måndag 30 augusti 2010

Sorgligt dåligt fiske

Nu efter semestern så har jag varit ute några gånger och tänkt att man kanske skulle prova på en lax.
På de 4 ggr som jag varit ute har jag inte ens sett en fena. Resultatet hittills har varit en id och två abborrar..
Det är bara att konstatera att laxfisket i ljungan är så katastrofalt dåligt att det är vansinnigt att lägga tid på det. Det är större chans att man ska få en bäver på kroken än en lax.
Nu räknar jag naturligtvis inte med att man ska få en lax på 20 timmars fiske, men man borde i alla fall kunna få se en, eller träffa någon som har sett någon...
Nä, det är nog bara att invänta att det kommer upp någon av de få öringarna.. hyser inte stort hopp där heller..
Blir det riktigt illa får man väl rota rätt på spinngrejorna så kanske man kan få känna på nåt gung under hösten..
Det är tur att jakten kommer som ett avbrott i fiskemörkret så att man har nått att se fram mot..

Må era laxälvar innehålla minst EN lax...!

Ny brukskniv

Under flera år så har jag under jakten använt mig av billigare knivar på grund av att jag är en obotlig slarver när det gäller att hålla reda på knivar. Jag tappar bort dom i samband med urtagning av älg, förlägger dom i samband med slakt, glömmer dom i bilar, tappar dom ur ryggsäckar och fickor och ett flertal andra varianter. Därför har jag använt mig av billigare varianter från Mora tex. Mora 2000 och Mora 731. Jag fick även en riktigt fin kniv av släkten i samband med min 30 års dag. Den kniven har jag använt och även tappat bort (även om jag hittade åt den igen) och i och med att jag tappade bort den så sade jag att den kniven fick läggas på "fin-hyllan" hemma och inte användas mer då jag var rädd att tappa bort den igen och inte hitta åt den igen.
Så i år tänkte jag istället köpa en brukskniv som jag nu ett par år gått och funderat på nämligen EKA swingblade. Alla jag har pratat med har gett den högsta beröm och jag har länge funderat på den.












Dels beroende på att det är ett sjysst blad på den men kanske framför allt att det nu finns stor chans att jag verkligen får buköppnaren med mig fram till älgen.
Min nuvarande buköppnare ligger normalt i ryggsäcken och när man står där och ska ta ur älgen så ids man inte gå och hämta den utan kör endast med kniven.
Köpte min på jakt.se (norrländska vapen..) till ett litet överpris (670 kr) men jämför man det med Barracuda (jaktia) så tog dom 895 kr..
Hade jag köpt den på nätet så finns den för 595 kr..
Tycker det är klent att man varierar så hårt på priserna. Borde finnas ett rekommenderat utgångspris som man borde kunna följa.. Klart är dock att man tänker till både en och två ggr innan man handlar något från Barracuda..

Må era knivar vara lättfunna!

justera trycket

Så här inför älgjakten så har jag haft tanken på att försöka att övningsskjuta lite mer än det har blivit de senaste åren. Tyvärr har man alltid skjutit upp skyttet till sista stund (skojig ordlek va) och sen har man farit dit och skjutit bronsmärket och sedan har det inte blivit något mer.
Därtill så köpte jag ju också en ny pang ifjol (husqvarna 1900 lyx kal. 30-06) som jag inte riktigt blivit vän med ännu så i år tänkte jag försöka nöta på och träna lite.
Efter att ha varit på banan några kvällar så är det bara att konstatera att man är numera en mycket sämre skytt. Jag vet inte om det är kopplat till mina problem med skallen men skyttet är dessvärre inte vad det varit. Det är frustrerande när man skjuter och det finns ingen timing eller känsla alls i avfyring eller känsla över vart skottet tog. Det är inga problem med att skjuta godkänt, men det sker inte med samma lätthet och enkelhet som tidigare.

