Gaula dag 1

Så var det då äntligen dags för resan till Gaula.
Efter allt jävelskap som har hänt denna sommar så har jag sett fram mot denna vecka så infernaliskt mycket att det nästan gjort fysiskt ont.
Flugor var bundna, linorna rengjorda och spöet dubbelkollat. Packningen var packad, uppackad och packad igen.
Vi lastade bilen och stack iväg sent på fredag kväll. Två bilar med två pers i varje och bilarna breddfyllda med mat, flugor, flugbindningsmateral och allt man kan tänkas nyttja under en vecka.
På vägen ner så åkte vi ”den långa vägen” för att komma upp till Gåre i Haltdalen. ”Den långa vägen innebar att vi åkte E14 över Åre, ner efter Stjördalsälven, vek av och körde förbi Trondheim och vek sedan upp och körde längsefter Gaula upp till Haltdalen.

Vi kom fram till Stören på morgonen vid 6 tiden efter 6 timmar i bil. Planen var att desinficera våra prylar där på fiskesenter (som de stavar det) innan vi gjorde den sista trippen upp till huset.
Nu blev det några timmars vila då fiskesenter inte öppnade förrän 10.00 så vi passade på att knoppa en stund i bilen.
Blev väl inte så värst mycket sömn men tillräckligt för att få det värsta gruset ur ögonen.
När allt var klart så stack vi upp de sista milen. Vi skulle få en guidning av det gäng som varit där veckan före oss, vilket är ett extremt plus då vi inte hade fiskat där tidgare.
Annars så tar det nog en vecka att bara få grepp på var valden (sträckorna) och poolerna verkligen är.
Dessa var nämligen inte sammanhängande utan utspridda på 4 olika ställen, Heksem, Gåre bru, grunnströmmen, och Singsås. Fanns ett par till kortare ställen men dessa 4 var huvudområdena.
Så på väg upp så möttes vi av två rutinerade rävar, Edh och Anders som fiskat området många gånger.
Dessa gav oss en väldigt bra tour över valden och beskrev dessa väldigt bra. Helt suveränt att få en sådan genomgång.
Att ”blindfiska” och skaffa sig en egen bild av ett så stort område skulle nog ta flera veckor av fiske innan man skaffat sig en bild över hur poolerna fiskar vid olika vattenstånd och var huggställen finns.
Efter det åkte vi upp och fick komma in i stugan.
En liten kåk högt upp på en bergssida med en överväldigande utsikt över haltdalens dalgång, välutrustad och schysst på alla vis. Enda nackdelen var väl egentligen att det var så pass långt från älven att man var tvingad att ta bilen för att komma ner till älven.
Så efter att vi packat in allt i stugan och gjort oss lite hemmastadda så var det då äntligen dags för att få blöta en fluga! Kan villigt erkänna att man kände sig precis som när man som liten satt på julafton och väntade på tomten.

