I går kväll så stängde jag säsongen för jakten på våröringen.
Det är nu 13-14 grader i vattnet och det känns ganska iskallt när man är ute.
Jag trodde redan i måndags att det var över eftersom jag då mätte temperaturen i vattnet till 12 grader.
Men när jag kom hem på onsdag eftermiddag så hade
det trillat in ett paket med en ny lina till Siks’en. Jag har fiskat den
med intermediate lina hela våren men insett att jag också behövde en
flytlina. Speciellt för att kunna sätta lite mer fart på flugan till sommarens laxfiske.
Så den hade nu kommit. Tillsammans med bland annat en 12 fots intermediate tip och lite krok som jag beställt.
Linan blev en Vision Ace Skagit flyt. Har provat
lite olika linor under det gångna året men den lina som jag provat minst
har varit visions och därför blev det nu en sådan.
Vikten blev 490
grain/31 gram vilket jag tycker har varit en ypperlig
vikt till Siks 13,4 # 7, i alla fall med intermediate linan. Om detsamma gäller för flyten ska jag låta vara osagt än.
Naturligtvis gick det inte att hålla sig när man
har nya grejor att prova. Blev därför en liten kvällstur ner till
Allstaöarna, vilket blev premiärtur på den platsen för året faktiskt.
Har ju varit på väg dit fler gånger tidigare men det har alltid varit mycket folk där.
Jag var inte där speciellt länge utan gick en snabb
repa bara. Hade ett hugg men misstänker att det var en lite större harr
som ville ta en provsmakning.
Men jag fick prova intermediate tippen i
kombination med flytbellyn. Funkade väl ganska bra får man säga.
Laborerade med tafslängder och ovan nämnda kombination då jag framför allt ser
behovet av längre tafsar för det senare laxfisket. Jag har
lite svårt att få det att fungera tillfredsställande måste jag säga.
Visst kommer grejorna ut men med allt som oftast en klen sträckning på
tafsen.
Det känns som att kastet ”dör” den sista metern
utan att jag riktigt begriper varför? Även om det smackar till i spöet
när skjutlinan går i botten så blir det allt som oftast själva tafsen
som inte vill sträcka på ett schysst sätt. Jag
tycker att det blir lite bättre om jag sänker spöet efter utkast och
öppnar upp linbågen men det blir ändå inte som jag vill ha det.
Borde väl funka bra att få sträckning även med
skagit, längre tafsar och mindre flugor? Jag måste nog ge mig ner till
älven tillsammans med en bättre kastare och försöka luska ut vad jag gör
för fel.
Det bör tilläggas också att det här framförallt gäller när jag behöver kasta långt. Får inte samma problem på korta kast.
Troligen så ligger det nog i att klumpen är kort och tung och att den under flygtiden hinner sjuka så pass mycket.
Mm, det här är nåt att grubbla över..
Men nu är i alla fall öringssäsongen stängd. Jag är
ytterst tveksam till att det blir något mer fiske i Ljungan förrän till
hösten.
Visst kommer man att göra nån sväng under sommaren
för att testa prylar och för att lindra den värsta kast-abstinensen men
något direkt fiske blir det inte.
Så resultatet över våren blev återigen ganska deprimerande.
Ingen blank fisk av respektabel storlek. Det blev inte heller någon
gamm-fisk av bättre storlek.
Slutsatsen blir naturligtvis att det är skit bakom
spaken. Men som tröst har jag också kommit till insikt om att man nog
fiskar fel sträckor vid fel tidpunkter. Jag ska lägga upp taktiken
annorlunda till nästa år.
Under Måndagen på jobbet så snackade jag med Dick och beklagade mig över min "otur". Som den positive person som han ibland är så påpekade han att jag hade ju faktiskt kontakt med fisk.
Vi blev nog bägge lite sugna på att prova igen eftersom det var tydligen fisk i älven fortfarnade.
Så vi kom överrens om en liten kvällssväng.
Planen var att kolla upp Allstaöarna först för att kanske prova där.
Jag var först på plats och kollade om det var nåt folk där. Naturligtvis var det redan 4 stycken på denna plats och det var folk på flera ställen i älven.
Så det var bara att sucka djupt, bita ihop och åka till det ställe där det var minst med folk. Gissa vart..
Japp, det blev "Stocken" ännu en gång..
Dick anslöt efter att jag hunnit fiska av piren en gång. Vattenflödet var sänkt nu till 60 kbm och då inser man att det är nog lite för lite för att fiska "Stocken".
Det ser nog bra ut men när solen ligger på så ser man att de övre delarna nog är alldeles för grunda och det är tveksamt att de håller någon fisk.
Däremot så är de nedre delarna fortfarande giftiga. Jag hade även denna gång ett hugg som inte ville fastna. Det kan väl iofs ha varit en harr men med tanke på att det var ett ordentligt hugg vill jag gärna tro att det var en öring.
Jag tror att vi under kvällen kom fram till att nu var det ändå över. Säsongen var stängd.
En hel vår hade passerat och jag kunde konstatera att det hade varit bra fiske under ca en vecka.
Naturligtvis samma vecka som jag låg sjuk och nerbäddad.
Kvällen avslutades med att jag gick upp och fiskade "Skravlet" mitt emot "Bordet" för första gången i år.
Ett jättefint ställe där flugan fiskar kanon. Märkligt att jag inte varit dit fler gånger i år.
Återigen ett exempel på ett ställe som jag utan tvekan tror skulle genererat fler fiskar än de ställen jag varit på.
Nu är det i alla fall slut. Det är rätt skönt på ett sätt. Nu kan jag ge mig i kast med altanbygget som ska fixas under den kommande tiden.
Vattenflöde: ca 65 kbm
Vatten temp: ca 14 grader
Må era altanbyggen kunna avvakta tills dess att öringssäsongen är slut!
Tog mig som sagt ut i Söndags morse också. Nu när säsongen är på upphällningen så var man bara tvingad.
Jag vill ju som hemskt gärna få en nystigen fisk av bättre kaliber men det verkar som att det är förgjort.
Eftersom jag var tidigt ute och troligen först nere vid älven så hade jag egentligen fritt val på plats.
Med tanke på att jag kvällen före hade känt fisk på "bordet", Dick också hade varit i fisk där, samt att vi kunde se en fångst av en nystigen fisk på ca 3 kg på denna plats Och att flödet där var perfekt så borde det innebära att valet var givet. "Bordet" på helt ofiskat vatten borde vara kanon.
Så jag for till "Stocken"..
Gårdagskvällens minne från den otrevliga promenaden upp genom slänten vid hemgång gnagde fortfarande i mitt bakhuvud som en arg iller.
Influensan hade fortfarande inte lämnat kroppen så jag tog den enkla utvägen och gick ner vid "Stocken" istället då det kändes mycket skonsammare.
Nu hade jag vetskapen om att det troligtvis inte var det optimala stället rent fiskmässigt men på nåt sätt hade jag ändå resignerat och kommit till freds med tanken om att jag ändå skulle bli lottlös.
På första repan (med en dee sheep naturligtvis) så väcks jag ur mina dystra tankar av att jag faktiskt har ett riktigt bra hugg en bit nedanför de stenar som ligger längst ner vid piren.
Det gjorde att jag skärpte till mig och fiskade mer alert nu när jag känt fisk (som återigen inte behagade kroka sig)
Gick hela sträckan tills jag kom längst ner på grusreveln. Precis där det brukar kunna stå fisk suger det tag igen. Återigen så blir det inte mer än att spöet bockar sig ordentligt men det finns inget kvar när mothugget kommer.
Kroppen påkallade därefter på behovet av kaffe innan det var dags för en ny sväng.
