Inom SCA (arrendator där jag jagar) så har man en policy att man ska minst skjuta för brons (3 godkända älgserier) för att få jaga.
I år har jag inte skjutit ett skott fram tills häromdagen. Jag har varit rädd för att rekylen skulle knäcka till nåt i nacke/huvud igen och jag har därför medvetet avstått från att göra det tills fiskeresor och dylika aktiviteter har varit avklarade, för att inte äventyra något sådant.
Så i tisdags var jag iväg på jaktskyttebanan här i Matfors. Jag lånade banans 6,5:a och blåste iväg en serie. Resultatet?
Bedrövligt!
All koordination mellan öga och hand var som bortblåst! Att skjuta för bronset har tidigare inte varit ett problem och nu var det helt plötsligt jätteknepigt!
Det tog mig 9 serier för att skjuta tre godkända! Det har man inte varit med om sedan första gången jag var på skjutbanan vid typ tre års ålder!
Framför allt var det vid löpande från höger till vänster som det inte als fungerade. Nåt blev jättekonstigt i knoppen när jag vred kroppen fråg hö till vä.
Insåg då att det bara är att börja träna upp det här igen, finns liksom inga genvägar. Rädslan fanns dock att det inte skulle gå att träna upp igen..
Så i torsdags for jag upp på banan igen med 22:an. Att träna med den är minst lika bra som att stå och dunka på med älgbössan. Jag var för kvällen också helt ensam vid 22-banan och hann därför med att skjuta 100 skott.
De första 75 var lika bedrövliga som ett par kvällar tidigare. Från vänster till höger funkade det hyfsat efter ett tag, men åt det motsatta hållet var det allt annat än acceptabelt..
Efter ett tag började jag analysera träffbilder lite närmare samt vilken stans (sättet man står med ben och kropp på) jag hade, och kom fram till att jag fick göra lite förändringar.
Jag testade att byta stans mellan skotten för att minska vridningen samt att jag fick hålla lite annorlunda på träffområdet.
Då började det helt plötsligt att gå lite bättre. Jag vet inte om det hade att göra med förändrad kroppshållning eller om det hade att göra med att koordination mellan öga och finger började att komma tillbaka, men bättre gick det helt klart. Kanske inte som förut, men ändå ett steg i rätt riktning.
Nu är det bara att fortsätta öva och skjuta den här veckan och se om man hinner finslipa skyttet lite, annars blir det bara att skjuta på älgar som kommer från vänster till höger..
Må era älgar alltid komma från vänster!
söndag 30 augusti 2009
måndag 17 augusti 2009
Jakten närmar sig..
Nu börjar jakten närma sig med stormsteg. Björnjakten drar igång den 21 augusti. Tyvärr så har jag fullt upp på rygginstitutet och kommer inte lös. Måste också in på jobbet en sväng på fredag. Däremot är det inte omöjligt att jag kan komma lös på lördag. Skulle verkligen vara skoj att komma ut och kika lite efter en nalle.
Jag har väl aldrig haft någon riktigt sug efter att jaga björn men nog skulle det vara skoj...
Man får väl se hur knoppen känner sig till helgen..
Må era björnar vara stora, stillastående och tandlösa!
Jag har väl aldrig haft någon riktigt sug efter att jaga björn men nog skulle det vara skoj...
Man får väl se hur knoppen känner sig till helgen..
Må era björnar vara stora, stillastående och tandlösa!
fredag 14 augusti 2009
Tillbaka till den grå vardagen..
Idag var suget tillbaka. Blev en kort kvällstripp till ljungan. Det är fortfarande för tidigt för havsöringen men det finns ju en och annan lax som jag tänkte att man skulle prova att lura.
Nu gick det som det brukar gå. Inte fan blev det någon lax inte. Lyckades däremot lura en pytteliten öring.
Äh, man fick i alla fall komma ut och blöta grejorna.
Hade även med enhandsgrejorna då jag tänkte att man kunde prova en liten harr. Men där var resultatet konstigt nog detsamma som tidigare i sommar: Inte ett jävla vak trots ordentligt med nattsländor som kläckte.
Vet inte vad som hänt med harren i ljungan. Fisket i år har varit bedrövligt! Kan det vara det höga vattenståndet tro? Men man borde se nåt vak!
Må era laxar bita som galningar!
Nu gick det som det brukar gå. Inte fan blev det någon lax inte. Lyckades däremot lura en pytteliten öring.
Äh, man fick i alla fall komma ut och blöta grejorna.
Hade även med enhandsgrejorna då jag tänkte att man kunde prova en liten harr. Men där var resultatet konstigt nog detsamma som tidigare i sommar: Inte ett jävla vak trots ordentligt med nattsländor som kläckte.
Vet inte vad som hänt med harren i ljungan. Fisket i år har varit bedrövligt! Kan det vara det höga vattenståndet tro? Men man borde se nåt vak!
Må era laxar bita som galningar!
Resa bokad
Idag bokade jag nästa års resa till saxnäs. Det blir tre dygn i zon B övre ransarån och det följs upp med två dygn i nedre ransarån. Det innebär att vi hinner med en dusch och en bit mat mitt i veckan...
Åååå vad jag längtar.... hmm, undrar om det är för tidigt att börja skriva på en packlista....
Må era fisketripper komma tätt och vara många!
Åååå vad jag längtar.... hmm, undrar om det är för tidigt att börja skriva på en packlista....
Må era fisketripper komma tätt och vara många!
Ransarån 9/8
Denna dag är inte mycket att orda om egentligen. Vi vaknade, rev tältet packade alla attiraljer. Som tur var så blev ryggsäcken lättare nu då både whisky och öl var slut. Sedan blev det på något sätt en kompaktare packning på vägen ner. Jag tror det beror på att man är mindre noga med att packa ihop saker i påsar utan mer kör taktiken "å-fy-fan-vad-less-jag-är-jag-bara-pular-ner-allt-i-säcken-fort!"
Efter en jävla massa gruvande så gick det faktiskt bra att gå ner med säcken till platsen där transfern skulle hämta oss. Vi hade ett par timmar på oss innan transfern skulle komma och packade därför upp spö och västar och gick en bit uppströms och fiskade bort ett par timmar. Resultatet var tyvärr detsamma. Det blev lite småfisk men inget mer. Jake hade något större som var upp och tog tafs och fluga. Det har vi ialla fall lärt oss till nästa år. Det blir grövre tafsar...
Nu återstod egentligen bara en sak på hemfärden, och det var något som vi sett fram emot i minst två dagar. PIZZA! Färden ner till Wilhelmina gick snabbt som vinden. Vi var vid det här laget ganska mätta på fiske och satt mest och småsvor över det klena resultatet. Jakes fiskesäsong var nu mer eller mindre officiellt och han gick in i älgjakts läge. Efter pizzan när vi var på väg igen började dock samtalet komma igång igen...
"Hmm, nästa år kanske vi bode kombinera med några dagar i övre ransarån och sedan ett par dagar i nedre selen....."
Må era hemresor kantas av pizzerior!
Efter en jävla massa gruvande så gick det faktiskt bra att gå ner med säcken till platsen där transfern skulle hämta oss. Vi hade ett par timmar på oss innan transfern skulle komma och packade därför upp spö och västar och gick en bit uppströms och fiskade bort ett par timmar. Resultatet var tyvärr detsamma. Det blev lite småfisk men inget mer. Jake hade något större som var upp och tog tafs och fluga. Det har vi ialla fall lärt oss till nästa år. Det blir grövre tafsar...
Nu återstod egentligen bara en sak på hemfärden, och det var något som vi sett fram emot i minst två dagar. PIZZA! Färden ner till Wilhelmina gick snabbt som vinden. Vi var vid det här laget ganska mätta på fiske och satt mest och småsvor över det klena resultatet. Jakes fiskesäsong var nu mer eller mindre officiellt och han gick in i älgjakts läge. Efter pizzan när vi var på väg igen började dock samtalet komma igång igen...
"Hmm, nästa år kanske vi bode kombinera med några dagar i övre ransarån och sedan ett par dagar i nedre selen....."
Må era hemresor kantas av pizzerior!
tisdag 11 augusti 2009
Ransarån 8/8
Åååå fy fan vad dum man är....
Vaknade i ett stekhett tält med en smak i munnen av gammal whisky och myggmedel.
Hur fan kan man vara så dum att man dricker så mycket att man ska vakna bakis på en plats som denna vid ett tillfälle som detta?!?
Bakis eller inte här skulle det fiskas. Efter att vi tvingat ner våra illaluktande kroppar till ån för lite tvagning med tvål och vatten så piggnade vi dock till och började smida på dagens planer.