Upplägget blev att vi delade upp oss två och två och fiskade varsin pool. Jag och Joel började på Gåre Bru och Henke och Robban stack ner till Singsås. På det vattenflöde som gick (ca 10-12 kbm) så var dessa två pooler de som kändes hetast.
Joel fick naturligtvis gå ut först då han är den som gjort denna resa möjlig och har varit den som haft all kontakt med fiskerättsinnehavarna (osäker på om det verkligen är ett ord, men ni begriper vad jag menar..)
Under tiden som han börjar att fiska så passar jag på att koka en panna kaffe och bara försöka insupa det faktum att jag faktiskt fiskar i Gaula.. En älv man bara läst och sett filmer om!
Jag kan dock ärligt säga att jag inte hade ro att låta älven vila så mycket… Går ut några steg efter Joel direkt efter att kaffet kokat upp och lägger mitt första kast. Nerver på helspänn och man är het, ivrig och känslan över att lax kan hugga när som helst finns på plats.
Efter den första repan så lägger sig det värsta nervpirret och man kan börja fiska mer lugnt.
Även om man befinner sig i Gaula så är det inte bara att gå ut och ”hämta” en lax. Det kräver mycket jobb, stort kunnande och en ordentlig portion tur. Och med tanke på att jag i grunden är lat, okunnig och inte direkt välutrustad på tur-fronten, så ska det till nåt extra för att en lax ska fastna..
Efter ett tag så går jag över på andra sidan och fiskar en liten ström som ligger lite högre upp i poolen.
Mitt uppefter en strömkant så känner jag hur det tynger till i linan och jag släpper lite lina och lyfter sedan spöet.
Är säker på att nu sitter den, men tyngden bara försvinner. Fan! Min första laxkänning i Gaula, oj vad jag önskade att den suttit…
Går ner och snackar med Joel och det visar sig att även han hade haft en dragning och inget som ville bita ordentligt.
Efter ett tag ansluter Henke och Robban från Singsås. Det var också en riktigt fin pool att fiska. Två separata sträckor, över och nedan bron i Singsås. De hade sett fisk men inte haft nån kontakt.
Vi delar sedan på Gåre bru sträckan under kvällen men ingen fisk kommer på land. Jag har ytterligare en dragning senare men dessvärre vill inte den här heller fastna.
Däremot så käkade vi och umgicks tills mörkret lade sig och vi återvände till stugan.
Kvällen avslutades genom att mina tre kompanjoner kastade sig över flugbindningen för att binda upp nya kreationer till efterföljande dag.
Själv hade jag valt att lämna mina grejor hemma utan nöjde mig med att titta på samtidigt som jag avnjöt en whisky och en varm öl (hade glömt att stoppa i dom i kylen..) Framåt halv tre så blev det då till slut stopp på vad som upplevdes vara en lång härlig men tröttsam dag. Fy fan vad härligt! Nu var man i Gaula och hade sju dagar med fiske, fiske och återigen fiske!

Må ni alla få dricka en varm öl snabbt som avslutning på en dag i Gaula! De smakar inte bättre än så!

Tagit bort gästboken

Då gästboken slutat att fungera så har jag helt enkelt plockat bort den från bloggen.
Kommentarer är naturligtvis fortfarande möjliga.

Ha det!

Grävt för avlopp och bundit flugor

I morse så fick jag hjälp av min granne Micke med att gräva upp för avloppet mellan huset och den kommunala huvudstammen i gatan.
Kändes skönt att komma in i vad jag tror är slutspurten av denna avloppsförbannelse som hemsökt oss denna sommar.
Om allt går som det ska borde vi kunna flytta tillbaka hem till helgen..
Nu ska man väl kanske inte räkna med det med tanke på hur det gått tidigare, men hoppet finns där!

I alla fall, när jag var hemma och väntade på att grävningen skulle börja så hann jag med att binda ett par flugor.
Enligt Joel så är det bra att ha med sig mindre flugor dit vi ska, och då snackar vi små flugor..
Jag höll på att slå bakut då han öppnade upp sin flugask med det han bundit för denna resa. Små, små väldigt tunt dressade flugor i storlekar som jag skulle tycka var för små för harrfisket...
Om man tittar i min flugask så är det 90% tuber, med en storlek där man skulle kunna gömma hela Joels flugask i vingen på en av mina tuber..
Så det var inget annat att göra än att börja binda lite smått, vilket jag försökt göra de senaste dagarna.

Har försökt att binda utifrån det Jan-Erik Granbo (Gaula baserad profil) har i sin flugask.
Det har därför blivit varianter av Teal&Silver, Grey&Green, Green Highlander, Red Butt, Rotenon samt ett antal alster som inte har nått namn utan är egna kreationer som bygger på vilket material som ligger närmast på bordet...
Några ser hyfsat attraktiva ut men de flesta ser mer ut som något som barn tar hem från dagis i samband med julpyssel.. då elen gått under pysseltimman...och barnen har druckit sprit...

Ähh, så noga tror jag inte det är. Tror det kan handla till viss del om grundfärgen i flugan och storleken, men framför allt tror jag det sitter i presentationen och hastigheten som den presenteras med.
Så det spelar ingen roll om jag har den mest utsökta kreation som bundits av världens bästa flugbindare.
Laxen kommer ändå att i mitt fall få se fluglinan först, sedan en tafs som kommer i form av en boll, och till sist kommer flugan..

Nu är i alla fall grävningen klar. I morgon kommer rörmokaren, totalsanering och mittsverige-vatten dit. Förhoppningsvis så går det att göra klart ute så att dragningen inne kan påbörjas.
Sedan är det i morgon även den dagen som vi alla fasar för. Semestern är slut och det är dags att börja jobba igen. Som tur är så är det bara en arbetsvecka innan det är dags för ledighet igen och då är det en vecka med fiske..

Må era semestrar vara för evigt och era avlopp vara självläkande!

Nästa resa på gång

Nästa lax-resa närmar sig med stormsteg.
Som jag skrev tidigare i våras här på bloggen så hade jag turen att bli erbjuden en tripp till Gaula på en veckas fiske för en billig penning.
Nu är det inte heller så lång tid kvar tills avfärd (nu på fredag natt kommande helg)

I veckan som gick så samlades tre av de 4 som ska fara nere hos Joel. Det var jag och Henke och Joel själv.
Var riktigt skoj att börja snacka ihop oss och planera lite. Verkar vara trevliga grabbar och vi har ett gemensamt intresse som gör att man snabbt kommer att lära känna dom.
Det som kanske var roligast var att jag anser mig var rätt så insnöad och nördig på fiskefronten.
Jämfört med dessa kände jag mig dock som Allan 8 år som precis lärt mig meta med mask och flöte.
Här snackar vi killar som det kändes memorerat webshopen med priser och allt för samtliga flugfiske och flugbindningssidor på nätet :) De snackade spön, linor och flugbindning så jag låg ungefär tre steg bakom dom och försökte pussla ihop vafan dom sa.
Förbaskat skoj. Här finns en stor källa till kunskap som jag hoppas kunna lära mig en del av.
Vi gick igenom mat och transportdelen och naturligtvis en hel del fiske, flugor, linor och spön mm.
åååå vad jag längtar! En hel vecka med bara fiske, fiske, och fiske!

Må alla era veckor se ut som ovan nämnda!

31 Juli, en dragning

På söndagen så var det inte ett moln på himlen. Det såg ut att bli en varm dag.
Älven hade nu sjunkit en del sedan vi kom och fortsatte nu sjunka väldigt fort. Det var inte heller mycket folk ute.
Vi provade en ny pool på förmiddagen, "midtkil" som fortfarande hade lite drag i vatnet. Där hade jag faktiskt en dragning men det blev inte mer än så.
Vi fick nämligen lämna detta ställe klockan 12 då det bara är fiske på jämna veckor med byte 12.00 på söndagar. Intressant ställe dock. Lite synd att man inte fick prova lite till där.
Så gjorde vi istället en repa i "bruhölen" som var resultatlös. Vädret gjorde att fisket kändes rätt iskallt.
Roligast var nog när en mamma och hennes lilla dotter på 4-5 år kom ner till vattnet.
Dottern kommer fram och tittar sig omkring och säger "var är er mark? (mark=mask)"
"nä, vi har ingen mark" säger jag
"du kan gräve etter mark här i backen" säger hon.
"nä, vi fisker med flue" säger jag och hennes mamma stämmer in med att man också kan fiska med fluga.
Då tittar hon upp på mig och tittar brytt på mig "ikke mark?!?"
Den blick hon ger mig säger allt
"Du kan väl för fan inte fiska utan att använda mask!! Är du dum i huvudet?"

Vi åker därifrån och rekar nåt nytt sälle efter älven. Gör ett kort stopp vid "kleiverhölen" där vi går en repa utan känning.
Under dagen har vatten sjunkit kraftigt och det är 25 grader varmt och känns meningslöst. Vi packar därför ihop och åker tillbaka mot Sverige.

