tisdag 18 november 2008

Det verkar finnas kvar än..

Glatt uppiggad efter gårdagens framsteg och lycka över att få varit ute så bestämde jag mig i morse att prova igen.
Även denna gång så lyckades det. Jag tog mig ner till krokforsen.
Även om det inte blir så mycket fiskande utan mer sittande, tittande och kaffedrickande så är det som balsam för själen.

Idag var det snöblandat regn som kom slaskande ner. Gjorde mig inte så mycket, utan var hellre bättre för skallen då det inte var så ljust ute.
Efter lite vila och en kaffekopp vid vindskyddet efter att jag kom ner, så följde jag mina vanliga ritualer. Det vill säga jag satte på den osvikliga blå-orange-svarta 40 grams vicke wobblern... Denna wobbler är kung i ljungan. Skulle gissa på att jag tar 90% av mina fångster på den. (Kan ha att göra med att jag fiskar med den 90% av tiden...)

Gjorde några kast i övre delen av krokforsen som brukar vara en säker plats när det är ofiskat (ingen annan på plats före)
Den här gången verkade det dock vara tomt. Jag funderade på om det kunde ha att göra med att EON hade börjat släppa mer vatten, vilket brukar kunna vara mindre lyckat. I alla fall för större fisk.
Fiskade mig i alla fall sakta neråt älven enligt min "tre-kast teknik"
Tre-kast tekniken bygger på att jag kastar ett kast snett nerströms, ett kast rakt över och ett kast snett uppströms och sedan förflyttar mig någon/några meter. På det sättet fiskar jag av alla djup samtidigt som jag med nerströms kastet fiskar av området dit jag är på väg.

Mitt utanför vindskyddet så står jag och tänker på att jag verkligen måste fiska "ut" kastet. Dvs verkligen låta betet tas av strömmen hela vägen in mot den strandbank man står vid. Ofta gör man misstaget att när betet kommer in mot land så tänker man att kastet är "över" och man vevar in betet snabbt för ett nytt kast. Här gör man alltså alltför ofta fel. Öringen står gärna nära land, speciellt när vattenflödet är ökande.
Precis när jag står och funderar på detta så smäller det till! Bara någon meter från strandkanten just precis när jag ska börja veva in betet ..
Det var väl ingen gigantisk firre, men ca 1 kg skulle jag gissa. Hade ingen våg med mig (undrar var jag lagt den? Nåja, ett bra skäl för att kika in på PO:s.... )
Det visade sig vara en hyfsat tjock och fin gall-öring och trots att den är är på gränsen så behöll jag den.

Vi får besök i helgen och det här är en lämplig öring för Gunnar och Eva (svärföräldrarna som kommer på besök) att käka till middag.

Efter denna fångst var jag rätt nöjd med dagen och återgick till tittande, sittande och kaffedrickande.
Provade några kast till sen jag vilat en stund men utan att vara alltför hoppfull.

Älven verkar inte direkt vara full med fisk även om det under premiärdagen bla. togs en fin på 5,7 kg.

I morgon blir det dock inget fiske då jag kommer att vara hela dagen på sjukhuset där ett gäng läkare ska peta, sticka och fråga en massa.

På torsdag däremot så är nog tanken att försöka ta mig ut en stund igen. Fan vad jag är glad att det känns lite bättre! Det är bara synd att man har ork som en lungsjuk näbbmus och koncentarationsförmåga som en kolibri på crack

1 kommentar:

lollo sa...

Visserligen känner jag igen rullen och vobblern, men mig lurar du inte.Efter 12-års nötande med det där skit vicky dyng draget så finns det inte en chans i hell att du ja du ALLAN har lyckats fått den där fisken..... Möjligtvis har du köpt fisken av någon som var där den dagen och sen krokat fast den på din skit vobbler, Du vet lika väl som jag att det finns bara en sak som funkar "Långdrag " "långdrag" "långdrag" HA de