Jag får porta mig...

Eftersom jag nu har börjat med att försöka binda lite flugor så kände jag häromdagen lite begränsad på bindningsfronten då mitt flugnindningsset egentligen bara innehöll materiel för att binda typ 6 olika flugor. Dessa har jag lessnat på, även om jag har försökt att variera mig lite i färger och storlekar.

Så jag tänkte att jag gör mig en liten sväng ut till Alnö sportfiske som har ett stort utbud av flugbindningsprylar. Tänkte att jag kanske kan köpa lite nya färger på dubbing. Ett paket dubbing kostar ca 27 kr.

Väl inne i affären tänkte jag att det kanske är lite mer som kan vara bra att ha. Började därefter att plocka på mig lite extra dubbing mm.
Ni vet hur det är när ni står och kikar på nåt skoj, tiden och fokus försvinner.
Helt plötsligt kommer jag tillbaka till verkligheten när jag inser att jag står och håller i ett nytt flugspö för 3500 samtidigt som jag hör mig själv säga "mmm det här är ett bra spö och jag är riktigt sugen..."
IDIOT! Jag har bara sjukpenning, skall lägga ut 4000 på en jävla bettskena till veckan, har inte köpt en enda julklapp ännu. Ändå står jag här och funderar på ett nytt spö! Dumhuvve!!
Så jag avbröt mig i spököpet och gick till kassan för att betala min dubbing.
"- Det blir 470 kr tack"
VA!!! 470 kr! Du måste ha räknat fel, sa jag.
"hmm ja det stämmer sade han, jag glömde att dra bort din rabatt. Det blir 410 kr"

Eftersom min huvudräkning numer är sämre än vanligt (och tydligen förståndet också) hade jag ändå lyckats plocka på mig en hönsnacke, en tuppnacke, krok i olika storlekar, dubbing i alla regnbågens färger,flossilke och bindtråd och you name it.
Det var bara att se glad ut, betala och inse att jag får styra om kosten till nudlar den kommande veckan (Igen!!)

Jag måste börja med att skicka ut bilder på mig själv till alla fiske affärer och texten "FISKEMISSBRUKARE! FÅR MAX HANDLA FÖR 200 KR PER MÅNAD"

Det verkar finnas kvar än..

Glatt uppiggad efter gårdagens framsteg och lycka över att få varit ute så bestämde jag mig i morse att prova igen.

Även denna gång så lyckades det. Jag tog mig ner till krokforsen.

Även om det inte blir så mycket fiskande utan mer sittande, tittande och kaffedrickande så är det som balsam för själen.

Idag var det snöblandat regn som kom slaskande ner. Gjorde mig inte så mycket, utan var hellre bättre för skallen då det inte var så ljust ute.

Efter lite vila och en kaffekopp vid vindskyddet efter att jag kom ner, så följde jag mina vanliga ritualer. Det vill säga jag satte på den osvikliga blå-orange-svarta 40 grams vicke wobblern... Denna wobbler är kung i ljungan. Skulle gissa på att jag tar 90% av mina fångster på den. (Kan ha att göra med att jag fiskar med den 90% av tiden...)

Gjorde några kast i övre delen av krokforsen som brukar vara en säker plats när det är ofiskat (ingen annan på plats före)

Den här gången verkade det dock vara tomt. Jag funderade på om det kunde ha att göra med att EON hade börjat släppa mer vatten, vilket brukar kunna vara mindre lyckat. I alla fall för större fisk.

Fiskade mig i alla fall sakta neråt älven enligt min "tre-kast teknik"

Tre-kast tekniken bygger på att jag kastar ett kast snett nerströms, ett kast rakt över och ett kast snett uppströms och sedan förflyttar mig någon/några meter. På det sättet fiskar jag av alla djup samtidigt som jag med nerströms kastet fiskar av området dit jag är på väg.

Mitt utanför vindskyddet så står jag och tänker på att jag verkligen måste fiska "ut" kastet. Dvs verkligen låta betet tas av strömmen hela vägen in mot den strandbank man står vid. Ofta gör man misstaget att när betet kommer in mot land så tänker man att kastet är "över" och man vevar in betet snabbt för ett nytt kast. Här gör man alltså alltför ofta fel. Öringen står gärna nära land, speciellt när vattenflödet är ökande.

Precis när jag står och funderar på detta så smäller det till! Bara någon meter från strandkanten just precis när jag ska börja veva in betet ..

Det var väl ingen gigantisk firre, men ca 1 kg skulle jag gissa. Hade ingen våg med mig (undrar var jag lagt den? Nåja, ett bra skäl för att kika in på PO:s.... )

Det visade sig vara en hyfsat tjock och fin gall-öring och trots att den är är på gränsen så behöll jag den.

Vi får besök i helgen och det här är en lämplig öring för Gunnar och Eva (svärföräldrarna som kommer på besök) att käka till middag.

Efter denna fångst var jag rätt nöjd med dagen och återgick till tittande, sittande och kaffedrickande.

Provade några kast till sen jag vilat en stund men utan att vara alltför hoppfull.

Älven verkar inte direkt vara full med fisk även om det under premiärdagen bla. togs en fin på 5,7 kg.

I morgon blir det dock inget fiske då jag kommer att vara hela dagen på sjukhuset där ett gäng läkare ska peta, sticka och fråga en massa.

På torsdag däremot så är nog tanken att försöka ta mig ut en stund igen. Fan vad jag är glad att det känns lite bättre! Det är bara synd att man har ork som en lungsjuk näbbmus och koncentarationsförmåga som en kolibri på crack

YESSSSS!

Tjoho!

Det gick! Jag fixade det!

Efter att ha varit nedstämd över att ha bommat premiären i ljungan i går så gav jag mig fan på ett nytt försök idag.

Så i morse puttrade jag iväg (kör ännu lugnare nuförtiden med skalletrassel. Gamla gubbar gnäller nu på mig för att jag kör för sakta...)

Kom fram till krokforsen (som är favvo stället) Bara en bil stod det där så jag tänkte att, "ja men då provar jag att gå ner".

Klev ur bilen och tog på mig skoteroverall och stövlar. Efter att jag gjort det så kände jag skallen börja pulsera igen och vinglet komma som ett brev på posten.

"Fan också! Det är bara att packa ihop och fara hem igen :-( "

Så jag satte mig in i bilen igen och for iväg några hundra meter då jag tänkte "Det var då fan heller! Har jag nu tagit mig hit och fått på mig kläderna så ska jag fanimig fiska också!"

Så jag vände bilen, parkerade på nytt och tog sats.

Nu är det så att det är inga enorma sträckor som vi pratar om. Från parkeringen till krokforsen är det ca 400 m... För mig känns det som ca 4 mil... Varje steg man tar exploderar skallen i tusen bitar. Det är inget att rekommendera.

Men jag knatade på och tog mig ner till vattnet! Och snacka om belöning! Solen sken och det låg någon centimeter snö efter stränderna. Så snyggt!

Sedan så upptcker jag till min glädje att det är Lennart Selander, min gamla fiskekamrat, som är personen som hade bilen på parkeringen. Och det var ett skoj återseende. Har inte pratat med honom på hela hösten.

Sedan kommer vi till fisket. Ni har all hört det gamla uttrycket "Vi fick inget i dag men det är bara skönt att ha varit ute" Bullshit! säger jag! Fiske och jakt är nog så trevligt i sig, men det är lik förbannat som ett avbrutet samlag om man inte får en fisk eller skjuta sitt vilt.

-Trevligt, men ack så frustrerande!

Så har jag alltid tyckt och tänkt, men den här gången var det annorlunda. När jag stod där vid kanten och hade gjort mitt första kast så tänkte jag "Nu är jag nöjd, det behövs inte mer!"

Nu kände jag ändå att jag hade några fler kast "i kroppen" så jag fortsatte en stund.

Krokforsen känner jag också till ganska bra efter några års fiske där så jag provade i en av groparna som jag vet att man måste fiska lite okonventionellt för att nå ner till. Man får lägga kastet rakt uppströms och vänta till det glider nerför älven en bit och över en grundkant. Gör man det på rätt sätt så lurar man ner draget på rätt djup. Lyckades även denna gång. Tyvärr var det bara en liten öring på 7-8 hg som stod där denna gång, men lyckan när man kände detta klassiska öringsprattel är svår att beskriva. Har aldrig blivit så glad över en smal, klen 8hg öring kan jag säga!

Den lille fick naturligtvis åka tillbaka i plurret.

Nu har man fått en nytändning. Blev nog ca en timma vid älven.Klarade jag av det i dag så tänker jag baske mig försöka igen i morgon!

Ha det!

det bidde inget fiske..

Söndag den 16 Nov.

Klev upp vid halv sju snåret i morse. Hade några skumma drömmar i nån typ av halvdvala i natt. Samtliga drömmar var fiske relaterade...

Plågade i mig frukost och ett par ipren och tog mig faktiskt ut i bilen vid ca 09.00. Tanken var naturligtvis att försöka ge mig på ljungan.
Nu var det nayurligtvis redan en fruktansvärd massa folk nere vid älven och det är väl inget som jag direkt uppskattar. Jag trivs bäst när jag får vara själv eller omgiven av folk som jag själv väljer att fiska med.
Kände också i skallen att det skulle vara en dum idé att försöka knalla runt nere vid älven, då knoppen inte vaknat på sin bästa sida.

Jag for i alla fall runt på alla ställen där man kan se älven från bilen så jag fick "ögonfiska" lite.
Tror faktiskt att jag kan relatera nu till tjejer som fönstershoppa!
Allt såg perfekt ut. Bra vattenstånd, ingen blåst och bra vattentemp. Misstänker att det har varit ett riktigt bra fiske i dag för dom som tog sig ut.

Men skam den som ger sig. Jag har istället spenderat dagen med att knapra ipren som Ricky Bruch käkade anabola och samtidigt smidit planer för morgondagen.
Jepp, du gissade rätt. Jag ska pröva ljungan!
Om jag kör utnötningstaktiken så måste skallen förr eller senare bli less på att vakna och tänka "idag ska jag vara värdelös" och att den sen ger med sig! Och då! Japp, då står jag redan vid älven!

Nu ska jag istället gå och binda en fluga. Jag har komponerat en helt ny superpuppa som jag väljer att kalla "kolpuppa".
På grund av mitt ganska klena förråd av bindmaterial så har jag inte så mycket att laborera med..

kropp: svart fly-rite
hackel: svart tupp

Tanken är att den ska imitera en goth-nattsländepuppa som har varit instängd i en källare och livnärt sig på tjära och lakrits.

Kolpuppa

Kvällen före Ljunganpremiär...

Idag är det lördag den 15 november.

Det kanske inte betyder så mycket för gemene man, men om man är förtjust i havsöringsfiske i ljungan har man just nu tankarna på hur man ska lägga upp morgondagen.

Den 16 November är det alltså dax för höstpremiär i ljungan efter en månads uppehåll för leken!

Just den här dagen brukar vara ett säkert kort. Älven har fått vila en månad och vattenståndet under hösten brukar vara säkerheten själv. Så det är den dag på året då man har allra störst chans att få tampas med lite havsöringsilver.

Fiskarna brukar vara i kanonkondition då dom har käkat upp sig hela sommaren. Det är alltså inte den fisk som gått upp i ån för att leka man är ute efter utan sk. "gallfisk" Storleken är väl inte gigantisk (snittt ca 1-2 kg) men själv har jag tagit "gall" fisk på närmare 4 kg under den här tiden.

Idag går jag mest och grämer mig. Skalletrasslet gör att jag är högst osäker på att alls kunna fara ut i morgon (även om jag nog fan ska prova) Jag har hittills varit iväg på 5 raka premiärer och alltid fått fisk. Som bäst fick jag 6 st ett år varav 4 återutsatta. Varje år har jag parkerat nere vid krokforsen vid 5 snåret på morgonen i kolmörker. Allt för att få vara först och fiska på ett helt jungfrueligt vatten. Tyvärr så är det andra som är galnare än mig och har varit på plats sedan 02.00. Ett år var det till och med folka som sovit över sedan kvällen före....i mitten på november..utomhus... där drar jag gränsen!

Oavsett, så kommer jag troligtvis inte ens ut i morgon och det kommer att gräma mig hårt. Skulle jag ändå lyckas komma ut ja då har folk fiskat av "min" sträcka en 20 tal ggr.

En så kallad "loose-loose situation"

Men ändå..tar jag mig på på nåt sätt ut så skulle jag vara totalt supernöjd!

Kastar med en bild från ett tidigare fiskarfänge på ett dödligt vapen i ljungans strömmar

Vicke wobbler

Har nu börjat på flugbindningskurs

Innan mitt skalletrassel startade så tänkte jag att
"det där med flugbindning är nog trevligt. Jag borde anmäla mig till en flugbindningskurs!"
Sagt och gjort så kollade jag upp medborgarskolan och anmälde mig till en kurs. När den skulle starta var dock osäkert då det berodde på hur mycket anmälningar som skulle komma in.

Härom veckan ringde en dam och sade att det skulle börja då onsdagen den 5 Nov.
Eftersom jag fortfarande är dum i huvvet pga. skalletrasslet, så tänkte jag att jag kan väl i alla fall gå dit och dricka en kopp kaffe då jag redan har betalat och allt.

Så i går var min första gång... Uj uj uj..
Till att börja med sänkte jag medelåldern på kursen så att den hamnade på ca 72 år...

Lärare var Sten Högberg (som är en flugfiske profil här i Sundsvall och äger Alnö sportfiske)
Han har dock så stora problem med ryggen att han bara kunde sitta stilla framme vid "katedern"
Kursen började genom att vi fick hämta ut verktyg. Städ, sax, bindtråd med hållare och sax samt fick en näve påfågelherl i handen.
Sedan så medan vi fixade till verktygen så band Sten en fyra fem flugor i rasande takt. Sedan fick vi helt enkelt försöka att binda dom själva....
Man kan lugnt säga att det var inte mycket till instruktioner eller lärarledd undervisning.
Som tur var hade jag då fått lite tips från dvd:n från mitt flugfiskeset som jag köpte...

Det måste jag förresten nämna, en av de första sakerna som lärar-Sten säger är
"- Vad än ni gör, köp inga flugbindningsset! Det är nästan bara skit grejor i dessa set och prylar ni inte behöver. Kom ut till mig på affären så plockar jag i hop allt ni behöver och då blir det kvalitetsprylar och allt till en billig penning!"
Jodå, Allan kan han...

Flugorna vi band var påfågelnymf, påfågelnymf med kraghackel, red tag, alnömyran, bradshaws fancy.
Alnömyran verkar vara en riktigt intressant fluga som jag tror kan vara riktigt giftig, i alla fall på harr.

Alnömyran










Bäst i går var dock den farbror som var lite äldre. Han hann väl inte riktigt med på vad som hände så han improviserade rätt hårt kan man säga...
Efter att vi suttit en stund hör jag Sten säga "Du ska binda en fluga, inte en fågel!" Så jag tittade upp och han hade bundit fast ett par tre fjädrar och några garntussar och sedan lindat fast alltihop!
En mycket intressant fluga som storleksmässigt påminde om en gråsparv!

Men jag tror att det tog sig för honom. Innan kvällen var slut hade han faktiskt knåpat ihop ett par flugor som såg riktigt skapliga ut.

Bara jag blir bättre i skallen kommer det här att gå som en dans. Det är så irriterande nu att prova binda en fluga där man måste göra en paus var trettionde sekunde för att skalle, öga och händer inte funkar.

Kursen kommer nog också att bli bättre framöver då man vågar fråga lite mer och vi kliver upp ett steg. Helt klart är dock att lärar-Sten besitter en rackarns massa kunskap och är en jävel på att binda flugor!