På väg hem så kommer jag på en sak! Jag har bara ett frysskåp, hur fan får jag in en meter lax i den?
Kommer på att jag får ta bort några lådor så borde det kunna gå.
När jag sen kommer ner i källaren så ser jag att det är fasta fack och inga lådor... Vad fan ska jag göra nu då?
Så jag chansar och åker bort till statoil vattjom där det fortfarande är öppet och knatar in och ställer frågan
"Hej, kan jag få ha en fisk här inatt?"
Hon som står i kassan tittar väldigt konstigt på mig. "jo.. det ska väl gå bra..."
Så jag går ut i bilen och hämtar den
"ojojoj, var den så stor.., jag ska se vad jag kan göra. Lämna den här så ska jag prova att hitta ett ställe."
Så jag lämnar laxen på golvet på statoil och åker hem. En lite skojig syn var det, med en stor lax liggandes på golvet på en statoilmack..

Dagen därpå när jag hämtar den så ser man först att den är tappad i backen och sedan att det är någon som dragit den till frysen. Gud vad jag skrattade gott för mig själv. Kändes som att den lilla tjejen som stog i kassan hade haft fullt sjå med att förflytta den.. :-)
Hade hoppats på att den skulle ligga i glassfrysen men de hade lagt den i nåt frysskåp där bakom.
Så jag kunde hämta den och frysa in den hemma hos robin som hade frysbox.

Må ni alla ha frysboxar där det ryms hela djur, lax, får, älg!

30 Juli, min andra fluglax!

Vaknade av att alarmet på telefonen pep. Tyckte att det kändes vääldigt tidigt. Mistänkte att gårdagens whisky påverkade den känslan lite grann...
Kom sedan ihåg att jag fick en lax igår!
Helt plötsligt blev det enklare att komma sig upp ur sängen.
Lennart väcktes till liv samtidigt som jag kokade kaffe.
Personligen är jag nöjd på frukostfronten om jag får kaffe och snus, men Lennart däremot är en kille med bra mycket bättre matvanor. Han gick istället på en havregrynsgröt med alla tillbehör.

Vädret denna morgon var alldeles lysande. Mulet och grått med enstaka regnstänk. Misstänker att det är samma väder som är giftigt för lax likväl som för öring.
Hittills i min karriär hade jag haft 3 dagar laxfiske i sol utan resultat och en dags fiske i mulet och då fick jag fisk! Så utifrån det så anser jag mulet väder vara överlägset!

Efter att jag fångstrapporterat gårdagens fisk så begav vi oss återigen uppströms. Vi var nog bägge lite sugna att prova "Bruhölen", där det landats en del fisk i veckan. Nu var det fler som kommit på den idén sådär var det redan 6 personer.
Jag är ingen fantast av köfiske även om det kan vara intressant och lärorikt, så vi åkte istället upp till "svarthölen" där det var tomt på folk.
Lennart fick naturligtvis gå ut först medan jag satte mig och knöt tafs.

Svarthölen är en forsträcka i en kurva som sedan går ut i en djupare pool med strömkanten på bortre sidan som sedan grundar upp mot en nacke med lite fina stenar utspridda.
Trots att det regnat mest hela natten så var älven fortfarande på sjunkande även om det inte gick så fort.
Sedan kom det ner ett par norrmän efter en stund. En man och hustru i 60 års åldern. Mycket trevliga och vana fiskare. Kvinnan (som jag inte minns namnet på) var en riktigt duktig kastare. Spelade ingen roll vilken arm hon kastade med så smekte hon ut flugorna med perfekta linbågar och presentationer.
De hade varit där även under gårdagskvällen och sett en riktigt stor lax som varit upp och hoppat. De gissade på ca 10 kg. Vi såg nu också att det var upp lax mellan 2-5 kg på ett par olika ställen.
Det är riktigt skoj när det visar sig fisk.
Man vet då att dom finns där och det räcker långt för att det ska finnas en annan nerv med i fisket.

Nu gick både Lennart och de två norrmännen med flytlinor och ljusa dova flugor. Så jag tänkte att jag går lite en annan väg. Jag satte på en f/S3 och en skrikig green highlander variant.
Där forsen går ut i poolen såg man att det blev djupt ganska snabbt och det kändes som ett bra ställe att det skulle stå fisk på.
Så istället för att göra som dom andra och "hänga" flugan över det här djuphålet så kastade jag nästan snett uppströms och lät flugan komma ner innan jag fiskade den snabbt genom djuphöljan.
Pang! Kände snabbt att något bet i och jag höjde spöet i mothugg. Fast fisk igen!!
Kändes inte så stor ute i strömmen. Gissade på ett par kilo. Så jag provade att sätta lite hårdare press på den för att få den att backa ner ur strömmen. Då flyttade den sig ett par meter bort ifrån mig och då kände jag att det var en annan kaliber än gårdagens fisk.
"hmm, den här är nog en 4 kgs.."
Den ville nu inte flytta sig alls nåt mer. Så jag satte helt enkelt hård press på den och bestämde mig för att vänta ut den och låta fisken göra första draget.
Vid det här laget hade norskarna sett att jag krokat fisk och mannen (Ivar) kom upp till mig.
Jag hade tidigare berättat att jag var nybörjare och inte hade så mycket vana. Så jag frågade vad jag borde göra nu men han sade inget förutom "ser bra ut"
Nu kom Lennart upp också. Jag hade väl haft fisken på 7-8 minuter och mitt krampaktiga grepp om spöet började kännas i handen.
Jag hade ju insett att jag inte skulle kunna landa den här uppe i strömmen så jag satte sidpress på den för att få den att backa ner lite.
Det gjorde att den blev lite arg och lade iväg en rusning på 40 meter nedströms. Stannade sedan på andra sidan och tjurade på. Sakta, sakta kunda jag pumpa hem den genom strömmen tills den blev less igen och gjorde en rusning.
Vilken fisk, vilken styrka!
Nu var den upp i ytan första gången och jag såg att den var bra mycket större än 4 kg..
Ivar sade genast "10 kg"
Då började jag darra i kroppen... Storlax...
Nu började jag få den in mot det grunda området lite längre nedströms. Men det tyckte den inte om. Ny rusning in på backingen till den hittade en grop den gick ner och ställde sig i.
Nu blev det en sådan vinkel mot grundområdet att jag kände tafsen skära mot sten. Den känslan är en av de mest skrämmande jag nånsin upplevt.
Eftersom jag är den realist/pessimist som jag är så hade väl inställningen under hela tiden varit att jag vilken sekund som helst skulle tappa den, men att just skära av tafsen på en sten kändes extra jobbigt.
Till slut lyckades jag pressa upp den ur hålan och nu såg jag att den var rätt så trött. Så bära eller brista nu provar jag att ta in den.
Så jag fick in den på grundare vatten och Ivar fick gå ut för att taila den, Lennart ville inte göra det då han var rädd för att strula till det. Jag förstår honom, jag hade heller inte vågat taila för honom om det inte varit absolut nödvändigt.
Ivar fick tag med bägge händerna samtidigt som jag försökte lyfta huvudet så att han kunde styra in den på land.
Inte lätt med en sån vikt längs ut kan jag säga.
Vilken jävla fisk!! Silverblank och stor som en mindre båt!
Känslan när den är på land är väldigt lik den man fick när man sköt sin första älg. Adrenalinet bara sköljer genom kroppen.
Ett litet vrål undslapp mig och jag vara bara så förbaskat glad. Den här laxen fick utan tvekan vara kvar på land. En kanonfisk!

En hyfsat nöjd fiskare!


Norskarna. Ett stort tack till Ivar som hjälpte mig att taila!


Lennart och jag

Sedan följde en stund med kaffe och nedlungnande. En väldigt positiv sak var även att jag på morgonen hade lagt ner pluntan i ryggsäcken. Ändå fick jag lax! Ergo, ingen pluntaförbannelse!
Så en liten whisky fick fullgöra firandet.
Dessvärre innebar det här också att mitt fiske för dagen var slut då man måste avryta fisket då en fisk är landad. Så efter ett tag medan Lennart och norskarna fiskade vidare så åkte jag tillbaka till campingen och vägde in och frös den.
Vikten blev officiellt 8,23 kg. Mitt nya laxrekord på fluga. Misstänker att det kommer att dröja väldigt länge innan jag slår det, om det ens någonsin kommer att ske.
Sedan åkte jag tillbaka till Lennart. Jag tänkte att jag får väl spendera dagen med att dricka kaffe och whisky och titta på när de andra fiskar.
Norrmännen var dock helt övertygade om att det gällde en fisk per fiskedygn och eftersom vi löste korten 15.30 föregående dag så var det ok att fiska efter 15.30.
(Detta skulle sedan visa sig vara fel)