Gick denna sväng med Siks och en gulsvart squidtruder (se bild i tidigare inlägg)
På nästan samma fläck som tidigare så bockar spöet till ytterligare en gång och sen upprepas samma gamla vanliga visa. Ingen fisk, flera svordomar, kontroll av krokar och ännu en försäkran om att sälja grejorna och aldrig mer komma tillbaka.
Tredje svängen blev lottlös. Vare sig hugg eller nåt annat intressant hände.
Ett par smolt behagade under morgonen att klänga sig fast vid flugan men det blev allt..
Fy rackarns vad frustrerande. Här har man påslag av vad jag misstänker är fin nystigen fisk och så fastnar dom inte ens. Inte ens så pass länge att man hinner få upp hoppet. Vad är det för sätt? Jävla fiskuslingar..
Nu såhär i säsongens tolfte timma tycker jag mig att jag gjort mig förtjänt av att landa en respektabel fisk.
Men vad är det man säger om tur? Tur får man inte, tur förtjänar man. Detsamma misstänker jag gäller för fisk. Det är helt enkelt skit bakom spakarna.
Vattenflöde: Ca 70 kbm
Vattentemp: ca 10 grader (mättes aldrig)
Väder: Klarblå himmel och gassande sol
Vind: Började blåsa en lätt ostlig bris (uppströms)
Jag lyckades ta mig ut i helgen. Blev en kort sväng på Lördag kväll och en lite längre på Söndagsmorgonen.
På lördagskvällen så åkte jag och Dick ner till Bordet. Dick hade aldrig varit dit och jag hade heller inte varit dit nåt i år så det kändes skoj att prova att nygammalt ställe.
Flödet låg på sådär 70 kbm så det kändes fint.
Vi trodde väl att en lördagskväll när det samtidigt var champions league final så borde det inte vara så mycket folk ute. Annars är bordet i dessa tider, med det flöde som varit den senaste tiden, ett ställe som är välbesökt.
När vi kom dit så var det redan två bilar där men vi gick ner ändå. Döm om vår förvåning när det redan var 7 pers därnere.
Eftersom vi kom ut rätt sent och Dick dessutom skulle iväg och jobba så valde vi ändå att rätta in oss i ledet och ta en kölapp.
Vi gick varsin sväng. Resultatet för mig blev ett ordentligt hugg och ett par smolt. Det mest irriterande var dock alla grönalger som flugan satte sig i hela tiden.
Dick hade också ett hugg men den fastnade inte heller. Han hade dessutom en sån där dag när det mesta jävlas.
Var tvingad att skaratta åt honom och några av de eder som kom svavelosande.
När han lade ut kastet så blev det trassel på skjutlinan. Under tiden som han redde upp det så gick flugan i botten vilket resulterade i att han fick hämta upp flugan och rengöra den.
Under tiden så lyckades skjutlinan sno sig med resultatet att nästa kast så trasslade skjutlinan och så upprepades det gång på gång..
Det blev som sagt bara en repa där switchen fick komma fram för första gången i år.
Mycket trevligt även om de som gick framför mig valde att vada till bröstvårtorna vilket innebar att jag fiskade precis där dom nyss gått.
Vattenflöde: ca 70 kbm
Vattentemp: ca 10 grader
Väder: Varmt som tusan och soligt
Utetemp: ca 20 grader
Tid: mellan ca 19 - 20.30
Må era medfiskare åka i varsin bil så man vet hur många dom är utan att behöva gå nerför jättebranta backar för att veta!
Efter att ha legat nerbäddad i över en veckas tid med en uppsjö av inflammationer (lungor, bihålor, öron och jag tror till och att jag hade inflammation i naglarna, skorna och faktisk även i vänster framdäck på bilen)
Så har det inneburit att det nu är två veckor sedan jag fick fiska.
Under den tiden så har temperaturen stigit från ca 6 grader till en bra bit över 10 grader..
Det innebär att det finns en stor risk att jag även detta år bommade de små stigningar som sker av blank öring.
Men nu känner jag mig tillräckligt frisk för att göra ett försök innan det är för sent.
Egentligen känner jag mig inte alls tillräckligt frisk men nu får det vara slut på att ligga hemma och tycka synd om mig själv.
Jag tror till och med att Anna är less på att jag sitter hemma och gnäller.
Vid ett tillfälle så tror jag att jag yppade orden: "Nu vet jag hur förlossningen din var, fast det var ju bara på ett ställe. Jag har ju inflammation på flera ställen!"
Är inte helt säker på hur detta mottogs men jag fick en känsla av att det inte direkt föll i god jord.. Tydligen så går det ändå inte att jämföra..
Hur som helst så har jag ändå varit pigg nog att kunna sätta mig en liten stund vid bindstädet.
Jag har tidigare under våren fiskat bort en uppsjö av flugor. Att försöka fiska djupt i Ljungan sätter verkligen sina spår i flugasken kan jag meddela.
Så jag försökte lite snabbt att binda upp ett par flugor för att ha nåt nytt att fiska med idag. (gamla flugor är tråkiga)
Blev ett par squidtruder och ett par zonkers. Inget som jag direkt känner någon stolthet för men ändå lite skoj att binda upp ett par igen. Man märker definitivt hur ringrostig man blir med bindningen när man inte bundit på ett tag.
Jag har sedan tidigare utlovat att jag ska försöka skriva en sammanfattning över fjolårets fiske här i bloggen.
Nu blev det en hel del fiske ifjol, framför allt från Juni och framåt så det är lite krångligt när man ska försöka att komprimera det till ett (flera) blogginlägg, men jag ska försöka:
Jag lyckades bevisa att jag utan tvekan är världens sämsta laxfiskare och troligtvis norra Europas sämsta öringsfiskare!
Efter att ha blivit sjuk mitt under brinnande vårsäsong, några veckor innan blanköringen stiger, så blev det inte så mycket fiskande efter öring under våren.
Säsongen började dock bra. Jag och Dick var ute den 3 mars då jag lyckades lura en liten rackare.
Tanken var att "fan, det här kommer att bli en bra säsong"
Ack så fruktansvärt fel man kan ha..
Efter den första lyckade trippen så hade jag ett antal tripper som gick normalt. Det vill säga tomt.
Jag skyllde på vatten, vind, flugor, skagit-tekniken, Ernst Kirschsteiger, Eskil Erlandsson, sälar, skarvar, yrkesfiskare
och vid ett tillfälle faktiskt också Sveriges biodlare (fråga mig inte hur dom kunde få skulden men det fick dom)
Uruselt gick det i alla fall.
Sen kom sjukdomen. Mina lungor fick en smäll och jag blev inlagd på sjukhus med ganska dystra prognoser.
Under den tiden så funderade man mycket. Många av tankarna (om man bortser från de som handlade om familj och vänner) handlade om fiske och då framförallt om lax.
Jag hade ju fått lax på fluga föregående år och det var en för mig livsomvälvande upplevelse.
Sån kraft och skönhet i en fisk trodde jag inte var möjligt.
Hugget hade etsats fast i min hjärna och jag upplevde det många gånger om och om igen under hösten och vintern.
Tanken formades så sakta, att om jag kom ur det här med lite kraft kvar så skulle jag banne mig lägga tid, pengar och energi för att fånga lax.
Veckorna gick och till slut så blev jag bättre och fick även efter en biopsi veta att det inte var slut på fisket riktigt än utan att det med behandling gick att stoppa.
Så efter att ha kommit ut från sjukhuset så bar det av till PO's där jag köpte upp mig på diverse utrustning som skulle täcka de flesta förhållanden som kunde tänkas uppstå under sommaren.
Efter det så planerades ett antal tripper till Norge in. Att fiska lax i ljungan och räkna med fångst är ungefär lika troligt som att jag kommer att väga 70 kg igen, ta en plats i fotbollslandslaget och samtidigt bli utnämnd till sveriges sexigaste man..
Alltså chansen finns, men den är mindre än 30%..
Därför så var tanken att lägga krutet på Norgefisket istället.
Så jag och Dick stack till Stjördalsälven över en helg i början av Juni. Jag hade inte återhämtat mig direkt så det var en mycket jobbig resa men väldigt rolig samtidigt.
Det fångades ingen fisk denna tripp. Dick tappade en som satt en stund och själv hade jag nån dragning men det var allt.
Sen rullade laxsommaren på.
Jag åkte iväg med Dick nån gång till, sen åkte jag själv ett par gånger, jag åkte med Anna en sväng och med Annas fasters gubbe, POa, vid ett tillfälle.
Resultatet för samtliga tripper?
0 laxar.
Hur jag än slet och jobbade så ville inget fastna. Ett antal dragningar och några krokade men inget som ville sitta längre än ett par sekunder.
Jag ifrågasatte livet, mig själv, fisken, vattnet, Gud, ödet och you name it.
Jag hade skaffat årskort till Stjördalsälven och fiskade där framförallt i de övre delarna (och upp i Forra, en biälv som rinner in i Stjördalsälven och som man får fiska i med årskort).
Jättefina sträckor som verkade finfina utifrån alla aspekter. Det var bara ett fel. Det togs ingen fisk där..
Året innan så gick fisket fint där uppe men nu i år så togs det väldigt lite fisk där.
Däremot så gick Stjördalsälven jättefint längre ner. Togs väldigt mycket fisk som verkade gå upp, sen vända och gå ut igen men den fortsatte inte hela vägen uppåt.
Många var teorierna kring älven men den kanske mest valida var att smältvattnet som kom tillsammans med den kallaste sommaren sedan tidig stenålder gjorde att vattentempen längre upp i älven var för kall och fisken valde att stanna eller vända om.
Upp till Forras utlopp i Stjördalselva så gick laxen, men där var det tvärnit.
Då frågar sig säkert någon: "Varför fiskade du då inte de nedre delarna?"
Det är en bra fråga. Dels så var det mycket folk i de nedre delarna och jag är ingen fantast av att stå och trängas med folk.
Sedan så är det pooler som inte har någon egentlig karaktär. Det är bara ett lugnt långsamflytande slingrande som det inte händer nåt i. Det är dessutom tidvattenstyrt så det gällde att vara på plats vid vissa tillfällen när tidvattnet kom in och laxen följde med.
Det här var naturligtvis nåt som de flesta hade koll på och vid dessa tillfällen så var platserna även överbefolkade vilket då gjorde att jag inte riktigt trivdes.
Så jag nötte istället på i de övre delarna utan framgång. Till slut ledsnade jag en dag och tog mig faktiskt tid att lägga ett fullt dygn i de nedre regionerna.
Jag tänkte att jag får svälja min stolthet och offra lite av min inställning till trängselfiske.
Vad händer tror ni?
Jo detta dygn så tar dom, för den enda gången under mina resor, fisk i de övre delarna medan man går lottlösa i de nedre..
Nu var vi alltså inne en bit i juli och jag hade redan börjat inse faktum.
Jag var troligtvis en av världens sämsta laxfiskare.
Tydligen så stod titelanspråket mellan mig själv, en chilensk gruvarbetare utan armar och centerpartiets partiledare Annie Lööf.
Det var dock en bit kvar av säsongen så jag hade fortfarande förhoppningar om att slippa denna mindre åtråvärda titel.
Jag nämnde i texten ovan att jag var iväg själv till Norge vid nåt tillfälle.
Under mitt funderande vid min sjukdom så hade jag sett en romantisk bild av mig själv där jag ensam vid älven under en fin sommarnatt kunde komma till ro med mig själv och mina tankar. Att bli ett med naturen, känna harmoni med älven och laxen.
Därmed också kunna få fingertoppskänslan över när det var dags för mig att lägga flugan i vattnet och fånga min drömlax.
Vilket jäkla nys!
Visst tusan kan jag uppskatta och fiska själv. Att åka ner till Ljungan tidigt som tusan en morgon och se solen gå upp och gå några repor själv i lugn och ro kan jag tycka är jättetrevligt.
Men att gå och nöta efter lax själv i Norge flera dagar var inget jag stod ut med.
Efter bara nån dag i ensamhet började jag få en hålögd blick och verkligen törsta efter någon att prata med.
Jag tror till och med att jag vid nåt tillfälle av sinnesförvirring tog upp en dialog med en dansk. Då kan ni förstå vidden av min desperation när det gäller kontakt med folk.
Börja prata med människor som man inte begriper ett ljud av vad dom säger bara för att få höra en annan mänsklig varelses röst..
Jag är definitivt ingen pratkvarn normalt och har inget behov av att ständigt avhandla minsta händelse
men jag kände att nån gång då och då skulle det vara förbaskat trevligt att ha en kamrat som man kunde utbyta några familjära fraser med, som till exempel:
"Fan vad trögt det är"
"Men vad är det för fel?!?"
"Nä man kanske skulle värma på en burk ravioli"
"Skulle du kunna hjälpa mig att ta bort den här kroken ur mitt öra?"
Nä, istället så kröp sig nån form av deprimerat lax-vansinne över mig som är lite svårt att förklara. Följande videoklipp kanske förklara det bättre. Det spelades in en ensam natt vid älven och i stugan då jag hade en, vad ska vi kalla det.. mindre mental dipp..
Så om jag inte lärde mig nåt annat under den här sommaren så lärde jag mig detta. Ska man fiska mer än ett dygn så ska man göra detta med en fiskekamrat.
Så här förflöt sommaren i alla fall.
Några resor fick kortas av pga otrevliga regn och flommar, fiskarna ville inte fastna och jag höll på att få skörbjugg genom att ravioli på burk stod för 96% av mitt födointag.
Visst började paniken över att inte få landa en lax så sakteliga krypa över mig, men jag visste samtidigt att jag hade en backup-plan.
Jag och Dick hade nämligen en vecka i Gaula bokad till Augusti. En hel veckas fiske på Augusti älv. Då borde man ju kunna lura någon rackare kunde man ju hoppas på.
Sommaren gick och till slut var man då framme vid den slutliga Gaula resan.
En HEL veckas intensivt fiske i Gaulas övre delar.
Informationen pekade visserligen på att det var lite fisk som gott upp ovan Gaulfossen och fångsterna uppe på det vald som vi skulle fiska imponerade inte.
Oavsett detta så var det ändå Gaula, och Gaula brukar leverera!
När vi kom fram var det som vanligt. Uppbyggda förväntningar gjorde att man med stress lastade in packningen i stugan och snabbt ner till älven. Här skulle fiskas!
Väl framme nere vid älven började jag snabbt ana hur även denna resa skulle sluta.
Första repan som jag går när vi kommit dit så suger det till i spöet precis när flugan fiskat klart. Jag höjer spöet och det är fast fisk.
Den sitter!
..i ungefär 10 sekunder innan den släpper..
Vet inte varför men det hade varit så hela året. Den här tog iofs på utfiskad lina men alla andra som tagit mitt i swingen hade inte suttit bättre heller under sommaren..
Dagarna går och det är fisk som nyper till men släpper lika fort. Jag går igenom alla flugaskar och provar allt från den minsta nymf till den största Sunray men det är som förgjort.
Dick däremot har lite bättre flyt. Han tar en 4 kgs hane andra dagen uppe vid Heksem. Färgad och återutsatt och fan vad skoj att se honom skina upp.
Hans säsong var rätt lik min egen och hade inte haft nåt flyt. Flera tappade fiskar men här fick han då äntligen landa och återutsätta en.
Det firades med ett par whisky senare på kvällen kan jag lova. Nu var det väl inte enda kvällen som vi firade något med en whisky i och för sig...
På nåt märkligt sätt så hittar man alltid ett skäl till att fira med en whisky..
Jag tror vi vid ett tillfälle faktiskt firade med en whisky att soppåsen i stugan var full.
Sen hade vi en flom mitt i veckan. Älven klev upp ett par meter och blev till ärtsoppa. Vi fiskade på ändå oförtröttligt.
Här kunde man göra en iakttagelse och lärdom till framtida resor. Om det blir en flomdag så bör man nog passa på att vila sig lite istället.
Att fiska hårt en hel vecka tär på kroppen och om naturen ger dig en möjlighet till en vilostund så ta den istället för att tjura på under dålig förhållanden.
Det är bättre att samla kraft och vara beredd när älven börjar sjunka.
Nån dag efter att älven hade börjat sjunka så var det mer aktivitet i älven. Vi såg fisk, var i kontakt med dom men ändå ville ingen fastna tills plötsligt det small på ännu en för Dick.
Ett spektakulärt hugg och några grandiosa hopp och rusningar (som jag tyvärr inte fick bevittna) senare så lyckades Dick landa en hona kring 6 kg på sitt switch spö.
Jag filmade vissa delar av drillen och har klippt ihop ett par sekvenser som ni kan se här nedan. Tyvärr då inte hugget, början på drillen eller landningen.. (egentligen allt man vill se)
När jag förflyttade mig ner till Dick som fiskade nedströms om mig så passerade jag en bro. På bron stod en norrman som hade sett honom kroka fisken.
Jag har försökt begripa vad den gubben sa sedan dess men ännu inte begripit ett jota.
I och med denna fisk så var Dicks sommar räddad. Han hade nu tagit två laxar och speciellt med den sista som han tog så var laxkänslan klappad och klar inför vintern.
Att få kroka, köra och landa lax på lätta redskap med det beteende som den fisken hade är en upplevelse.
Det är nåt som man kan leva på under vintern när man sitter hukad över bindbordet (och svär över att maraboun inte beter sig som man vill)
Själv hade jag inte fått den tillfredsställelsen än.
Jag väntade nu bara på att Kung Harald skulle komma ner till älven och överräcka en plakett som sade att jag nu officiellt var världens sämsta laxfiskare.
Tydligen så hade den armlösa chilenska gruvarbetaren nu lyckats få en lax också.
Han lyckades ta den genom att hålla en lina mellan tänderna agnad med inget annat än hans egen svett.
Drillade den med fötterna och landade en hanlax på 8,9 kg.
Annie Löf hade också fått en. Hon skulle vara med vid nån invigning i Älvkarleby och en remsa från hennes ekologiska klänning hängde i vattnet och en färgad hanlax på 7,2 gick upp och tog den. Efter en spektakulär drill innehållande Torbjörn Fälldin och löften om mer pengar till skolan så strandade tydligen laxen sig själv och bonkade sig själv till döds på stranden.
Så det innebar att jag nu var den sämste av dom värdelösa.
Paniken spred sig nu i kroppen och det fiskades hårdare än nånsin förr.
In i det sista på morgonen för avfärd så provades det med det mest avskyvärt fula man hade i askarna, men tyvärr utan framgång.
De tre magiska laxmånaderna hade kommit och gått och jag kunde inte ta hem den lax, som jag galet nog, mer eller mindre hade lovat Anna min fru inför sommaren.
Sommaren hade ändå varit briljant.
Jag levde och hade fått spendera mer tid vid älven än någonsin tidigare.
Dessutom så hade jag fått fiska och lära känna Dick ordentligt som visade sig vara en extremt trevlig fiskekamrat som jag hoppas kommer att dela många framtida misslyckade fiskeresor med!
Allt som allt så hade jag grävt ner ett flertal tusen kronor och många, många timmar i jakten på laxen utan lycka.
Det enda som jag har som bevis är den fiskefilm som jag klippt ihop efter sommarens fiske.
Det är en lång deprimerande samling av klipp på poolpanoreringar från Stjördal och Gaula.
Som Dick beskrev den: "Som något en ytterst deprimerad Lars Norén på fultjack skulle gjort"
Men efter att ha kommit hem och brutit ihop ett par dagar så var det nu dags att ta nya tag.
Öringssäsongen började och jag gav mig iväg ner till Ljungan den 6 september, 6 dagar efter att laxsäsongen var slut..
Filmen nedan visar flugan som Dick tog sin sista lax på i Gaula och en sammanfattning över säsongen som sådan. Dessuttom så visar den vad som hände på öringpremiären.
Så fick jag dock ändå landa en lax, även om det var lite för sent för att räknas men skoj var det ändå.
Man får be om ursäkt för den kanske lite hårda behandling som den fick utstå men det handlade bara om ett par sekunder som den låg där i strandkanten.
Japp, laxfiskegudarna valde att sparka mig i skrevet och spotta mig i ansiktet.
Visst tusan var det skoj att få ta en lax på switchen i Ljungan men på nåt sätt så räknas den inte när det inte är under säsong.
Men som sagt nu var det höstöringen som gällde och den provades på alla möjliga och omöjliga sätt.
Jag fiskade högt, lågt, snabbt, långsamt, brett, långt, kort men det var ofantligt trögt hela hösten.
Visst blev det nån enstaka sprattel men inget som man kunde tala om som en verklig fisk.
Inte gick det så mycket bättre för Dick heller. Även där var det väl en och annan sprattel som fastnade men inget med hyfsad storlek.
Det blev många diskussioner vid ån under hösten över vad orsaken kunde vara.
Visst berodde det klena resultatet på inkompetens från min sida, men jag tyckte ändå att jag fick ut flugan tillräckligt bra för att man skulle kunna få en öring.
Helt klart var det dock att det var väldigt lite fisk i ån om man tittar på föregående år.
Utan att ha några direkta siffror att luta mig mot som var det ändå den samfällda uppfattning från alla jag pratade med.
Det drevs också en ganska spretig debatt kring detta i diverse media. Ett gott resultat som kom utav detta var att det tillkom nya fiskevärdar efter ån.
Bland annat Tobbe och Joel blev tillfrågade och ställde upp. Det är en bra början att få ut fler tillsyningsmän som är aktivt ute efter älven och sprider information och håller lite koll på hur fisket i älven bedrivs.
Dessutom så skapades en facebookgrupp av Daniel Persson (tror jag det var som startade den) som riktar sig mot att få lite fason på fisket i ljungan.
Tyvärr kan jag inte ge så mycket mer information kring detta då jag dessvärre fortfarande bojkottar facebook av principiella skäl.
Såna här gånger så är det synd att jag är relativt principfast. Det hade varit intressant att kunna aktivt deltaga mer i både diskussioner och aktiviteter för att kunna stärka fisket i Ljungan.
Men nu är det som det är. Jag har sagt nej en gång och då står jag fast vid det.
Jag har istället startat upp Allanbook, vilket är ett litet forum som drivs i notepad på min egen c:\ men dessvärre är det bara en användare där, jag själv, men oj ni ska bara veta vilka diskussioner som finns där!
Så hur gick fisket då? Nja, man väntade och väntade och väntade på att det skulle komma öring. Tyvärr hände det inte så mycket mer än att det väntades.
Förhoppningen var att det skulle bli bra efter lekstoppet under okt/nov men på premiären var det inte så mycket mer som hände än före.
Nån enstaka sprattel nöp på men ingen fisk som man kunde åka hem och känna "Fan, idag var det skoj!"
Jag började räkna lite på det. När fick jag egentligen en ansenlig fisk senast?
Deprimerande nog så kom jag fram till att det var våren 2011..