Men en sak som jag märkt är att jag tycker att trycket på geväret är lite för hårt vilket innebär att jag drar skottet. Så därför tänkte jag då att jag justerar ner det lite så det blir lite snällare.
Därför ringde jag jakt.se (f.d Norrländska vapen) och frågade hur bökigt det är att justera det. Svaret var: "Näää, det är ett snabbjobb går hur fort som helst" och vad kostar det?
"En hundring kanske" var svaret.
Så jag for upp dagen därpå med bössan med mig och gick in och lämnade in den. Då var det helt plötsligt annat ljud i skällan. "Näää, det här jag måste plocka isär den och rengöra den till att börja med och ta bort oxider och smörja och sen justera och trilskas en del."
Jaha, sa jag och kostnad och tid då?
"tja, du kan få den tidigast på tisdag (lämnades in på onsdagen) och det går på minst 6-700 kr…"
Jag tycker att det är fördjävligt dåligt att man lurar dit folk med falsk marknadsföring och sedan så är helt plötsligt andra regler som gäller.
Dom vet så väl att om man bemödat sig med att frakta dig geväret så vet dom att man orkar inte jaga priser och kanske fixa sånt här själv utan då lämnar man in grejorna med en suck och tar smällen..

Nu är det bara att hoppas att dom håller tiden och samtidigt inte fuckar upp något.. För nu är det bara en styv vecka kvar innan det är dags..

Må era vapen alltid vara vänner med ert avtryckarfinger

lördag 21 augusti 2010

Nya vadare

På sista resan till saxnäs så dog mina vadare. Jag har provat att laga dom med liquisole så gott det går men de läkte fortfarande som ett såll.
Det var därför som det inte fanns något val utan det var dags att investera i ett par nya vadare.
Jag har länge funderat på ett par Vision Zip som har dragkedja fram.






Fördelen av att kunna pinka snabbt genom att bara dra ner en dragkedja lite snabbt behövs nog inte förklaras närmare. Tror nog att de flesta vet hur irriterande det är när man är nödig och sedan måste av med jacka, tröjor, västar och fan vet vad. Om det därtill regnar så drar man sig tills blåsan nästan exploderar.
Den andra fördelen ser jag när man är ute och går och det är lite varmt. Att kunna dra ner och ventilera känns som en klar fördel.
Så i går ringde PO:s och sade att de hade fått in dessa som jag beställde förra veckan (har varit en lång vecka utan att kunna fara och fiska..)
Så jag for dit direkt och hämtade ut dom. 40 minuter senare stog jag utvadad i ljungan och bara njöt av att vara torr. Även om jag fortfarande är lite skeptisk till att dragkedjan ska hålla så var första intrycket att de var kanon. Mjuka, sköna med ändå "rekordeliga"
Naturligtvis inte några vadare i simms klass men tror ändå att jag kommer att bli nöjda med dom. Framför allt är jag glad över att fiskehösten kommer jag att vara torr om ben och fossingar!

Nu väntar jag bara på vadare som har en lucka bak också så man kan göra "tvåan"...

Må era vadare ha en öppning för alla kroppsfunktioner!

söndag 8 augusti 2010

Fiskade nästan gös..

I torsdags så for jag och Anna upp till Hassela för att hälsa på i stugan hos familjen Stråle.
Vi hade pratat lite om att kanske försöka ta oss ut och fiska lite gös under kvällen vilket skulle vara skoj då jag aldrig fiskat riktat efter gös tidigare och därmed aldrig fåt någon heller.
Vi var först ut och metade efter lite betesfisk vilket gick ganska snabbt och bra men sen kom vi fram till att vi skulle grilla och äta innan vi gav oss ut efter gösen.
Nu gick det sedan som det brukar kunna gå. Grillningen och ätningen tog mycket längre tid än beräknat så vi valde att strunta i fiskningen och bara umgås under kvällen. Som helhet en mycket trevlig dag med trevligt sällskap. Gösfisket tar vi vid ett senare tillfälle.

Må ert gösfiske ske dagar då det inte grillas!

tisdag 3 augusti 2010

Har glömt tvåhandsspöet i Ramsele..

Väl hemkommen till Matfors så inser jag att jag glömt tvåhandsspöet i Ramsele. Ingen möjlighet har jag alltså att komma åt det förrän svärföräldrarna kommer hem efter sin semester.
Suck.. jag som hade tänkt prova lite nattfiske efter lax i ljungan..

Må ert minne i allafall specialisera sig på att komma ihåg fiskeprylarna!

Revansch i nedre ransarån 29/7

På torsdagen så var det bara att kliva upp och tokpacka allt för att gå de 5 km tillbaka.
Gjorde misstaget att gå med lite fuktiga sockor vilket resulterade i två stora härliga blåsor under varje häl.
Måste sett lite skojigt ut där man smög fram på tå med höga knälyft och full packning..

Väl framme vid bilarna så var det dags att säga hej då åt Peter som var tvungen att avvika pga att andra åtaganden.
Jag och Jake hade dock två dagars fiske i de nedre selen uppbokade och tanken var då att ta revansch där.
Vi åkte nu ner till Saxnäs efter att ha varit in till transfer-Kjell och pumpat i lite luft i jakes reservdäck (vi hade fått punktering när vi kom fram)
Så när vi kom ner till Saxnäs så fick Jake åka in och beställa ett par nya däck som skulle bilas upp från Wilhelmina under eftermiddagen. Så planen var att fara ner direkt på fredagsmorgonen och få dessa omlagda.
När det var klart så for vi in på kultsjögården för att se om vi inte skulle kunna få tag på en dusch, vilket gick bra.
Det går inte att förklara hur mycket man uppskattar en dusch efter några dygn i tält då man svettas floder och har ett tjockt lager av myggmedel och skit som täcker kroppen från topp till tå. Det är då inte hallon man luktar då..

Nu var man fräschare än man känt sig på länge och efter att ha fått nya kort så körde vi tillbaka upp mot ransarån efter att ha inköpt pyttipanna och ägg.
Vi planerade alltså att bryta carbonara dieten då den började kännas lite långrandig.
Ut igen med packning och ner till ån där vi satte upp tältet i lite småskvitterregn. In med packning i tältet och ut och fiska.
Vi hade pratat lite med folk på väg dit och föregående dag hade det varit jättetrögt även här, men då vädret nu var sämre (bättre?) så hade vi ändå förhoppningar.
Det blåste en del, men det kom i byar och när det lugnade så kunde vi se att det var upp lite fisk och vakade här och var.
Jag provade diverse flugor men inget verkade falla dom i smaken. Kunde inte heller se något som kläckte speciellt mycket heller. Däremot så lyckades Jake luska ut vad som fungerade.
Han satte på en liten brun klinkhammer i storlek 16 som öringen var helt tokig i. Han tog osannolika 5 öringar på lika många kast vilket måste vara rekord här uppe. Han hittade även åt fisk som vakade.
De stod i strömkanten där inloppströmmen till det nedre selet viker av runt "gräsön"
Där på en sträcka av 40 meter så var det bra med fisk som var upp och tog. Själv hade jag inte alls samma lycka då jag inte hittade någon brun klinkhammer i samma storlek. Andra färger gick inte lika bra även om de var upp på dessa nån gång då och då också, men utan att jag krokade någon.
Tappade dock en fin fisk som jag lyckades lura men den gick bara lös utan något verkligt skäl, nåja sånt händer.
Det blåste lite småkallt och då man stått utvadad en stund så kände vi att det var dags för middag.
Vi hade ju pyttipanna att se fram emot.
Gud vad gott!!
Jake stekte pytten och jag fixade äggen i min pytte-pytte-pyttelilla stekpanna. Den rymmer precis ett ägg..
Stärkta av maten och det faktum att vinden mojnat så gav vi oss ut på kvällfisket.
Jake gick ner för att fiska av utloppet och jag gick återigen upp mot inloppet.
När jag gått en bit kom jag in mot en liten "vik" där det var helt vindstilla och det vakade en del.
Såg ut som småröding men jag hade lyckats leta reda på en liten "klinkis" brun i st 16 som jag lade ut bara någon meter från strandkanten.
Slurp, så försvinner den i en virvel och jag gör motlyft.
Då bryts vattnet av en jätte kaskad och en jätteröding ser jag har tagit flugan.
Den var helt tokig och sprattlade som galen runt i ytan. Pulsen stiger till ca 180 slag men den sitter kvar och jag kan lotsa den in mot land efter ett tag. Ska jag få min första röding? Och en sån storlek!
Plötsligt lossnar bara flugan. Jag känner inte att jag gör något fel utan den bara släpper helt plötsligt.
NEEEEEEEEEJ!!!! Det skriket måste ha hörts ner till Sundsvall! Fan vilken besvikelse!! Den hade kunnat rädda hela resan..
Står och svär och tycker synd om mig i några minuter innan jag repar nytt mod och provar igen.
Fisken vakar ju fortfarande runt omkring. Får några mindre öringar och sedan helt plötsligt så får jag också en röding!
Inte stor men ändå min första!! Skoj!
Jake kommer upp och vi snackar en stund då vinden återigen tilltagit. Jag säger att jag tror på att gå runt och
prova på den sträcka där han fiskade tidigare under eftermiddagen. Vilket vi också gör.
Nu har det också helt plötsligt blivit mycket varmare ute och det känns som att det är bra fiske i luften.
När vi vadat ut ser vi att det vakar ordentligt med fisk. Jake går vidare en bit nerströms och jag stannar till och
börjar kasta. Kastar lite till och det vakar ännu mer. Byter fluga och kastar och vaken bara ökar.
Det är nu en veritabel vakfest och jag hittar inte rätt fluga!!!
Byter fluga gång på gång men de är helt ointresserade. Man blir helt galen av frustration!!
Sätter på en TKK (två kopulerande knott) i storlek 18 och då hinner knappt flugan landa förrän den sugs ner med ett slurp!
Fin fisk tänker jag! Men då händer det som inte får hända. Bromsen på rullen strejkar!!
Den är nästan stum och då ser jag att det återigen är en riktigt fin röding som tagit flugan!!
Att försöka drilla en kilosröding med en fluga st 18, 0,14 tafs och låst rulle är något av det mest nervpåfrestande jag varit med om. Jag fick försöka att kompensera bromsen genom att vada efter fisken och sträcka ut armen till ca 3 meters längd.
Efter en skum, skum drillning så lyckas jag få den in mot håven.. JAAAA! den är i håven!!
En kanonröding! Jake har nu anslutit och vi kan väga fisken. 1,1 kg med håv, vilket då innebär 950 gram röding.
Trots att jag inte spräcker kilosbarriären så kan jag ändå inte vara mer än överlycklig!
Jag får efter fotografering släppa tillbaka den och fira med en liten jäger! ROLIGT!!















Nu ser vi dock att det tornar upp sig några riktigt otäcka åskmoln så vi bestämmer oss för att gå iland. Bestämmer oss för att börja gå tillbaka ner mot tältet då man kan se längre ner i dalen att det börjar blixtra rätt ordentligt.
Jake filmar skådespelet på avstånd och det är en mäktig syn..
5 minuter senare är ovädret över oss..
Jag har aldrig någonsin varit med om ett liknande oväder som bryter lös. Det blixtrar och smäller runt oss hela tiden. Det slår ner 4-5 blixtar samtidigt.
En blixt slår ner så nära att det är precis som att någon avfyrat ett gevär precis bredvid oss och det blir klarvitt och stinker ozon.
Utan av överdriva så kan jag säga att det är nog ett av de tillfällen som jag har varit som räddast. Man känner sig helt maktlös och kan inte göra något. Vi inser att det enda vettiga bör vara att försöka att ta oss mot bilen, men man är för orolig för att röra sig nästan. Till slut bestämmer vi oss för bilen och genar upp genom skogen i halvpanik.
Till slut når vi bilen och kan känna oss trygga, men jag kommer aldrig att glömma den känlan av att vara totalt utelämnad som när man sitter i den där lilla gläntan i gräset.
Så nu sitter vi dyblöta i bilen och villrådiga på vad fan vi ska göra. Varenda fiber i kroppen vill bara fara hem och krypa ner i sin egen säng. Men vi kan inte. Det går inte att gå ner till tältet och vi kommer på att vi har beställt däck och bara har ett litet fånigt reservdäck som vi inte tar oss hem med.
Så efter att ha suttit ett bra tag i bilen så ger äntligen det värsta ovädret med sig och vi inser att det enda vettiga alternativet är att försöka gå ner och få nån timmas sömn innan vi kan fara in och få däcken omlagda.
Väl inne i tältet inser vi att slagregnet har slagit genom tältet och det har regnat in.. Så vi kryper ner i säckarna och försöker sova.
Kan berätta att det inte blev så mycket av sömnen. Minsta muller man hörde från åskan var man halvvägs ur säcken redo att gå upp till bilen igen.
Till slut blev det i alla fall morgon och vi kunde fara in till Saxnäs för däckbyte. Under natten så hade även Jake fått reda att Loco, hans hund, hade försvunnit och det gjorde att valet blev väldigt lätt på vad vi skulle göra. Vi packade tältet och for hem trots att vi hade 1,5 dygns fiske kvar.
Men ibland så är det viktigaste inte att fiska.
Nu var allt blött och Loco var borta och det regnade för fullt så det kändes naturligt att packa ihop.
Men sjuk som man är så fanns fiskesuget kvar där hela tiden under tiden man packade ihop.. Hade nog kunnat vänta ut vädret om omständigheterna hade varit andra.
Trots det var jag rätt nöjd när den klassiska pringles burken och varma trocaderon införskaffades på affären vid avfärd.
När vi komm tillbaka till Ramsele så hade Jake även fått hjälp av Dennis och Loco hade blivit "locoaliserad" så vi kunde direkt fara dit och släppa in honom i bilen.
Så efter det var det uppackning av genomsur packning, en dusch och snabb middag och sedan rätt snabt i säng och 14 timmars sömn.

Må era fisketripper inte drabbas av mindre naturkatastrofer!

tillbaka till övre ransarån on 28/7

Denna morgon så vaknade vi i lite bättre tid och det var oroväckande ljust i tältet.
När dragkedjan öppnades så kunde man titta ut mot en klarblå himmel.
Normalt sett så brukar man uppskatta fint väder under sommaren, men när man flugfiskar i övre ransarån så är detta inte ett väder man vill ha.
En redan skygg fisk blir tamigfan helt omöjlig att lura. Det räcker med att man bara höjer ett spö för att börja kasta så ser man att fisken pilar iväg till säkerhet.
Efter en frukost bestående av (japp, ni gissar rätt: tunnbröd och mjukost) normalkost, samt en expressbajsning (myggen tycker nämligen om vita skinkor) så hoppade vi i kläderna och gick iväg för att prova på lite sighfishing i selet.
Det är återigen en härlig upplevelse att kunna stå och titta på fisk som är 30 meter bort i ett helt klart vatten mot en ljus sandbotten.
Även nu kunde vi se en hel del fisk och även flera fina bitar som for och simmade lite planlöst efter botten.
Man kunde se att det nån gång då och då plockade nymf och snäckor från stenarna på botten.
Vid ett tillfälle så lade Peter ut flugan på ett strategiskt ställe och vi kunde se en större fisk komma och stryka förbi flugan på 5 cm avstånd utan att bry sig det minsta..
Spännande men extremt frustrerande att se fisken så totalt ointresserad av det som finns på ytan.
Resten av dagen var likartad. Vi kunde se en del fisk men ingen ville kliva upp och bita på och ingen fisk alls som vakade.

Jag minns inte av vem jag har hört följande teori av men ibland undrar jag om den inte kan stämma.
Den går ut på att fisken har ju inga ögonlock och skulle den gå upp och plocka insekter i ytskiktet så skulle dom behöva stirra in i solen hela tiden och då kanske framför allt om dom går upp och bryter ytan för att ta en fluga.
Speciellt där uppe där vattnet är kristallklart så känns det som en vettig teori.

Under eftermiddagen så sjönk modet dramatiskt hos oss alla.
Vi insåg att under vår sista dag så kunde vi inte förvänta oss nåt fiske alls.
I en stund av mental svaghet så knöt jag även på en liten matuka streamer som jag fick några småfiskar på men det kändes på nåt sätt bara fel. Det var ju torrt vi skulle fiska!


En lätt nedstämd Peter..




Snare på kvällen när solen gått ner och det ännu inte hade blivit riktigt kallt så blev det dock lite fart på fisken.
Vi kunde se stora fiskar som gick upp och tog nymf just under ytan.
Vi lyckades dock inte få någon att bita på utan hade bara ett par dragningar där fisken inte ville fastna.
Det var bara att gå och ge uppför kvällen och krypa in i tältet då vi var tvingade att kliva upp tidigt för att packa ihop och gå ner till den väntande transfern tillbaka.
Suck..

Må evolutionen ge fisken ögonlock så den tar torrt även i soligt väder!

tillbaka till övre ransarån tis 27/7

Tisdag morgon så vaknade vi alla lite sent med en välbekant smak i munnen av whisky, mjukost och snus.
Jag kan ärligt säga att det är en av de smakkombinationer som man bör undvika i största möjliga mån.
Men när vi kommer ur tältet (efter en ordentlig kraftansträngning) så möts vi av en väldigt positiv överraskning.
Det är förmodligen det bästa flugfiskeväder som jag skådat.
Mulet, vindstilla och varmt. Fisken vakade redan ute i selet som vi tältade vid och allt såg upplagt ut för en kanon dag.
Kvällen innan hade vi bestämt att vi skulle gå en bit uppför ån upp till Skible och kika närmare på ett ställe som vi
såg förra året.
Innan vi gick iväg kom jag på att mina vadare läckte ordentligt så jag smetade på en tub med liquisole på lite strategiska
ställen på vadarna.
Nu hade vi dock lite bråttom så det fick inte torka riktigt innan jag hoppade i dom och på med skorna.
Det skulle sedan visa sig vara en jättebra idé...

Så vi smög så sakteliga uppströms ån samtidigt som det vakade för fullt i vattnet mest överallt.
Vi kastade sporadiskt några kast på nån enstaka fisk men av någon märklig orsak så hade vi bestämt att vi skulle gå och därför så gick vi..
När vi kom upp till "s-kurvan" nedanför skible så stannade vi och kastade på ett par vakande fiskar utan att lyckas fånga någon, sedan fick vi se folk som var uppe på det ställe där vi hade tänkt fiska så i stället för att gå vidare så passade vi på att luncha.
När vi sitter och samtalar så inser vi det dumma i att gå runt när vi har fullt med fisk som vakar runt tältet och bestämmer oss för att gå tillbaka.
Så vi fiskar oss mer eller mindre i expressfart nerför ån med bara snabba stopp.
Vid ett av desa snabba stopp lyckas jag kroka en bättre fisk som efter en "attackhåvning" från Peter kunde landas.
Minnet sviker mig lite nu men vikt på ca 7-8 hg. Naturligtvis på en superpuppa..
Glömde bort både att fota och mäta längd men en fin och rolig fisk som nöp på mitt i strömmen.
En av få fiskar som vi lyckades ta i direkt strömfiske.

När vi väl kommer ner till tältet har det naturligtvis börjat att blåsa och därefter var det inte upp mer än någon sporadisk fisk.
Man är ju helt jävla dum i huvudet!! Kanonväder, vakande fisk, då går man på walkabout i stället.. Så jävla korkat..
Därtill så hade inte mina vadare blivit täta av morgonens lagning heller så nu var även mina extrakläder plaskvåta..
En annan trevlig överraskning var att de nu hade smält ihop med vadarskorna då liquisolen hade limmat ihop detta
till helhetslösning..
Under kvällen fick jag låna Jakes reservvadare vilket var det som räddade fortsättningen av resan.
Att gå runt och vara plaskvåt hela tiden förhöjer inte direkt upplevelsen..
Tyvär gav kvällen inte ett speciellt bra fiske heller. Vädret klarnade upp och det blev istället kallare ute
vilket kylde ner de eventuella kläckningar som hade varit på gång.
Jake och Peter hade ett lite bättre fiske under kvällen än jag hade då de fiskade selen där det var lite mer aktivitet samtidigt som jag fiskade vatten med lite mer fart.

Så som sammanfattning av denna dag så spenderade vi en underbar fiskedag med att i stort sett försöka promenera bort bakfylla ur kroppen och titta på vakande fisk... vilket jävla slöseri..

Må ni ha med era hjärnor på era fisketripper!

Tillbaka till övre ransarån

Så var det återigen dags för en av årets trevligaste stunder, nämligen den årliga fisketrippen med Jake och Peter.
Årets resa gick även denna till övre ransarån i saxnäs.
Orsaken var dels att Peter inte kunde följa med ifjol pga nedkomst i familjen, men också pga av att jag och Jake kände att vi hade otur med vädret ifjol (solsteka och tokvarmt) och att ån hade mer att ge.

Så måndag morgon så åkte vi upp efter en natt med lite sömn där man mest låg och vände på sig i spänd förväntan.
Väl frame kunde vi konstatera att Jake hade fått punktering och han kastade snabbt på ett sånt här löjligt litet "nöd-reserv däck"
Det gjorde dock inte så mycket att vi åkt på en punktering då vi faktiskt var framme. Punkteringen kunde vi fixa när vi kom tillbaka. Nu var det fiske som gällde!

Vi åkte båt över ransaren och gick sen upp ca 5 km efter ån till en tältplats som vi hade rekat rätt på ifjol.
Vädret var lite småblåsigt från sydväst, med lite regntunga moln i luften och ca 15 grader varmt, vilket inte alls var så dumt ur fiskesynpunkt.

Efter att ha genomlidit helvetet med att gå upp med packningen (hade jag träffat på en fjällvandrare utan mål hade jag nog slagit han på käften) så kunde vi komma fram och slå upp tältet. Eftersom jag går lite långsammare än mina följeslagare så var det nog dom som slog upp tältet medan jag avnjöt en pilsner och slogs med myggen.

Frågan är om inte den stund som följer är den bästa på hela resan. Man slår upp tältet, riggar spön, linor och rullar
samtidigt som man dricker en whisky.
Man är överfylld av förväntningar på långa fighter med grov fisk och underbara naturscenarion.



Peter och Jake smånöjda efter lyckad resning av tältet






Kvällens fiske blev väl hyfsat ändå får man säga. Fick ett styvt tiotal öringar även om ingen var riktigt stor.
Hade glömt bort hur förbaskat skygga dom är där uppe, vadning är i stort sett uteslutet och det minsta fel i presentationen så är det bara att glömma.
Man får som mest tre försök på en vakande fisk sedan är det kört.

Under kvällen så var man så glad och nöjd av att vara på plats att whiskykonsumtionen kanske blev väl hög också
och att fisket därigenom kanske blev lite lidande, man måste helt enkelt konstatera att efter ett visst antal whisky så blir man en sämre fiskare.
Man får till exempel för sig att den rätta flugan att använda är en gigantisk sparvunge bunden med foam och tillräckligt
med hjorthår för att värma ett par tre hjortar..

Tyvärr så avslutades kvällen med en mindre fiske katastrof för Jake.
I samband med att han skulle lyfta flugan från vattnet så fastnade den i strandbanken och då small hans spö bara rakt av en bit ovanför den andra holken!
Hans besvikelse var naturligtvis av monstruös karaktär.
Spöet måste ha haft ett konstruktionsfel som gjorde att det bara gick rakt av.
Det man som får se som tur i oturen var att det inte skedde samtidigt som han drillade en drömfisk, men det är som sagt en väldigt klen tröst..
Själv drabbades jag också av en mindre trevlig överraskning. Det visade sig att mina vadare läckte som ett såll!
Hade använt dom bara ett par dagar innan och då var dom täta!?! Fattar inte vad som hade hänt.. och bägge benen också!

Maten under eftermiddag och kvällen bestod av pasta carbonara och tunnbröd och mjukost, men det kanske inte var en skräll.

Må en ansvarig spöfabrikant alltid vara inom räckhåll då era spön går av!