Vi kände sedan att vi ville prova ett nytt ställe så vi åkte ner till "bruhölen" där vi fiskade resten av kvällen. Vi såg fisk men inget som ville bita.
Senare på kvällen så dök det upp en skrävlande österrikare som skröt med alla sina kontakter. Tydligen var han i Norge på nån kurs för att bli licensierad guide eller nåt. Visade sig vara nån president för nån fiskeorganisation och han kände alla och fiskade överallt.
Vi dömde ut honom ialla fall efter att han satt och dömde ut alla de fiskare som inte kunde kasta och skrämde fisken. För djävla dålig stil att gnälla på folk som är nybörjare och försöker lära sig kasta och fiska.
Från min sida förflöt i alla fall kvällen på små rosa moln. 8,2 kg...

Må ni alla få må som jag mådde då!

29 Juli, min första fluglax

I dessa avloppstider så kände jag i torsdags att nu var råttet mågat (för att citera Per Ledin)
Jag har inte gjort annat än att gå och vänta, ringa, skälla och oroa mig över avloppshelvetet.
Anna var planerad att åka till sin kompis Elin i Uppsala över helgen.
Därför tyckte jag att jag också var värd lite semester.
Ringde därför upp Lennart och frågade om han skulle med en snabb sväng till Stjördalselva
"nja, familjen planerar att åke upp till svärfars stuga i ö-vik över helgen.... förresten jag ringer tillbaka om 5 minuter"
5 minuter förflöt och sedan ringde han upp "jag har flyttat om lite saker. Vi far!"

Så morgonen efter så stack vi iväg. Nu tog resan rätt så lång tid då vi hade diverse stopp efter vägen.
Dels så skulle vi handla mat och käka frukost, men kanske framför allt att jag kvällen innan hade druckit ett par guinness som brukar kunna ställa till det i de nedre regionerna...

Vid ankomst så checkade vi in på Midtkils camping och fick tag på en stuga.
Stugan visade sig vara exakt densamma som jag och Staffan hade bott i vid junisvängen, så allt var väldigt igenkännande.
Nu fick vi får första föraning om att det skulle bli en lyckad resa. Föregående boende hade nämligen glömt deras ölförråd i kylskåpet!
Under tiden som vi packade in våra prylar i stugan så kände man fiskesuget växa. Vattnet var bra, vädret var bra (lätt duggregn) och de sista dagarna hade det tagits en del fisk i älven.
Nu jäklar!

Vi kom oss inte ut förrän framåt 6 tiden på kvällen och åkte en bit uppströms älven för att hitta ett bra ledigt ställe att prova på. Lennart hade också fått tips om ett ställe som hette "övre stor-flor"
där flera sundsvallsbor tagit lax i. Den sträckan var nu ledig så vi gick ner där och Lennart fick gå ut först och göra sin laxfiskepremiär i Norge.
Älven var på sjunkande och gick i mitt tycke alldeles lämpligt hög. Det som jag tyckte var konstigt var att den ändå var bra mycket brunare nu än sist jag var där. Vet inte riktigt vad det beror på. Det hade inte varit några större regnmängder som fallit heller den senaste tiden.
Vi snackade med lite folk också som sade att längre ner var den jättebrun. Märkligt...
Vi gick ett par repor här men utan känning. Sedan kom det ned tre andra fiskare och då kände vi att vi lika gärna kunde prova ett nytt ställe.
Jag propsade på ett av mina favvoställen sedan förra resan, "iverhölen". Dels för att jag tyckte om den poolen väldigt mycket men kanske framför allt för att Lennart ville fiska "rätt släng", dvs. fiska från den sida där det är mest naturligt att speykasta.

När vi kom ner dit var en familj där med en tonårsdotter som febrilt försökte lära sig tvåhandskasta.
Vi snackade med farsan lite.
"jo du vet, som tonåringar så ville hon absolut inte ha nån hjälp utan hon sade att hon fixar det själv..."
Det resulterade i att hon piskade sönder djuphålet i poolen rätt ordentligt. Jag tycker bara att det är roligt om det blir fler tjejer som fiskar så hon fick stå där och kastträna.
Hennes mamma sade också att hon inte tyckte det var pinsamt när folk satt och tittade, så jag och Lennart gick därför upp till sträckan ovanför, "flåumstryket", och började vårt fiske.
Den repan var resultatlös och när vi fiskat den klart hade familjen gått hem så vi satte oss ner och tog en kaffe. Plötsligt är det upp en lax som visar sig rakt utanför vindskyddet så Lennart gör en galopperande elefant-ansmygning snabbt som blixten och provar den men utan resultat.
Sen gick vi varsin resultatlös repa som åtföljdes av mer kaffe. Nu hade det också börjat mörkna på rätt ordentligt.
Jag bytte fluga till en ganska stor svart/orange egen kreation och väntade ett tag så att Lennart fick fiska först och vattnet fick några minuter att vila.
Lennart hade fiskat klart längre ner och var på väg upp mot mig. Det började nu bli så mörkt att jag tänkte att jag bara skulle göra ett par kast till och sedan föreslå att vi skulle göra kväll.
Ville bara fiske ut slutet av poolen där den börjar grunda upp mot en liten nacke och där jag sett ett par stora stenar tidigare.
Lennart kommer fram och vi snackar lite och jag nämner att vi kanske ska ge oss när det helt plötsligt suger till i spöet! Fisk!
Att ge lite lina när man känner hugget var inte att tänka på utan det blev ett instinktivt öringsmothugg. Fast fisk!
Ingen jätte känner jag snabbt, men den spjärnar ändå emot rätt bra med ett par rusningar. Jag kan dock relativt snabbt landa den.
En lite färgad 2 kg's.
Funderar på att sätta tillbaka den men dels får jag inte ut krok eller fluga ur munnen (tappat min peang) sedan så är det också min första fluglax och även Lennart röstar för att behålla den.

















Fy fan vilken skön känsla att få landa en lax under mitt första laxfiskeår med fluga.
Jag hade ju inte räknat med att få en lax förrän kanske nästa år!

En av orsakerna var nog att jag inte hade med någon plunta med whisky. Jag brukar alltid ha den i säcken utifall att det är någon vid älven som lyckas få en lax. Nu har jag själv tur och får en men då har jag inte pluntan med mig...
Det gjorde dock inte så mycket, men kanske var det så att jag nu aldrig kunde ha en plunta med mig? (Hyfsat skrockfull när det gäller fiske och sport...) När det gäller sport måste jag berätta om OS finalen i hockey -94.
Jag satt i början av matchen och skalade en apelsin med kniv. När sverige gjorde sitt första mål så kunde jag inte släppa kniven (för det skulle innebära otur) så jag höll den krampaktigt tills dess att finalen var över och vi tagit OS guld!
Sedan dess måste jag alltid skala en apelsin och hålla i en kniv när svaerige spelar en stor hockeyfinal!
Var det nu så även med laxfisket? Kan jag aldrig mer ha en plunta med mig?? Oroväckande...

Klockan var nu närmare halv tolv och Lennart var naturligtvis sugen på att fiska mer. Själv gick jag mest runt och myste.
Laxen var upphängd och avblodad och jag kände mig bara så nöjd!
Till slut åkte vi dock tillbaka till campingen. Den var stängd så jag kunde inte frysa in fisken, men som tur var så gick den in i frysfacket i vårt kylskåp. Den vägde förresten 2,2 kg. Ingen bjässe men ändå min första lax.

Vi blev uppe några timmar till med flugbindning och lite whisky/öl samt den obligatoriska svepningen av en öl innan sovstund.
Den kvällen somnade jag rätt nöjd.
Laxen hade räddat hela min avloppsförstörda sommar!

Må ni alla få er första fluglax!