söndag 14 juni 2009

40 laxar på superpuppa...

Nu kan man skryta med att ha fångat även lax på superpuppa!

Efter att ha upplevt "Bossen" på stadion förra helgen så kände sig kroppen väldigt konstig hela den föregående veckan. Jag förstod inte riktigt vad det var tills jag i fredags eftermiddag kom till insikt: Det är naturligtvis fiskeabstinens!

Snabbt som ögat kastades därför flugspöt in i bilen och iväg till ljungan. Stannade till vid Viforsen, mest för att det är så ofantligt trevligt där för flugfiskare då det är lättvadat och lååångt till närmsta buske.

Det pågick trevligt nog också en kläckning av diverse olika flugfän.
Så då vaknade entomologen i mig. "Nu jävlar ska jag verkligen se vilket kryp dom tar, så att jag för en gångs skull kan säga något i stil med 'jo, jag såg ju att det kläckte Leptophlebiidae så jag satte på en liten vassländeimitation bunden av karelsk sparvbjörn och det gjorde susen'

Så jag kikade, spanade, grävde och vaskade, funderade och kom till slut fram till att dom tog små bruna kryp....
Jag är totalt värdelös att se vad det är för skillnad på dom rackarna.
Det jag kunde se var att dom vakade och såg ut att ta nåt med vingar... Så jag satte på en liten brun fluga med vingar..
Inte ett skit.... Det vakade upp till 1 dm från min fluga men inte fan tod dom den inte...
Så vad gör man då? Jo, naturligtvis. Jag satte på en superpuppa!
I första kastet efter det så sögs den ner med ett härligt ljudligt "slurp" och jag kunde snabbt dra in en liten öring.
Under den efterföljande timman så högg det mer eller mindre oavbrutet. Det var laxsmolt och öring om vartannat. Ingen större fisk men mellan 2-3 hg, vara ett flertal märkta. Så jag anar att dom har gjort någon utsättning (Det fick jag sedan bekräftelse på att det hade skett en utsättning bara några veckor innan)
Var riktigt skoj ändå då det inte är så många som kan säga att dom tagit 30 laxar på torrfluga på några timmar....

Jag kunde inte hålla mig utan var dit på lördagen igen. Kanske inte riktigt lika bra fart då men ändå.. Det ser bra ut för återväxten i ljungan om dom klarar sig förbi alla faror som finns för lax och öring utefter kusten.
Blev lite mindre fiskande under lördagen då jag hade sällskap av Staffan och Jack. Kändes som att det räckte till med fiske ändå. Staffan och Jack bjöd på en burgare och vi satt och surrade lite. Staffan fick också några fiskar efter att jag introducerat honom till superpuppan. Misstänker att han aldrig kommer att använda någon annan fluga nu...
Sen satt jag och snackade lite med andra fiskare och hade bara en riktigt gemytlig eftermiddag.

Tyvärr regnar det som om himlen var öppen idag. Hoppar därför fisket och förkovrar mig i entomologi samtidigt som jag lyssnar på springsteen. Det går att ha sämre söndagar också...

Må era flugspön ha inbyggd mp3 spelare så att springsteen kan avnjutas samtidigt som drillning.

onsdag 10 juni 2009

Springsteen i stollekolm

Då var man hemma igen efter en helg i Stockholm. Enda orsaken som jag kan komma på på rak arm för att fara dit gick nämligen av stapeln i helgen.
Tre underbara konserter med bossarnas boss: Springsteen!
Tre helt makalösa konserter under 4 dagar! Har inte känt mig så glad på fan vet när.

Torsdag: Kallt, regnigt och blåsigt. Stå plats och man såg inte ett skit, huvudvärk och ryggont. Blåsor på fötter och snuva. Med den inledningen tänker man "Hmm, låter inte speciellt trevligt..."
Skitsnack. Var helt salig! Även om det kanske inte var den bästa av spelningar med honom så är det ändå det bästa man hört. Vi bjöds på några guldkorn som gjorde att man blev helt var inombords.
Kvällens bästa var en liten raritet som han inte så ofta bjuder på: Im goin' down
Som helhet måste man ändå ha lite perspektiv och han får "bara" en trea. Mest pga att man inte såg nåt och att vädret bromsade upp tryck och stämning.

Fredag: Uj, uj, uj, uj..... Det var inte Ullevi klass, men det kan det aldrig bli. Men så nära som det går kom han.
Han öppnar med "Downbound train" och då kom gråten.. Efter det kom dom på rad...
Darlington county..
Youngstown..
Hungry heart..
Lost in the flood (en riktig raritet som var helt jävla blytung)
Thunder road..
Som andra låt i extranumren trycker han sen dit 10:th avenue freeze out. Jag kan inte tänka mig att någon enda kunde ge fan i att dansa röven av sig till den. Bara den var värd resan!
Jag kan rabbla hela set listan men jag nöjer mig där.
Råder ingen tvekan: en 5:a

Söndag: Han gör det igen! Inleder med No surrender och sen är man fast! Tyvärr är publiken denna dag totalt jävla värdelös (inte ståplats naturligtvis, men pensionärerna på sitt)
Sen kommer låten som jag hade hoppats han skulle spelat för Jake på fredagen.
Spirit in the night! Och en riktigt bra version också! Sorry Jake, kanske nästa gång

Sedan i extranumren så kommer det en låt som är helt vansinnigt vacker. En låt som Micke (springsteen fanatisk polare) har väntat på i ett par årtionden.
Springsteen och steven vecklar upp en handmålad banderoll och där står det ... "Jungleland"
I samma ögonblick som jag ser vad det är för låt tittar jag på Micke som inte tror det är sant..
Det är fascinerande hur sen en hel stadion blir knäpptyst i början av låten. 32000 människor bara står och njuter!
Helt suveränt!
Att han sen avslutar med bland annat Twist & Shout (Break stadiums, not asses!) är sen inte heller helt fel.. :-)
Som helhet tycker jag att den här kvällen är topparna så enormt höga att betyget borde bli en femma, men sen sansar jag mig för att det finns också några ganska halvkassa nummer (surprise surprise tex) som drar ner betyget. En stark 4:a blir det dock.

Sedan skulle jag kunna nämna att jag var på en mycket trevlig 40 års fest också på lördagen, för polaren Per, men det är en helt annan historia. Roligt som fan var det i alla fall!

Må era Springsteen konserter vara för evigt!

onsdag 3 juni 2009

Springsteen istället

Även om det inte har blivit så mycket fiskat den förra veckan så kommer det inte heller att bli något i helgen.
Det finns vissa saker som faktiskt går före fiske (hmm...det beror i och för sig på vilket fiske vi snackar om...) men jag ser faktiskt inget fiske i sverige som går före.

Jag såg bossen första gången Söndagen den 23 Juni 2003 för första gången.
Platsen var Ullevi, Göteborg. Jag kommer aldrig att glömma den blandning av känslor som jag då upplevde. Förvåning, glädje, extas, saknad. Som en intensiv förälskelse som aldrig har släppt efter det.
Jag hade naturligtvis lyssnat lite på Springsteen och tyckt att han var riktigt bra, men inte bättre än 20-talet andra artister och band. Min polare Micke hade en biljett över då hans fru Frida inte kunde följa med.
Jag är så oerhört tacksam för det!! Tack Micke och tack Frida!

Jag skrev tidigare några ord som beskrev känslorna. Även om det är svårt ska jag beskriva dessa närmare.
Förvåning. När spelningen hunnit ett par låtar in i konserten stod jag bara och gapade "- kan live musik vara så här?" Jag förstod helt enkelt inte att det kunde vara så starkt och gripande.
Glädje. När förvåningen släppt så kom glädjen. Bara att få vara där på denna plats just nu och då. Jag misstänker att det känns ungefär likadant när ens barn föds, bara en ren glädje.
Extas. Glädjen slutade inte komma. Den blandade sig i stället med alla andra känslor och byggdes upp till en lång utdragen känsloorgasm som inte ville ta slut utan hela tiden förnyades och blommade ut igen.
Sorg. I slutet av konserten insåg jag plötsligt vad jag var med om. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig någonsin få uppleva just det här igen. Jag var mitt i mitt livs bästa musikupplevelse och det skulle aldrig gå att upprepa (men han gjorde ett djäääävligt bra försök ifjol..) Jag var faktiskt riktigt deppad flera dagar innan jag verkligen kunde uppskatta vad jag hade bevittnat.

Ifjol gjorde han då återigen två magiska spelningar i Göteborg som jag hade privilegiet att kunna bevittna. Även dessa två var så nära perfektion som det går att komma. Det kommer aldrig att bli lika bra som första gången men det är likväl så nära ren lycka som det går att komma!

Min fru Anna blev också hon frälst första gången hon hade sett honom (Devils & dust turnén). Det var en annorlunda spelning, där han var helt själv på scenen utan band.
Bara han och hans musik. Mer än så behövs inte.
En man och hans musik.

Den här helgen kommer polaren Jake att få se honom också vilket jag ser fram emot. Han har aldrig tidigare sett honom och han har vandrat en annan väg för att uppskatta Springsteen. Han upptäckte bossens storhet under sin tid i Spanien, liggandes på dagarna utan något att göra och lyssnade på live upptagningen från The rising turnén från Barcelona.
Jag hoppas verkligen att spelningen på fredag kommer att ge honom samma känslor som jag själv upplevde.

Så nu sitter jag här och skriver detta inlägg med låten 'Does this bus stop at 82:nd street' i högtalarna. Spänd av förväntan och glad över att man faktiskt har något att se fram emot och glädjas över.

I morgon är jag lycklig igen.