Vi hade nu fiskat, eller gått, i stort sett hela det område där vi hade fiskekort. Det område som var finast och där vi sett mest fisk var det stora sel där vi hade kunnat sightfiskat på torsdagen. Därför hade vi inget val. Det var vår sista hela dag med fiske och därför valde vi att gå upp till den platsen igen. Trots att solen sken lika starkt och vi visste vilken svettning som väntade oss.
När vi så äntligen kom fram till denna plats så var återigen gångmarschen väl värd sitt slit.
Jag kan inte komma över vad förbannat fint det var där uppe. Tyvärr så hade fisket nu mer eller mindre förtvinat helt i värmen. Vi fiskade flera timmar med bara småfisk som resultat.
Vid det här laget hade nu vår frustration börjat nå oanade höjder. Fraserna:
"Vad är det för fel?"
"Jag förstår inte!?"
Upprepades gång på gång.
Til slut bestämde vi oss för att fiska oss neröver. Vi hade på våra marscher till och från detta sel gått vandringsleden som ligger utom synhåll från ån. Vi hade dock hela tiden hört vattnet från forsar och gjort antagandet att det var mest forsar och vitskum efter den sträckan.
Efter selet så kom det naturligtvis en fin nacke. Jag hade vid det tidigare besöket på denna plats passat på att fiska nacken sent på kvällen men utan resultat och vi hade under hela veckan inte sett någon fisk heller på nackarna. Nu gjorde vi återigen planen så att vi skulle fiska oss nedströms på var sin sida av ån.
Så jag knatade nedåt en bit och Jake skulle fiska av nacken och sen vada över. Jag hinner inte många meter förrän jag hör Jake hojta
"Men fan, det står ju fisk på nacken!"
Vi hade vid det här laget provat det mesta i flugaskarna men jake knöt på en gulaktig rackelhane och kastade ut. Sedan fick han några öringar i snabb takt. Själv fiskade jag slätströmmen nedanför med en gigantisk godards caddis och fick helt plötsligt se en fisk på drygt kilot följa flugan flera meter i strömmen utan att ta. Helt plötsligt hade man hopp igen. Någon minut senare hör jag Jake svära och gorma som en sjöbuse uppe vid nacken. En riktigt stor fisk hade tagit fluga och tafs meden sån där klassisk tjurrusning som bara riktigt stor fisk gör.
Sedan fiskade vi oss ner i ca 1,5 km över den bästa delen av ån så här långt. Nackar, stryk, hålor, stenar och blankvatten om vart annat. Och det här området hade vi gått förbi varje dag!! Man är tamigfan dum i huvvet. (Det har jag iofs papper på)
Under eftermiddagen och kvällen fångade vi en hel del fisk varav några kring 40 cm. Både jag och jake blev vid ett par tillfällen av med både flugor och tafsar då större fisk smackade på. Tyvärr fick vi aldrig upp någon av dom.
Rätt så trötta återvände vi sedan till lägret och kvällen spenderades genom att packa det mesta till hemfärden.
Man lär så länge man lever. Jag ska aldrig mer gå förbi en endaste meter av en å.
Må era vandringsleder alltid gå utefter era åar!
Vaknade i ett stekhett tält med en smak i munnen av gammal whisky och myggmedel.
Hur fan kan man vara så dum att man dricker så mycket att man ska vakna bakis på en plats som denna vid ett tillfälle som detta?!?
Bakis eller inte här skulle det fiskas. Efter att vi tvingat ner våra illaluktande kroppar till ån för lite tvagning med tvål och vatten så piggnade vi dock till och började smida på dagens planer.
Vi hade nu fiskat, eller gått, i stort sett hela det område där vi hade fiskekort. Det område som var finast och där vi sett mest fisk var det stora sel där vi hade kunnat sightfiskat på torsdagen. Därför hade vi inget val. Det var vår sista hela dag med fiske och därför valde vi att gå upp till den platsen igen. Trots att solen sken lika starkt och vi visste vilken svettning som väntade oss.
När vi så äntligen kom fram till denna plats så var återigen gångmarschen väl värd sitt slit.
Jag kan inte komma över vad förbannat fint det var där uppe. Tyvärr så hade fisket nu mer eller mindre förtvinat helt i värmen. Vi fiskade flera timmar med bara småfisk som resultat.
Vid det här laget hade nu vår frustration börjat nå oanade höjder. Fraserna:
"Vad är det för fel?"
"Jag förstår inte!?"
Upprepades gång på gång.
Til slut bestämde vi oss för att fiska oss neröver. Vi hade på våra marscher till och från detta sel gått vandringsleden som ligger utom synhåll från ån. Vi hade dock hela tiden hört vattnet från forsar och gjort antagandet att det var mest forsar och vitskum efter den sträckan.
Efter selet så kom det naturligtvis en fin nacke. Jag hade vid det tidigare besöket på denna plats passat på att fiska nacken sent på kvällen men utan resultat och vi hade under hela veckan inte sett någon fisk heller på nackarna. Nu gjorde vi återigen planen så att vi skulle fiska oss nedströms på var sin sida av ån.
Så jag knatade nedåt en bit och Jake skulle fiska av nacken och sen vada över. Jag hinner inte många meter förrän jag hör Jake hojta
"Men fan, det står ju fisk på nacken!"
Vi hade vid det här laget provat det mesta i flugaskarna men jake knöt på en gulaktig rackelhane och kastade ut. Sedan fick han några öringar i snabb takt. Själv fiskade jag slätströmmen nedanför med en gigantisk godards caddis och fick helt plötsligt se en fisk på drygt kilot följa flugan flera meter i strömmen utan att ta. Helt plötsligt hade man hopp igen. Någon minut senare hör jag Jake svära och gorma som en sjöbuse uppe vid nacken. En riktigt stor fisk hade tagit fluga och tafs meden sån där klassisk tjurrusning som bara riktigt stor fisk gör.
Sedan fiskade vi oss ner i ca 1,5 km över den bästa delen av ån så här långt. Nackar, stryk, hålor, stenar och blankvatten om vart annat. Och det här området hade vi gått förbi varje dag!! Man är tamigfan dum i huvvet. (Det har jag iofs papper på)
Under eftermiddagen och kvällen fångade vi en hel del fisk varav några kring 40 cm. Både jag och jake blev vid ett par tillfällen av med både flugor och tafsar då större fisk smackade på. Tyvärr fick vi aldrig upp någon av dom.
Rätt så trötta återvände vi sedan till lägret och kvällen spenderades genom att packa det mesta till hemfärden.
Man lär så länge man lever. Jag ska aldrig mer gå förbi en endaste meter av en å.
Må era vandringsleder alltid gå utefter era åar!
Ransarån 7/8
Lite knäckta av vandringen dagen innan så bestämde vi oss denna dag att fiska närområdet.
Planen var att fiska oss från vår tältplats ner till å mynningen på förmiddagen och sen ge holmselet en chans till under kvällen.
Återigen så var vädret kanonsoligt och hett som i en ugn. Vi gick förbi forsarna som vi tältade vid och ner mot ett sel som jag inte vet namnet på.
Jake vadade över och fiskade norra stranden medan jag fiskade södra. De fåtaliga kläckningar som hade sporadiskt förekommit tidigare dagar hade nu även de ebbat ut och vaken var ännu mer fåtaliga. Vi kämpade dock vidare och kunde lura en och annan öring på framförallt spent spinners.
Nu bar det sig inte bättre än att jag förmodligen blev uttorkad då man drack alldeles för lite vatten samtidigt som man svettades floder så illamåendet smög sig på i samband med att vi stötte på de bägge andra fiskarna en bit nerströms. Vi blev sittande nån timma och diskuterade allt ifrån fiske till zigenare och avnjöt en whisky.
Normalt borde man fösöka fixa uttorkning med vatten, men inte vi inte....nääääe black ribbon ska det vara...
Efter ett tag i värmen gav vi upp och återvände till lite vila i basecamp. Vid det här laget var vi ganska trötta och lite besvikna över att fisket inte var bättre.
Vi hade faktiskt fiskat så effektivt tidsmässigt att vi inte ens hade hunnit med att dricka vår dagsranson av whisky.
I samband med vilan och maten så tog vi även igen lite av det vi låg efter på den fronten. Men kvällen kom och fiskesuget gjorde att vi gav oss iväg ut igen. Nyfyllda pluntor och nyfyllda carbonara-magar.
Fisket blev dock inte bättre och pluntorna blev lättare. Efter en stunds tragglande som mest bestod av kastträning på småfisk så avvek vi ner mot närmaste forsnacke för nu hade vi sjunkit så djupt att vi hade knutit på varsin streamer.