Då fick jag en blank nystigen fisk över 3 kg.
Sen fick jag väl nån hyfsad där under hösten samma år men inget som översteg ett par kg.
Så det innebär att i skrivande stund (maj 2013) så är det ganska precis 2 år sedan jag fick en fin öring.
När man ser det själv i skrift så måste man ju faktiskt ifrågasätta sin egna mentala status. Hur kan man hålla på med något sådant?
Men man kommer också ganska snart till insikt om varför.
Det är så förbannat roligt!
Även om man inte får fisk så finns känslan där att det KAN inträffa. Sen handlar det inte bara om att få fisk (mm, jag börjar låta som nån jäkla naturpoet nu..)
Men det är faktiskt sant. Bara själva kastningen är ju en sport i sporten. Sen har vi flugbindningen som också är en sport i sporten. För att inte nämna alla prylar.
Det är ju tokroligt att bara hålla på med grejorna och kika på teknisk utveckling. Sen är det också roligt att ha ett eget språk som bara andra fiskare känner till.
Är alltid lika roligt att sitta på fikat på jobbet och säga "var ute igår. Körde skagit på siks'en. Gick med T17 och en squidro och nötte snap-z downnstream"
Inte en jäkel som begriper vad man säger (knappt jag själv)
Nä oavsett om man får fisk eller ej så är man djupt fast i detta träsk. Grejen är att det ska inte vara så enkelt.
Om det hade funnits fisk som saknar mun, endast går upp i en älv var 20'e år och som aldrig har fångats så vore det den fisken man skulle prova att fiska. Det är som tjusningen att det är en så stor utmaning.
Men å andra sidan vore det ju skoj om det nån gång skulle kunna bita på nåt..
Men som sammanfattning över fjolåret så var det rent fångstmässigt ett katastrofår för mig.
Helhetsmässigt så var det ändå en succé.
Jag fick ihop min spögarderob med flera spön som jag är överförtjust i.
Jag träffade en massa tok-trevliga människor. Jag fick fiska i nya intressanta vatten.
Jag fick lära mig nya tekniker och fick ny inspiration till flugbindningen. Och kanske framför allt, jag fick tillbringa mycket tid vid vattnet.
Det här kommande året ser annorlunda ut. I och med att jag nu har en liten dotter, Ellie, hemmavid så kommer det inte att bli lika mycket fiske.
Prioriteringarna har ändrats lite, så även om jag kommer att ta alla chanser jag får till fiske, så kommer det inte att bli lika ofta man kommer iväg som ifjol.
Men istället så gäller det att verkligen uppskatta de gånger som jag kommer iväg vilket jag säkert kommer att göra.
Må ni aldrig få en plakett som säger att ni är världens sämsta laxfiskare
Efter flygarhelgens fiske så kände jag att det var en förkylning på gång under måndagen när jag satt på jobbet.
Eftersom jag var anmäld till skagit-kurs med Mattias Drugge under torsdagen så var det bara att ignorera sjukdom och mala på.
För varje dag som gick så blev jag sämre och sämre men eftersom jag dels verkligen ville gå men också hade lurat ner svågern Anders så fanns det inte i min sinnesvärld att ställa in.
Torsdag morgon kom i alla fall och när man steg ur sängen så insåg man snabbt att det här skulle bli en mardrömsdag. Genomförkyld, hosta, feber och bihålorna satt igen.
När jag kom ner till köket och blev sittandes så kommer en minst lika sjuk svåger släntrandes.
Efter att ha suttit tysta med rinnande näsor och hängande huvuden ett tag så sägs de ord som vi bägge tänker: "Fy fan vad dum i huvvet man är som ens försöker ta sig ur sängen"
Men så är det. När det gäller fiske så offrar man kroppen också.
Ett gäng tabletter senare och diverse ifrågasättande av vår eget förstånd och normaliteten i vårt beteende, så tog vi oss iväg ändå till kursen.
Kursen inleddes med ett teoripass.
Drugge gick igenom lite av historiken, utrustning, flugor och principerna för själva skagit tekniken innan vi avslutade med lunch.
Drugge är en underhållande prick som både kan förklara bra och skapa intresse i det han säger.
Nu var det väl kanske inget nytt som han sa som jag inte läst/hört/sett förut men helt klart intressant. Vi fick sen göra en djupdykning i hans flugaskar också och det är intressant att se vad han har för olika flugor som han går med.
Hans "drakar" måste man säga är mycket trevliga (http://www.youtube.com/watch?v=lv6MBmWq5Zs)
Efter lunch så bar det av ner till viforsen. Tyvärr så gick det inte mer än ca 68 kbm med vatten så det blir tyvärr inte mycket fart i vattnet då men det funkar bra ändå för lite kastträning.
Under dagen så gick vi igenom lite olika kast som circle-c, snap-t, perry poke, double spey och lite olika kombinationskast av dessa.
Jag vet inte om kursen gav mig så väldigt mycket. Jag har under fjolåret och iår fått ha förmånen att fiska mycket med Dick och Tobbe som är väldigt kompetenta kastare och fiskare och genom att studera dessa herrar så har jag ändå snappat upp en del. Mitt största problem är att jag inte är konsekvent i mitt kastande och att det är en rätt stor procent av mina kast som misslyckas medan resten funkar rätt bra.
Framförallt så är det nog linplaceringen som jag brister i när förhållanden ändras. Till exempel att hitta balansen i kombinationen när man ändrar flugor, tippar och vattnets flödeshastighet och att då kunna justera hur snabbt kasten ska utföras i förhållande till ovan nömnda faktorer.
Ett bra tips som jag fick av Drugge var att jag inte skulle vara för snabb att höja spöet under "svepet". Jag tappar tyvärr lite av spänning på spöet genom att jag jäktar fram lyftet.
Efter att ha lyssnat på hans råd så funkade det riktigt bra om jag får säga det själv. Framförallt kände jag att jag kunde tighta till mina linbågar rätt bra.
Framåt eftermiddagen så kände jag dock att krafterna helt tog slut. Jag orkade helt enkelt inte längre stå på mina ben.
Så det vara bara att packa ihop grejorna och försöka ta mig hem till sängen där jag stupade så fort jag kom hem.
Dagen var trevlig och givande även om det hade nog givit mer om man varit lite piggare.
Jag rekommenderar ändå denna kurs skarpt till den som känner att den skulle vilja prova på eller bara slipa på detaljer.
Drugge är en bra pedagog och han anpassar sin nivå till det individuella behovet hos kastaren.
Hur det gick med förkylningen? Jo jag kvicknade till under fredagen framåt 2 tiden på eftermiddagen och tog mig till läkaren som konstaterade både lunginflammation och bihåleinflammation.
Så nu ligger man här under de få korta dagarna då blankfisken kommer till ljungan.
Jag hade svurit ve och förbannelse över det men känner inte riktigt att jag orkar det heller..
Det är dock på bättringsvägen och nånstans djupt inom mig så när jag ett hopp om att kunna ta mig ut en sväng till helgen.
Må era virus ha vett nog att angripa utanför fiskesäsongen!
Har nu återigen blivit sjuk under bästa tiden därför har det inte blivit så mycket skrivet.
Kadtar in en resumé av förr-förra helgens fiske
Det här blir en snabb återgivning av dag tre och fyra av kristiflygarfiskehelgen
Under lördagen så var det samma visa.
Upp tidigt och ner till Njurunda. De sista gångerna
har man nött ”Grimman” och kände väl ett visst mått av mättnad där, så
den här gången blev det Dingersjösidan.
Dick och Tobbe hade tagit sovmorgon så jag strosade själv ner.
Vattnet låg på ca 95 kbm så det innebar att det var
ganska dåligt drag vid den ”övre stenen” och utanför ”vita stenen” men
fiskade av det utan känning. De nedre delarna från vindskyddet ner mot
nacken fiskade dock väldigt fint. Jag gick
med intermediateklump och en 15 fots Rio S5 spets och det var på
gränsen till att vara för tungt. Av något konstigt skäl så lade jag på
en green highlander, vilket jag normalt aldrig fiskar med i Ljungan men
då man har provat det mesta så tar man sig ibland
nya vägar tankemässigt.
När jag kommer ända ner mot nacken så suger det
till. En fisk tar flugan och går upp och krumbuktar sig i ytan. Ingen
jättefisk men ett drygt kilo gissar jag på. Tyvärr väljer den att kliva
av innan jag hinner landa den så jag fick ingen
närmare titt på den.
Jag fiskade bara en repa och gick sen ner till
”Notvarpet” där Dick sedan anslöt. Det blev även här bara en resultatlös
sväng innan vi knatade ner till ”Tolfs”
Där nere har jag inte fiskat på flera år och aldrig
med fluga. Det var ändå en rätt trevlig plats. Finns en del strömkanter
och fina platser där det mycket väl kan stå fisk.
Den här gången var det dock tomt och det blev bara
en sväng. Avslutade sedan med en snabb repa uppe vid platsen där jag
tappade en fisk under morgonen men återigen inget..
Söndagen så plågade jag mig iväg ytterligare en gång. Fiskade Grimman tillsammans med Dick och Tobbe.
Ett antal svängar vid både grimman, skravlet och stångåmynnet som inte gav ett skit.
Ingen som hade ens den minsta känning och eftersom
vädret inte var så gemytligt och flera dagars nötande inte visade att
det var nåt nystiget på gång så blev det en rätt snabb hemfärd.
Den här helgen har jag ju fått ett lysande tillfälle att kunna fiska lite.
Svärmor är nämligen på besök och då vet jag att Ellie har både Mor och Mormor på plats.
Det gör att jag passar på att försöka ta mig ut på lite fiske under de här dagarna.
Man kan åka iväg tidigt som tusan och vara hemma till lunch. Visst tusan så gnager det dåliga samvetet mest hela tiden men jag har haft ett långt och intensivt samtal med Ellie om det här där jag förklarat att fisket är en så stark integrerad del av mig själv att jag känner att jag måste få komma ut och fiska för att inte bränna ut mig själv.
Hennes respons på det var: "Gooo, ockey gooo goo"
Jag tolkar att hon menade "Det är klart att du ska åka och fiska farsan! På det sättet så blir du gladare och orkar med mig lite extra"
Sen har ju Dick under våren givit ett löfte också. "Den 10:e kommer dom.."
Det har mer och mer blivit ett mantra som han upprepat hela tiden, lite i stil med Kevin Costner i basebollfilmen field of dreams: "Build it and they will come"
Så jag har ju blivit mer och mer övertygad. "Den 10:e kommer dom.."
Och idag vaknade man och det var den 10:e...man hade ju rätt stora förhoppningar..
Så i morse blev det ännu en sväng till "Grimman" tillsammans med Dick och Tobbe.
Återigen så hade vi regn och rusk vilket innebär att man blir frusen. Så jag hade garderat mig sedan igår med en extra tröja.
Dick brukar skratta och ruska på huvudet när jag berättar vad jag har på mig. Tycker själv inte att det är så rackarns mycket.
Idag var det två underställströjor, en skjorta, fleecetröja och jacka på det. Underkroppen fick två långkallingar, ett par byxor och vadarna längst ut. Fossingar fick tre par strumpor.
Inte så farligt va?
Hade två spön med mig. 13,8 culten riggad med T14 och Siks'en fick en T10 initialt.
Gick första svängen tomt med Siks, men hade ett nafs utanför skravlet som inte fastnade.
Andra svängen så gick jag med culten och en crayfishfärgad zonker med marabouhackel och kinahatt .
I strömkanten så kände jag ett litet tuggande och gjorde mothugg. Den sitter!
Återigen ingen jätte men ändå en marginellt bättre fisk än de tidigare. Efter lite vadning över skravlet kunde en fin liten öring tas in.
Ingen nystigen men det var tusan inte lätt att avgöra. Jättefin kondition på den och man hade kunnat ta den för en nystigen men den var lite färgad på fenorna och släppte inte fjällen.
Annars hade jag ju "lovat" svärmor en fisk.. Oavsett så var det inte ens tal om att bonka den då den hade fettfenan kvar.
Fisk kan man köpa överallt men ljunganöring är för värdefull för att bonkas i parti och minut. Visst kommer jag att ta en fisk till Anna under de kommande veckorna om tillfälle ges och det är rätt "modell" men den här ficka absolut simma vidare.
Foto: Dick Högström Naturligtvis var han tvingad att ta ett som ser ut som att jag sitter och skiter ;-)
Sen blev det ett antal resultatlösa svängar till utan antydan till hugg. Tobbe hade nåt som var där och nafsade lite ett par ggr men inget som ville bita ordentligt.
Det blev väl ca 6 timmar ute allt som allt, men det blir mycket sittande och surrande vilket faktiskt passar den här gamm-kroppen rätt bra. Det är bara skoj att sitta och lyssna och insupa andras erfarenheter och upplevelser.
Det enda som är deprimerande är det här förbannade termoskaffet man envisas med att hälla i sig. Det smakar ju gamma finsk strumpa!
Nu när jag sitter och skriver börjar jag fundera om man kanske ska börja att ha med sig en presso och varmvatten? Det borde ju vara bättre än snabbkaffe? Frågan är väl bara hur länge som vattnet håller sig tillräckligt varmt?
Detta måste testas framöver.
Så som sammanfattning kan man säga: "Inte fan kom dom den 10:e inte.."
Vattenflöde: ca 95 kbm
Vattentemp: ca 6 grader
Väder: Regn till och från
Vind: Lugnt från morgonen som ökade till lätt bris
I går kom det äntligen, spöet!
Jag har varit in på PO'svarje dag (ibland två gånger)
Alltid med samma fråga "Har spöet kommit?"
Och alltid med samma jobbiga svar "Nä, tyvärr, men det kommer nog i morgon"
Personligen tror jag att det är en genomtänkt plan från folket på PO's. De vet att jag kommer varje dag och frågar, dessutom vet de att jag extremt sällan har lämnat butiken utan att köpa nåt.. Kan man ana en lätt diabolisk plan i bakgrunden?
Låt mig bara säga som så. Det har varit några långa dagar med väntan och det har inte varit gratis..
Men i alla fall så kom det igår. Dagen hade varit skitjobbig med en massa jobbstrul, parkeringsböter och finväder.
Många kanske undrar varför jag tycker att finväder är deprimerande? Jo det är naturligtvis beroende på när det infaller.
Inträffar det när man är ledig så åker man naturligtvis och fiskar men inträffar det när man jobbar sitter man mest och svär över att man inte är ledig.
När spöet nu hade kommit så skingrades de mentala molnen och en litern intern humör-sol började lysa.
Så snabbt hem och satte ihop, viftade, tog isär, satte ihop, viftade och tog isär igen. Sen satte jag återigen ihop det och riggade det med den nya vision skagit intermediate linan som jag köpte samtidigt som spöet.
Jag skulle naturligtvis ut morgonen efter för att fiska och självklart skulle det nya spöet invigas.
Så i morse drog Dick och jag iväg till "Grimman" för att se om lite blankt silver hade börjat leta sig upp i älven.
Ivrig som en stövare i en korvfabrik kastade jag mig ner till vattnet.
Första kastet misslyckat, andra kastet misslyckat, tredje kastet misslyckat "Hmm, beror det på blåsten?"
