Vid vattnet känner jag mig oftast som en ensamvarg och är samtidigt nöjd och tillfreds på det sättet.
Man kan komma och gå precis som man vill, man kan själv fiska en plats så snabbt eller långsamt som man själv vill och kanske framför allt, man har en stund för sig själv med sina egna tankar och behöver inte distraheras av konversation. Så jag brukar vara ganska nöjd med att påta på i min egen fart.
Men ibland känner jag också att jag skulle vilja ha någon polare att bara sitta ner och filosofera lite med.
Snacka skit om fiske, sport, film, you name it (tänkte skriva relationer men tittade ner och såg att jag har ju ingen kjol.. ;-)
Kort sagt: Det blir tråkigt.
I helgen blir det dock roligt. Svågern Anders kommer ner från Junsele. Han är en starkt bidragande orsak till att jag äntligen fick tummen ur och skaffade sig tvåhandsprylar.
I fjol blev han medbjuden upp till Byske för 4 dagars fiske med fluga. Han hade aldrig kastat tvåhands tidigare heller men for iväg ändå.
4 dagar senare kom han hem med värkande rygg, ett nyinköpt spö och ännu ett fiskesätt att underhålla..
Under hösten var han ner en helg och jag passade på att hyra ett flugspö under en helg.
Det var nog den riktiga starten för ett livslångt lidande/intresse (osäker vilken av de föregående som passar bäst)
Nu ryckte det i hans fisketarm för mycket för att kunna gå kvar hemma. Så han har dammat av prylarna och kommer ner tillsammans med familjen.
Så i morgon far tjejerna på vårmässan och vi drar till älven. Ska bli riktigt roligt!
Må väl och låt alla kvinnor fara på vårmässa jämnt så frigörs mer fisketid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar