söndag 17 april 2011

Vårpremiär ljungan

Så var då dagen med stort D äntligen här. Dagen som man drömt och trånat efter hela långa vintern.
När mörkret legat konstant 23 timmar per dygn och av dessa 23 timmar har man spenderat 12 av dom med att skotta snö. Det som har gjort att man härdat ut är att snart är det vår och då kommer jag att stå där och drilla fisk i mängder efter att kasttekniken äntligen fallit på plats och man blivit en kastekvilibrist av stora mått..
Det blev inte riktigt så..

Egentligen skulle jag ha gjort premiär tidigare men kombinationen av en trasig rygg och utlånade vadarbyxor gjorde att det fick skjutas på. Men nu var tiden äntligen mogen. Lördag skulle jag fiska, oavsett vad som händer!

Fredag kväll gjorde man de rutiner som vi alla känner och älskar.
Man påtar runt bland grejorna och ska "ställa i ordning lite" som vi säger åt våra nära och kära..
Who are we kidding.. grejorna har varit i ordningsställda sedan i december..

Gick sedan och lade mig lite lämpligt spänd. "kommer jag att komma ihåg hur man kastar? Har jag kommit i håg allting?" Till slut somnade jag och drömde om gigantiska öringar.
Vaknar helt plötsligt en timma innan väckarklockan ringer (inte så ovanligt i och för sig då man väntar på nåt gott) men den här gången var det nåt annat.
Jag vaknade på grund av att det verkade pågå nån typ av jordbävning i mellanpartiet på min kropp? Med spänstiga steg sprang man som en gasell mot toaletten (ni som känner mig vet att det finns INGET gasellliknande i mitt rörelsemönster) men fort gick det.
20 minuter senare verkade det som att jordbävningen hade avstannat och jag kunde börja tänka på matsäck.
Hinner bara sätta kaffepannan på spisen innan jordbävningen börjar mullra igen fast nu mer med en tornadolikanande snurr. Tillbaka snabbt in på muggen..
Efter 20 minuter till med magkramper så kommer jag ut igen. Kaffe kokas och mackor breds och jag dricker kaffe och läser tidningen. Ojoj... BRÅTTOM!
Kaffe var nog inte det smartaste. Min tredje 20 minuters sittning för dagen klaras också av. Insikten om att jag drabbats av nån typ av magåkomma börjar gå upp för mig mellan febersvettningarna och kramperna.. "ska jag måsta ge fan i fisket...nä..aldrig!" Kommer ut och går runt i några minuter för att se vad som händer, men inget händer. Perfekt, då går det nog bra.

Iväg snabbt i i bilen till automaten vid viforsen för att lösa fiskekort. När jag kliver ur bilen ser jag lappen "TRASIG".. Förbannat, nåja jag får ringa och lösa fiskekortfrågan på telefon.
På väg in i bilen så inträffar det.. magen tycker att det är ett bra läge att släppa lös jordbävningen, tornadon och kasta in ett par demoner som dansar salsa också! Ska jag bli tvungen att sätta mig och skita här på gårdsplanen åt bonden Johansson?
Jag står blickstilla i 3-4 minuter och känner att jag kanske har en chans att komma hem till min egen toalett. Sträckan mellan viforsen och Matfors innehar nu en ny bästatid kan jag meddela..
Återigen sitter jag på det som blivit dagens mest frekvent använda "möbel" och jag funderar över lösningen. Kommer på att jag har imodium (diarréstopparpiller) sedan fiskeresan i somras. Kastar i mig ett par sådana och sitter helt stilla i en bra stund.. Till slut så vågar jag mig iväg igen.

Nu känns det också lite bättre i kistan och jag åker ner till Viforsen som verkar vara ledig.
Solen skiner och det går lämpligt med vatten. Asken är fylld med egenbundna flugor och livet leker. Går en kort repa för att försöka minnas hur man kastar..går väl sådär..men roligt!!!
Tar en kopp kaffe och bara njuter i vårsolen. Så här borde livet alltid vara! Byter fluga och ger mig ut igen. Hinner bara kasta ett par kast innan jag hör "Plums!" och spöet känns helt plötsligt lättare..
Spolen har helt tvärt hoppat ut ut rullen och försvinner nu nedströms. Innan jag vet ordet av det så har den dragit iväg 200 meter nerströms tillsammans med backingen..
Där står jag nu i strömmen och försöker reda ut det trassel som uppstår när har all lina ute i tre olika delar, Fluglina och running line ut genom toppögglan, hälften av backingen som jag dragit ut när jag försökte dra tillbaka spolen samt spole och resterande backing. Jag inser att jag måste vada iland för att bringa nån ordning i detta kaos.
När jag kommer iland inser jag att spole och backing verkar ha fastnat i nåt ca 100 meter nerströms. Visar sig vara en båt...
Jag får lägga ned spö vid stranden och börja vada neröver och försöker samtidigt frigöra backingen från diverse träd, grenar och båtar. Till slut lyckas jag dock rädda spolen även om den var sandblästrad av botten. Sedan börjar stora pysselstunden..
Är det någon av er som har försökt att reda ut ett trassel på blöt backing som är fullt med kvistar, barr, grenar, kottar, en älg och två buddistmunkar...
2 timmar står jag där och svär och gormar och åkallar diverse djävlar och demoner..
Till slut kommer jag till insikt om att det är omöjligt. Jag får helt enkelt skära av och packa ihop...

Nu tror man att man kanske skulle lagt ner för dagen. Det trodde jag också om inte det hade varit för att när jag går hemåt så får jag se en annan fiskare som det nyper på en silverblank öring för.
"När stänger PO:s? Kommer min tanke. Jag måste ha ny backing. Fort!"
Snabbt in till stan och lägger på ny backing (som jag egentligen inte hade råd med men det får bli nudlar nån vecka) Hem till Matfors för lite knåpande och rengöring. Som tur är så har jag världens mest förlåtande och underbara fru så hon bara skrattar åt mig när jag säger att jag måste fara igen..

Jag åker den här gången till krokforsen som också borde vara fin på det här vattenflödet (ca 230 kbm) Där får jag faktiskt fiska en lite stund utan att något går fel..
Resultat? tja, det blev väl ingen fisk och det blåste upp till en liten storm men det gjorde inte så mycket. Det vara bara så skoj att komma ut igen.
Säsongen är igång! Tjoho!

Ja just det, jag skriver det här på söndag kväll och jag har ännu inte varit på muggen. Imodiumet kommer inte tillåta det än på en dag eller tre..

Må era magar inte krocka med era fiskeplaner.

Inga kommentarer: