Tjoho!

Det gick! Jag fixade det!

Efter att ha varit nedstämd över att ha bommat premiären i ljungan i går så gav jag mig fan på ett nytt försök idag.

Så i morse puttrade jag iväg (kör ännu lugnare nuförtiden med skalletrassel. Gamla gubbar gnäller nu på mig för att jag kör för sakta...)

Kom fram till krokforsen (som är favvo stället) Bara en bil stod det där så jag tänkte att, "ja men då provar jag att gå ner".

Klev ur bilen och tog på mig skoteroverall och stövlar. Efter att jag gjort det så kände jag skallen börja pulsera igen och vinglet komma som ett brev på posten.

"Fan också! Det är bara att packa ihop och fara hem igen :-( "

Så jag satte mig in i bilen igen och for iväg några hundra meter då jag tänkte "Det var då fan heller! Har jag nu tagit mig hit och fått på mig kläderna så ska jag fanimig fiska också!"

Så jag vände bilen, parkerade på nytt och tog sats.

Nu är det så att det är inga enorma sträckor som vi pratar om. Från parkeringen till krokforsen är det ca 400 m... För mig känns det som ca 4 mil... Varje steg man tar exploderar skallen i tusen bitar. Det är inget att rekommendera.

Men jag knatade på och tog mig ner till vattnet! Och snacka om belöning! Solen sken och det låg någon centimeter snö efter stränderna. Så snyggt!

Sedan så upptcker jag till min glädje att det är Lennart Selander, min gamla fiskekamrat, som är personen som hade bilen på parkeringen. Och det var ett skoj återseende. Har inte pratat med honom på hela hösten.

Sedan kommer vi till fisket. Ni har all hört det gamla uttrycket "Vi fick inget i dag men det är bara skönt att ha varit ute" Bullshit! säger jag! Fiske och jakt är nog så trevligt i sig, men det är lik förbannat som ett avbrutet samlag om man inte får en fisk eller skjuta sitt vilt.

-Trevligt, men ack så frustrerande!

Så har jag alltid tyckt och tänkt, men den här gången var det annorlunda. När jag stod där vid kanten och hade gjort mitt första kast så tänkte jag "Nu är jag nöjd, det behövs inte mer!"

Nu kände jag ändå att jag hade några fler kast "i kroppen" så jag fortsatte en stund.

Krokforsen känner jag också till ganska bra efter några års fiske där så jag provade i en av groparna som jag vet att man måste fiska lite okonventionellt för att nå ner till. Man får lägga kastet rakt uppströms och vänta till det glider nerför älven en bit och över en grundkant. Gör man det på rätt sätt så lurar man ner draget på rätt djup. Lyckades även denna gång. Tyvärr var det bara en liten öring på 7-8 hg som stod där denna gång, men lyckan när man kände detta klassiska öringsprattel är svår att beskriva. Har aldrig blivit så glad över en smal, klen 8hg öring kan jag säga!

Den lille fick naturligtvis åka tillbaka i plurret.

Nu har man fått en nytändning. Blev nog ca en timma vid älven.Klarade jag av det i dag så tänker jag baske mig försöka igen i morgon!

Ha det!