Fjärde kastet misslyckat, femte kastet misslyckat "Vafan är det här, är det så annorlunda det här spöet?"
Justerade lite vinklar i kasttekniken, sjätte kastet misslyckat, sjunde kastet misslyckat, "Men vad i hela helvete?!? är det jag som blivit ÄNNU mer oduglig sen förra gången?"
29 kastet misslyckat, 30 kastet misslyckat.. "Men vad i hela helvetets alla glödsvedda smådjävlars fanskap! Är spöhelvetet totalt värdelöst eller är det tillverkningsfel på linan?!? Måtte satan ta allt som har med flugfiske att göra!!"
Dick fick prova spöet och även han instämde "Det måste vara nåt fel på linan?"
Så tog en kopp kaffe och gick igenom utrustningen lite närmare...
I ivern i går kväll så hade jag lyckats vända klumpen åt fel håll...
Efter att justerat detta lätt jobbiga misstag gjorde jag snabbt ett nytt kast..
Tjong! Jäklar vad det flög! Helt plötsligt ett helt annat spö som laddades fint som tusan och skickade iväg grejorna utan problem. Jätteskönt spö, mycket nöjd kan jag säga.
Efter det kunde man fiska med lite mer ro kan jag säga.
Under tiden så hade Dick återigen tappat en fisk, den sjuhundratolfte i rak ordning. Ingen stor fisk men ändå.
Jag hade fiskat min repa klart och nu fyllde Dick på samtidigt som jag dricker kaffe och funderar över livet.
Funderingarna avbryts genom att jag nerifrån nacken hör ett avgrundsvrål.. Tittar ner och där står Dick på väg att bryta spöet innan han sansar sig och ställer sig dubbelvikt med en kroppshållning som skvallrar om den djupaste besvikelse..
Jag förstår genast vad som hänt. Tappad fisk och denna gången en riktigt fin.
Han kommer så småningom upp ur vattnet. Jag tittar på honom för att se om han är redo att få frågan"Hur gick det?"
Men när jag möter hans blick inser jag att just nu är det inte läge..
Vi står där sen i tystnad en kvart innan han yppar "Fy fan" och sen följer hans berättelse.
Visade sig att det hade sugit tag ordentligt på nacken en riktigt fin fisk hade tagit flugan. Några fina gung och fisken upp i ytan och vältrat sig för att sen bara släppa..
Jag vet själv hur jäkla jobbigt det är att tappa en fin fisk och jag måste säga att jag lider med honom.
Nu började det komma fler folk så det blev bara en repa till (också resultatlös)
Sen började jag frysa så förbannat att jag kände att det var färdigfiskat också.
Det hade under hela morgonen varit ett riktigt skitväder med +2 grader, kallblåst och regn. Så det blev hemfärd och en lång varm dusch.
Vi satsar nämligen på en lång fiskedag i morgon då enligt alla vetenskapliga beräkningar är dagen då öringen kommer.
Förresten på väg till fisket i morse hörde jag på radion att det var "fiskarens dag" och enligt gammal folktro så ska fisket på kristihimmelfärds dag visa hur resten av fiskeåret kommer att se ut.
Så mitt fiskeår kommer alltså att vara utan fångster och kallt ruggit väder.
Det hade jag kunnat räkna ut helt utan gammal folktro..
Vattenflöde: Ca 100 kbm
Vattentemp: ca 6 grader
Väder: Regn och ruggigt
Vind: Ganska kraftig ostlig (uppströms)
Japp, jultomten, påskharen och tandfén finns med största sannolikhet på riktigt och det är figurer om jag från och med idag tror helhjärtat på.
Orsaken är att det är ungefär lika sannolikt att dessa figurer existerar på riktigt som att jag skulle få tre öringar samma morgon i Ljungan.
Men det osannolika hände nu i morse. Tre öringar, en tappad och ett hugg.
Därav är jag nu också helt övertygad om att det är en bra idé att också börja plita på en önskelista till tomten.
För att vara jag i Ljungan så är det en huggbonanza utan dess like och man blir mäkta förvånad när det inträffar.
Nu var det inga jättefiskar. Alla var mellan halvkilot upp till närmare kilot men ändå!
Den fisk som jag tappade var däremot en bättre fisk. Kan måhända ha varit en svart-lax men det är svårt att svara på.
För att ta det från början så åkte jag tidigt i morse ner till Grimman. Hur tidigt det var? Döm själva..
Jag valde grimman eftersom det inte gick så mycket vatten och jag har lite dålig koll på hur alla ställen i nedre Ljungan funkar på det flödet. Grimman vet jag dock funkar på alla flöden så det blev målet.
Första svängen så har jag en klar och tydlig "dunk" i flugan utan att nåt fastnar. Väntade ett tag, drack en kopp och bytte fluga men det blev inget mer. Efter att ha fiskat av med två repor stod jag inför valet att stanna kvar och nöta eller att flytta på mig.
Eftersom jag igår fick fisk på stocken så begav jag mig dit eftersom det ändå är på vägen hem.
Även här var det tomt på folk så ner till älven bar det.
Satte på samma Dee Sheep som var lyckosam igår (även den som jag hade hugg på tidigare vid Grimman)
Fiskade först piren och ungefärmitt på den så dunkade det till i spöet med fast fisk. En snabb drillning och avkrokning senare var man rätt nöjd.
Inte så stor men rolig Kanske inte världens bästa foto men inte så lätt i strömmen med spö, blöta kalla händer och en värdelös mobilkamera
Funderade nu till och med på att packa ihop och åka hem eftersom oddsen för att man skulle få ytterligare en fisk var så fruktansvärt små.
Men eftersom jag redan var utvadad fortsatte jag fiska mig neråt.
Jag hann inte gå speciellt många meter innan det sög till igen!
Vafan?!? Kan det vara samma fisk? Det är ju inte möjligt att få två olika fiskar samma dag i Ljungan!?
Men det var faktiskt en annan fisk. Lite mindre den här så man såg faktiskt att det var en annan fisk.
Så där stod jag nu med två fångade på resultatlistan.
"Ska jag ringa Dick" tänkte jag och berätta om denna orimliga händelse. Nä, jag stod utvadad och tänkte att jag fiskar klart repan, tar en kopp kaffe och knåpar ihop ett mess sen istället.
Precis då kom ett SMS från Dick: "Hur går det"
Just då ville jag nästan mer svara på messet än att fiska. Att få lägga av en sådan granatchock att man fått TVÅ är inget man gör var dag.
Men jag visste att jag närmade mig ett ganska giftigt huggställe så jag koncentrerade mig på fisket och lade ett nytt kast.
Då händer det igen. Hugg och fast fisk! Återigen en ganska liten men det vet man ju inte precis vid hugget. De små kan nypa till rätt bra också.
Återigen lyckad drillning och återutsättning. Nu kunde jag veva in och skicka SMS'et till Dick. Hans respons var lite förvånat: "Men tre fiskar....dopad?"
Skrattade gott för mig själv där jag stod och värmde mig i rusket med en äcklig kopp termoskaffe.
Jag kände mig rätt nöjd nu och hade kunnat ge mig här men jag kände ändå att jag måste gå längst ner till inloppet till "Persedan". Jag har fått några fina fiskar där tidigare både på spinn och fluga. Igår blev det inte av att jag fiskade det partiet, så jag kände att jag nästan var tvungen idag.
Sista kastet som jag tänkte göra så kände jag hur det stöter till i flugan. Ett nytt kast och den här gången jobbar jag med flugan lite mer.
Tjonk! Ett ordentligt hugg och fisken sitter.
Jag hinner precis tänka "Härligt det här är en riktigt fin fisk"..
Då går det ju som det brukar gå... helt plötsligt bara slaklina...
Det är inte omöjligt att det kan ha varit en svart-lax men heller inte omöjligt att det var en bättre öring. Nåja, det får vi aldrig veta..
Normalt så hade man nu brutit spöet i småbitar och tuggat fradga samtidigt som man svurit alla eder som finns och kommit på ett par nya.
Men den här gången kunde man bara kosta på sig ett "Fan, det var ju lite synd men då är den kvar till nästa gång"
Så jag fiskade inget mer utan plockade ihop grejorna och for hem glad och nöjd! Det hör normalt inte till vanligheterna.
Väl hemma så fick jag sen ett nytt SMS från Dick: "Nu har du fått mej så fiskesugen så jag måste nog ta en sväng ikväll. Nöjd nu?!?"
Vattenflöde: 85 kbm
Vattentemp: ca 4-5 grader
Väder: Regn/mulet
Temp ca 4 grader
Vind: Svag syd-ostlig
Må era sinnen ibland förbluffas över att det faktiskt går att få en fisk!
Nu på lördagsmorgonen har man varit ute på en liten tripp.
Igår bestämde jag och Robin att vi skulle fara ut en tur under tidig morgon,
Robin köpte nytt spö ifjol höst men hade ännu inte fått möjlighet att blöta reven.
Så i går var vi iväg på PO's i varsitt ärende. Jag för att se om mitt nya spö kommit (hade inte gjort det :-(
Robin däremot var tvungen att köpa upp sig på ett par Vicke wobbler då han inte riktigt hade prylarna för lite älvfiske.
Så 03.50 ringde återigen den förhatliga väckarklockan och efter morgonritualeran hämtade jag upp Robin och därefter avfärd mot Ljungan.
Vi inledde dagen vid "Klaras". Jag fiskade Klaras och Robin gick upp och fiskade Persedan.
Då vattnet var sänkt till 85 kbm så var det inte mycket fart på flugan så det blev bara en sväng (trots fiskkontakt som inte fastnade)
Det är ju så urbota tråkigt när grejorna knappt rör på sej. Så jag gick förbi Robin och begärde förflyttning vilket han gick med på.
Vi omgrupperade till "Stocken" och drack lite kaffe och en macka innan fisket återigen upptogs.
Gick piren och övre delen av sträckan innan nytt kaffeavbrott. Hade en misstänkt fiskekontakt nedanför piren men jag malde inte så mycket på det utan klev vidare och tänkte att den kan få lugna sig lite.
Efter kaffet tänkte jag ge det en sista chans och gick samma repa igen. Fiskade mig förbi piren med en större rosa marabou tub tills jag kom fram till stället där jag trodde mig ha haft känning tidigare Marabou tuben gav inget så jag tänkte att jag provar att byta till nåt mindre.
Satte på en rätt liten tub (Dee Sheep) och la ut på nytt.
Pang så satt den där.
Ingen jättefisk (ca 1,2 kg) men ett ordentligt hugg och en rolig liten fight.
Den var inte nystigen men i jättefin kondition och vet man inte riktigt vad man ska titta efter så är det nog lätt hänt att förväxla den med en nyligt uppstigen rackare.
Kunde återutsätta den på ett bra sätt så det kändes överlag kanon.
Efter det så fiskade jag inget mer.
Robin nötte på lite till men dessvärre utan resultat.
Det var i alla fall jäkligt roligt att få känna lite sprattel igen. Det är långt mellan gångerna men desto roligare när det händer.
I morgon bitti får man nog fan prova igen!
Vattenflöde: ca 85 kbm
Vattentemp: Ca 3-4 grader
Väder: Sol/moln
Temp: stigande från +2 - +9 grader
Vind: Svag sydvästlig
I tisdag på valborgsmässoaftonen så hade vi förkortad arbetstid vilket i sin tur innebar att Jag och Dick tog ledigt från jobbet vid lunchtid.
Vi hade stämt träff med Tobbe och Manne nere på Grimman för att fiska och tjabba på lite.
Ordentlig blåst satte lite smolk i glädjebägaren när det gällde fisket. När man kastade ut linan så tog blåsten (blåste nedströms) tag i linan och lade den som en banan över strömmen så att det absolut första man presenterade för fisken var först bellyn, sedan sinktippen, tafsen och till sist flugan.
Det var ändå skoj att få snacka lite och samtidigt försöka kasta ut en lina.
Dick fick även ta fram nyspöet för premiärgången och han verkade väldigt nöjd såvitt jag kunde förstå.
Jag gick tre svängar med intermediate klump och T14. Enda justeringarna som jag gjorde mellan mina tre repor var flugan som byttes.
Det blev faktiskt fångst vid alla tre reporna.
Första svängen fick jag en pinne, sen på andra repan så drog det i en större gren på exakt samma ställe.
Tredjes repan så sög det tag ordentligt. Faktiskt återigen på exakt samma plats. Dän här gången var det en mindre stock som hade krokats och som jag nästan behövde hjälp för att landa.
Det blev alltså ingen fisk men däremot ved nog för en mindre valborgsbrasa..
Men snart borde det nog vara dags för lite nystigen fisk att dyka upp. Frågan är bara om man kommer att vara på plats då, det är väl som vanligt tveksamt.
Väder: Sol/moln
Temp: ca 6 grader
Vind: Kraftig NV
Vattenflöde: ca 120 kbm
Vattentemp: ca 3 grader
Må era fiskar inte vara av den "träiga" sorten då de är ofantligt tråkiga att drilla.
Jo förresten, det blev ju faktiskt en fisk också. Tyvärr lyckades jag kroka en harr uppe i ryggen. Tror dock att det gick bra då skadan inte såg så allvarlig ut.
Det är bara att hoppas att det är gott läkkött i harrarna
Som rubriken lyder så väntar jag på nånting trevligt men som ännu inte inträffat och det är högst frustrerande.
Jag var nämligen in på PO's i Måndags vid lunch. Lämnade in den trasiga spödelen på TCX'en.
Som vanligt inga problem utan det skulle fixas en ny spö-del på en gång. Men som jag misstänkte sedan tidigare så kunde dom inte säga hur lång tid det kunde ta.Allt från ett par veckor till ett par månader.
Så här stod jag nu utan spö mitt i den korta period då det stiger lite blankfisk i ljungan.
Jag visste också vad som skulle hända härnäst..
Naturligtvis så kom orden ur min mun:
"Jag vill köpa ett spö. Hur mycket ska du ha för ett Vision Siks 13,4 #7?"
Andreas svarade tyvärr med de fasansfulla och hemskaste ord som man absolut inte ville höra:
"Jag tror faktiskt inte att jag har nåt sånt inne"
Tillintetgjord, förstörd, bedrövad, sorgsen och slagen till spillror så försökte jag återhämta mig från chocken:
"Öhhh vad menar du? Jag måste ju ha det nu!?!"
Men det var dessvärre sant. Jag fick helt enkelt beställa hem ett nytt. Andreas visste inte riktigt hur lång tid det kunde ta. Han hoppades att det kunde vara framme i slutet av den här veckan men det var osäkert eftersom det är 1:a maj mitt i veckan vilket säkert påverkar postgången.
Så nu kan man inte sova på nätterna, dagarna kryper fram och det hänger tunga mentala slöjor över mitt sinne.
Det roliga var ändå att Dick följde med som moraliskt stöd. Han som inte skulle köpa nåt kom istället ut med ett spö. Han slog till på ett likadant som jag har, ett Vision Cult 13,8 #9.
Jag kan lova att han inte kommer att bli besviken på det. Ju mer man kastar med det ju mer tycker man om det.
Jag får återkomma när det efterlängtade samtalet från Andreas kommer och han uttalar de 11 ord som varje fiske-nörd helst av allt vill höra:
"Hej, det här är Andreas från PO's, ditt spö har kommit.."