Vid det här laget hade dock whiskyn gett lite effekt och vi fiskade inte speciellt effektivt.
Efter att ha satt tre snabba flugor i det bakomliggande buskaget återvände jag till basecamp.
Jake kom inte så långt bakom mig. Han hade dock haft en liten vadningsolycka och var nu genomblöt på framsidan av kroppen.
"Vad har hänt?" frågade jag,
"Ähh, jag snubblade til och gjorde en armhävning i vattnet. Sen gick jag en bit nedströms och fortsatte fiska. Efter ett tag blev jag sugen på en whisky så jag sträckte mig bak på ryggen efter pluntan och då var pluntan, kameran och videokameran borta. Så det var bara att gå tillbaks dit jag gjorde vurpan och där låg de alla tre och guppade"
Kvällen avslutades med lite mobilmusikspelande och vi lyckades även hitta täckning på ett ställe i skogen så att vi kunde få kontakt med Peter som vi saknade extremt mycket denna kväll.
Vi eldade nog upp tillräckligt med näver denna natt så att det hade räckt till ett årsbehov för 2000 hemslöjdare. Tyvärr är det på dessa breddgrader det enda som brinner.
Må tjärstubbar alltid följa er väg på vandring!
Planen var att fiska oss från vår tältplats ner till å mynningen på förmiddagen och sen ge holmselet en chans till under kvällen.
Återigen så var vädret kanonsoligt och hett som i en ugn. Vi gick förbi forsarna som vi tältade vid och ner mot ett sel som jag inte vet namnet på.
Jake vadade över och fiskade norra stranden medan jag fiskade södra. De fåtaliga kläckningar som hade sporadiskt förekommit tidigare dagar hade nu även de ebbat ut och vaken var ännu mer fåtaliga. Vi kämpade dock vidare och kunde lura en och annan öring på framförallt spent spinners.
Nu bar det sig inte bättre än att jag förmodligen blev uttorkad då man drack alldeles för lite vatten samtidigt som man svettades floder så illamåendet smög sig på i samband med att vi stötte på de bägge andra fiskarna en bit nerströms. Vi blev sittande nån timma och diskuterade allt ifrån fiske till zigenare och avnjöt en whisky.
Normalt borde man fösöka fixa uttorkning med vatten, men inte vi inte....nääääe black ribbon ska det vara...
Efter ett tag i värmen gav vi upp och återvände till lite vila i basecamp. Vid det här laget var vi ganska trötta och lite besvikna över att fisket inte var bättre.
Vi hade faktiskt fiskat så effektivt tidsmässigt att vi inte ens hade hunnit med att dricka vår dagsranson av whisky.
I samband med vilan och maten så tog vi även igen lite av det vi låg efter på den fronten. Men kvällen kom och fiskesuget gjorde att vi gav oss iväg ut igen. Nyfyllda pluntor och nyfyllda carbonara-magar.
Fisket blev dock inte bättre och pluntorna blev lättare. Efter en stunds tragglande som mest bestod av kastträning på småfisk så avvek vi ner mot närmaste forsnacke för nu hade vi sjunkit så djupt att vi hade knutit på varsin streamer.
Vid det här laget hade dock whiskyn gett lite effekt och vi fiskade inte speciellt effektivt.
Efter att ha satt tre snabba flugor i det bakomliggande buskaget återvände jag till basecamp.
Jake kom inte så långt bakom mig. Han hade dock haft en liten vadningsolycka och var nu genomblöt på framsidan av kroppen.
"Vad har hänt?" frågade jag,
"Ähh, jag snubblade til och gjorde en armhävning i vattnet. Sen gick jag en bit nedströms och fortsatte fiska. Efter ett tag blev jag sugen på en whisky så jag sträckte mig bak på ryggen efter pluntan och då var pluntan, kameran och videokameran borta. Så det var bara att gå tillbaks dit jag gjorde vurpan och där låg de alla tre och guppade"
Kvällen avslutades med lite mobilmusikspelande och vi lyckades även hitta täckning på ett ställe i skogen så att vi kunde få kontakt med Peter som vi saknade extremt mycket denna kväll.
Vi eldade nog upp tillräckligt med näver denna natt så att det hade räckt till ett årsbehov för 2000 hemslöjdare. Tyvärr är det på dessa breddgrader det enda som brinner.
Må tjärstubbar alltid följa er väg på vandring!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)