Hämtade upp "den lille amerikanen" Matthew inne i stan och stack iväg till Munkbysjön så att vi skulle vara där vid ca 08.00 (tävlingsstart 09.00)
Anna hade också valt att följa med, vilket jag var väldigt tacksam över. Dels för att jag fick umgås med henne under dagen men också för att då fanns det större möjligheter att kunna dricka en kask under själva anglingen...
Micke och hans son Elliot anslöt vid sekretariatet då dom redan var på plats där uppe. Micke och Nina har en stuga/hus där uppe så dom hade farit upp redan kvällen innan. Micke hade också kört ut ved till rutan och fixat allt med sekretariatet.
Just innan vi ska bli utskjutsade till vår ruta (som var 19...inte långt från 13...) så kommer Micke på nåt som brukar vara bra att ha när man anglar...
"-Fan, angeldonen ligger kvar i farstun!"
Kanonstart på dagen. Nu kan ingenting mer gå fel..
Så han vände och pös hem igen för att hämta donen, men vi for ut till rutan och började borra hålen så länge.
Efter ett tag så anslöt Micke och vi kunde göra klart alla förberedelser.
Hålen var borrade, donen på plats och alla djup var utmätta. Nu väntade vi bara på att startskottet skulle gå så att vi kunde agna på mörten och släppa ner. Men det var ca 20 minuter kvar till start så jag sa "hmm, nu är vi så gott som klara men det fattas en sak tror jag.
Då svarar Matthew, vår amerikan och florida uppfödde vän, lite försynt:
"-....kan det vara en kask?"
Bingo, han har tagit till sig våra seder och bruk på ett häpnadsväckande imponerande sätt den gode Matthew.
Matthew blandar sig en kask
Startskottet gick direkt därefter och snabbt så började vi agna ut.
Nu säger ju lagen att man inte får använda levande mört.
Vi avlivade naturligtvis alla mörtar innan vi satte dom på kroken, men det visade sig senare att dom på nåt magiskt sätt hade blivit återupplivade när dom väl kom ner i vattnet!!! Jättekonstigt!!
Här kan man då se Matthew försöka att räkna ut hur man ska kunna få fast en sån stor krok på en jätteliten mört. Det lyckades han dock bra med. Det finns en potentiell superanglare i denna jänkare!Så långt var vi med och slogs om vinsten. Tyvärr så fortsatte det ungefär som det brukar. En massa andra lag lyckas få rutor där det redan finns färdiga mjärdar med gädda i, gäddodlingar, genetiskt manipulerad mört med extra lukt osv. Återigen vill jag poängtera den extremt utbredda konspirationen som medför att vi hederligt kämpande anglare aldrig har en chans.
Om man ska dra paralleller med en viss hockey kvartsfinal så är det som att när vi åker in på isen så har vi inga skenor alls på våra skridskor...fan, vi har inte en skridskor...
Nu visade det sig också att vi kanske inte är riktigt med när det gäller...
Jag, Micke och Matthew stod och räknade våra don ca 6 ggr och vi kom tillsammans fram, varenda gång, att vi hade våra godkända 10 don utsatta.
Tre timmar senare tänker Anna att hon nog bör räkna hon också och kommer fram till att vi bara hade nio don ute...
Jag skyller naturligtvis på att jag är dum i huvvet efter smällen, men vad Micke och Matthew ska skylla på vet jag inte...
Micke sätter ut vårt 10:de don... halvvägs in i tävlingen..
Men helt plötsligt sker det! Att av donen börjar vippa lite förföriskt och linan börjar sakta smyga ut. Kan det vara gäddmormor själv? Efter en stunds lirkande gör jag så ett mothugg och upp kan jag hala en liten snipa på dryga kilot. Nu är vi med!
Kanske inte ett monster men likväl en gädda..
Här kan man tycka att vi då ska fokusera på tävlingen och göra ett tappert försök att lägga manken till för att vinna. Men på nåt konstigt sätt har vi tappat fokus och ser andra prioriteringar för vad som måste göras.
Med denna bildserie utan kommentarer så visar jag ändå hur samspelta och synkroniserade vi var under slutskedet av tävlingen.
Nu var det tyvärr väldigt lite tid kvar av tävlingen. Vi började inse att det skulle vara svårt att nå upp till toppskiktet och vi, för att återigen snacka hockeyspråk, började fokusera på nästa match.
Christian (en gammal arbetskamrat) Kikade över till vår ruta för att diskutera upplägget. Dom hade haft ett "flagg" under morgonen men inte fått upp gäddan. Som det hördes hade luften gått ur dom lite efter det och dom hade väl efter detta prioriterat andra saker.
Här står vi och diskuterar... egentligen allt utom angling.. Inte mycket koll på donen direkt..
Efter anglingen så var vi upp till Micke och Nina och tittade på deras stuga och tog en fika.
Troligtvis var det något spetsat i kaffet som gjorde att Matthew drabbades av akut pömsighet.
Det här fotot togs i bilen på väg hem då Matthew hade bestämts sig för att gå in i sparläge.
Som tidigare sagt, det finns potential för en super anglare, men det är en bit kvar ;-)
Lagnamnet var "Blixten" (Givet av Elliot)
Deltagare: Micke, Nina, Elliot och Vendela
Anna och Allan
Matthew
Vi placerade oss bland de 68 bästa lagen av 165 lag. Oklart exakt vilken placering det blev, men det blev inte topp tre i alla fall.
Vann gjorde lag Zäta and the mäggots på 5784 gram
Fotograf för alla bilder var min kära fru Anna, trogen maka och snäll chaufför!
Fler bilder kan ni hitta till höger i bildarkivet. Klicka på bilden och klicka sen "Allans bilder" fliken
Må era angeltävlingar aldrig vara nyktra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar